Hemmafruar utan barn?

[Ridinglady]

Min världsbild har precis blivit rubbad ... Jag trodde hemmafrun var utdöd. Har helt ärligt inte träffat en enda icke-förvärvsarbetande kvinna i Sverige i min ålder ( född på 60-talet ) eller yngre som inte varit sjukpensionär, arbetslös, sjukskriven eller bidragstagare, dvs haft ngn form av försörjning och inte enbart levt på mannens inkomst. Var finns dessa kvinnor och vilka är de? Vissa invandrarkvinnor kan jag tänka, men de jag känner arbetar ...

 

[Fruentimber]

Var finns dessa kvinnor och vilka är de?

Det är ju några i tråden som är hemmafruar? Obviously.

 

[FannyN]

Jag var det och hade både städhjälp och barnflicka. Anledningen var att jag hade så mycket att göra att det inte fanns tid till jobb.
Jag hade hästar och hund och det tar ju en del tid. Förutom det så har jag ett stort textilt intresse så jag sysslade med sömnad och väving. Målade en del och gick på olika kreativa kurser.
Följde med mannen på många roliga resor och reste även med mamma och vänner.
Jag hade samma vänner då som nu varav en också var hemmafru och andra jobbade inom vården och var lediga oregelbundet.
Jag var verkligen inte sur utan glad över att ha tid. Dessutom tror jag att jag var mer med barnen barnflickan till trots. Än om jag jobbat heltid och haft häst menar jag.
Det är viktigt att var och en får leva sitt eget liv på sitt eget sätt. Det är för övrigt det enda kravet mina föräldrar någonsin ställt på mig.

 

[Snubbelfot]

Jag var det och hade både städhjälp och barnflicka. Anledningen var att jag hade så mycket att göra att det inte fanns tid till jobb.
Jag hade hästar och hund och det tar ju en del tid. Förutom det så har jag ett stort textilt intresse så jag sysslade med sömnad och väving. Målade en del och gick på olika kreativa kurser.
Följde med mannen på många roliga resor och reste även med mamma och vänner.

Det låter som en trevlig tillvaro. Du skriver att anledningen var att du inte hade tid att jobba, utifrån din beskrivning uppfattar jag det som om grundförutsättningen rimligen snarare måste ha varit att du inte behövde jobba. De allra flesta här har ju häst, väldigt många även hund och barn, och förvärvsarbetar ändå eftersom hushållsekonomin kräver det. Med en tillräckligt hög inkomst från ena parten i förhållandet behöver förstås inte den andra jobba om den inte själv vill.

 

[Petruska]

Det är ju några i tråden som är hemmafruar? Obviously.

För mig är det en konstig idé att kalla en kvinna som av ett eller annat skäl inte förvärvsarbetar för hemmaFRU. Det är inte ett lika hemskt uttryck som lyxhustru, men pekar i samma riktning: kvinnans tillvaro.handlar om hennes man.

Jag känner nog en och annan som någon period inte har haft något som helst förvärvsarbete, men det har inte i särskilt hög grad haft med deras ev män att göra. I något fall har de tagit hand om barn, men då är man väl snarare att beskriva som hemmaförälder.

Mitt ex och jag turades om att jobba under ett par år, för att möjliggöra för varandra att slippa. Ingen av oss var då hemmafru. Vi bara inte hade något jobb.

 

[Lena Furberg]

Finns det några "hemmamakar" i samma utsträckning, undrar jag? Som alltså valt att inte förvärvsarbeta utan överenskommelsen är att han och hustrun lever på hennes inkomst, osv. Om vi nu ska prata om just kvinnor/män. Jag inbillar mig att det är ovanligare. Och fortfarande skulle ses på som nåt lite ovärdigt, och -hemska tanke- lite "omanligt". Eller?

 

[MiaMia]

För mig är det en konstig idé att kalla en kvinna som av ett eller annat skäl inte förvärvsarbetar för hemmaFRU. Det är inte ett lika hemskt uttryck som lyxhustru, men pekar i samma riktning: kvinnans tillvaro.handlar om hennes man.

Jag känner nog en och annan som någon period inte har haft något som helst förvärvsarbete, men det har inte i särskilt hög grad haft med deras ev män att göra. I något fall har de tagit hand om barn, men då är man väl snarare att beskriva som hemmaförälder.

Mitt ex och jag turades om att jobba under ett par år, för att möjliggöra för varandra att slippa. Ingen av oss var då hemmafru. Vi bara inte hade något jobb.

I min värld så är en hemmaFRU någon som inte behöver jobba för att hon försörjs av sin man. (sambo/partner etc.)

Om man inte jobbar av diverse andra skäl och själv bidrar med sin del av försörjningen i hushållet så kallar jag inte det för hemmafru. Dessa kan ju även vara ensamstående och inte arbeta.
Exempelvis kan du få försörjningen från samhället om du inte kan arbeta pga funktionshinder eller har sjuka barn som behöver tas omhand.
Eller för den delen vara ofrivilligt hemma som arbetslös.
Om man har egna sparpengar från arv eller tidigare arbete och väljer att använda dessa hellre än att jobba ihop mer så försörjer man sig själv.

Ordet indikerar inte i första hand att man är "hemma" (=i bostaden?) eller icke-arbetande,
utan att man är försörjd genom sin familjerelation.

 

[Petruska]

I min värld så är en hemmaFRU någon som inte behöver jobba för att hon försörjs av sin man. (sambo/partner etc.)

Om man inte jobbar av diverse andra skäl och själv bidrar med sin del av försörjningen i hushållet så kallar jag inte det för hemmafru. Dessa kan ju även vara ensamstående och inte arbeta.
Exempelvis kan du få försörjningen från samhället om du inte kan arbeta pga funktionshinder eller har sjuka barn som behöver tas omhand.
Eller för den delen vara ofrivilligt hemma som arbetslös.
Om man har egna sparpengar från arv eller tidigare arbete och väljer att använda dessa hellre än att jobba ihop mer så försörjer man sig själv.

Ordet indikerar inte i första hand att man är "hemma" (=i bostaden?) eller icke-arbetande,
utan att man är försörjd genom sin familjerelation.

Hemmafruar är alltså varken hemma eller fruar, nödvändigtvis, enligt din förståelse av ordet? Då hade jag kallat det något annat. Ordet hemmafru indikerar ändå en viss kvinnoroll. (Och följaktligen en viss mansroll.)

 

[MalinJ]

Min världsbild har precis blivit rubbad ... Jag trodde hemmafrun var utdöd. Har helt ärligt inte träffat en enda icke-förvärvsarbetande kvinna i Sverige i min ålder ( född på 60-talet ) eller yngre som inte varit sjukpensionär, arbetslös, sjukskriven eller bidragstagare, dvs haft ngn form av försörjning och inte enbart levt på mannens inkomst. Var finns dessa kvinnor och vilka är de? Vissa invandrarkvinnor kan jag tänka, men de jag känner arbetar ...

Jag tror det är just så. De valfritt icke-förvärvsarbetande kvinnorna utan annan försörjning i Sverige är nog försvinnande få. Det flera här i tråden är inne på och som troligtvis mer påverkar andra kvinnors chanser vid anställningar, är snarare beteendet runt barnafödande och småbarnsår då man fortfarande har en anställning. Risk för sjukskrivning vid graviditet, större andel av föräldraledigheten, mer vab och minskad arbetstid. Men det ser jag som en annan fråga än det tråden handlade om.

 

[Hyacinth]

För mig är det en konstig idé att kalla en kvinna som av ett eller annat skäl inte förvärvsarbetar för hemmaFRU. Det är inte ett lika hemskt uttryck som lyxhustru, men pekar i samma riktning: kvinnans tillvaro.handlar om hennes man.

Jag känner nog en och annan som någon period inte har haft något som helst förvärvsarbete, men det har inte i särskilt hög grad haft med deras ev män att göra. I något fall har de tagit hand om barn, men då är man väl snarare att beskriva som hemmaförälder.

Mitt ex och jag turades om att jobba under ett par år, för att möjliggöra för varandra att slippa. Ingen av oss var då hemmafru. Vi bara inte hade något jobb.

De jag tänker på har en tillvaro jag skulle säga styrs mycket av just deras män. Gemensamt är att de har barn och var hemma med dem, sen fortsatte det så. Min faster var hemmafru med 5 barn tills det yngsta flyttade hemifrån. Maken är FADREN, den som bestämmer allt av vikt. När det viktigaste i livet är dammsugning blir det sällan bra. De hade/har inga stora inkomster, så det var inga champagneluncher utan snarare kyrkkaffe. Numer jobbar hon deltid inom ett serviceyrke.,

 

[Petruska]

De jag tänker på har en tillvaro jag skulle säga styrs mycket av just deras män. Gemensamt är att de har barn och var hemma med dem, sen fortsatte det så. Min faster var hemmafru med 5 barn tills det yngsta flyttade hemifrån. Maken är FADREN, den som bestämmer allt av vikt. När det viktigaste i livet är dammsugning blir det sällan bra. De hade/har inga stora inkomster, så det var inga champagneluncher utan snarare kyrkkaffe. Numer jobbar hon deltid inom ett serviceyrke.,

Ja, i sådana fall framstår hemmafru som en rimlig beteckning.

Min mormor (född 1907) var hemmafru. Hon tog hand om barnen samt upprätthöll med städerskans hjälp ett presentabelt professorshem åt sin man.

Sen var hon mycket bildad, talade flera språk, odlade sällsynta rosor, ägnade mycket tid åt välgörenhet och kulturella event med väninnor, men det var liksom hela tiden i egenskap av professorska (professorinna?). Hade hon inte gift sig, hade hon troligen försörjt sig som lärarinna i språk.

 

[Raderad medlem 6459]

@hastflicka Att vara hemmafru är ju rätt ovanligt i Sverige så det kan nog förklara varför svenskar generellt är mer skeptiska än andra nationaliteter. Vi är ju mer jämställda än de flesta tack gode gud varför det helt enkelt är mer ovanligt här.

I de kretsar jag rör mig här i Spanien är det supervanligt att vara (rik som satan) ama de casa och ingen skulle reagera på det men det i sig är ju inte för att folk är så jädra openminded utan för att det är en del av normen här - kvinnan säger upp sig när hon får barn eftersom föräldraledigheten är ett skämt (jämfört med Sverige).

Jag tror man gör ett väldigt tankesprång om man förutsätter att alla alltid är avundsjuk på en.

 

[Hyacinth]

Ja, i sådana fall framstår hemmafru som en rimlig beteckning.

Min mormor (född 1907) var hemmafru. Hon tog hand om barnen samt upprätthöll med städerskans hjälp ett presentabelt professorshem åt sin man.

Sen var hon mycket bildad, talade flera språk, odlade sällsynta rosor, ägnade mycket tid åt välgörenhet och kulturella event med väninnor, men det var liksom hela tiden i egenskap av professorska (professorinna?). Hade hon inte gift sig, hade hon troligen försörjt sig som lärarinna i språk.

Min farmor också, ety farfar var överste. Hon läste också språk och gillade kultur men det viktigaste var att vara fru, hålla middagar, stötta maken och ta hand om barn. Jag tror dock hon gillade tillvaron, det var ju långt från ensamt. Hemmafru idag i Sverige måste vara en kargare tillvaro, det är ju inte så vanligt.

 

[vallhund]

Inget svar till TS, men en personlig reflektion. Jag av hemma i tre månader o barnafader 3, det var första året det var tillåtet för fäder att ta ut föräldradagar.
Hans manliga kollegor var surt avundsjuka att de aldrig fick den möjligheten.

Idag finns det arbetsgivare som aktivt skapar morötter för att manliga anställda skall vara pappalediga mer än bara "garantidagarna" eftersom de blir bättre arbetstagare.

 

[Riru]

Min världsbild har precis blivit rubbad ... Jag trodde hemmafrun var utdöd. Har helt ärligt inte träffat en enda icke-förvärvsarbetande kvinna i Sverige i min ålder ( född på 60-talet ) eller yngre som inte varit sjukpensionär, arbetslös, sjukskriven eller bidragstagare, dvs haft ngn form av försörjning och inte enbart levt på mannens inkomst. Var finns dessa kvinnor och vilka är de? Vissa invandrarkvinnor kan jag tänka, men de jag känner arbetar ...

Så att vara bidragstagare är en bättre försörjning än att ens partner tjänar tillräckligt för båda?
Varför är det bättre att leva på staten?

 

[Ridinglady]

Så att vara bidragstagare är en bättre försörjning än att ens partner tjänar tillräckligt för båda?
Varför är det bättre att leva på staten?
Nu läser du in något jag inte har skrivit. Jag skriver att jag aldrig har träffat någon som är yngre än 55 som blir försörjd av sin partner.

 

[stjarnhimmel]

Så att vara bidragstagare är en bättre försörjning än att ens partner tjänar tillräckligt för båda?
Varför är det bättre att leva på staten?

Fast @Ridinglady har ju inte sagt något i det du citerade om att något är bättre? Bara att man inte känner till att det finns.
Och min uppfattning är också att de flesta har en försörjning själva idag. Dvs de som vill ta huvudansvar för hus och barn jobbar snarare deltid/ lång föräldraledighet. Sen finns det väl en del av dom som inte kan försörja sig helt på den lönen utan mannen står för huvudinkomsten men jag känner inte till så många som inte jobbar alls.

 

[Ridinglady]

Min mamma ( f 1923) var hemmafru när jag var liten på 60-talet. Då fanns det många hemmafruar på samma gata eftersom det dels gick att leva bra på en lön och dels i inte fanns någon barnomsorg att tala om.
Med utbyggd barnomsorg och ökade levnadsomkostnader i kombination med ökad jämställdhet försvann ju hemmafrun.
Vad blev problemet för 'hemmafrun' - jo en usel pension ...

 

[Ridinglady]

Om man är hemmafru idag har jag ett råd:
Se till att du får hälften av allt vid ev skilsmässa och se till att det görs en ordentlig pensionsavsättning!

 

[mandalaki]

Så att vara bidragstagare är en bättre försörjning än att ens partner tjänar tillräckligt för båda?
Varför är det bättre att leva på staten?

Men hur läste du nu?

Jag delar @Ridinglady s erfarenhet. Jag trodde att hemmafrun dog ut med min mammas generation, hennes generation var den som bröt det. Mamma var hemmafru i 17 år medan min syster och jag växte upp, sedan började hon jobba (halvtid, hela sitt yrkesliv). Det var så man gjorde då. Inte förrän på gymnasiet fick jag en klasskamrat som varit på dagis som liten.

De hemmafruar jag läser om idag - har alltså aldrig träffat någon - verkar vara det för att möjliggöra för mannen att jobba och dra in en massa pengar. Hon sköter barn och hem så att han kan jobba.

Så om jag ska definiera hemmafru så skulle något som "någon som är beroende av en annan person för sin försörjning, och då ökar hans möjlighet att just försörja" finnas med. Och jag har svårt att förstå hur en person kan välja bort möjligheten att försörja sig.