Så himla komplext sexproblem (help!)

[ako]

Det är faktiskt inte ok att lufta vad man känner och tycka att "det är såhär för mig när du gör såhär" i alla lägen. Alla känslor är faktiskt inte rättfärdigade och korrekta svar på handlingar, som att må dåligt över att någon säger nej till sex.

Jag tycker faktiskt att den som borde göra en tråd och be om hjälp borde vara din respektive där han frågar om råd hur han kan jobba med att bemöta dig och bättra på sin självkänsla. Det är inte din roll att ursäkta och utbilda honom om han blir putt och inte respekterar hur det ligger till.

Men läste du hur frågan ens kom upp? Hon såg att han var bekymrad och frågade varför och han sade att han inte visste hur han skulle bete sig och att han var ledsen för att det inte kändes som det funkade. Är det verkligen fel att svara ärligt när ens partner frågar varför man verkar nere? Min bild är inte att karln är ”putt” och ”inte respekterar” utan att han är bekymrad över hela situationen och de verkar dessutom sedan tråden startade ha pratat mer och kommit ett steg vidare.

 

[Anonym_85]

Det är faktiskt inte ok att lufta vad man känner och tycka att "det är såhär för mig när du gör såhär" i alla lägen. Alla känslor är faktiskt inte rättfärdigade och korrekta svar på handlingar, som att må dåligt över att någon säger nej till sex.

Jag tycker faktiskt att den som borde göra en tråd och be om hjälp borde vara din respektive där han frågar om råd hur han kan jobba med att bemöta dig och bättra på sin självkänsla. Det är inte din roll att ursäkta och utbilda honom om han blir putt och inte respekterar hur det ligger till.

Vem har sagt att han blir putt, och vem har sagt att han inte respekterar? Det känns som att det läses in saker i en del av svaren i den här tråden som jag aldrig skrivit. Då känns det som att jag behöver bemöta saker som inte stämmer i stället för att få till en diskussion kring hur vi på bästa sätt går vidare. Vilket jag också fått många bra svar kring, och är väldigt tacksam för.

 

[Anonym_85]

Vem har sagt att han blir putt, och vem har sagt att han inte respekterar? Det känns som att det läses in saker i en del av svaren i den här tråden som jag aldrig skrivit. Då känns det som att jag behöver bemöta saker som inte stämmer i stället för att få till en diskussion kring hur vi på bästa sätt går vidare. Vilket jag också fått många bra svar kring, och är väldigt tacksam för.

Lägger till, hans reaktion just i torsdags har vi alltså redan pratat om, och jag har varit arg, och han förstår varför. Just det steget är vi liksom vidare från, och jag kan inte nog hålla med alla i tråden som poängterar att han inte får sätta press på mig. ALLS. Min tanke är då, vad blir nästa steg? Hur agerar vi? För någonstans, om vi ska ha en relation, så är båda våra behov och känslor viktiga. Lite terapi och mer prat emellan oss är nog en bra väg att gå. Ska också fundera på det där med att bara få ta initiativ själv, så är glad att det dök upp som förslag i tråden!

 

[EZMK]

Men läste du hur frågan ens kom upp? Hon såg att han var bekymrad och frågade varför och han sade att han inte visste hur han skulle bete sig och att han var ledsen för att det inte kändes som det funkade. Är det verkligen fel att svara ärligt när ens partner frågar varför man verkar nere? Min bild är inte att karln är ”putt” och ”inte respekterar” utan att han är bekymrad över hela situationen och de verkar dessutom sedan tråden startade ha pratat mer och kommit ett steg vidare.

Det är hela "mina behov blir inte uppfyllda" som det svarar på.

 

[ako]

Det är hela "mina behov blir inte uppfyllda" som det svarar på.

Jag läste inte ens den meningen, och min bild av det TS berättar är snarare att han känner sig bortstött och därav ledsen. Sedan väger ju inte alla sina ord på våg heller, särskilt inte om man är bekymrad och pratar med någon som står nära. Hon har ju dessutom tagit upp det med honom. Jag fattar inte varför det fokuseras så på att smutskasta mannen i fråga, det är ju en jobbig situation som de som par behöver få hjälp med, och nu menar jag INTE att TS ska ”ställa upp” utan snarare att mannen ska hitta ett förhållningssätt som gör att TS inte känner sig pressad och att mannen inte känner sig känslomässigt avvisad...

