Hjälp, hästen tar över!

[Miks]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Men varför inte ta hjälp av folk som faktiskt är utbildade att träna hästar? Det är för mig fullständigt obegripligt. Och dessutom göra någon slags poäng av det! Att ta hjälp av tränare gör alla seriösa ryttare, oavsett nivå - det är en självklarhet. Jag har sett alldeles för många skräckexempel från verkligheten av människor som tror att de är "bäste dräng" och som utsätter sina hästar och sig själva för fara med sin okunnighet. Det handlar inte om att inte uppmuntra. Jag uppmuntrar henne att ta god hjälp av människor som inte bara är hästkunniga, men som också har dokumenterade meriter.

Åh jag skulle kunna nämna massor av skäl till att inte ta ut en meriterad tränare men det främsta för mej skulle vara PENGAR!!!
Jag är inte gjord av pengar. Min häst få självklart det han behöver men att plocka ut en svindyr (allt är ju relativt) instruktör är för mej inte ett option i första taget. Det ska ha gått bra långt innan jag skulle lägga pengar på sånt.

Jag ser det lite så här: om jag inte provar själv, kommer jag senare klara av det bara genom att någon annan har fått det att funka? Vad är det som säger att det blir bra för att en meriterad instruktör klarar av det och sedan inte jag? Har jag vunnit något på det då? Har jag kommit längre i min relation med min häst? Eller har jag bara lagt ut en massa pengar på att någon annan har kunnat hantera min häst?

Jag tycker att det är bättre att fråga och söka råd hos människor omkring en före man springer till experter. Om dessa människor nu finns på Buke struntar jag fullständingt i.

Sen kommer ju frågan i annat ljus om det är så att situationen börjar bli farlig. Då är det en annan femma. Men frågan är ju då oxå om man kanske skulle klara sej ganska bra i de flesta fall bara genom att någon hjälper till nere på marken. Måste den personen kosta x antal 100 eller till och med 1000 för att det ska bli bra?

Jag säger som jag har sagt tidigare. Prova själv, var envis och tro på dej själv så kommer du långt.



Nu på senare tid har jag själv börjat rida för instruktör varannan vecka. 150:- för en halvtimme. Det svider extra i fickan varje gång men hittills har det varit värt det. Jag har fått kul input i min ridning och roliga övningar att stärka min häst på.
Ser jag tillbaka på det så skulle jag och lillsyrran antagligen ha kunnat komma på samma saker och för en mindre peng men det är prioriteringar hela tiden.

Lycka till än en gång.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Jag är inte gjord av pengar. Min häst få självklart det han behöver men att plocka ut en svindyr (allt är ju relativt) instruktör är för mej inte ett option i första taget. Det ska ha gått bra långt innan jag skulle lägga pengar på sånt.
Nu på senare tid har jag själv börjat rida för instruktör varannan vecka. 150:- för en halvtimme. Det svider extra i fickan varje gång men hittills har det varit värt det.

Har du inte råd med det, undrar jag hur du har råd att ta ut veterinären om hästen blir sjuk och kräver kostsamma behandlingar? Det är inget bra argument och låter oseriöst i mina öron. Prioriterar man inte att få hjälp att kommunicera och rida sin häst? Varför håller man då på med ridning? En nervös eller rädd ryttare kan lätt hamna i farliga situationer. Rädslan i sig triggar problem.

 

[Miks]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Har du inte råd med det, undrar jag hur du har råd att ta ut veterinären om hästen blir sjuk och kräver kostsamma behandlingar? Det är inget bra argument och låter oseriöst i mina öron. Prioriterar man inte att få hjälp att kommunicera och rida sin häst? Varför håller man då på med ridning? En nervös eller rädd ryttare kan lätt hamna i farliga situationer. Rädslan i sig triggar problem.

