Så himla komplext sexproblem (help!)

[Petruska]

Kan mer reflektera i din killes sits då jag alltid hamnar där. Man känner sig inte attraktiv eller uppskattat när tjejen aldrig intierar eller har lika stort intresse. Man mår skit helt enkelt.

Sex är så viktigt för mig har jag insett. Så det skulle inte fungera i längden om man har för olika behov.
Om ni är så olika i synk. Kanske det inte kommer att fungera i längden. Tråkigt att höra kanske. Men många förhållanden tar slut pga att man är helt i osynk. Det enda ni kan göra är att prata mer om det och se om ni kan komma fram till en lösning där båda blir nöjda helt enkelt.

Du hamnar ofta i den sitsen att kvinnor som genomgått sexuellt trauma vill ha mindre sex än du, och då mår du dåligt? Stackars liten.

 

[Petruska]

Åh, tack snälla Jag tror inte att jag hade haft samma förståelse för honom utan mina egna erfarenheter av att vara i hans sits. Då hade jag nog bara vrålat om hur i hela fridens namn han ens kan andas sina "problem" i samma rum som mig. Men min egen erfarenhet säger tyvärr att det kan vara fruktansvärt försummande och tärande när man känner sig avvisad i sin relation.

Det behöver ju inte bli en tävling heller, vem som tycker att det här är jobbigast och vem som har rätt att få sin röst hörd. Som tur är står inte våra viljor emot varandra utan vi vill åt samma håll, och det finns inte heller någon tidsbegränsning på hur länge vi kan prata om det här och vi behöver prioritera vem som ska höras. Det finns tid att prata om både honom och mig.

Så klart är det bra att du förstår honom.

Men det finns också en svår ojämbördighet i att du hanterar både dina och hans känslor, medan han knappt ens hanterar sina egna.

 

[SaraXX]

Det här blir lite OT kanske, men angående att ha olika mkt lust...
Jag har varit i ett förhållande där jag (efter ett antal år) var den som hade minst lust. Jag visste att det var jag som var problemet, funderade över diverse kosttillskott, att gå till sexualrådgivning osv. Jag försökte tänka "rätt", mådde dåligt pga att min partner blev avvisad så ofta och hade "husfridssex" för att jag ville göra det bättre.

Sex var inte så viktigt för mig så ur den aspekten spelade det mig inte så stor roll. Men jag ville ju ha ett lyckligt förhållande och min brist på sexlust var då ett stort problem. Men jag hade förlikat mig med att det var sån jag var.

Nu är jag singel och har konstaterat att det är inte "sån jag är". Det är inget fel alls på lusten nu.

Jag tror att det är farligt att tänka att en persons lust är si eller så. Det är så himla beroende av situationer och relationer.

Med det sagt hoppas jag att ts och partner kommer vidare i sina diskussioner på ett bra sätt.

 

[Hero]

Låter ju inte som att hennes kille är nöjd med situationen och inte hon heller. Därför ser jag att skilda vägar kanske är rätt väg då risken är stor att det går åt det hållet i vilket fall som helst. Traumat kan ju hon inte rå för... Men bättre då att träffa en kille hon synkar bättre med ?

 

[mandalaki]

Låter ju inte som att hennes kille är nöjd med situationen och inte hon heller. Därför jag ser jag att skilda vägar kanske är rätt väg då risken är stor att det går åt det hållet i vilket fall som helst. Traumat kan ju hon inte rå för... Men bättre då att träffa en kille hon stynkar bättre med ?

Som kille skulle du alltså reagera Jaha hon har blivit våldtagen vilket gör att hon är känslig för press, då drar jag så att jag hittar en tjej med större sexlust.

Det är så platt att man storknar.

 

[honung]

Låter ju inte som att hennes kille är nöjd med situationen och inte hon heller. Därför jag ser jag att skilda vägar kanske är rätt väg då risken är stor att det går åt det hållet i vilket fall som helst. Traumat kan ju hon inte rå för... Men bättre då att träffa en kille hon stynkar bättre med ?

