Hjälp!

[Grazing]

Så sorgligt. Jag har i tråden inte sett någon som försvarar övergrepp begångna "i sömnen".

Du tex gör det tycker jag, att det är "bara" att inte sova i samma säng som löser problemet. Problemet är att personen är galet respektlös och begår ett övergrepp. Vill man verkligen dela livet med någon som begår övergrepp och tar för sig när man sover? För att kunna leva ihop så måste man kunna somna och slappna av och lita på sin partner.

 

[SaraMara]

Du tex gör det tycker jag, att det är "bara" att inte sova i samma säng som löser problemet. Problemet är att personen är galet respektlös och begår ett övergrepp. Vill man verkligen dela livet med någon som begår övergrepp och tar för sig när man sover? För att kunna leva ihop så måste man kunna somna och slappna av och lita på sin partner.

Det tycker jag är otroligt oförskämt av dig att påstå. Jag försvarar att en person som faktiskt sover, inte "i sömnen" som du raljant skriver, inte kan anses begå ett övergrepp oavsett om det är verbalt, sexuellt eller våldsamt eftersom personen sover.

Om det däremot är "i sömnen" som personen agerar som i ts fall, då är det ju ett åtalbart övergrepp vi talar om. En sovande person kan per definition inte vara respektlös. Den kan helt enkelt inte begå rättshandlingar.

 

[Luff]

En i min närhet har vid flera tillfällen klappat till sin partner rejält i sömnen. Hen drömmer att hen försvarar sig själv och andra mot faror och slår vilt omkring sig. Det finns inga reella faror i hens omgivning och hen har aldrig i sitt liv varit utsatt för någon form av hot. Jag brukar skoja om att hen varit för snäll i sitt liv och att hen nu på medelålderns höst tar igen det. Deras lösning är att sova i separata sovrum.

 

[Grazing]

Det tycker jag är otroligt oförskämt av dig att påstå. Jag försvarar att en person som faktiskt sover, inte "i sömnen" som du raljant skriver, inte kan anses begå ett övergrepp oavsett om det är verbalt, sexuellt eller våldsamt eftersom personen sover.

Om det däremot är "i sömnen" som personen agerar som i ts fall, då är det ju ett åtalbart övergrepp vi talar om. En sovande person kan per definition inte vara respektlös. Den kan helt enkelt inte begå rättshandlingar.

Man kan inte agera i sömnen om man inte sover. Min erfarenhet och många andras som jag pratat med är att män tar för sig något otroligt när dom tror man sover, jag köper inte ett dugg det där med att "dom sov" så det är lugnt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror inte för ett öre att man gör sådana saker i sömnen. Har sex i sömnen helt omedvetandes, kör upp fingrar i någons underliv, tafsar trots att den andra säger nej och flyttar bort händer osv.
Jag tror helt enkelt inte på att man gör sådant och tycker inte alls att det går att likställa med att gå i sömnen, vifta med armarna eller ta tag i något.

Att liksom målinriktad ta på en person under en längre stund trots att personen flyttar sig, säger nej och flyttar undan händer kan bara inte ske omedvetet, tycker jag. Har ingen koll på dock vad det finns för studier på ämnet.

Jag tycker väldigt synd om TS, men hade i hens ställe tagit mig en ordentligt funderare på om jag kan vara kvar i förhållandet.

För övrigt har jag aldrig någonsin varit med om att en kvinna (hetero eller annan sexualitet) tagit på mig ”i sömnen”, däremot en hel del män (ej partners) som försökt, tyvärr.
Ingen partner oavsett kvinna eller man har heller kladdat på mig i sömnen. Tycker att det skulle kännas sjukt att acceptera det bara för att man är i en relation.

 

[SaraMara]

Man kan inte agera i sömnen om man inte sover. Min erfarenhet och många andras som jag pratat med är att män tar för sig något otroligt när dom tror man sover, jag köper inte ett dugg det där med att "dom sov" så det är lugnt.

Men då är vi ju överens. Fint.

 

[Grazing]

Men då är vi ju överens. Fint.

Fast näe, det är vi inte. Du försvarar ändå att det är okej om det sker i sömnen. Att det inte är något att ta på allvar och faktiskt gå igenom vad som händer i förhållandet. Det är aldrig okej på något sätt. Sker det så extremt att man måste sova i olika sängar så är det ett övergrepp och utnyttjande som sker gång på gång på gång.

