Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Min Bichon har bra stuns i bakbenen och hoppar upp själv i baksätet min kombi. Osäker på hur hon skulle hantera att hoppa in i bakluckan eller i en suv dock. Sedan väger hon ju bara 5 kg så då är det inte en så stor deal att lyfta upp i tex bilen känner jag.Ja hår får man ju leva med så är det ju
Men finns olika grader att välja på.
Kändes som corgin fällde året om.
Corgi är absolut ett alternativ, dock blev han inte äldre än 10pga höfterna.
Och lite smidigare hund känner jag denna gången som iaf kan hoppa upp i bilen själv utan att klättra med bakbenen på hela lacken
Så det är minsta kravet på storlek, och vill gärna ha en mjuk päls att gosa ner sig i.
Ja absolut öppen för andra förslag!
Ska kika på de raserna du förslår
Jag har isländsk fårhund, två stycken för närvarande. De skäller och fäller (är ju spetsar!) men är de perfekta gårdshundarna. Våra är huvudsakligen familjehundar, men vi har gård så de är ju med på allting vi gör från att stängsla till att hugga ved. Funkar väldigt bra med våra andra djur (hästar och katter) och har lärt sig att ignorera grannens kor. Hanen (som vi haft sen han var valp) går lös och funkar även att ha med lös på promenader. Tiken (vuxen omplacering) är ett nytillskott i familjen och går just för tillfället kopplad för att vi inte känner varandra så väl och för att hon visar visst intresse för vilt. Räknar dock med att även hon med träning ska kunna klara att vara lös.Om ni kollat på tollare så kanske isländsk fårhund? Jag har ingen vidare erfarenhet av dem men känner till några som mest är familjehundar på gård vilket fungerar bra. Möjligt att de är för aktiva dock.
Just nu är jag väl mest inne på Finsk lapphund, dock väl mycket päls. alla hundar jag faller för fäller
Kikar även på Golden, dock lite väl stora och klumpiga med rätt temperament.
Tycker det är skönt med en hund som med enkelhet kan studsa upp i bilen/fyrhjulingen eller vad nu vi ska hitta på.
Har nog mer och mer fastnat för Finsk Lapphund och tror att det kommer sluta med en sådan när det väl är dags.Jag har en finsk lapphund, min första men absolut inte sista! Tycker de är fantastiskt roliga, personliga och mysiga hundar Jag tränar en del nosarbete med min men också lite agility och rallylydnad. Han är dock rätt nöjd med långa promenader och få vara med sin familj. Min lapphund har ett alldeles för stort viltintresse för att kunna vara lös på gården. Det fungerar kortare stunder om vi har stenkoll men han har väldigt lätt för att vilja dra på egna äventyr. Läser man i olika lapphundsgrupper så verkar det variera en hel del hur enkla de är att ha lösa. Jag vet dock flera lapphundar som är gårdshundar och kan vara lösa utan problem.
Såg också att du var orolig för skallet. Min skäller inte mer än vad gemene spets gör skulle jag säga. Men en lapphund har en särskilt klang i skallet som inte alltid känns så skönt i öronen Pälsen på en lapphund tycker jag är perfekt, smuts och vattenavvisande och fäller ordentligt i tussar två gånger om året och i övrigt minimalt.
Till Dig skulle jag definitivt säga, en medelstor eller mindre Lunaliahund eller Wendyhund.Hej
Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv
Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som bor ute för de mesta.
Vill ha en hund som mest bara kan vara med och va sig själv.
leka med barnen ute och få ut oss på promenader.
Gå runt med mig när jag grejar ute med allt vad de kan vara i garaget, i trädgården och på kontoret.
Träna på tricks men även kunna bara slappna av och chilla när vi är inne.
Så stor vikt att kunna vara lös och inte sticka iväg då det finns både kor och vilda djur runt oss.
Kunna vara med på allt vi gör om det är en vecka i fjällen eller en kolla på en fotbollsmatch
Min corgi hade aldrig problem med detta utan han var underbar.
Dock var han väldigt nervös, vet inte om han var egen eller om det hör till rasen.
Men alltid orolig och på sin vakt.
Kunde inte slappna av och tog man fram någon han inte kände igen, tex en slipmasikin så ville han inte vara kvar utan gick upp till huset.
Han var inte trygg i sig själv och det gjorde oss alla stressade.
Och fällde tonvis med hår
Alla golv i huset är ju vita pga av honom
Just fällningen saknar jag inte, men kan leva med lite hår.
Kollar på några raser
Finsk lapphund, dock rädd att den skäller väl mycket.
Nova retriver men kanske lite väl aktiv för oss.
Vi är mycket ute men vi tar inte och cyklar mil varje dag utan kastar lite boll och tar promenader
Golden retriever, låter perfekt egentligen men kanske aningen stor, och fäller väl som en corgi?
Dansk-svensk gårdshund låter med som ett bra val, men egentligen faller inte lika mycket i smaken som de övre.
Finns den perfekta hunden?
I vilka situationer ser du att de gärna skäller? De få FCI-islänningarna jag träffat (inte så många) är ganska tysta ...men vet ju att "alla" säger att de tenderar att vara skälliga...så fattar att det ligger något i det.De skäller och fäller (är ju spetsar!) men är de perfekta gårdshundarna.