Ibland handlar livet om mer än sex, man kanske kan jobba lite på problem i en relation innan man sätter punkt?

-----------------------

TS Jag tror att parterapi kan vara en jättebra hjälp. Jag tror också att problemet är extremt vanligt i parrelationer oavsett vad en har i sin ryggsäck. Jag tror att det finns en kombination av de erfarenheter av övergrepp du har men också att det finns en slags stagnationsprocess i som är helt normal som leder dig att koppla det till ditt trauma. Passion, finns det i ert förhållande? Kan ni jobba på den delen? Göra samlivet spännande, hitta tillbaka till den där känslan man hade de första kaninveckorna av förhållandet? Att dejta, uppvakta och bli uppvaktad, trigga och förföra?

 

[Hero]

Som kille skulle du alltså reagera Jaha hon har blivit våldtagen vilket gör att hon är känslig för press, då drar jag så att jag hittar en tjej med större sexlust.

Det är så platt att man storknar.

Oavsett bakgrund är ju problematiken att båda har olika lust. Det är grunden till problemen.
Kan dom inte hitta en lösning så är det ju inte bra i långa loppet. Om hon får mer sexlust av att ta initiativ själv. Då kanske det är en lösning. Värt att prova olika innan man ger upp.
Men är grunden olika lust så blir det kanske svårt. Endast de jag säger

 

[Raderad medlem 6459]

Oavsett bakgrund är ju problematiken att båda har olika lust. Det är grunden till problemen.

Nej, det är inte. TS har ju uttryckligen skrivit att det inte är så. Att lusten kopplas till hur mycket press hon känner - ju större press desto mindre lust. Vilket är helt naturligt.

För en gångs skull: Backa och sabba inte en hel tråd. Snälla.

 

[Hero]

Nej, det är inte. TS har ju uttryckligen skrivit att det inte är så. Att lusten kopplas till hur mycket press hon känner - ju större press desto mindre lust. Vilket är helt naturligt.

För en gångs skull: Backa och sabba inte en hel tråd. Snälla.

Pressen uppstår ju av att en har större lust än den andra. Enkel matematik.
Är man väldigt osynk så blir det en ond cirkel precis som du säger. Killen mer frustrerad och tjejen mindre lust pga press.

 

[Raderad medlem 6459]

Pressen uppstår ju av att en har större lust än den andra.

Nej, det gör den inte. Sluta nu bara.

 

[Bulldoozer]

Oavsett bakgrund är ju problematiken att båda har olika lust. Det är grunden till problemen.
Kan dom inte hitta en lösning så är det ju inte bra i långa loppet. Om hon får mer sexlust av att ta initiativ själv. Då kanske det är en lösning. Värt att prova olika innan man ger upp.
Men är grunden olika lust så blir det kanske svårt. Endast de jag säger

Lustigt att mitt förhållande går in på sitt 15:e år och vi har i grunden väldigt olika lust.. Det går faktiskt utmärkt att lösa saker på egen hand om man nu känner att man absolut vill ha sex så att säga, så jag ser inte problemet?
Däremot är det bra om man ändå kan ha intimitet och närhet i sitt förhållande utan att den ena parten ska känna pressen att det leder till sex. Är det så att man värjer sig för närhet omedvetet för att man är orolig att det ska leda till/förutsättas sex så är det mindre bra. Därför är det bra om bägge parter känner att de kan bryta när som utan att det blir ett problem, framförallt den som känner sig pressad.

 

[Raderad medlem 6459]

@Bulldoozer Du har helt rätt! Dessutom kan man känna press även fast man själv vill ha sex, fastän man själv har lust. Och då är det jätteviktigt att den andra är superlyhörd och fattar hur den ska bete sig.