 

[parellikusken]

Jag tror inte för ett öre att man gör sådana saker i sömnen. Har sex i sömnen helt omedvetandes, kör upp fingrar i någons underliv, tafsar trots att den andra säger nej och flyttar bort händer osv.
Jag tror helt enkelt inte på att man gör sådant och tycker inte alls att det går att likställa med att gå i sömnen, vifta med armarna eller ta tag i något.

Att liksom målinriktad ta på en person under en längre stund trots att personen flyttar sig, säger nej och flyttar undan händer kan bara inte ske omedvetet, tycker jag. Har ingen koll på dock vad det finns för studier på ämnet.

Jag tycker väldigt synd om TS, men hade i hens ställe tagit mig en ordentligt funderare på om jag kan vara kvar i förhållandet.

För övrigt har jag aldrig någonsin varit med om att en kvinna (hetero eller annan sexualitet) tagit på mig ”i sömnen”, däremot en hel del män (ej partners) som försökt, tyvärr.
Ingen partner oavsett kvinna eller man har heller kladdat på mig i sömnen. Tycker att det skulle kännas sjukt att acceptera det bara för att man är i en relation.

Jag håller med dig helt!

Jag har heller aldrig varit med om en kvinna som tafsar "i sömnen". Däremot några män som gjort det. Jag betvivlar att de sovit trots att de sagt så.

 

[SaraMara]

Jag tror inte för ett öre att man gör sådana saker i sömnen. Har sex i sömnen helt omedvetandes, kör upp fingrar i någons underliv, tafsar trots att den andra säger nej och flyttar bort händer osv.
Jag tror helt enkelt inte på att man gör sådant och tycker inte alls att det går att likställa med att gå i sömnen, vifta med armarna eller ta tag i något.

Att liksom målinriktad ta på en person under en längre stund trots att personen flyttar sig, säger nej och flyttar undan händer kan bara inte ske omedvetet, tycker jag. Har ingen koll på dock vad det finns för studier på ämnet.

Jag tycker väldigt synd om TS, men hade i hens ställe tagit mig en ordentligt funderare på om jag kan vara kvar i förhållandet.

För övrigt har jag aldrig någonsin varit med om att en kvinna (hetero eller annan sexualitet) tagit på mig ”i sömnen”, däremot en hel del män (ej partners) som försökt, tyvärr.
Ingen partner oavsett kvinna eller man har heller kladdat på mig i sömnen. Tycker att det skulle kännas sjukt att acceptera det bara för att man är i en relation.

Instämmer helt vad gäller våldtäktsdoktrinen, det där är bara ursäkter som under en period lett till framgång (men den 'luckan' i praxis börjar väl täppas till tror jag, tack och lov).
Jag uppfattade för tydlighetens skull inte ts som att hennes partner begått de handlingar du exemplifierar, utan 'ta på' som i att lägga händer på hud vilket ts, som jag förstod det, med sitt hemska bagage, triggas oerhört av. Handlingar som för vissa andra kanske är ganska harmlösa eller tom uppskattade alltså. Absolut inte penetration eller våldtäkt.

 

[Gnist]

Du tex gör det tycker jag, att det är "bara" att inte sova i samma säng som löser problemet. Problemet är att personen är galet respektlös och begår ett övergrepp. Vill man verkligen dela livet med någon som begår övergrepp och tar för sig när man sover? För att kunna leva ihop så måste man kunna somna och slappna av och lita på sin partner.

Läs om läs rätt, det är ts som är vaken. Partnern sover.
Ifs uttrycker ts -som alltså är den enda i situationen som är vaken- att hon vill lappa till (slå) sin partner.

2 gånger på 4 år skriver ts att detta hänt, så det är inte direkt så att det förekommer konstant och medvetet (partnern sover) som vissa verkar ha fått för sig.

Skilda sängar och professionell hjälp för ts att hantera sina våldsimpulser som respons på den sovande partnerns omedvetna och sällsynta handlingar..

 

[SaraMara]

Fast näe, det är vi inte. Du försvarar ändå att det är okej om det sker i sömnen. Att det inte är något att ta på allvar och faktiskt gå igenom vad som händer i förhållandet. Det är aldrig okej på något sätt. Sker det så extremt att man måste sova i olika sängar så är det ett övergrepp och utnyttjande som sker gång på gång på gång.

Fine. Och vad tycker du är lösningen då, förutom fysisk distans? Jag är seriöst intresserad, eftersom du nu tycks anse att en person dels är moraliskt ansvarig för saker som sker under sömn, samtidigt som personen på något sätt ändå anses tillräckligt bra för att upprätthålla en relation med? Hade jag ansett att någon begått ett övergrepp mot mig hade jag väl aldrig i livet tänkt mig att lägga tid och pengar på terapi för att få personen att sluta?

