Så himla komplext sexproblem (help!)

[Anonym_85]

Jag tycker många här i tråden läser in något TS inte har sagt.

Jag håller helt med, vilket tar mycket tid att bemöta.

I mina ögon är det inte konstigt att må dåligt över ett, enligt en själv, bristfälligt sexliv i ett monogamt förhållande. Det betyder INTE att en människas hela självbild hänger på en annans vilja att ha sex, eller att en blir kränkt eller annat som nu dykt upp i tråden. Det är bara förlöjligande, och jag ser inte meningen med det. Jag har själv erfarenhet av att vara på andra sidan och jag mådde dåligt av det under många år, och jag har full respekt för personer som tycker att bristande sexliv i en relation är tärande. Det betyder INTE att personen får förvänta sig, eller sätta press, eller lägga skuld. Men att det är okej att diskutera utan att man för det är dum. Det är min utgångspunkt, så ni som anser att det är orimligt får gärna diskutera saken i en annan tråd då det inte hjälper mig och min man vidare.

 

[Anonym_85]

Jag har läst hela tråden. Jag tycker ändå det är bra din kille kan vara såpass ärlig om sina känslor istället för att mörka dom. Om han istället inte varit ärlig så kan ni ju tillsammans inte jobba på det. Sen är det kanske intr roligt höra hur den andra känner om det är något som man själv har inverkan på. Just det med sex och trauma är en svår ekvation. Har du bearbetat allt med psykolog? . Är det enbart vid dessa tillfällen som du känner av traumat?

Parterapi är nog bra också, läst du även ät öpprn för det. Däremot om du inte själv har bearbetat det som hände så är mitt tips att göra det parallelt med parterapi. Det kan nämligen bli för mkt info för din man även om han såklart stöttar och lyssnar när du berättar vad som hänt. En psykolog kan även komma med andra infallsvinklar.

Sen vill jag skapa lite ljus i tunneln. Om ni klarar detta tillsammans så kommer ni ut starkare, mer sammansvetsade. Lyssna på varandra och respektera varandras känslor.

Nu har jag kanske inte mkt konkreta råd förutom parterapi och enskild terapi.. Men det känns som ni älskar varandra och vill få det fungera och jag hoppas ni kommer ut starkare på andra sidan sen.

Sen kan det vara så att just denna biten kommer alltid vara jobbig för dig, att det blir något du resten av livet kommer behöva tampas med. Vissa ärr är försvinner aldrig från själen men man kan hitta strategier som är hälsosamma.

Med allt ovan sagt som kanske var väldigt luddigt. Så vill jag även skriva att det är helt okej inte ha samma sexlust som den andra. Det är vanligt men det kanske blir extra jobbigt för dig i och med dina trauman

Tack för ditt inlägg och kloka tankar! Jag har inte bearbetat något med psykolog ännu, så det börjar väl bli dags. Det är enbart vid press som det gör sig påmint, annars mår jag ganska bra. Jag var hämmad, både sexuellt och som person, i många år men det har lagt sig nu.

 

[Anonym_85]

Jag tänker att om hans mående är knutet till ditt sexliv kommer hans liv bli väldigt svårt.

Mående kan ju vara knutet till sex, på olika sätt. Det betyder inte att det behöver vara knutet till mitt sexliv. Jag har som sagt öppnat upp för öppen relation, samt diskussion kring vad exakt det är som känts tungt på sistone och hur vi eventuellt kan lösa det. Eller inte. Men om vi inte pratar, och vi båda uttrycker hur vi känner, hur ska vi kunna landa i en bra situation för oss båda?