 

[Amha]

Lägger till, hans reaktion just i torsdags har vi alltså redan pratat om, och jag har varit arg, och han förstår varför. Just det steget är vi liksom vidare från, och jag kan inte nog hålla med alla i tråden som poängterar att han inte får sätta press på mig. ALLS. Min tanke är då, vad blir nästa steg? Hur agerar vi? För någonstans, om vi ska ha en relation, så är båda våra behov och känslor viktiga. Lite terapi och mer prat emellan oss är nog en bra väg att gå. Ska också fundera på det där med att bara få ta initiativ själv, så är glad att det dök upp som förslag i tråden!

Jag kan ha drömt, det tog mig ett par dagar att plöja igenom tråden, men jag vill minnas att det blir tokigt i kommunikationen när du vill. Du försöker meddela att du vill ha sex men kanske på ett "luddigt" sätt så han inte vågar nappa? Är det området en liten del av problematiken finns det ju en hyfsat enkel lösning. Dvs att ni pratar ihop er lite om hur kommunikationen ska se ut. Hade jag och min partner stått i den där situationen hade jag behövt mer eller mindre klä av honom alternativt säga "jag vill ha sex med dig nu" för att han skulle våga. I vårt fall hade det blivit en kommunikationsmiss. Kan det vara så i ert fall med?

 

[Anonym_85]

Det är hela "mina behov blir inte uppfyllda" som det svarar på.

Jag är nyfiken på hur han bör ha agerat i situationen. Eller kanske ännu mer relevant, hur han bör agera som samma situation skulle dyka upp i framtiden. Det är ju enklare att säga vad som blir fel, än hur en person hade agerat rätt i en sådan komplex situation. Jag är av åsikten att han måste, på rätt sätt, få uttrycka sina känslor och behov i vår relation. Jag vill att han ska kunna prata med mig om precis allt han känner, och det har jag sagt till honom. Jag är också av tron att han inte får sätta press på mig på något sätt alls. Både för min skull, och för vårt sexlivs skull. Har du, eller någon annan i tråden, någon idé på hur vi kan få ihop de delarna på bästa sätt. Om han skulle känna samma sak framöver, hur bör han agera/uttrycka sig?

Och ja, han borde kanske ta reda på detta själv och vem vet, han kanske läser på utan min vetskap as we speak. Men det jag ser är hans och min diskussion, varför jag är involverad i den.

 

[Petruska]

K

Jag är nyfiken på hur han bör ha agerat i situationen. Eller kanske ännu mer relevant, hur han bör agera som samma situation skulle dyka upp i framtiden. Det är ju enklare att säga vad som blir fel, än hur en person hade agerat rätt i en sådan komplex situation. Jag är av åsikten att han måste, på rätt sätt, få uttrycka sina känslor och behov i vår relation. Jag vill att han ska kunna prata med mig om precis allt han känner, och det har jag sagt till honom. Jag är också av tron att han inte får sätta press på mig på något sätt alls. Både för min skull, och för vårt sexlivs skull. Har du, eller någon annan i tråden, någon idé på hur vi kan få ihop de delarna på bästa sätt. Om han skulle känna samma sak framöver, hur bör han agera/uttrycka sig?

Och ja, han borde kanske ta reda på detta själv och vem vet, han kanske läser på utan min vetskap as we speak. Men det jag ser är hans och min diskussion, varför jag är involverad i den.

För mig är det underligt att samtal kring dina erfarenheter och känslor, leder till att han tar upp sina känslor, i sammanhanget alltså. Den samtidigheten, jag fattar faktiskt inte hur han kan med?

 

[monster1]

Jag är nyfiken på hur han bör ha agerat i situationen. Eller kanske ännu mer relevant, hur han bör agera som samma situation skulle dyka upp i framtiden. Det är ju enklare att säga vad som blir fel, än hur en person hade agerat rätt i en sådan komplex situation. Jag är av åsikten att han måste, på rätt sätt, få uttrycka sina känslor och behov i vår relation. Jag vill att han ska kunna prata med mig om precis allt han känner, och det har jag sagt till honom. Jag är också av tron att han inte får sätta press på mig på något sätt alls. Både för min skull, och för vårt sexlivs skull. Har du, eller någon annan i tråden, någon idé på hur vi kan få ihop de delarna på bästa sätt. Om han skulle känna samma sak framöver, hur bör han agera/uttrycka sig?