Hmm jag tror inte att du förstod mej rätt. Jag har råd att vårda min häst. Sen är det en prioriteringsfårga som allt i livet. Jag är inte 100% säker på om jag skulle ha honom kvar om han fick en sjukdom som man redan på förhand vet kräver livslång dyr vård och som gör att han kanske inte blir helt bra. Ja you name it, leukemi, diabetes, brutet ben. Det är en fråga man får ta om eller när den kommer.

Att jag inte tycker att hon ska söka hjälp på en gång är för att jag tror det finns mycket hon kan göra själv. Öva små saker och visa sej bestämd. Börjar det sedan spåra allt mer så får man ju börja fundera på hur man ska ta sig vidare. Ta ut någon som är hästkunnig som kan ge tips och råd på plats kanske. Behöver inte nödvändigtvis vara en med meriter utan en person som man litar på och som man tror på.

Jag håller absolut med om att om man blir rädd eller nervös så kan man hamna i trubbel. Jag har aldrig sagt att någon ska utsätta sig för något man inte kan hantera utan mer givit tips på hur man skulle kunna hantera olika situationer. Jag tror inte nödvändigtvis att man blir säkrare som person för att man tar ut en dyr instruktör, jag skulle nog tvärtom känna mej osäkrare. Fråga mej frågan: Gör jag många saker fel? Är det ett bra sätt att stärka personer på?

På tal om pengar så har jag hamnat i situationen där min älskade hund insjuknade akut i livmodersinflammation på en söndag. Vi åkte till vetten och de sa att vi var tvungna att operera. En söndagsoperation var det inte tal om att göra på en oförsäkrad hund så vi frågade helt enkelt om de trodde att hon kulle klara sej till måndagen. De menade att hon hade ont och borde få operationen direkt men det var inte ett alternativ. Alternativen var att ta bort henne eller operera på måndagen. Vetten gav oss smärtstillande och inflammationshämmande och vi kom tillbaka på måndagen. Vovven levde i 7 år till efter det.
Kalla mej gärna oseriös eller djurplågare för det men det var ett svårt val och som jag ser det så valde vi rätt då.

Mycket i livet handlar om pengar. Det är svårt att tänka sej hur det kan vara att vända på slantarna för att få allt att gå ihop om man inte har suttit där själv. Ta inte åt dej, det är inte menat som ett påhopp utan bara ett konstaterande.

Hur gör du själv med din häst när det inte riktigt går som det ska. Ni måste väll ha dåliga dagar där allt inte går toppen. Kan du inte tipsa andra om hur du gör då. Dela med av dina erfarenheter. Och om du nu har råd med instuktör och hästkommunikatörer så är jag iallafall nyfiken av vad du får för information. Skulle vara kul och intressant att höra.

Ha det bra.

 

[LillOhlsson]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Sara-Ida: Så om du hade ett barn som trottsade dig skulle du då ringa BUP lr rådgivning de första du gör? skulle du inte prata me dina föräldrar som haft barn, och andra erfarna för att se om du kan lösa problemet? De e ju i princip samma sak, man tar hjälp av kunniga först, funkar inte de så går man självklart över till utbildade.. Detta värkar inte ha hållt på så länge och innan hade dom ett bra samspel vad jag uppfattade de som.. Om hon känner själv att hon klarar av hästen osv så kan hon ju försöka med goda råd först.. men om det går längre och det rentav blir farligt ska man självklart söka hjälp av utbildad!

 

[Sara-Ida]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Sara-Ida: Så om du hade ett barn som trottsade dig skulle du då ringa BUP lr rådgivning de första du gör? skulle du inte prata me dina föräldrar som haft barn, och andra erfarna för att se om du kan lösa problemet? De e ju i princip samma sak, man tar hjälp av kunniga först, funkar inte de så går man självklart över till utbildade.. Detta värkar inte ha hållt på så länge och innan hade dom ett bra samspel vad jag uppfattade de som.. Om hon känner själv att hon klarar av hästen osv så kan hon ju försöka med goda råd först.. men om det går längre och det rentav blir farligt ska man självklart söka hjälp av utbildad!

Barn väger inte 600 kilo...
Miks frågade hur jag gör själv om jag får problem, och det beror lite på vad för problem. Nu har jag fördelen av att jag aldrig är rädd för min häst, eller är nervös. Det första jag gör om hon beter sig konstigt är att kolla om hon har förstått vad jag vill. Har hon inte det, försöker jag vara tydligare. Om hon förstår vad jag vill, men bara ifrågasätter mina hjälper, tar jag till så mycket som att krävs. Har jag sagt att hon ska gå igenom en vattenpöl skänklar jag på ordentligt, använder rösten och spö samtidigt. Hon ska inte få tveka och fundera för länge. Vill hon inte stå still när jag sitter upp ruskar jag till betslet, säger NEJ och höjer spöet så hon inte kan gå framåt. MEN- jag rider alltid för tränare oavsett om jag får problem eller inte. Vill man utvecklas som ryttare och lära sig något måste man det. Det innebär inte att instruktören rider till hästen, utan att jag genom instruktören får redskap och verktyg och ökad förståelse.

 

[Fredrika77]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Mitt problem är nog i grunden att stress och nervositet avspeglas i ridningen. I perioder när jag är helt lugn, glad och avspänd brukar det mesta fungera hyfsat bra. Tyvärr har sista tiden präglats av oro och stress, vilket tagit av den kraft jag velat ägna ridningen och hästen.

Vad tror ni om det här: Ska börja med att tänka ut ordentligt innan jag åker till stallet och hämtar in hästen vad jag vill uppnå med varje ridpass och hantering, och sedan försöka hålla fast vid det.

Tex: Om jag känner mig pigg och lugn kanske jag kan ta en längre tur med trav, en tur som börjar med att vi SKA förbi ett ställe där hästen brukar vilja trotsa. Känner jag på mig att jag inte kommer ha supermycket energi tar jag en kortare sväng som jag känner mig trygg med.

Brukar ni andra sätta upp mål inför varje ridpass?

 

[Sara-Ida]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Mitt problem är nog i grunden att stress och nervositet avspeglas i ridningen. I perioder när jag är helt lugn, glad och avspänd brukar det mesta fungera hyfsat bra. Tyvärr har sista tiden präglats av oro och stress, vilket tagit av den kraft jag velat ägna ridningen och hästen.

Brukar ni andra sätta upp mål inför varje ridpass?

Jag sätter ofta upp mål, men justerar dem efter hur hästen verkar vara i humöret. Ett tips tills dess att du har byggt upp självkänslan är att longera hästen innan du sitter upp, så du slipper en alltför pigg häst. Eller så kan du fösa runt den i hagen en stund.

 

[Uddatyp]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Jag tror inte nödvändigtvis att man blir säkrare som person för att man tar ut en dyr instruktör, jag skulle nog tvärtom känna mej osäkrare. Fråga mej frågan: Gör jag många saker fel? Är det ett bra sätt att stärka personer på?

om de är så..att tränaren får än o känna sej helt osäker och okunnig och allmänt dum så är de inte en bra tränare.
en bra tränare får upp ens självförtroende..
man tar faktiskt inte ut en tränare för att visa hur duktig man är.

 

[Fredrika77]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

om de är så..att tränaren får än o känna sej helt osäker och okunnig och allmänt dum så är de inte en bra tränare.
en bra tränare får upp ens självförtroende..
man tar faktiskt inte ut en tränare för att visa hur duktig man är.

Om jag hittade en sådan tränare vore jag överlycklig!

 

[Uddatyp]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

dom finns, de gäller bara att hitta dom,
jag tycker de är konstigt att de ska va svårt att hitta dom, de ingår ju liksom i deras jobb..

 

[Fredrika77]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Fler med goda råd eller kommentarer? (mottages tacksamt!)

 

[Grålly]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Jag tycker att du ska ta hjälp av någon, om det är en meriterad, välkänd tränare eller din moster spelar ingen roll, men med lite hjälp kommer man långt. Vissa har inte råd att betala för tränare och instruktörer, så enkelt är det, men du har säkert någon hästkunnig omkring dig som du kan ta hjälp av.