 

[Grazing]

Läs om läs rätt, det är ts som är vaken. Partnern sover.
Ifs uttrycker ts -som alltså är den enda i situationen som är vaken- att hon vill lappa till (slå) sin partner.

2 gånger på 4 år skriver ts att detta hänt, så det är inte direkt så att det förekommer konstant och medvetet (partnern sover) som vissa verkar ha fått för sig.

Skilda sängar och professionell hjälp för ts att hantera sina våldsimpulser som respons på den sovande partnerns omedvetna och sällsynta handlingar..

Ja jag har läst. Och ligger man stilla och försöker sova så tror oftast också den andra att man sover. Eller att man vaknar och märker det.

Det är inte okej. Att om ett övergrepp "bara" hänt två gånger så är det inget att bry sig om.

 

[Nahar]

Har jag i något inlägg lagt ansvar på Ts menar du?
Jag menar bara att jag inte kan se några förutsättningar för att genom parterapi komma åt någons sömnmönster. Skilda sovrum/boenden/sängar däremot, vilket ju är en enormt enkel åtgärd. Man måste ju inte sova ihop bara för att man har en relation.

Jag har inte pratat om parterapi alls, du verkar blanda ihop saker rejält.

Edit: Skickade för tidigt, menade även att skriva att vad jag menar är att TS partners inställning till situationen och vilja att förändra sig själv är väldigt viktigt imo.

 

[Grazing]

Fine. Och vad tycker du är lösningen då, förutom fysisk distans? Jag är seriöst intresserad, eftersom du nu tycks anse att en person dels är moraliskt ansvarig för saker som sker under sömn, samtidigt som personen på något sätt ändå anses tillräckligt bra för att upprätthålla en relation med? Hade jag ansett att någon begått ett övergrepp mot mig hade jag väl aldrig i livet tänkt mig att lägga tid och pengar på terapi för att få personen att sluta?

Jag tror till skillnad från dig inte att personen sover. Dom skyller gärna på det dock när dom märker att man inte vill och blir irriterad. Men dom chansar och det är illa nog. Det är ju en jättebra ursäkt för att inte ta ansvar för handlingarna.

Och som jag skrev, det är en jättesvår situaiton. Speciellt när det verkar vara så normaliserat och okej, då undrar man ju om det är en själv det är fel på..vilket det aldrig är.

Jag har iallafall blivit tillräckligt avskräckt från att sova med män då alla faktiskt hållit på så, jag litar inte på dom när jag sover.

 

[Fruentimber]

Nej men tack för upplysningen! Behövdes verkligen. Inte.

Varsågod!

 

[Amha]

Jag har precis som du varit utsatt för mycket och jag har slagits i sömnen flera gånger med personer som inte fattar att nej är nej och att man banne mig inte tafsar på mig när jag sover.
Min partner anser att man aldrig tar på någon som inte vill. Den synen har han i vaket tillstånd men också när han sover eftersom det är något han på riktigt tycker. Inte bara något han säger för att han vet att det ska vara så. Är det så så rör man faktiskt ingen även om man sover. Råka lägga en hand på är ju en sak men en helt annan att börja kladda. Din partner behöver alltså pränta in detta så hårt att det faktiskt blir hans åsikt på riktigt. Jag tror faktiskt inte att det finns något annat sätt. Tills dess, om du vill fortsätta sova ihop med honom, sov med en stor lång kudde mellan er.
Och, lägg problemet där det hör hemma. Hos honom. Det är han som äger problemet, inte du. Parterapi tror jag inte på för en sekund för det är inte erat problem. Du ska inte ändra på dig utan det ska han. Om han behöver hjälp med det är det hans sak att söka hjälp. Vill han inte det så är frågan om han på riktigt är så bra.

Stå på dig! Jag förstår verkligen hur du känner dig, eller, rättare sagt, jag vet hur jag kände i de situationerna. Att bli utsatt för något sådant är vidrigt för den som borde älska och värna en gör precis tvärtom.

Jag pratar i sömnen om min partner exempelvis öppnar fönstret på natten eller på annat sätt stör min sömn. Mina ordval är inte vackra, har jag hört från partnern. Det är inga ord jag i vardagen använder eller för all del anser att man ska använda till/om andra människor. Tillräckligt illa för att partnern inte ens vill berätta vad det är för att inte ge mig dåligt samvete. Vad som händer när detta kommer vet jag inte, om jag drömmer något till följd av min störda sömn eller att det bara blir ändå.