Och ja, han borde kanske ta reda på detta själv och vem vet, han kanske läser på utan min vetskap as we speak. Men det jag ser är hans och min diskussion, varför jag är involverad i den.

Jag tänker att "jag är ledsen för att vi inte har sex" är en lite märklig grej. Varför blir personen ledsen för det? Det är inte en analyserad tanke. Nu finns det ju en anledning, om du av någon annan anledning inte skulle kunna/vilja ha sex skulle han vara ledsen och nedstämd då också? Handlar det om oro för avsaknad av attraktion så är det ju det som ska diskuteras, attraktion hänger inte nödvändigtvis ihop med sex som aktivitet.
Hen behöver alltså ta sig från aktiviteten sex till sitt känslobehov det är där analysen behöver ske hos honom.

 

[MidnightSoul]

Jag är nyfiken på hur han bör ha agerat i situationen. Eller kanske ännu mer relevant, hur han bör agera som samma situation skulle dyka upp i framtiden. Det är ju enklare att säga vad som blir fel, än hur en person hade agerat rätt i en sådan komplex situation. Jag är av åsikten att han måste, på rätt sätt, få uttrycka sina känslor och behov i vår relation. Jag vill att han ska kunna prata med mig om precis allt han känner, och det har jag sagt till honom. Jag är också av tron att han inte får sätta press på mig på något sätt alls. Både för min skull, och för vårt sexlivs skull. Har du, eller någon annan i tråden, någon idé på hur vi kan få ihop de delarna på bästa sätt. Om han skulle känna samma sak framöver, hur bör han agera/uttrycka sig?

Och ja, han borde kanske ta reda på detta själv och vem vet, han kanske läser på utan min vetskap as we speak. Men det jag ser är hans och min diskussion, varför jag är involverad i den.

Han kanske ska försöka använda en helt annan inriktning och säga saker som att han saknar att känna samhörigheten med dig snarare än att han känner sig oälskad?
Får svårt att formulera mig själv här

 

[Anonym_85]

Jag kan ha drömt, det tog mig ett par dagar att plöja igenom tråden, men jag vill minnas att det blir tokigt i kommunikationen när du vill. Du försöker meddela att du vill ha sex men kanske på ett "luddigt" sätt så han inte vågar nappa? Är det området en liten del av problematiken finns det ju en hyfsat enkel lösning. Dvs att ni pratar ihop er lite om hur kommunikationen ska se ut. Hade jag och min partner stått i den där situationen hade jag behövt mer eller mindre klä av honom alternativt säga "jag vill ha sex med dig nu" för att han skulle våga. I vårt fall hade det blivit en kommunikationsmiss. Kan det vara så i ert fall med?

Vi har börjat kommunicera mer muntligt överlag men kanske borde bli ännu bättre på det. Det kom från vår tidigare diskussion, där jag sa att jag föredrar att han frågar om jag vill ligga när han vill ha sex, än att ta på mig. Han har skött det bra, men jag kanske borde kommunicera mer muntligt också.

 

[Anonym_85]

För mig är det underligt att samtal kring dina erfarenheter och känslor, leder till att han tar upp sina känslor, i sammanhanget alltså. Den samtidigheten, jag fattar faktiskt inte hur han kan med?

Fast så var det ju inte, jag har ju skrivit ett inlägg om hur diskussionen uppkom.

 

[Anonym_85]

Han kanske ska försöka använda en helt annan inriktning och säga saker som att han saknar att känna samhörigheten med dig snarare än att han känner sig oälskad?
Får svårt att formulera mig själv här

Fast han har ju inte sagt att han känner sig oälskad heller Och om det är det uteblivna sexet som är ett problem, då blir ju allt annat bara en omskrivning av det ändå?

 

[Anonym_85]

Jag tänker att "jag är ledsen för att vi inte har sex" är en lite märklig grej. Varför blir personen ledsen för det? Det är inte en analyserad tanke. Nu finns det ju en anledning, om du av någon annan anledning inte skulle kunna/vilja ha sex skulle han vara ledsen och nedstämd då också? Handlar det om oro för avsaknad av attraktion så är det ju det som ska diskuteras, attraktion hänger inte nödvändigtvis ihop med sex som aktivitet.
Hen behöver alltså ta sig från aktiviteten sex till sitt känslobehov det är där analysen behöver ske hos honom.