Mina skäller på rovfåglar, bilar och om någon i familjen kommer hem eller åker iväg. Samt att de liksom har en tendens att använda rösten i första hand när de vill något eller något inte är bra. Jag tycker själv inte att de är skälliga (de har ju en anledning till att skälla, liksom...), men andra kan kanske tycka det. Sådär bjäbbiga som jag uppfattar en del småhundar är de INTE.I vilka situationer ser du att de gärna skäller? De få FCI-islänningarna jag träffat (inte så många) är ganska tysta ...men vet ju att "alla" säger att de tenderar att vara skälliga...så fattar att det ligger något i det.
På island, workingpopulationen där (som ju är kraftigt utblandade med Collieblod av olika slag) så finns de som skäller så fort de springer eller tänker, men också de som är väldigt tysta.
Samma med workingpopulationer av renvallare. De kan inte att all hundar är skälliiga eftersom renarna då blir avskällda. Att skallen liksom bara blir en del av den allmänna ljudbilden för djuren. Därför blir jag förvånad när lappisfolk, och absolut om hunden ifråga aldrig sett en ren, säger att de SKA vara skälliga. Att de ÄR det i många fall och att man behöver kanske en hund som har nära till skall bland sina hundar är ju en annan sak.
Förstår vad du menar. Och jg tycker inte heller att hundar som skäller av en nledning är skälliga.Mina skäller på rovfåglar, bilar och om någon i familjen kommer hem eller åker iväg. Samt att de liksom har en tendens att använda rösten i första hand när de vill något eller något inte är bra. Jag tycker själv inte att de är skälliga (de har ju en anledning till att skälla, liksom...), men andra kan kanske tycka det. Sådär bjäbbiga som jag uppfattar en del småhundar är de INTE.
Hanen "pratar" en del utan att direkt skälla - det är olika varianter av morrande och lågt "moffande" när han vill något (olika ljud för olika saker). Tiken har ett gällt, kort "lekskall" medan hanen leker relativt tyst. Hon kan också skälla om hon ser rådjur eller annat vilt, hanen struntar mestadels i vilt... Men här är jag kanske lite orättvis för pga viltintresse har jag tiken kopplad vid promenader medan hanen går lös, och för båda gäller att de har större tendens att skälla i koppel. De gånger hanen hjälpt mig att flytta hästarna så skäller han också, men det "ska" han ju i och med att de är röstvallare.
Ah, okej, men då är mina inte alls "spetsskälliga" Inkallning, löpträning, bollkastning osv. kan ske (och sker oftast) under tystnad. Även leken som sådan är tyst, utöver tikens "lekskall" då, men hon skäller bara för att initiera lek - typ "kom igen nu, nu leker vi!" Och då delar jag din observation om islänningar som relativt tysta - jag har inte träffat någon som skäller "bara för att", utan de har en anledning (även om jag kan tycka att de hittar fler anledningar än de andra raser jag haft )Förstår vad du menar. Och jg tycker inte heller att hundar som skäller av en nledning är skälliga.
Till "spetsskälliga" individer räknar jag hundar som knappt kan bli lite upphetsade eller springa utan att skälla.
Min samojed back in the days exempelvis, hon kunda fan inte springa utan att slälla. Ex inkallning eller leka med andrta hundar....det gick inte att höra vad man tänker. Och flertalet lappisar är liknande. Men de isläningar jag träffat...not so mutch....men så har jag ju träffat betydligt fler lappisar än Islänningar.
Bland hundarna som tar hand om hästar på island finns de som skäller när de vallar djuren och andra som använder sin kropp, inklusive hoppa upp på hästens rygg (då brukar de stanna).
Jag vill bara säga att en corgi inte ska vara nervös, sen vet jag att avarter förekommer och att en del uppfödare tummar på mentaliteten.
En corgi är en gårdshund som ursprungligen varit alltiallo på gårdarna, larmat för besökare, hållt efter skadedjur och är en heeler som vallat genom att nafsa boskap i hasorna. En hund som ska flytta kor behöver mod och framåtanda. Sen vet jag att när andra saker än mentalitet prioriteras i aveln så som vänstervarv så blir det att vissa tummar på mentaliteten, tyvärr. Sen kan man ju ha otur också såklart, men min bild är inte att corgin ska vara en nervös hund.
Sen så upplever jag generellt att pembroke är lite känsligare än cardigan som är generellt mer buffliga.
Angående mas som nån föreslog så skulle jag hellre satsa på en corgi än en mas då jag upplever att mentaliteten är betydligt spretigare hos masen.
De islänningar jag träffat har varit skälliga, framförallt i aktivitet.
De isländska fårhundarna har samma ursprungliga användningsområde som corgin och har / ska ha ungefär samma egenskaper, förutom att islänningarna är röstvallare och corgis är heelers. Även islänningarna vallar ju annat än får, men då till övervägande delen hästar. Jag har inte träffat jättemånga corgis men har intrycket att de är något tystare än islänningarna (även om mina islänningar inte skäller vid aktivitet generellt, utan vid specifika tillfällen). Corgi är definitivt en ras jag hade kunnat tänka mig att ha om jag inte hade islänningar så kan tänka mig att islänningen är ett bra val om man uppskattar corgin Jag uppfattar mentaliteten hos islänningarna som generellt stabil, dock med en tendens till separationsångest.