Så himla komplext sexproblem (help!)

@Anonym_85 Det är osäkerheten och hur han tog upp den som jag kommenterade. Och jo, i hur du beskrev det tycker jag att han lassar över det på dig. Du blev ju själv arg har du ju beskrivit här i tråden?

Jag upplever precis som @Petruska att ni är två personer i relationen som månar om och oroar er över honom (i den här specifika frågan). Det tycker jag är bekymmersamt. Efter att ha berättat vad du har berättat för honom borde han ha tänkt "aha, det har ingenting med mig att göra. Nu behöver hon bara stöd och förståelse" - ingenting annat. Tycker jag då, du behöver såklart inte hålla med.
 
När du och andra skriver så, tolkar jag det mest som att det finns någon sorts tabu mot att kritisera en man. Att han är dum ser jag nog inte att någon skriver. Däremot verkar TS hantera även hans känslor, och det uppmuntras dessutom av flera i tråden.
Fast det är ju din tolkning. Klart man får kritisera oavsett kön! Jag tänker bara att man har rätt att att berätta hur man känner.
 
Ja, vi vill ha barn. Ett alternativ är ju att skippa p-piller och använda kondom, men jag gillar verkligen inte kondom. Jag gillar inte doften eller hur de känns att ta på och så får jag dessutom lätt skav av dem om de får ett litet ”veck” på sig. Förstår att det inte finns någon helt optimal lösning på preventivmedel, men det är synd!
Då blir det svårare, tycker inte heller om kondom så förstår den känslan.
 
@Anonym_85 Det är osäkerheten och hur han tog upp den som jag kommenterade. Och jo, i hur du beskrev det tycker jag att han lassar över det på dig. Du blev ju själv arg har du ju beskrivit här i tråden?

Jag upplever precis som @Petruska att ni är två personer i relationen som månar om och oroar er över honom (i den här specifika frågan). Det tycker jag är bekymmersamt. Efter att ha berättat vad du har berättat för honom borde han ha tänkt "aha, det har ingenting med mig att göra. Nu behöver hon bara stöd och förståelse" - ingenting annat. Tycker jag då, du behöver såklart inte hålla med.

Ja, jag skrev ju att jag kritiserat honom. Det jag ställer mig emot är att han inte skulle måna om mig. Vi är två som månar om honom i vår relation, men vi är också två som månar om mig. I denna tråd har jag skrivit om den diskussion som dök upp mellan oss i torsdags kväll och mina känslor kring den. Jag var upprörd. Jag har inte skrivit om alla de andra diskussioner vi haft om mitt trauma och vårt sexliv. Det blir alltså en fattig grund att bedöma hans månande om mina känslor på.
 
@Anonym_85 jag förstår att du går i försvarsställning och att det känns jobbigt. Jag läser dock tråden och baserar min uppfattning på det du skriver och oavsett hur fin nån är i övrigt så tycker jag att det är jävligt tveksamt att göra som han har gjort. För mig hade det inte kunnat kompenserats av annat helt enkelt. Sen kan du ju såklart känna annorlunda själv.

Jag tycker att det är märkligt att resultatet av att du berättat om ditt trauma landar i fokus på honom och hans behov. Jag tycker fokuset ska vara på dig och ditt behov. Hade det varit så hade ju inte den här tråden startats.
 
Ja, jag skrev ju att jag kritiserat honom. Det jag ställer mig emot är att han inte skulle måna om mig. Vi är två som månar om honom i vår relation, men vi är också två som månar om mig. I denna tråd har jag skrivit om den diskussion som dök upp mellan oss i torsdags kväll och mina känslor kring den. Jag var upprörd. Jag har inte skrivit om alla de andra diskussioner vi haft om mitt trauma och vårt sexliv. Det blir alltså en fattig grund att bedöma hans månande om mina känslor på.
Jag tänker att han uppenbarligen misslyckas med att agera så att du inte känner press.
Oavsett hur mkt han månar om dig så upplever du fortfarande press.

Det är ju därskon klämmer. Du känner dig pressad för han klarar inte av att hantera att ni har olika mkt lust och att din lust dessutom är starkt påverkat av andra saker.

Jag fattar verkligen inte folk som tar så illa vid sig av avsaknad av sex. Det är helt orimligt.
 
Igår kväll satt vi i alla fall uppe och drack vin och pratade. Vår diskussion i torsdags gjorde att jag under dagen igår tänkte väldigt mycket på det som hänt mig och på mina förövare. Jag blev inte direkt triggad, men kände mig lite melankolisk och satt och tittade upp mina våldtäktsmän på sociala medier. En av dem hade några trådar på Flashback, han kallades kvinnomisshandlare där. På kvällen frågade jag min man om han tänkt något mer på vårt prat. Han sa att han inte kände samma sak igår, att det som hade känts jobbigt hade släppt. Så vi pratade i stort sett hela kvällen om mina trauman, minnen, tankar osv. Det var skönt att bara prata om det, jag har nog inte gjort det i vuxen ålder med någon förutom med han. Alltså, verkligen få prata och berätta om det. Mer än vad jag berättat för honom tidigare. Det kändes skönt!
 
@Anonym_85 jag förstår att du går i försvarsställning och att det känns jobbigt. Jag läser dock tråden och baserar min uppfattning på det du skriver och oavsett hur fin nån är i övrigt så tycker jag att det är jävligt tveksamt att göra som han har gjort. För mig hade det inte kunnat kompenserats av annat helt enkelt. Sen kan du ju såklart känna annorlunda själv.

Jag tycker att det är märkligt att resultatet av att du berättat om ditt trauma landar i fokus på honom och hans behov. Jag tycker fokuset ska vara på dig och ditt behov. Hade det varit så hade ju inte den här tråden startats.