Jag anser att han har tänkt, och analyserat, och vi har pratat om andra situationer som kan leda till uteblivet sexliv. Men hur mycket man än lindar in det så kommer vi ju tillbaks till samma problem som vi har idag, bristande sexliv, och jag anser att han har rätt till sina känslor kring det (om än rätt hanterade och uttryckta).

 

[Amha]

Vi har börjat kommunicera mer muntligt överlag men kanske borde bli ännu bättre på det. Det kom från vår tidigare diskussion, där jag sa att jag föredrar att han frågar om jag vill ligga när han vill ha sex, än att ta på mig. Han har skött det bra, men jag kanske borde kommunicera mer muntligt också.

Jag måste erkänna att jag tidigare ansett att min make skulle läsa mina känslor mycket mer men jag har insett att sånt funkar inte alls här och det är faktiskt, när man kommer in i det, så bekvämt med tydlig kommunikation

 

[MidnightSoul]

Fast han har ju inte sagt att han känner sig oälskad heller Och om det är det uteblivna sexet som är ett problem, då blir ju allt annat bara en omskrivning av det ändå?

Defenitivt inte perfekt, men mer ett förslag på vilken typ av ord han kan säga istället för att övriga ord som kan tolkas som mer pressande/negativa.

 

[Milosari]

Men då tycker jag han kan be om den bekräftelsen på andra sätt än genom sex.

Det här tycker jag är jätteviktigt. Olika människor har olika stort bekräftelsebehov, och det är viktigt att känna sig sedd och älskad. MEN det finns ju fler sätt än genom sex? Jag initierar sex jätteofta, min partner skrattar och säger ”nej inte nu” när han inte har lust, men ger mig massor av uppskattning och kärlek på andra sätt. Jag kan liksom inte förstå att jag skulle känna mig kränkt i den situationen?

 

[monster1]

Jag anser att han har tänkt, och analyserat, och vi har pratat om andra situationer som kan leda till uteblivet sexliv. Men hur mycket man än lindar in det så kommer vi ju tillbaks till samma problem som vi har idag, bristande sexliv, och jag anser att han har rätt till sina känslor kring det (om än rätt hanterade och uttryckta).

Jag tänker att om hans mående är knutet till ditt sexliv kommer hans liv bli väldigt svårt.

 

[honung]

Jag tänker att om hans mående är knutet till ditt sexliv kommer hans liv bli väldigt svårt.

Jag har nog tolkat det som hans mående inte handlar om TS sexliv specifikt utan om en egen oförmåga att veta hur kommunicera och agera gällande sexlivet i förhållandet.

Jag tycker många här i tråden läser in något TS inte har sagt.

 

[lillsmurfagirl]

Jag har läst hela tråden. Jag tycker ändå det är bra din kille kan vara såpass ärlig om sina känslor istället för att mörka dom. Om han istället inte varit ärlig så kan ni ju tillsammans inte jobba på det. Sen är det kanske intr roligt höra hur den andra känner om det är något som man själv har inverkan på. Just det med sex och trauma är en svår ekvation. Har du bearbetat allt med psykolog? . Är det enbart vid dessa tillfällen som du känner av traumat?

Parterapi är nog bra också, läst du även ät öpprn för det. Däremot om du inte själv har bearbetat det som hände så är mitt tips att göra det parallelt med parterapi. Det kan nämligen bli för mkt info för din man även om han såklart stöttar och lyssnar när du berättar vad som hänt. En psykolog kan även komma med andra infallsvinklar.

Sen vill jag skapa lite ljus i tunneln. Om ni klarar detta tillsammans så kommer ni ut starkare, mer sammansvetsade. Lyssna på varandra och respektera varandras känslor.

Nu har jag kanske inte mkt konkreta råd förutom parterapi och enskild terapi.. Men det känns som ni älskar varandra och vill få det fungera och jag hoppas ni kommer ut starkare på andra sidan sen.

Sen kan det vara så att just denna biten kommer alltid vara jobbig för dig, att det blir något du resten av livet kommer behöva tampas med. Vissa ärr är försvinner aldrig från själen men man kan hitta strategier som är hälsosamma.

Med allt ovan sagt som kanske var väldigt luddigt. Så vill jag även skriva att det är helt okej inte ha samma sexlust som den andra. Det är vanligt men det kanske blir extra jobbigt för dig i och med dina trauman