I början när detta hände mådde partnern dåligt av det, till den grad att jag övervägde skilda sovrum för partnerns skull, men partnern ville inte och insåg att när dessa ord kommer är jag inte riktigt vid medvetande och smaskar innan jag håller snattran igen vilket blev en bekräftelse för hen att det inte var mitt riktiga jag. Dvs hen tog det med en axelryckning och svarade igen med att jag skulle hålla tyst, vilket jag tydligen gjorde

Med det sagt vill jag nog mena att visst kan man göra/säga saker i sömnen som egentligen strider ganska mycket mot ens värderingar.

 

[Trasten]

Tryckte fel.

 

[SaraMara]

Jag tror till skillnad från dig inte att personen sover. Dom skyller gärna på det dock när dom märker att man inte vill och blir irriterad. Men dom chansar och det är illa nog. Det är ju en jättebra ursäkt för att inte ta ansvar för handlingarna.

Och som jag skrev, det är en jättesvår situaiton. Speciellt när det verkar vara så normaliserat och okej, då undrar man ju om det är en själv det är fel på..vilket det aldrig är.

Jag har iallafall blivit tillräckligt avskräckt från att sova med män då alla faktiskt hållit på så, jag litar inte på dom när jag sover.

Det där är ju precis det avgörande momentet jag försökt utgå från. Antingen sover mannen eller så ”sover” (alltså påstått sover, men är vaken) han. Och det är för mig den alltigenom avgörande frågan. Huruvida ta partner sover eller ”sover” har jag ingen aning om, Jag kan bara utgå från vad ts uppfattat och redovisat. Om han bara ”sover” hade jag gått och inte tittat tilllbaka, då är han ju omöjligen den fina person som ts anger.

 

[aiquen]

Jag håller inte med. En sövd eller sovande person kan inte ansvara för vad denne gör. Att pådyvla denne någon form av skam eller skuld och 'om du i grunden är en snäll person hade du inte gjort så' kanske känns bättre i stunden när relationen avslutas, men kommer inte leda till en sund relation framåt (vilket man ju inte hade velat tänker jag om man faktiskt trodde att det var en våldtäktsman in disguise som man levde med, men som bara vågade leva ut sitt kladdande i sömnen).

Jag ser två spår: antingen tycker man att personens själ är så ond att den faktiskt begår den typen av handlingar med någon form av indirekt uppsåt och därmed att personen som sådan ska klandras för dessa, eller så ser man att personen inte alls kan rå för detta och att lösningen endast kan vara att fysiskt förhindra detta från att ske - antingen genom att ha helt skilda sovrum, skilda sängar eller att på annat sätt fysiskt begränsa personens rörelseförmåga under sömnen. Det senare ser jag som det enda spåret om man fortsatt vidhåller att det är en fin person som man vill ha en relation med (och till undvikande av missförstånd: jag tror inte på att binda fast någon, men skilda boenden eller i vart fall sovrum med lås på dörren om man känner sig hotad kan ju vara en lämplig väg), jag tror dock noll och intet på att gå i parterapi för att lösa någons sömnbeteende.

Men det är väl ingen i tråden som menar att partnern gör det här uppsåtligen, om det nu sker helt i sömnen. Tvärtom är det många som har uttryckt förståelse för det komplicerade i det, även för partnern själv.

Där ansvaret framför allt kommer in i bilden i det här fallet är ju hur situationen hanteras. De är i en relation tillsammans där TS känner obehag och otrygghet p.g.a. detta, känner att den specifika situationen är ohållbar.

Jag tror heller inte att det är någon i tråden som tror att parterapi rent konkret skulle kunna lösa partnerns sömnhandlingar, men kanske däremot kunna vara en hjälp att hantera relationen och känslorna i det som sker. Som ett nämnt förslag.

Om partnern avsäger sig allt ansvar för att det bara är något hen ”gör i sömnen” lämnar hen ju TS ensam i en väldigt utsatt position.

 

[SaraMara]

Jag har inte pratat om parterapi alls, du verkar blanda ihop saker rejält.

Edit: Skickade för tidigt, menade även att skriva att vad jag menar är att TS partners inställning till situationen och vilja att förändra sig själv är väldigt viktigt imo.

Vi pratar uppenbarligen inte om samma sak. Att vara ledsen över vad han gjort visar visserligen på att hans värderingar är rätt, och hans omsorg om ts, men det kommer ju inte ändra hans omedvetna beteende med mindre än att han inte alls sover.