Hemmafruar vad är meningen med det?

[Inte_Ung]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Men hur angår det dig egentligen?

Det drabbar mig indirekt eller mina vänner som jag bryr mig om.
I vissa fall ekonomiskt eller rent praktiskt och i andra fall känslomässigt.
Man skall nog inte ha affärer ihop med sådana familjer.
För sin egen skull.

Dessutom så tycker ju jag att att man skall bry sig om varandra.
Och i dessa familjer så kommer människor, särskilt barnen, i kläm.
Kraftigt och smärtsamt i kläm.

 

[MalinJ]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Fast du måste väl inse att du vid det här laget har kommit ganska långt ifrån huvudfrågan i ditt ursprungsinlägg?

 

[Inte_Ung]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Jag funderade just på om det var så eller inte.
Kanske att allt bara är en missuppfattning och att inget är vad man egentligen tror?

*Funderar vidare*

 

[Sleepy]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

*struntar i att läsa tråden*

Är det här ditt sätt att säga att du är trött på att försörja mannen din?

 

[lahsd]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Att ett vettigt socialt sammanhang slår det mesta, är ju fortfarande sant. Att sen inte alla jobb erbjuder det, gör det ju inte till en bättre idé att vara hemmafru.

Fast själva min poäng var att det finns massor med jobb som inte erbjuder något 'vettigt socialt sammanhang'. Bara för att du har ett sådant jobb så kan du inte gärna utgå från att alla andra också har det.

I många fall kan jag tänka mig att en hemmafru har betydligt större möjlighet till detta sociala sammanhang än en som jobbar då hemmafrun har mycket mer tid till hobbies och att umgås med bekanta.

 

[Hyacinth]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Jag tänker ju att det borde vara en ganska ensam tillvaro i alla fall i Sverige, mina vänner jobbar nämligen dagtid och hinner inte hänga och vara sociala då.

 

[Sunshine]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

I många fall kan jag tänka mig att en hemmafru har betydligt större möjlighet till detta sociala sammanhang än en som jobbar då hemmafrun har mycket mer tid till hobbies och att umgås med bekanta.

Tror jag med. Min man som jobbar i London och har en mkt framgangsrik karriar, har inte tid med privata vanner.
Hans fritid agnas at familjen och ibland pa golfbanan. Alla som han kanner utanfor jobbet kanner han genom mig och umgas bara med dem pa par/familjemiddagar och det ar inte sa ofta.

Jag daremot, som ar just hemmafru , har ett stort personligt natverk - plus en del "gamla" arbetskontakter fran forr.

 

[Sar]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Fast själva min poäng var att det finns massor med jobb som inte erbjuder något 'vettigt socialt sammanhang'. Bara för att du har ett sådant jobb så kan du inte gärna utgå från att alla andra också har det.

I många fall kan jag tänka mig att en hemmafru har betydligt större möjlighet till detta sociala sammanhang än en som jobbar då hemmafrun har mycket mer tid till hobbies och att umgås med bekanta.

Där tror jag att du har helt rätt. Det finns ett helt gäng med jobb som egentligen inte ger något mer än en lönecheck varje månad. Där tror jag att en "hemmafru-tillvaro" med en någorlunda driftig "hemmafru" får ett mkt större mervärde ifråga om kultur, sociala relationer etc. Ser jag på mig själv så finns det ett helt gäng intressanta saker jag skulle vilja lära mig men som jag inte har tid för på grund av att jag måste försörja mig (tack och lov med ett roligt och intressant arbete som jag gillar!). Just ni vill jag gå en "baka i bagarstuga-kurs", fiska sik, lära mig dansa tango, sjunga i kör och lära mig finska men det finns liksom inte tid. Det får helt enkelt bli senare eller inte alls.

 

[mino]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Men nästan alla jobb är i alla fall så pass sociala att man behöver skärpa till sig lite. Det måste vara få människor, kanske i första hand ensamföretagare typ vissa bönder, som inte har någon daglig social kontakt öht med folk i jobbet.

En stor grupp som faktiskt lever som "hemmafruar" är ju alla pensionärer. Jag tycker mig se åtskilliga personer i min omgivning som i viss mån sackat ihop efter pensionen. De som klarat sig bäst är de som vill vara sociala och söker sociala kontakter utanför familjen. Så att sänka tempot för mycket kan nog helt klart riskera att försämra folks mentala skärpa.

Därmed inte sagt att det per automatik behöver bli så som hemmafru.

 

[Sar]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Men nästan alla jobb är i alla fall så pass sociala att man behöver skärpa till sig lite. Det måste vara få människor, kanske i första hand ensamföretagare typ vissa bönder, som inte har någon daglig social kontakt öht med folk i jobbet.

Men nog måste det finnas pensionärer som faktiskt dagligen har mer social kontakt än någon som städar kvällstid, står vid löpande band och bara umgås vid raster eller jobbar som ensam väktare nattetid?
Jag tror att det beror helt på hur man är som människa hur man skulle hantera att inte vara yrkesverksam.

 

[hastflicka]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Min mamma som jobbade i skattehuset i stockholm som "kontors ratta" (jag vet inte exact vad hon gjorde ) fick ett nytt liv nar hon pensionerade sig. Hon blev aktiv i kyrkan och politiskt ... plotsligt hade hon vanner hemma varenda dag och kvall ... fran att inte ha nagra vanner hon kunde bjuda hem ("Ja, fransett Anna och Tjabbo forstass" som hon ledset sa just innan hon pensionerade sig). Hon var SUPER orolig att hon skulle bli sa ensam och inte ha nagra manskliga kontakter (sa hon ringde mig och tyckte att jag nog maste "flytta hem igen"). Nu var mamma en mycket social manniska och hade latt for att umgas och tyckte om andra manniskor ... hon alskade att vara pensionar.

 

[Petruska]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Men nog måste det finnas pensionärer som faktiskt dagligen har mer social kontakt än någon som städar kvällstid, står vid löpande band och bara umgås vid raster eller jobbar som ensam väktare nattetid?
Jag tror att det beror helt på hur man är som människa hur man skulle hantera att inte vara yrkesverksam.

Hur man hanterar det, beror ju inte bara på en själv utan också på vad man har omkring sig.

Ser jag till min omgivning - där mina föräldrar och deras vänner och syskon nu är i åldersspannet 70+ - så är det huvudsakligen de som varit sociala och aktiva både i sina yrken och på sin fritid, som också är socialt aktiva som pensionärer. I den gruppen utmärker inte de som arbetat väldigt lite under livet, eller de som haft väldigt trista och enahanda arbeten (ofta samma personer av lätt insedda skäl) på något positivt sätt.

Social isolering i för hög grad - tillsammans med bristande stimulans - verkar helt enkelt inte vara särskilt bra för människor, vilket var just vad jag skrev i det inlägg som lahsd sedan nappade på. Att det finns socialt isolerade arbeteten, gör inte i sig hemmafrutillvaron mer stimulerande.

(När jag bodde i en förort där det av någon anledning fanns väldigt många kristna hemmafruar, tyckte de att vi som yrkesarbetade borde ta hand om leksaker och annat på gården eftersom de inte hann pga att de hade så mycket att göra i hemmet! Jag tolkar nog det som att de ställde rätt låga krav på sig själva och blev lite förfäade. Men självklart tolkade de det hela annorlunda, jag vet dock inte exakt hur. Folk som är vana vid att det rör på sig på jobbet, brukar ju bli galet rastlösa bara av att vara föräldralediga, vilket väl antyder något om hemmafrutillvaron, hur vilsam den än kan te sig.)

 

[lahsd]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

Jag tänker ju att det borde vara en ganska ensam tillvaro i alla fall i Sverige, mina vänner jobbar nämligen dagtid och hinner inte hänga och vara sociala då.

Det säger ju mest om dig och dina vänner. Själv bor (och arbetar) jag på landet och där finns det gott om folk som man kan umgås med under icke kontorstider.

Ser man till hela befolkningen så är jag övertygad om att inte ens hälften är upptagna av förvärvsarbete under kontorstider.

*KL*

Den stora skillnaden i syn på detta tror jag hänger ihop med folks syn på arbete.

Jag arbetar för att få in pengar som kan finansiera mitt liv. Många andra här verkar ju arbeta för att primärt få en social samvaro. Vill jag träffa folk föredrar jag att göra det på min fritid och inte under betald arbetstid. Min arbetsgivare ska väl inte betala lön för att jag ska umgås med kompisar.

Skulle jag ha pengar så att jag inte behövde arbeta så skulle jag givetvis inte arbeta. Meningen med livet är väl inte att man genom lönearbete ska dra in pengar åt sin arbetsgivare. Den tid jag idag lägger på arbete skulle jag hellre lägga på familjen, mina hästar, andra hobbies, m.m.

 

[MalinJ]

Sv: Hemmafruar vad är meningen med det?

*KL*

Är det kanske så att många har en förlegad syn på hemmafrun? Eller missbrukar vi ordet hemmafru? När benämningen uppkom på 20-talet kan det mycket väl ha varit ett heltidsjobb att sköta hushållet men med dagens teknik kan jag inte för mitt liv förstå hur det skulle kunna uppta all tid, vilket ger en hel del tid över till andra saker som känns meningsfulla.

Wikipedia säger att hemmafrun är "en gift kvinna, vars huvudakliga sysselsättning är arbete i hemmet med barnomsorg och hushållsarbete. En hemmafru är således inte förvärvsarbetande utanför hemmet och hushållets monetära inkomst kommer vanligen från maken."

Också saxat från Wiki: Mer radikala personer menade att hemmafrun hölls fången i sitt ekonomiska beroende till mannen, att det var orättfärdigt att hon inte fick lön för sitt arbete och att hon fråntogs möjligheter till stimulans och utveckling av sina förmågor. Dessa menade att hemmafrun, kvinnan, betraktades som en människa utan eget förstånd och egen kapacitet samt hindrades från att delta i samhället i stort. Mer konservativa grupperingar ansåg att kvinnans uppgift var att sköta hemmet, uppfostra barnen och ge den arbetande mannen stöd och vila.

Här beskrivs en kvinna som antagligen vill men inte får arbeta. En ägodel till mannen. Men den beskrivningen är alltså hur det såg ut på 1920-talet och jag känner att 2000-talets version borde uppdateras eller åtminstone utökas. Ändå hör man fortfarande ofta någon beskriva hemmafrun lite som en ägodel till mannen. "Han har en hemmafru". Har aldrig hört någon uttrycka sig som "Han/hon har en sjuksköterska, butiksbiträde, försäljningschef eller liknande".

Ska man vara mannens ägodel/anställda, vara hemma mot sin egen vilja och ägna sig uteslutande åt barn och hushållsarbete för att kallas hemmafru och i så fall kalla dom som inte ingår i den beskrivningen för något annat? Eller ska vi ändra på uppfattningen om hemmafrun?

Själv kallar jag mig inte för hemmafru även om många andra gör det men jag känner inte alls igen mig i den traditionella beskrivningen. Jag är visserligen inte förvärvsarbetande, sköter det mesta av hushållssysslorna och vi lever nästan uteslutande på min mans inkomst men där stannar likheterna.