Du får inte utsätta varken dig själv eller hästen för fara, det får du inte glömma bort. Här får du några små tips:

*Sätt tydliga gränser
*Använd rösten
*Berömma!

Och sist men inte minst, tro på dig själv!!

 

[dolphinsmile]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Fler med goda råd eller kommentarer? (mottages tacksamt!)

Pröva NH.. genom att börja utöva NH med mitt kallblodssto så gjorde våran relation en helomvänding.
Men jag tog hit en instruktör som fick visa mig grunderna då det är svårt att bara läsa en bok och sedan gå ut till hästen att utöva. Hon tog 200kr/timmen men vara bara här 4 timmar uppdelat på 2 ggr för att lära oss. Och det var det värt.

Jag förundras varje dag över hur hon förändrats. Blir alldeles lycklig och varm över att tänka på vilken fin relation vi har idag. hm va sentimental jag blev nu då..

 

[axel]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Jag tror att du gör en höna av en fjäder.
att en häst snubblar är sånt som händer.

försök att vara cool istället för att gå till attack, när hon inte har lust att gå eller dylikt.
om du utmanar hästen, måste du veta att du klarar av det oavsett vad hästen gör.

Ta inte tygeln om du tror att den ska bli rädd för ngt, utan sitt som en pannkaka o dissa allt

Du måste vara kompis med ditt sto o respektera den o vara konsekvent, då kommer hon att göra dito o vill vara dig till lags.

Om du är stressad eller dylikt-skritta ut på lång tygel bara.
Snart kommer värmen o med den lugnare hästar.

Lycka till

 

[Fredrika77]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Hej Axel! Tack för ditt svar!

Tror på sätt och vis att jag skulle må ganska bra av att följa din metod, att slappna av platt som en pannkaka. Problemet är att då skulle vi inte komma många meter. Mitt sto gillar nämligen mest att äta. Vi skulle kunna driva planlöst omkring i timmar om hon bara fick äta av de smaskigaste kvistarna och bladen.

Nej, de gånger det gått bäst är när jag lyckats hålla ett ganska gott skritt-tempo från början. Sämst går det när jag tror/hoppas att det ska gå bra och så stannar hon och om jag då inte lyckas "förebygga det" eller vara snabb och driva igång känns det kört... då börjar trilskandet, stampandet med hovar, kast med hvud o hals, försök att nafsa efter min fot. Tyvärr blir jag ibland osäker o rädd då...

 

[Sara-Ida]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Hej Axel! Tack för ditt svar!

Sämst går det när jag tror/hoppas att det ska gå bra och så stannar hon och om jag då inte lyckas "förebygga det" eller vara snabb och driva igång känns det kört... då börjar trilskandet, stampandet med hovar, kast med hvud o hals, försök att nafsa efter min fot. Tyvärr blir jag ibland osäker o rädd då...

Hon bestämmer helt enkelt.

 

[axel]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

OK!
Det har gått så långt.
Jag tillåter inte att de tar en enda liten tugga när jag rider, men när det har hänt så tar jag av dem det.
Hästar lär sig fort.
När min val. var 5 så red min kompis ut med mig o tillät honom att ta en tugga här o där. Det tog skitlång tid att få bort-tanken.

Jag menar inte att du ska bli flat, utan att du ska vara konsekvent o inte skapa problem.
Skulle ta itu med det där genast o om du kan tömköra så har du mer att säga till om.
Glöm ej att berömma när hon är duktig.

 

[Suss]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

jag har jätte mycket problem med min dryg-söta medryttar häst...han kan också få för sig att han inte ska gå, även hemväg!?

Jag tvingar han att gå runt i en liten volt (det blir för jobbigt och han ger sig) Nån gång har jag haft spö trots att jag är emot det och slagit på min stövel och använt ryt rösten

jag har hoppat och gått med honom, men nu funkar det inte längre då han är rädd eftersom han börjat skutta runt mig

Vi har nog samma problem ledarskapet!

 

[Matten]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Uch, jag kan känna igen mig lite i din situation, men det var typ för 15 år sedan, men känns som igår... Efter att ha tjatat på mina föräldrar så fick jag då en kuse, en häst som JAG aldrig skulle gett till min 12 åriga dotter... Vi hamnade i många helt livsfarliga situationer, hade oftast väldig tur, och mina föräldrar fattade aldrig HUR farligt det egentligen var. Att ta hjälp av tränare mm. var inget alternativ då jag inte hade stöd från mina föräldrar, och jag var glad över att jag över huvudtaget lyckts övertala dem till att köpa hästen. Detta var många år sedan och många hästar har kommit och gått sedan dess, men just känslan av att vara tvungen att lösa situationen annars skullle jag få sälja hästen, och aldrig få någon ny, kan jag lätt komma ihåg...
Tips: planera din ridning, sätt aldrig upp för höga mål, sätt ribban lågt så att ni alltid lyckas - det blir så mycket roligare då! (hade en unghäst som inte ville hänga med på promenader, då började vi med att gå promenader på 50 meter, bara runt stall knuten, efter en vecka gick vi 100 m. osv.) Låt saker ta tid, gör upp små del mål. Var förutseende, tänk igen om den planerade ridturen, vad kan hända, vad kommer att hända? och hur gör jag då? Försök ha lösnigar i beredskap för olika situationer. Då blir du själv säkrare och säkrare!
Lycka till! Mvh. Matten

 

[Bellafjella]

Sv: Hjälp, hästen tar över!

Mitt problem är nog i grunden att stress och nervositet avspeglas i ridningen. I perioder när jag är helt lugn, glad och avspänd brukar det mesta fungera hyfsat bra. Tyvärr har sista tiden präglats av oro och stress, vilket tagit av den kraft jag velat ägna ridningen och hästen.

Vad tror ni om det här: Ska börja med att tänka ut ordentligt innan jag åker till stallet och hämtar in hästen vad jag vill uppnå med varje ridpass och hantering, och sedan försöka hålla fast vid det.

Tex: Om jag känner mig pigg och lugn kanske jag kan ta en längre tur med trav, en tur som börjar med att vi SKA förbi ett ställe där hästen brukar vilja trotsa. Känner jag på mig att jag inte kommer ha supermycket energi tar jag en kortare sväng som jag känner mig trygg med.

Brukar ni andra sätta upp mål inför varje ridpass?

Hej. Har läst om dina problem och jag måste säga att jag är alldeles säker på att du kommer att fixa detta! Du är så otroligt medveten och med en stor självinsikt!

Förslaget att planera din samvaro med hästen efter hur du själv mår för dagen är jättebra! I och med att du är medveten om problemen - vad de består i och medveten om hur du själv fungerar (och hästen) så tror jag inte det kan vara fel att göra så.

Det är ju så att vilka problem man än ska tampas med i livet så måste man vara förberedd och ha en liten plan för hur man ska gå åt det för annars blir man bara överraskad och ingenting fungerar.

Sen vill jag också berätta att det där med att backa hästen, som "Miks" berättade om fungerade på vår pålle också. Han är en bestämd herre som speciellt i början hade sina egna ideer om vart ridturen skulle gå. Han tvärstannade och började backa så fort min dotter drev framåt. Men i stället för att börja en ganska hopplös kamp med en stark och tuff häst på 500 kg så sa dottern: "Jaså, du vill backa? Ja då ska du minsann få backa!!!" Och sen gjorde hon likadant som "Miks". Dvs backa, backa, backa, backa............

Till slut märkte min dotter att pålle verkade tröttna på att backa och då stannade hon honom, klappade och drev framåt. Jag lovar att hästen verkade väldigt glad för att slippa backa! Så det är verkligen värt att prova.

Fortsätt med ditt planerande och se till att du inte "tar dig vatten över huvudet" och då menar jag att du inte utsätter dig för något som du inte tror att du klarar.

Lycka till! Och berätta om hur det går här.