 

[mandalaki]

Lustigt att mitt förhållande går in på sitt 15:e år och vi har i grunden väldigt olika lust.. Det går faktiskt utmärkt att lösa saker på egen hand om man nu känner att man absolut vill ha sex så att säga, så jag ser inte problemet?
Däremot är det bra om man ändå kan ha intimitet och närhet i sitt förhållande utan att den ena parten ska känna pressen att det leder till sex. Är det så att man värjer sig för närhet omedvetet för att man är orolig att det ska leda till/förutsättas sex så är det mindre bra. Därför är det bra om bägge parter känner att de kan bryta när som utan att det blir ett problem, framförallt den som känner sig pressad.

Det låter väl som en tänkbar lösning, egentligen? Att försöka ha mycket fysisk närhet, ibland leder det till sex, ibland inte. Men all form av press är ju avtändande även om man inte har något trauma bakom sig.

 

[_Zvea_]

Man är väldigt sårbar när man bjuder in till sex och den andra tackar nej. Med det sagt är det självklart inte OK att försöka skuldbelägga TS på något sätt, men även om den ena har varit med om något objektivt sätt mycket värre, så innebär ju inte det att den andra parten inte känner sig sårad över att så ofta vara oönskad, och därför kan råka säga saker i affekt. Han behöver inte vara någon taskig snubbe för det. Det är lätt att säga "buhu, han fick inte sex", men för många är det väldigt kopplat till ens självbild, och det är lätt att bli defensiv och säga taskiga saker för att inte visa att man blivit sårad själv. Oavsett om det är en man eller en kvinna som är den som vill ha sex oftare.

Jag tycker att det är uppenbart att problemet inte handlar om sex i grunden, utan att TS har ett trauma som inte är helt bearbetat. Det är möjligt att komma till en punkt där sex med ens partner är frikopplat från ett sexuellt trauma, för att man får verktyg att se att det inte ens nästan är samma sak. Jag röstar, som andra kloka här inne, på terapi och ev parterapi, för att försöka komma vidare från låsningen och inte låta den bli till en större sak än den behöver vara.

 

[EmmaBovary]

Pressen uppstår ju av att en har större lust än den andra. Enkel matematik.
Är man väldigt osynk så blir det en ond cirkel precis som du säger. Killen mer frustrerad och tjejen mindre lust pga press.

Personen med ett trauma bakom sig kan ju ha minst lika stor lust, egentligen. Så nej, det är inte enkelt matematik, det handlar väl snarare om att visa hänsyn och vara inkännande.

 

[athena_arabians]

Pressen uppstår ju av att en har större lust än den andra. Enkel matematik.
Är man väldigt osynk så blir det en ond cirkel precis som du säger. Killen mer frustrerad och tjejen mindre lust pga press.

NEJ.

Pressen uppstår när den som har mer lust förväntar sig att den med mindre lust ska ställa upp. Jag har för tillfället en vansinnigt större lust än min partner... det löser jag på egen hand, med leksaker. Aldrig i helvete att jag reducerar min partner till en runkdocka för mina behov. Det kan vara lite frustrerande ibland eftersom jag hellre har sex med min partner men det är något jag äger och som inte min partner ska behöva känna av.

 

[ako]

”Han berättade att det känns som att jag inte vill ha sex, och att han dessutom inte vågar initiera det så ofta som han vill med risk för att pressa mig och skjuta mig ännu längre bort. Att han känner uppgivenhet.”

Detta. Jag uppfattar det som skuldbeläggande, att lösningen är att du ändrar dig. I stället för Tror du att vi kan hitta ett sätt att lösa det här tillsammans?

Det kan ju faktiskt också vara så att han helt enkelt berättar hur han känner. Alla människor är inte vana att uttrycka sig i så samtalspedagogiska termer som den du nämner som exempel.
Sedan är det ju självklart ingens ”fel” men detta kan ju vara hans känsla.

