Hemmafruar utan barn?

[Petruska]

Men nu är du väl ändå bra mycket ute och glider? Jag blev inte dum i huvudet för att jag gick hemma ett par år.

Huruvida förhållandet är jämställt och kreativt eller inte, har väl inte med om parterna är dumma i huvudet att göra eller inte?

 

[Fruentimber]

Huruvida förhållandet är jämställt och kreativt eller inte, har väl inte med om parterna är dumma i huvudet att göra eller inte?

Det är ju i princip det du skriver, hur snirklig meningen ovan än är.

 

[Petruska]

Ingen här som såg SVTs Idévärlden när sociologen Roland Paulsen medverkade? Jag tyckte det var jätteintressant, men så är han ju också en av mina favoriter.

https://www.svtplay.se/video/11933730/idevarlden/idevarlden-sasong-1-avsnitt-1

Den här intervjun är ganska lättsam och rolig:
https://bon.se/article/upp-till-kamp/

"Det fulaste man kan säga idag är att man inte vill jobba".
Det vittnar ju denna tråd en hel del om.

Jag pekade ju på de där aspekterna i ett tidigare inlägg. Men du tolkar ju så grovt, att det blir svårt att svara på dina inlägg.

 

[Petruska]

Det är ju i princip det du skriver, hur snirklig meningen ovan än är.

Det bestämmer du, alltså.

 

[Fruentimber]

Jag förstår inte ens varför jag fortsatte att skriva i tråden. Det florerar så mycket vit medelklassfeminism bland inläggen att man nästan storknar och är ett praktexempel på Sveriges starka arbetskultur, och synen på hur (löne)arbetet är det enda som kan driva en människa att bli kreativ och intressant. Många krav kommer med kraven om lönearbete. För de som vill/väljer att stå utanför faller domen hårt och urskiljningslöst.

 

[Fruentimber]

Jag pekade ju på de där aspekterna i ett tidigare inlägg. Men du tolkar ju så grovt, att det blir svårt att svara på dina inlägg.

Okej.

Det bestämmer du, alltså.

Bestämmer? Nej, tolkar. Det är väl den enda makt jag har över ord som inte är mina egna.

 

[stjarnhimmel]

Jag? Jodå, jag kan se det på en hel del sätt, men jag är på tok för färgad av samhälls- och kulturanalys för att kunna låta bli att även kritisera den starka normen om lönearbete och dess effekter. Återigen så verkar du gå förbi min poäng. Det är väl ganska glasklart att det är lönearbete som står för individens kreativa förmåga och utvecklande, om man läser de senaste sidorna i tråden. Det är ju ifrågasättande efter ifrågasättande huruvida en hemmafru verkligen kan vara en intressant person att leva med övh. Men sluta du, om du vill.

Men om du gillar samhällsanalys etc borde du väl kunna se problem med att vissa människor står utan inkomst? Om du inte ser dig själv bara utan ser som helhet. Jag har läst flertalet trådar här på Buke med kvinnor som vill lämna en osund relation men inte kan det pga ekonomi.
Allt har för och nackdelar. Jag kan även se nackdelar med att jag har ett heltidsjobb. Men i dagsläget överväger fördelarna för mig.
På så sätt borde du väl kunna se nackdelar att inte ha en inkomst?

 

[Korven]

Jag slutade arbeta i augusti 2014 o var sjukskriven 1 år efter det har jag sjukersättning, ingen lyx tyvärr. Jag hade tänkt jobba till sextiosju, men det sket sig.

Och jag hade tänkt att jobba till NU. Men det sket sig för 6 år sen.

 

[Fruentimber]

Men om du gillar samhällsanalys etc borde du väl kunna se problem med att vissa människor står utan inkomst? om du inte ser dig själv utan ser som helhet. Jag har läst flertalet trådar här på Buke med kvinnor som vill lämna en osund relation men inte kan det pga ekonomi.

Att enstaka individer frivilligt står utan inkomst ser jag personligen inte som ett reellt problem. I ett samhälle kommer det alltid att finnas individer som står utan lön, frivilligt eller ej. Jag ser det som ett betydligt större bekymmer att man går patriarkatets vägar och raljerar över dessa enstaka kvinnor istället för att faktiskt diskutera t ex ekonomiska fällor. Jag tycker också att det blir väldigt intressant att egenskaper såsom kreativ tillskrivs lönearbetaren men inte hemmafrun, och att intressen och hobbys förbises på grund av bristen av lönearbete. Det är ju som att fråga sig hur man kan vara intressant som pensionär för att man inte längre har ett arbete. Och måste man vara så intressant hela tiden? Att ständigt behöva vara kreativ och utvecklande som individ är verkligen ett av modernitetens (sjukliga) symtom. Lika fult som att inte vilja arbeta, lika fult är det att "nöja sig".

 

[stjarnhimmel]

Att enstaka individer frivilligt står utan inkomst ser jag personligen inte som ett reellt problem. I ett samhälle kommer det alltid att finnas individer som står utan lön, frivilligt eller ej. Jag ser det som ett betydligt större bekymmer att man går patriarkatets vägar och raljerar över dessa enstaka kvinnor istället för att faktiskt diskutera t ex ekonomiska fällor. Jag tycker också att det blir väldigt intressant att egenskaper såsom kreativ tillskrivs lönearbetaren men inte hemmafrun, och att intressen och hobbys förbises på grund av bristen av lönearbete. Det är ju som att fråga sig hur man kan vara intressant som pensionär för att man inte längre har ett arbete. Och måste man vara så intressant hela tiden? Att ständigt behöva vara kreativ och utvecklande som individ är verkligen ett av modernitetens (sjukliga) symtom. Lika fult som att inte vilja arbeta, lika fult är det att "nöja sig".

Sen tycker jag det är synd att du inte ser problem det kan innebära för individen att stå utan inkomst. Jag kan se problem med ett heltidsjobb men du verkar inte kunna se problem att stå utan inkomst? Allt är bra? Inga nackdelar eller faror?

 

[Petruska]

Jag förstår inte ens varför jag fortsatte att skriva i tråden. Det florerar så mycket vit medelklassfeminism bland inläggen att man nästan storknar och är ett praktexempel på Sveriges starka arbetskultur, och synen på hur (löne)arbetet är det enda som kan driva en människa att bli kreativ och intressant. Många krav kommer med kraven om lönearbete. För de som vill/väljer att stå utanför faller domen hårt och urskiljningslöst.

Det jag ser förstår jag snarast som att du hade bestämt från början vilken sorts kritik hemmafrugrejen mötet, och du visste så klart vad du tycker om den kritiken. I min läsning är du så ivrig att sortera in inläggen i exakt det mönstret, att du missar till och med när någon håller med dig.

Jag kan inte se annat än att du läser väldigt illa. Allt du säger hade annars kunnat ligga till grund för en diskussion som jag skulle välkomna, men den är omöjlig eftersom du kör ner allt man säger i ens hals, och det i förvrängd form.

 

[Fruentimber]

Jag tror du övertolkar mkt av det som skrivs.
Sen tycker jag det är synd att du inte ser problem det kan innebära för individen att stå utan inkomst. Jag kan se problem med ett heltidsjobb men du verkar inte kunna se problem att stå utan inkomst? Allt är bra?

Men alltså, det är mitt jobb att "övertolka". Det är det vi gör inom samhälls- och kulturanalys. Jag är ingen statsvetare.

Men det är väl självklart att jag kan se bekymmer om man står utan inkomst? Som sagt, jag är inte dum i huvudet. Givetvis kan jag föreställa mig ett gäng scenarion som är mindre bra för individen. Det var ju till exempel därför jag såg till att min sambo pensionssparade åt mig när jag själv var hemma. Han såg också till att jag öppnade ett aktie- och fondkonto för sparande. Men till syvende och sist handlar det ändå om individens val. Sen kan vi givetvis diskutera konsekvenserna av det valet, men då kan man göra det utan att föra en diskussion om lönearbetet som livets mening och att det är det enda som kan färga en människa. Så som man gör när man börjar tala om individers "utveckling", "kreativitet", "självständighet" och att vara intressant nog för att ingå i ens umgänge.

 

[Fruentimber]

Jag kan inte se annat än att du läser väldigt illa. Allt du säger hade annars kunnat ligga till grund för en diskussion som jag skulle välkomna, men den är omöjlig eftersom du kör ner allt man säger i ens hals, och det i förvrängd form.

Dito.

 

[stjarnhimmel]

Men alltså, det är mitt jobb att "övertolka". Det är det vi gör inom samhälls- och kulturanalys. Jag är ingen statsvetare.

Men det är väl självklart att jag kan se bekymmer om man står utan inkomst? Som sagt, jag är inte dum i huvudet. Givetvis kan jag föreställa mig ett gäng scenarion som är mindre bra för individen. Det var ju till exempel därför jag såg till att min sambo pensionssparade åt mig när jag själv var hemma. Han såg också till att jag öppnade ett aktie- och fondkonto för sparande. Men till syvende och sist handlar det ändå om individens val. Sen kan vi givetvis diskutera konsekvenserna av det valet, men då kan man göra det utan att föra en diskussion om lönearbetet som livets mening och att det är det enda som kan färga en människa. Så som man gör när man börjar tala om individers "utveckling", "kreativitet", "självständighet" och att vara intressant nog för att ingå i ens umgänge.

För mig har det inte varit tydligt att du velat se några problem med det utan bara velat berätta hur bra det är. Sen tycker jag det är mer intressant att se på gruppnivå. Och hur det formar samhället¨.
Sen blir det svårt när du blandar ihop de av oss som skriver till dig. Jag har aldrig skrivit något om att jobb är det enda som ger kreativitet utan även nämnt att mina projekt på fritiden gör det men på ett annat sätt än vad mitt jobb gör. För mig- inte för alla andra. Jag har heller inte skrivit något om huruvida människor är intressanta för att ingå i mitt umgänge så det är svårt att svara på saker som jag inte skrivit.

 

[Lena Furberg]

Men alltså, det är mitt jobb att "övertolka". Det är det vi gör inom samhälls- och kulturanalys. Jag är ingen statsvetare.

Men det är väl självklart att jag kan se bekymmer om man står utan inkomst? Som sagt, jag är inte dum i huvudet. Givetvis kan jag föreställa mig ett gäng scenarion som är mindre bra för individen. Det var ju till exempel därför jag såg till att min sambo pensionssparade åt mig när jag själv var hemma. Han såg också till att jag öppnade ett aktie- och fondkonto för sparande. Men till syvende och sist handlar det ändå om individens val. Sen kan vi givetvis diskutera konsekvenserna av det valet, men då kan man göra det utan att föra en diskussion om lönearbetet som livets mening och att det är det enda som kan färga en människa. Så som man gör när man börjar tala om individers "utveckling", "kreativitet", "självständighet" och att vara intressant nog för att ingå i ens umgänge.

Men som jag ser det, är det en stor skillnad i att vara "ekonomiskt oberoende" och "ekonomiskt beroende". Hade jag, själv, så pass mycket pengar att jag inte behövde lönearbeta för min överlevnad, hade jag garanterat möblerat omn rejält i mitt liv. Inte slutat med min sysselsättning eftersom den samtidigt är min hobby och mitt liv, men definitivt ändrat riktning en hel del och lämnat all press, stress och deadlines bakom mig. Det hade varit sagolikt!

Men hade jag varit ekonomiskt beroende, av en annan person, hade jag dels aldrig vågat, då den situationen så lätt kan ändras. Dessutom inte velat, då jag inte vill vara beroende av en annan människans välvilja.

 

[Fruentimber]

För mig har det inte varit tydligt att du velat se några problem med det utan bara velat berätta hur bra det är. Sen tycker jag det är mer intressant att se på gruppnivå. Och hur det formar samhället¨.
Sen blir det svårt när du blandar ihop de av oss som skriver till dig. Jag har aldrig skrivit något om att jobb är det enda som ger kreativitet utan även nämnt att mina projekt på fritiden gör det men på ett annat sätt än vad mitt jobb gör. För mig- inte för alla andra. Jag har heller inte skrivit något om huruvida människor är intressanta för att ingå i mitt umgänge så det är svårt att svara på saker som jag inte skrivit.

Ja, jag tycker också att det är intressant att se på flera olika nivåer. Men just när det gäller hemmafruar upplever jag att det blir svårt på "gruppnivån" - de är trots allt ändå väldigt få här i Sverige. Och som tråden visar, också ganska olika.

Men jag har ju inte påstått att du har skrivit det? Du började citera mig, inte tvärtom. Det jag skriver är inte riktat specifikt till dig eller någon annan, det är ju mer generella tankar om de senaste sidorna i tråden.

 

[stjarnhimmel]

Ja, jag tycker också att det är intressant att se på flera olika nivåer. Men just när det gäller hemmafruar upplever jag att det blir svårt på "gruppnivån" - de är trots allt ändå väldigt få här i Sverige. Och som tråden visar, också ganska olika.

Men jag har ju inte påstått att du har skrivit det? Du började citera mig, inte tvärtom. Det jag skriver är inte riktat specifikt till dig eller någon annan, det är ju mer generella tankar om de senaste sidorna i tråden.

Jag tycker att det du skrev om tråden inte är så som diskussionen i tråden har varit dvs att dra ihop folks tankar blir inte en rättvis bild.
" lönearbetet som livets mening och att det är det enda som kan färga en människa. Så som man gör när man börjar tala om individers "utveckling", "kreativitet", "självständighet" och att vara intressant nog för att ingå i ens umgänge."

 

[Fruentimber]

Men som jag ser det, är det en stor skillnad i att vara "ekonomiskt oberoende" och "ekonomiskt beroende". Hade jag, själv, så pass mycket pengar att jag inte behövde lönearbeta för min överlevnad, hade jag garanterat möblerat omn rejält i mitt liv. Inte slutat med min sysselsättning eftersom den samtidigt är min hobby och mitt liv, men definitivt ändrat riktning en hel del och lämnat all press, stress och deadlines bakom mig. Det hade varit sagolikt!

Men hade jag varit ekonomiskt beroende, av en annan person, hade jag dels aldrig vågat, då den situationen så lätt kan ändras. Dessutom inte velat, då jag inte vill vara beroende av en annan människans välvilja.

När jag t ex började studera kunde jag inte få CSN, och var därför beroende av sambons inkomst. Tack och lov var ju det bara under en kort period, tills jag hade fått in de poäng jag behövde. Utan sambon hade jag förmodligen inte vågat börja studera igen. Vad man vågar och inte är nog ganska individuellt, det beror ju på vilka risker man vågar ta, helt enkelt. Nu kan jag få CSN igen men behöver inte och slipper därmed skuldsätta mig - tack vare sambon. Istället får jag lön varje månad - delvis tack vare sambon, men också tack vare mig själv som stannade hemma och hjälpte till med att rivstarta företaget. Men ekonomiskt beroende är jag inte längre, och vet inte om jag var övh, förutom den period då jag började studera igen. Jag tror att man ser definition av ekonomiskt beroende olika, helt enkelt.

 

[Fruentimber]

Jag tycker att det du skrev om tråden inte är så som diskussionen i tråden har varit dvs att dra ihop folks tankar blir inte en rättvis bild.
" lönearbetet som livets mening och att det är det enda som kan färga en människa. Så som man gör när man börjar tala om individers "utveckling", "kreativitet", "självständighet" och att vara intressant nog för att ingå i ens umgänge."

Men det är så jag har tolkat det. Du får givetvis tycka att jag övertolkar hur mycket du vill, men jag vill minnas att det var en eller två till som påpekade den stora plats som lönearbete verkar ha i vissa människors liv efter vissa inlägg i tråden. Det är väl inte heller på något sätt konstigt och behöver inte vara negativt då arbete alltid haft en mycket stor del i vad vi identifierar oss med.

 

[Lena Furberg]

När jag t ex började studera kunde jag inte få CSN, och var därför beroende av sambons inkomst. Tack och lov var ju det bara under en kort period, tills jag hade fått in de poäng jag behövde. Utan sambon hade jag förmodligen inte vågat börja studera igen. Vad man vågar och inte är nog ganska individuellt, det beror ju på vilka risker man vågar ta, helt enkelt. Nu kan jag få CSN igen men behöver inte och slipper därmed skuldsätta mig - tack vare sambon. Istället får jag lön varje månad - delvis tack vare sambon, men också tack vare mig själv som stannade hemma och hjälpte till med att rivstarta företaget. Men ekonomiskt beroende är jag inte längre, och vet inte om jag var övh, förutom den period då jag började studera igen. Jag tror att man ser definition av ekonomiskt beroende olika, helt enkelt.

Fast då ser jag dig som studerande, inte som hemmafru. Dvs du är på väg mot ett mål, ett yrke, där du så småningom själv ska få inkomst. Jag kan tänka mig att det inte är så ovanligt, att en partner i ett förhållande studerar och mer eller mindre lever på den andres inkomst under en tid, men med ett tydligt mål.