Hemmafruar utan barn?

[mandalaki]

Men.. Folk här i tråden som är hemma säger ju att dom delar på hemarbetet.

Och?

Eftersom du verkar ha en helt egen definition av hemmafru, dock utan att avslöja den, kanske det vore bra att friska upp den lite mer allmängiltiga varianten:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hemmafru

 

[mandalaki]

Jag älskar mitt jobb, som är både kreativt, utmanande och med grymma kollegor.
Men, med en aktiv fritid som tar mycket tid hade jag ändå gärna låtit bli att jobba Jag känner inte alls att jobbet i sig är något som behövs för att jag ska ha ett meningsfullt liv, det hade känts lite sorgligt om det varit så tycker jag..
Timmarna på jobbet begränsar min fritid, samtidigt som de möjliggör den. Jag tycker att det är en svår fråga. Jag hade utan problem fyllt min tid med meningsfulla saker om jag inte behövt jobba, men utsattheten det kan innebära att inte råda över sin egen inkomst är så klart inte lika lockande.
Det ultimata hade varit om både jag och sambon kunde jobba 50% men ha löner som motsvarade 200%, men det känns tyvärr inte inom räckhåll

Fast jag tycker inte alls att det där med att fylla sin tid osv riktigt hör hemma i en diskussion om företeelsen hemmafru. Jag har ett utvecklande och roligt jobb men skulle gärna sluta i går om det gick - beroende på att sjukdom gör att jag inte kan prestera som jag vill. Dessutom är jag på jobbet utsatt för en utdragen tortyrliknande process som de kallar rehabiliteringsutredning så ja, jag skulle gärna sluta jobba för att slippa pressen jag är utsatt för.

Men ska hemmafrudiskussionen handla om hur kul man kan ha om man slipper jobba så missar den ju helt det viktigaste: man kan inte försörja sig. Man tjänar inga pengar. Någon annan - partnern - betalar för en. Att se det som oproblematiskt, som några här verkar göra, är att sticka huvudet i busken ända ner till midjan.

(Dessutom: att jag gärna skulle sluta jobba idag bygger också på att mitt jobb varit utvecklande under så många år att jag kan vara nöjd. Jag är övertygad om att det är bättre för hjärnan att jobba än att vara hemmafru.)

 

[Riru]

Och?

Eftersom du verkar ha en helt egen definition av hemmafru, dock utan att avslöja den, kanske det vore bra att friska upp den lite mer allmängiltiga varianten:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hemmafru

Ja varför länkade du inte dit i början av tråden, tydligen så behövs ju inga tips från hemmafruar och diskussionen är ju totalt onödig om det är så enkelt att läsa på Wikipedia hur dessa lever.

 

[mandalaki]

Ja varför länkade du inte dit i början av tråden, tydligen så behövs ju inga tips från hemmafruar och diskussionen är ju totalt onödig om det är så enkelt att läsa på Wikipedia hur dessa lever.

Var är dina tips då? Jag hittar mest en massa gnäll om att de som diskuterar hemmafruar inte vet vad hemmafru är, däremot inget om vad du menar att det faktiskt är. Du undviker frågor genom att säga att alla är olika.

Vad tror du det beror på att det har varit och är kvinnor som är hemmafruar, inte män?

 

[AraSlei]

Fast jag tycker inte alls att det där med att fylla sin tid osv riktigt hör hemma i en diskussion om företeelsen hemmafru. Jag har ett utvecklande och roligt jobb men skulle gärna sluta i går om det gick - beroende på att sjukdom gör att jag inte kan prestera som jag vill. Dessutom är jag på jobbet utsatt för en utdragen tortyrliknande process som de kallar rehabiliteringsutredning så ja, jag skulle gärna sluta jobba för att slippa pressen jag är utsatt för.

Men ska hemmafrudiskussionen handla om hur kul man kan ha om man slipper jobba så missar den ju helt det viktigaste: man kan inte försörja sig. Man tjänar inga pengar. Någon annan - partnern - betalar för en. Att se det som oproblematiskt, som några här verkar göra, är att sticka huvudet i busken ända ner till midjan.

(Dessutom: att jag gärna skulle sluta jobba idag bygger också på att mitt jobb varit utvecklande under så många år att jag kan vara nöjd. Jag är övertygad om att det är bättre för hjärnan att jobba än att vara hemmafru.)

Nej, men det skrev jag ju också? Att det så klart är huvuddelen av problematiken - att man inte kan försörja sig själv.
Men till detta kommer ju ändå delen om vad man skulle göra med tiden när man inte förvärvsarbetar, vilket var TS fråga?
Det är ju jättemånga i tråden som skriver att de inte skulle stå ut med att sluta jobba, och personligen kan jag känna att för mig är det jag gör på min fritid så mycket mer värt än vad mitt jobb är - även om jag verkligen trivs på jobbet. Tycker man att meningen med livet är att jobba kan jag tycka att det är lite sorgligt utifrån mina preferenser, men alla tycker ju olika.

Jag håller med om att det verkligen inte är oproblematiskt, men om man har en deal där överenskommelsen är att man har gemensam ekonomi, att den arbetande parten betalar in pension till den hemmavarande och att den hemmavarandes bidrag till den gemensamma ekonomin är att sköta hemmet så tycker jag ändå att det är ok.

 

[mandalaki]

Nej, men det skrev jag ju också? Att det så klart är huvuddelen av problematiken - att man inte kan försörja sig själv.
Men till detta kommer ju ändå delen om vad man skulle göra med tiden när man inte förvärvsarbetar, vilket var TS fråga?
Det är ju jättemånga i tråden som skriver att de inte skulle stå ut med att sluta jobba, och personligen kan jag känna att för mig är det jag gör på min fritid så mycket mer värt än vad mitt jobb är - även om jag verkligen trivs på jobbet. Tycker man att meningen med livet är att jobba kan jag tycka att det är lite sorgligt utifrån mina preferenser, men alla tycker ju olika.

Jag håller med om att det verkligen inte är oproblematiskt, men om man har en deal där överenskommelsen är att man har gemensam ekonomi, att den arbetande parten betalar in pension till den hemmavarande och att den hemmavarandes bidrag till den gemensamma ekonomin är att sköta hemmet så tycker jag ändå att det är ok.

Nej, jag borde nog inte citerat dig, ditt inlägg väckte nog snarare tankarna jag fått av andra i tråden.

Men meningen med livet handlar det väl ändå inte om? Det är ju ingen i tråden som anklagar hemmafruar för att ha hushållsarbete som meningen med livet. Då behöver ju heller inte de som gillar sina jobb förknippas med det.

 

[Petruska]

Nej, men det skrev jag ju också? Att det så klart är huvuddelen av problematiken - att man inte kan försörja sig själv.
Men till detta kommer ju ändå delen om vad man skulle göra med tiden när man inte förvärvsarbetar, vilket var TS fråga?
Det är ju jättemånga i tråden som skriver att de inte skulle stå ut med att sluta jobba, och personligen kan jag känna att för mig är det jag gör på min fritid så mycket mer värt än vad mitt jobb är - även om jag verkligen trivs på jobbet. Tycker man att meningen med livet är att jobba kan jag tycka att det är lite sorgligt utifrån mina preferenser, men alla tycker ju olika.

Jag håller med om att det verkligen inte är oproblematiskt, men om man har en deal där överenskommelsen är att man har gemensam ekonomi, att den arbetande parten betalar in pension till den hemmavarande och att den hemmavarandes bidrag till den gemensamma ekonomin är att sköta hemmet så tycker jag ändå att det är ok.

Alltså, för egen del skulle jag inte ha minsta problem att fylla tiden. Särskilt inte om det fanns hyggligt med pengar även om jag inte jobbade. En häst eller två, lite kryddodlingar, en massa böcker och så tid med mina vanliga vänner och familj och en massa fika på stan.

Men jag kan inte se rimligheten i att kräva så vansinnigt lite av sig själv!

Det är så klart lite småkämpigt att vara en vuxen människa som tar fullt ansvar för sig själv och sin försörjning, men det är det som är att vara en vuxen människa! Jag ser ingen rimlig väg runt det, som inte samtidigt försvagar kvinnor. Och det är ju kvinnor, frågan är inte på något vis genusneutral. Jag kan inte heller se hur man skulle kunna ha vad som ens liknar ett intressant och kreativt förhållande, om den ena är ansvarig för den andra genom att vara hennes försörjare.

 

[AraSlei]

Nej, jag borde nog inte citerat dig, ditt inlägg väckte nog snarare tankarna jag fått av andra i tråden.

Men meningen med livet handlar det väl ändå inte om? Det är ju ingen i tråden som anklagar hemmafruar för att ha hushållsarbete som meningen med livet. Då behöver ju heller inte de som gillar sina jobb förknippas med det.

Det är ingen som skrivit det ordagrant, men det är lite känslan jag får. Att jobbet är viktigare än fritiden för många, eftersom man absolut inte kan tänka sig att vara utan ett arbete.
Men det är så klart inget fel i att ha sitt jobb som intresse

 

[mandalaki]

Det är ingen som skrivit det ordagrant, men det är lite känslan jag får. Att jobbet är viktigare än fritiden för många, eftersom man absolut inte kan tänka sig att vara utan ett arbete.
Men det är så klart inget fel i att ha sitt jobb som intresse

Det är dock stor skillnad mellan "meningen med livet" och "intresse", tycker nog jag.

 

[mandalaki]

Det är så klart lite småkämpigt att vara en vuxen människa som tar fullt ansvar för sig själv och sin försörjning, men det är det som är att vara en vuxen människa! Jag ser ingen rimlig väg runt det, som inte samtidigt försvagar kvinnor. Och det är ju kvinnor, frågan är inte på något vis genusneutral. Jag kan inte heller se hur man skulle kunna ha vad som ens liknar ett intressant och kreativt förhållande, om den ena är ansvarig för den andra genom att vara hennes försörjare.

Exakt så! Att kunna försörja sig är en del av vuxenlivet. Jag var inne på det tidigare men du formulerade det mycket bättre.

 

[AraSlei]

Alltså, för egen del skulle jag inte ha minsta problem att fylla tiden. Särskilt inte om det fanns hyggligt med pengar även om jag inte jobbade. En häst eller två, lite kryddodlingar, en massa böcker och så tid med mina vanliga vänner och familj och en massa fika på stan.

Men jag kan inte se rimligheten i att kräva så vansinnigt lite av sig själv!

Det är så klart lite småkämpigt att vara en vuxen människa som tar fullt ansvar för sig själv och sin försörjning, men det är det som är att vara en vuxen människa! Jag ser ingen rimlig väg runt det, som inte samtidigt försvagar kvinnor. Och det är ju kvinnor, frågan är inte på något vis genusneutral. Jag kan inte heller se hur man skulle kunna ha vad som ens liknar ett intressant och kreativt förhållande, om den ena är ansvarig för den andra genom att vara hennes försörjare.

Fast menar du på riktigt att man inte kan ha en fritid som är mer krävande/utvecklande än vad ett jobb är? Är det inte heller rimligt då att ha ett jobb där man inte ständigt utvecklas eller klättrar på en karriärstege, t ex de som haft samma tjänst de senaste 5, 10 eller 15 åren? Är man mindre vuxen då, eller var går gränsen för att det är tillräckligt krävande av en för att få räknas som vuxen människa?

Tyvärr är det kvinnor, men det skulle lika gärna kunna vara män.
Att det finns en problematik i att det till 99,9% är kvinnor som har den rollen är vi helt överens om.
Lite trist inställning i din sista mening tycker jag, det finns ju många par som kan leva det livet de gör endast för att den ena parten har ett betydligt mer välbetalt jobb och därmed också blir delvis försörjare om denne står för största delen av deras gemensamma utgifter. Även om bägge jobbar heltid.

 

[Inte_Ung]

Ja varför länkade du inte dit i början av tråden, tydligen så behövs ju inga tips från hemmafruar och diskussionen är ju totalt onödig om det är så enkelt att läsa på Wikipedia hur dessa lever.

Jag tror att jag borde ha frågat hur det känns att vara hemmafru i stället för vad de gör.
Nu så blir det mycket av en lista med aktiviteter, vilket jag inte behöver.
Utan det handlar mer om den mentala biten, hur man liksom tänker för att stå ut.
Så här långt så verkar det finnas 2 typer på något sätt.
Typ 1 är på ett annat sätt än vad jag är, de gillar att vara hemma och rå sig själva.
Typ 2 är som jag, de behöver mening i ett sammanhang med andra människor.
De har kommit med bra förslag på vilken typ av aktiviteter som kan hjälpa den mentala biten.
Samt även tankesätt för att hantera den.
Helt ärligt så tror jag inte att typ 1 förstår min problematik alls.

 

[AraSlei]

Det är dock stor skillnad mellan "meningen med livet" och "intresse", tycker nog jag.

Ja, det är ju så klart, det var lite klumpigt uttryckt.
Det verkar onekligen ändå som att arbetet är en otroligt viktig del i livet för många, som de inte kan tänka sig att vara utan oavsett inkomst.

 

[mandalaki]

Ja, det är ju så klart, det var lite klumpigt uttryckt.
Det verkar onekligen ändå som att arbetet är en otroligt viktig del i livet för många, som de inte kan tänka sig att vara utan oavsett inkomst.

Jag ser det snarare som att eftersom jag självklart ska kunna försörja mig själv, och en god försörjning kräver arbete, så var det lika bra med en rejäl utbildning och sedan ett jobb där jag hade roligt. Tänk att jobba 8 timmar om dagen i 40 år och ha tråkigt! Det vore ju tortyr.

 

[Inte_Ung]

Att jobbet är viktigare än fritiden för många, eftersom man absolut inte kan tänka sig att vara utan ett arbete.

Jag har inte alls de resurserna som ett arbete har för att roa mig.
Att köpa ett fordon för någon miljon och köra runt med det känns inte görbart.
Dessutom så vill jag ha sammanhanget med passagerare, kollegor och planering.
Samma sak när jag jobbade inom telecom, jag fick leka med saker som var utom räckhåll inom den privata världen.

 

[Inte_Ung]

Det är dock stor skillnad mellan "meningen med livet" och "intresse", tycker nog jag.

Min privata mening med livet är faktiskt att ha kul, så roligt som det bara går.
Och absolut roligast har jag faktiskt haft det på mina arbetsplatser.

 

[mandalaki]

Min privata mening med livet är faktiskt att ha kul, så roligt som det bara går.
Och absolut roligast har jag faktiskt haft det på mina arbetsplatser.

För mig hänger det nog ihop med att jag är lat. Jag behöver ha roligt för göra jobbet. Och har jag bara roligt kan jag vara hur ambitiös som helst.

 

[AraSlei]

Jag ser det snarare som att eftersom jag självklart ska kunna försörja mig själv, och en god försörjning kräver arbete, så var det lika bra med en rejäl utbildning och sedan ett jobb där jag hade roligt. Tänk att jobba 8 timmar om dagen i 40 år och ha tråkigt! Det vore ju tortyr.

Ja, alltså, min grundinställning är också att man ska försörja sig själv. Jag jobbar mer än heltid som anställd - och är i uppstartsfasen på mitt eget företag som jag kommer driva vid sidan om - men hade det funnits försörjningsmöjligheter utan en fast heltidstjänst hade jag inte tvekat.
Det är inte heller det jag pratar om, utan om de vars arbete är så viktigt att de inte kan tänka sig att sluta jobba oavsett.
Superkul för dem att de har ett jobb de älskar över allt annat, men inte my cup of tea liksom.

Det fanns ju en bukare som beskrev familjen som Företaget (minns inte vem dock ) och har man den synen så förstår jag helt fullt att man är fine med att en är hemma och sköter markservice och ser till att förutsättningarna finns för den andre att göra karriär och därmed kunna försörja dem båda. Alla på ett företag drar inte in pengar till kassan, men behövs ju för att skapa möjlighet att göra det liksom.

 

[vallhund]

Jag slutade arbeta i augusti 2014 o var sjukskriven 1 år efter det har jag sjukersättning, ingen lyx tyvärr. Jag hade tänkt jobba till sextiosju, men det sket sig.

 

[rutans]

Fast menar du på riktigt att man inte kan ha en fritid som är mer krävande/utvecklande än vad ett jobb är? Är det inte heller rimligt då att ha ett jobb där man inte ständigt utvecklas eller klättrar på en karriärstege, t ex de som haft samma tjänst de senaste 5, 10 eller 15 åren? Är man mindre vuxen då, eller var går gränsen för att det är tillräckligt krävande av en för att få räknas som vuxen människa?

Tyvärr är det kvinnor, men det skulle lika gärna kunna vara män.
Att det finns en problematik i att det till 99,9% är kvinnor som har den rollen är vi helt överens om.
Lite trist inställning i din sista mening tycker jag, det finns ju många par som kan leva det livet de gör endast för att den ena parten har ett betydligt mer välbetalt jobb och därmed också blir delvis försörjare om denne står för största delen av deras gemensamma utgifter. Även om bägge jobbar heltid.

Jag vet flera som försörjer sig på sina intressen. Anneli Pompe är ett exempel. Nu behöver man inte klättra i berg eller dyka djupt. Men hon är kvinna, har inget vanligt jobb. Men har fortfarande ingen annan som ser till att hon blir försörjd.

Jobbet är inte mitt liv. Men det gör mig självständig på ett helt annat sätt än vad jag annars kunnat vara.