 

[mandalaki]

Det kan ju faktiskt också vara så att han helt enkelt berättar hur han känner. Alla människor är inte vana att uttrycka sig i så samtalspedagogiska termer som den du nämner som exempel.
Sedan är det ju självklart ingens ”fel” men detta kan ju vara hans känsla.

Det är säkert hans känsla. Problemet är bara att han fokuserar på sin uppgivenhet, inte på hur de ska hitta en väg där hon känner sig trygg. Medan hon sätter sig in i hans känslor för fulla muggar. De är alltså två som värnar om dem.

Hur man samtalar har jag inga synpunkter på.

 

[Petruska]

Det är säkert hans känsla. Problemet är bara att han fokuserar på sin uppgivenhet, inte på hur de ska hitta en väg där hon känner sig trygg. Medan hon sätter sig in i hans känslor för fulla muggar. De är alltså två som värnar om dem.

Hur man samtalar har jag inga synpunkter på.

Att det andra män, i egenskap av män, har gjort mot henne, tillåts handla om HANS känslor. Jag hade haft svårt att hantera det.

 

[Borttaget konto]

Man är väldigt sårbar när man bjuder in till sex och den andra tackar nej. Med det sagt är det självklart inte OK att försöka skuldbelägga TS på något sätt, men även om den ena har varit med om något objektivt sätt mycket värre, så innebär ju inte det att den andra parten inte känner sig sårad över att så ofta vara oönskad, och därför kan råka säga saker i affekt. Han behöver inte vara någon taskig snubbe för det. Det är lätt att säga "buhu, han fick inte sex", men för många är det väldigt kopplat till ens självbild, och det är lätt att bli defensiv och säga taskiga saker för att inte visa att man blivit sårad själv. Oavsett om det är en man eller en kvinna som är den som vill ha sex oftare.

Jag tycker att det är uppenbart att problemet inte handlar om sex i grunden, utan att TS har ett trauma som inte är helt bearbetat. Det är möjligt att komma till en punkt där sex med ens partner är frikopplat från ett sexuellt trauma, för att man får verktyg att se att det inte ens nästan är samma sak. Jag röstar, som andra kloka här inne, på terapi och ev parterapi, för att försöka komma vidare från låsningen och inte låta den bli till en större sak än den behöver vara.

Å andra sidan låt oss vara realistiska och sätta saker i sitt sammanhang för det verkar inte ett dugg hälsosamt att ha sin självbild i så abnormt hög grad kopplad till partnerns kropp att man inte ens mot bakgrund av partnerns trauma klarar av att få nej utan att känna sig personligen oönskad, så som du beskriver. Det verkar osunt, på många plan. Kopplar man efter såpass avgörande information ändå så starkt ihop den tillfälliga frånvaron av sex med sin egen självbild kanske man i själva verket behöver bearbeta sina egna känslor kring sex och självbild, eventuellt med terapi. Få verktygen att förstå att ett nej inte behöver rasera självkänslan, komma till punkten där det är möjligt att frikoppla självkänslan från sex så att allt hamnar på en mer hanterbar nivå.

Att hänga upp sin självbild på sex på ett sådant extremt vis att man låter det gå ut över ens traumatiserade partner, det om något är väl dessutom att låta det bli till en större sak än det behöver vara? Självbild och sex är inte samma sak. Lyckas man med konststycket att göra en partners trauma till en fråga om sin egen självbild, vältrar man sig i känslor av att vara oönskad i den här sortens situation, då har man nog ett helt eget problem att ta itu med. Kanske är det exempelvis dags att inse att världen inte kretsar kring en själv. Kanske är det så att "den oönskade" i ett sådant fall behöver sina egna verktyg för att hantera situationen, för hur sannolikt är det att hen skulle vara oönskad när nejet till råga på allt kommer till följd av ett personligt trauma? Något slags ansvar för sina egna (inte fullt logiska) känslor borde den "avvisade" personen ändå kunna ta.