Jag vet inte vad jag ska svara om saken som jag inte redan skrivit. Så jag lämnar det där.
 
Fast det är ju din tolkning. Klart man får kritisera oavsett kön! Jag tänker bara att man har rätt att att berätta hur man känner.
Jovisst. Om det viktigaste för honom är att, apropå hennes trauma, berätta om SINA känslor så. Det kan ingen hindra. Men hur vettigt det är, är ju en annan fråga.
 
För mig skaver det att det så mycket är HANS känslor som kommer i centrum.

Just i torsdags kväll, ja.

Men, för att komma vidare från denna diskussion så upprepar jag att jag är kritisk och jag har kritiserat honom för denna diskussion. Det ni skriver är problematiskt. Att hans känslor är i fokus är dock inte representativt för vår relation i stort. Så jag önskar lämna den diskussionen där. Jag hoppas det ska respekteras.
 
Just i torsdags kväll, ja.

Men, för att komma vidare från denna diskussion så upprepar jag att jag är kritisk och jag har kritiserat honom för denna diskussion. Det ni skriver är problematiskt. Att hans känslor är i fokus är dock inte representativt för vår relation i stort. Så jag önskar lämna den diskussionen där. Jag hoppas det ska respekteras.
Men tråden handlar ju inte om er relation i stort och ingen påstår det.
 
Jovisst. Om det viktigaste för honom är att, apropå hennes trauma, berätta om SINA känslor så. Det kan ingen hindra. Men hur vettigt det är, är ju en annan fråga.
Fast som jag förstod det så var det inte i direkt samtal om traumat detta kom upp utan när de pratade om relationen och sex överlag, och ja, då anser jag absolut att båda parters känslor faktiskt är viktiga!
 
Fast som jag förstod det så var det inte i direkt samtal om traumat detta kom upp utan när de pratade om relationen och sex överlag, och ja, då anser jag absolut att båda parters känslor faktiskt är viktiga!

Kom på att jag inte berättat om hur diskussionen föranleddes. Efter jobbet skulle han iväg och jag sa ”Stanna hemma och ligg med mig!” och han blev glad, men var tvungen att gå. När han sedan kom hem låg vi i sängen och pratade en stund om något mindre sexigt och jag hade helt annan ton i rösten, tror vi pratade om jobb. Sedan blev det tyst och han trodde jag ville sova. Då märkte jag att han såg nedstämd ut och frågade vad han låg och tänkte på. Så då började vi prata. Förra veckan hände det några dagar i rad att jag pratat om sex på dagen men sen inte velat på kvällen. Så när han åter igen märkte att jag inte var på humör, när han hoppats, så berättade han det. Så började vi prata om saken.

Jag ville faktiskt ligga den kvällen, så det var ju synd att det blev ett sånt missförstånd.
 
Kom på att jag inte berättat om hur diskussionen föranleddes. Efter jobbet skulle han iväg och jag sa ”Stanna hemma och ligg med mig!” och han blev glad, men var tvungen att gå. När han sedan kom hem låg vi i sängen och pratade en stund om något mindre sexigt och jag hade helt annan ton i rösten, tror vi pratade om jobb. Sedan blev det tyst och han trodde jag ville sova. Då märkte jag att han såg nedstämd ut och frågade vad han låg och tänkte på. Så då började vi prata. Förra veckan hände det några dagar i rad att jag pratat om sex på dagen men sen inte velat på kvällen. Så när han åter igen märkte att jag inte var på humör, när han hoppats, så berättade han det. Så började vi prata om saken.

Jag ville faktiskt ligga den kvällen, så det var ju synd att det blev ett sånt missförstånd.

Jag håller alla tummar för er!!
 
Jag har som sagt själv mått mycket dåligt i en sexlös relation. Rimligt eller orimligt vet jag inte, men jag mådde mycket dåligt över det och funderade på att avsluta relationen av den anledningen.
Jag tänker att man antingen gör konstiga kopplingar kring just sex (som tidigare nämnts, konstiga relationer mellan frekcens av sex och självkänsla) eller att det finns fler problem utöver sex.

Tex så är det ju förståerligt att må dåligt om man inte får någon närhet, men det är ju inte samma saksomsex.
 
Jag har som sagt själv mått mycket dåligt i en sexlös relation. Rimligt eller orimligt vet jag inte, men jag mådde mycket dåligt över det och funderade på att avsluta relationen av den anledningen.
Som du beskrev det förhållandet tidigare i tråden förstår jag absolut att du mådde dåligt, men känns som att problemen mellan dig och din dåvarande partner var långt mycket mer än osynk i sexdrift. Verkar snarare var brist på empati, närhet och kommunikation som var problemet där...
 
Som du beskrev det förhållandet tidigare i tråden förstår jag absolut att du mådde dåligt, men känns som att problemen mellan dig och din dåvarande partner var långt mycket mer än osynk i sexdrift. Verkar snarare var brist på empati, närhet och kommunikation som var problemet där...

Det var uteblivet sex som jag mådde dåligt över. Jag säger inte att det andra var perfekt, men det var definitivt det uteblivna sexlivet som fick mig att må dåligt.
 
Det är faktiskt inte ok att lufta vad man känner och tycka att "det är såhär för mig när du gör såhär" i alla lägen. Alla känslor är faktiskt inte rättfärdigade och korrekta svar på handlingar, som att må dåligt över att någon säger nej till sex.

Jag tycker faktiskt att den som borde göra en tråd och be om hjälp borde vara din respektive där han frågar om råd hur han kan jobba med att bemöta dig och bättra på sin självkänsla. Det är inte din roll att ursäkta och utbilda honom om han blir putt och inte respekterar hur det ligger till.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 545
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 558
Senast: Pratsch
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
9 355
Senast: Ramona
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 244
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp