Hemmafruar utan barn?

[Fruentimber]

Jag har inga problem med att fördriva tiden, den går åt alldeles för lätt.
Jag har problem med att få mina aktiviteter att bli tillräckligt tillfredsställande.

Men varför skriver du inte det då? Varför börjar du istället tråden med att klanka ner på andra kvinnor och tala om bittra hemmafruar? Är det verkligen nödvändigt, ärligt talat? Du hade kunnat få de svar du ville ha direkt om du bara började tråden med problemet ovan.

 

[MalinJ]

Jag tror att ett av mina problem är att jag har ett behov av att uppleva sådant som andra har hittat på och som jag inte skulle ha kommit på själv.
Att driva egna intressen ger inga yttre styrda upplevelser.
Men jag vet att många i stället trivs bäst med att ha full kontroll på allt hela tiden.
Så det handlar nog mycket om personlighet helt enkelt.

Jag tror du har rätt i att det är personligheten som inte passar för situationen. Min personlighet är en annan än din. Jag blir emellanåt kallad för både lyxhustru och hemmafru, men jag känner mig inte riktigt hemma i bilden av vad de uttrycken brukar referera till. Jag är varken den som tillbringar dagarna i lyx och flärd eller den som lägger min tid på att hålla hemmet tiptop och serva min make.

Men ja, jag är hemmavarande utan krav på inkomst och det har jag varit i tjugo år nu, med undantag av några år då jag studerade. Jag har eget företag och arbetar då konstnärligt, men bara om och när jag har lust, vilket brukar bli ganska sporadiskt. Men jag älskar mitt liv och jag är definitivt varken vilsen eller uttråkad. Jag har alltid något projekt på gång, ritar på ombyggnationer, snickrar, målar, gjuter, renoverar en möbel, planerar trädgård, gräver nya land, odlar grönsaker osv osv. Idéerna tar aldrig slut och en del blir verklighet, andra inte. Men både planerandet och själva utförandet ger mig en enorm tillfredsställelse.

Jag går upp när jag vaknar, jag går och lägger mig när jag är trött, jag slappar när jag har lust, jag tar en tur i skogen när andan faller på. Ingen annan styr mina dagar. Det är så jag vill ha det. Det är jag. Jag har valt bort "karriärschansen" som hade inneburit ett bra och välbetalt jobb på ett flashigt företag i London. Hur jag än föreställde mig det livet och den framtiden, kunde jag inte se mig själv lycklig i den situationen. Det är inte jag.

 

[Raderad medlem 6459]

Lustigt ... jag har inte hort uttrycket "lyxhustru" fran nagon annan nationalitet an Svenskar. For andra verkar det mer normalt att alla kan gora det de vill och mar bra av utan stamplar som ar forminskande.

Om du tror att det bara är svenskar som har åsikter om hur andra lever har du väldigt fel. Mer än väldigt fel - extremt fel.

Jag har för övrigt hört många andra nationaliteter tala nedlåtande om rika hemmafruar. Vanligtvis använder de då, på engelska, uttrycket trophy wife även om kvinnan inte nödvändigtvis är ung och vacker. På spanska används ofta mujer florero.

 

[Hyacinth]

@Inte_Ung Nu har jag det! Du kan ägna dig åt att berika de uttråkade fruarnas vardag!

 

[Sunshine]

Jag har varit hemmafru i 10 år (visserligen med barn) och håller med @zaching och @MalinJ i det mesta de skriver.

Jag känner en och annan som är missnöjd med sin situation, men gemensamt för dem är att de har en partner som är kritisk, krävande och kvävande - de känner sig alltså lite som fångar eller för all del slavar.

Jag är helt nöjd med att kunna ägna mig åt hästar och andra djur som vi har, planera och överse renoveringar och andra projekt, gå kurser, träna, träffa vänner, jobba med välgörenhet i diverse former...det finns faktiskt inte tillräckligt med timmar varje dag för att hinna med allt så man måste välja. Och för mig tillkommer ju barnen på allt det där.
Det är helt otroligt skönt att få allt gjort på dagtid så att man slipper stressa runt på kvällstid.

 

[hastflicka]

Jag hänger inte heller helt med på vad det är du egentligen frågar efter men jag kan beskriva hur jag har gjort. Hemmafru utan barn sen fyra år.

Innan jag "offrade mig" (ingen riktig uppoffring utan ett val men det ses ofta så i andras ögon) så drev jag en egen firma som gick bättre och bättre, var van att ha mycket att göra och träffade folk varje vardag i arbetet. Första året som hemmafru var helt underbart, ledig tid att distribuera som jag ville på träning, bakning socialt umgänge, föreningsarbete. Nu har jag väldigt många andra hemmafruar runt i kring mig så det sociala kan teoretiskt sett lösas lättare än vad det verkar för dig.

Men även om det var underbart så var det också kämpigt och mitt bästa tips är något så tråkigt som rutiner. Kliva upp på morgonen, följ en morgonrutin, ha en planerad aktivitet (pluggtimme/träning/lektion etc) och gör den. Bestäm ett schema för när vissa saker ska göras. Jag till exempel klipper gräset på tisdagar och städar på fredagar. Samt att det är viktigt att låta helg vara helg.

När folk frågar vad jag gör hela dagarna brukar jag säga att det som i vanliga fall ska stressas för att hinnas med på kvällstid gör jag i lugn och ro på dagarna.

Jag hade nastan glomt den fragan, "Men vad GOR du hela dagarna?" (Mitt svar brukade bli att jag lag i soffan och at praliner. ) Det lustiga var att nar jag pluggade for mina Masters sa raknades det inte som tillfredstallande tidsfordriv ... utan just fragan vad jag gjorde hela dagarna var fortfarande mycket vanligt forekommande.
Och jag kan faktiskt inte komma ihag en enda gang nar jag fick fragan pa Engelska, daremot ofta pa Svenska. Dessutom reflekterar jag just nu over hur ofta den fragan stalldes ... trots att jag pluggade ... men sa fort jag gick fran att vara "hemmafru" till pensionar sa upphorde den totalt.

Om du tror att det bara är svenskar som har åsikter om hur andra lever har du väldigt fel. Mer än väldigt fel - extremt fel.

Jag har för övrigt hört många andra nationaliteter tala nedlåtande om rika hemmafruar. Vanligtvis använder de då, på engelska, uttrycket trophy wife även om kvinnan inte nödvändigtvis är ung och vacker. På spanska används ofta mujer florero.

Sjalvklart har aven andra nationaliteter asikter om hur andra lever ... men jag har fortfarande aldrig fatt uttrycket "trophy wife" eller liknande slangt i ansiktet (Jag AR ingen trophy wife och har aldrig varit) men daremot har det inte varit nagon brist pa folk som anvant uttrycket lyxhustru om mig TILL mig i mycket nedlatande ton.
Faktum ar att jag tror inte att jag nagonsin kande nedlatandet i fragestallningen fran nagon annan an de jag talade Svenska med. Jag uppfattade det som lite avundsjukt och att fragestallaren helt klart sag ner pa mig for att jag inte forvarvsarbetade.

 

[tanten]

Ja faktiskt tror jag det handlar mycket om personlighet.

Jag trivs inte i enbart mitt eget sällskap. Jag är en genuint trist typ, får inga goda idéer eller uppslag när jag är mol allena.

I grupp är jag som bäst. Jag är ett flockdjur.

Jag har vänner som tycker det är alldeles underbart att gå ensam hemma och kunna göra vad de vill och orkar. De mår bra ensamma. Det gör inte jag. Jag skrumpnar och förtvinar och mitt liv blir svart och meningslöst. Enbart mitt eget sällskap är ju så fantastiskt meningslöst och trist.

Skulle jag tvingas till att gå ensam hemma i längre perioder så skulle min mentala hälsa äventyras allvarligt. Det är jag bombsäker på.
Hellre ett drastiskt underbetalt jobb bland andra människor, än välbetald hemmatillvaro.

Jag kan föreställa mig hur jag skulle känna inför att bli "hemmafru" i 8 månader. Lätt desperation.....

 

[Riru]

Ja faktiskt tror jag det handlar mycket om personlighet.

Jag trivs inte i enbart mitt eget sällskap. Jag är en genuint trist typ, får inga goda idéer eller uppslag när jag är mol allena.

I grupp är jag som bäst. Jag är ett flockdjur.

Jag har vänner som tycker det är alldeles underbart att gå ensam hemma och kunna göra vad de vill och orkar. De mår bra ensamma. Det gör inte jag. Jag skrumpnar och förtvinar och mitt liv blir svart och meningslöst. Enbart mitt eget sällskap är ju så fantastiskt meningslöst och trist.

Skulle jag tvingas till att gå ensam hemma i längre perioder så skulle min mentala hälsa äventyras allvarligt. Det är jag bombsäker på.
Hellre ett drastiskt underbetalt jobb bland andra människor, än välbetald hemmatillvaro.

Jag kan föreställa mig hur jag skulle känna inför att bli "hemmafru" i 8 månader. Lätt desperation.....

Men bara för att man är hemmafru så har man ju inte husarrest eller tvingad att leva isolerad från andra människor. Visst väljer man att ha det så så blir det ju så, men då får man ju skylla sig själv om man blir uttråkad.

Jag är definitivt inte hemma hela tiden, en annan hemmafru jag känner till är ute och hittar på en massa med sina barn varje dag, en annan hemmafru jag känner som inte har barn i hemmet längre går knappt att se skymten av för hon är och hittar på saker hela tiden.

 

[Sunshine]

Jag hade nastan glomt den fragan, "Men vad GOR du hela dagarna?" (Mitt svar brukade bli att jag lag i soffan och at praliner. ) Det lustiga var att nar jag pluggade for mina Masters sa raknades det inte som tillfredstallande tidsfordriv ... utan just fragan vad jag gjorde hela dagarna var fortfarande mycket vanligt forekommande.
Och jag kan faktiskt inte komma ihag en enda gang nar jag fick fragan pa Engelska, daremot ofta pa Svenska. Dessutom reflekterar jag just nu over hur ofta den fragan stalldes ... trots att jag pluggade ... men sa fort jag gick fran att vara "hemmafru" till pensionar sa upphorde den totalt.



Sjalvklart har aven andra nationaliteter asikter om hur andra lever ... men jag har fortfarande aldrig fatt uttrycket "trophy wife" eller liknande slangt i ansiktet (Jag AR ingen trophy wife och har aldrig varit) men daremot har det inte varit nagon brist pa folk som anvant uttrycket lyxhustru om mig TILL mig i mycket nedlatande ton.
Faktum ar att jag tror inte att jag nagonsin kande nedlatandet i fragestallningen fran nagon annan an de jag talade Svenska med. Jag uppfattade det som lite avundsjukt och att fragestallaren helt klart sag ner pa mig for att jag inte forvarvsarbetade.

Jag har liknande erfarenheter, också bara från svenskar. Jag fick försvara mig i en tråd här på buke för några år sedan, och då räknades det tydligen inte att jag t.ex. engagerar mig ideellt och läser kurser etc för jag jobbade ju inte "på riktigt" (ekonomin behöver jag inte oroa mig för) och ingenting annat var godkänt...

 

[rutans]

Jag har liknande erfarenheter, också bara från svenskar. Jag fick försvara mig i en tråd här på buke för några år sedan, och då räknades det tydligen inte att jag t.ex. engagerar mig ideellt och läser kurser etc för jag jobbade ju inte "på riktigt" (ekonomin behöver jag inte oroa mig för) och ingenting annat var godkänt...

Det kan ju ha att göra med att det är mer vanligt förekommande och i vissa fall förväntat i ospecificerade andra länder.
Sverige sägs ju även vara ett av världens mest jämställda land, så att då bli ifrågasatt varför man som frisk går hemma tycker jag inte är konstigt.

Jag tänker inte sticka under stol med att jag ser ett problem om majoriteten av kvinnor skulle anse det lämpligt att "gå hemma" -Oavsett vilka aktiviteter de utför och om det är för deras egen skull. Tack och lov är så inte fallet i Sverige.

 

[hastflicka]

Det kan ju ha att göra med att det är mer vanligt förekommande och i vissa fall förväntat i ospecificerade andra länder.
Sverige sägs ju även vara ett av världens mest jämställda land, så att då bli ifrågasatt varför man som frisk går hemma tycker jag inte är konstigt.

Jag tänker inte sticka under stol med att jag ser ett problem om majoriteten av kvinnor skulle anse det lämpligt att "gå hemma" -Oavsett vilka aktiviteter de utför och om det är för deras egen skull. Tack och lov är så inte fallet i Sverige.

Fast allvarligt ... om jag valjer att vara en "livstids student" och plugga mer an jag behover, eller att arbeta ideellt, eller vad jag nu uppskattar, och ekonomin tillater det ...
Forst och framst, ar det verkligen att "ga hemma"?
Secondly, vad spelar det for roll for andra?
Maken har jobbat och tjanat mest i alla ar och vi har flyttat runt jorden med hans jobb. Jag har alltsa haft perioder av att "ga hemma" och perioder nar jag jobbat (larare). Vi har trivts med det och vad har det for betydelse for andra?
Blir det mer jamlikt om jag talar om att Maken ar pensionar och "gar hemma" nu medan jag jobbar? Varfor maste man alltid jamfora sig och tala om ojamlikhet nar en kvinna ar hemma? For manga ar det bara att de lever det liv som ar mest praktiskt just nu och det kan andras manga ganger under livet.
Ar inte det viktigaste att alla trivs med vad de gor? Att man upplever att man har ett bra liv och far ut sa mycket som mojligt av det man gor? Sjalv ar mitt mal att skratta varje dag och att leva ett flexibelt liv som jag mar bra av och att acceptera att andra manniskor gor helt andra val an jag gor ... och att de har precis lika "ratt" som jag har.

 

[stjarnhimmel]

Fast allvarligt ... om jag valjer att vara en "livstids student" och plugga mer an jag behover, eller att arbeta ideellt, eller vad jag nu uppskattar, och ekonomin tillater det ...
Forst och framst, ar det verkligen att "ga hemma"?
Secondly, vad spelar det for roll for andra?
Maken har jobbat och tjanat mest i alla ar och vi har flyttat runt jorden med hans jobb. Jag har alltsa haft perioder av att "ga hemma" och perioder nar jag jobbat (larare). Vi har trivts med det och vad har det for betydelse for andra?
Blir det mer jamlikt om jag talar om att Maken ar pensionar och "gar hemma" nu medan jag jobbar? Varfor maste man alltid jamfora sig och tala om ojamlikhet nar en kvinna ar hemma? For manga ar det bara att de lever det liv som ar mest praktiskt just nu och det kan andras manga ganger under livet.
Ar inte det viktigaste att alla trivs med vad de gor? Att man upplever att man har ett bra liv och far ut sa mycket som mojligt av det man gor? Sjalv ar mitt mal att skratta varje dag och att leva ett flexibelt liv som jag mar bra av och att acceptera att andra manniskor gor helt andra val an jag gor ... och att de har precis lika "ratt" som jag har.

Jag är splittrad till det där. På ett sätt tänker jag att alla får leva som de vill.
Samtidigt ser jag problem med att dels många kvinnor inte har en inkomst de kan leva på. Jag har sett många fall där kvinnor inte kan försörja sig eller får en dålig pension efter en skilsmässa då de varit den som tagit hand om barn och familj och jobbat lite.
Dessutom blir vi andra påverkade på arbetsmarknaden pga arbetsgivarna tror att kvinnor ändå kommer vara hemma mest vid barnskaffande. Jag är nog inte den enda som varit med om att bli nekad jobb och utvecklingsmöjligheter då jag varit i fertil ålder och arbetsgivaren tycker det är mer ekonomiskt lönsamt att satsa på männen. Trots att jag inte ens hade barn eller planerade det. Plus en hel del andra aspekter.
Så ja vi andra blir påverkade.. Och skulle det vara ännu vanligare med hemmafruar skulle vi bli ännu mer påverkade.

 

[hastflicka]

Jag är splittrad till det där. På ett sätt tänker jag att alla får leva som de vill.
Samtidigt ser jag problem med att dels många kvinnor inte har en inkomst de kan leva på. Jag har sett många fall där kvinnor inte kan försörja sig eller får en dålig pension efter en skilsmässa då de varit den som tagit hand om barn och familj och jobbat lite.
Dessutom blir vi andra påverkade på arbetsmarknaden pga arbetsgivarna tror att kvinnor ändå kommer vara hemma mest vid barnskaffande. Jag är nog inte den enda som varit med om att bli nekad jobb och utvecklingsmöjligheter då jag varit i fertil ålder och arbetsgivaren tycker det är mer ekonomiskt lönsamt att satsa på männen. Trots att jag inte ens hade barn eller planerade det. Plus en hel del andra aspekter.
Så ja vi andra blir påverkade.. Och skulle det vara ännu vanligare med hemmafruar skulle vi bli ännu mer påverkade.

Det jag har svarast for med det har ar att enskilda individer ska "ratta in sig i ledet" och gora som alla andra for att det blir battre for massan, istallet for att jobba med att forandra synsattet hos arbetsgivarna och hela systemet i sig.
Jag forstar inte "flock mentaliteten" att alla ska vara lika och gora lika ... Tank sa mycket mer interessant livet blir nar man har manga olika ideer och synsatt runt omkring. Nar "diversity" ar som storst, manga kulturer och tankesatt och ingen ar sedd som att "inte gora ratt" eller att vara ivagen for systemet utan man kan se fordelar hos alla och plocka vad man gillar fran alla olika satt att leva och gora samma sak.

 

[stjarnhimmel]

Det jag har svarast for med det har ar att enskilda individer ska "ratta in sig i ledet" och gora som alla andra for att det blir battre for massan, istallet for att jobba med att forandra synsattet hos arbetsgivarna och hela systemet i sig.
Jag forstar inte "flock mentaliteten" att alla ska vara lika och gora lika ... Tank sa mycket mer interessant livet blir nar man har manga olika ideer och synsatt runt omkring. Nar "diversity" ar som storst, manga kulturer och tankesatt och ingen ar sedd som att "inte gora ratt" eller att vara ivagen for systemet utan man kan se fordelar hos alla och plocka vad man gillar fran alla olika satt att leva och gora samma sak.

Så länge kvinnor tar mest ansvar för barn och familj är det ekonomiskt mer lönsamt samt ofta enklare rent praktiskt att ha en man anställd än en kvinna i fertil ålder.Hur förändrar man synsätt kring det hos arbetsgivare? Ska vi säga till arbetsgivare att det ekonomiska inte har någon betydelse?

 

[hastflicka]

Så länge kvinnor tar mest ansvar för barn och familj är det ekonomiskt mer lönsamt samt ofta enklare rent praktiskt att ha en man anställd än en kvinna i fertil ålder.Hur förändrar man synsätt kring det hos arbetsgivare? Ska vi säga till arbetsgivare att det ekonomiska inte har någon betydelse?

Hade jag vetat hur man forandrar synsatt hos arbetsgivare hade jag varit en politiker och jobbat hart med just det.
However, vad jag uppreser mig emot ar att man istallet for att hitta svaret pa den fragan sa ofta ser ner pa kvinnor som valjer att vara hemma och ser dem som "svikare" istallet for att jobba med problemet ... att arbetsgivare hellre anstaller man.

 

[stjarnhimmel]

Hade jag vetat hur man forandrar synsatt hos arbetsgivare hade jag varit en politiker och jobbat hart med just det.
However, vad jag uppreser mig emot ar att man istallet for att hitta svaret pa den fragan sa ofta ser ner pa kvinnor som valjer att vara hemma och ser dem som "svikare" istallet for att jobba med problemet ... att arbetsgivare hellre anstaller man.

Nej jag tycker inte man ska se ner på någon.
Men som jag skrev förut tycker jag det är dubbelt. Individen ska få göra som den vill men samtidigt påverkar individernas val andra människors möjligheter

 

[rutans]

Fast allvarligt ... om jag valjer att vara en "livstids student" och plugga mer an jag behover, eller att arbeta ideellt, eller vad jag nu uppskattar, och ekonomin tillater det ...
Forst och framst, ar det verkligen att "ga hemma"?
Secondly, vad spelar det for roll for andra?
Maken har jobbat och tjanat mest i alla ar och vi har flyttat runt jorden med hans jobb. Jag har alltsa haft perioder av att "ga hemma" och perioder nar jag jobbat (larare). Vi har trivts med det och vad har det for betydelse for andra?
Blir det mer jamlikt om jag talar om att Maken ar pensionar och "gar hemma" nu medan jag jobbar? Varfor maste man alltid jamfora sig och tala om ojamlikhet nar en kvinna ar hemma? For manga ar det bara att de lever det liv som ar mest praktiskt just nu och det kan andras manga ganger under livet.
Ar inte det viktigaste att alla trivs med vad de gor? Att man upplever att man har ett bra liv och far ut sa mycket som mojligt av det man gor? Sjalv ar mitt mal att skratta varje dag och att leva ett flexibelt liv som jag mar bra av och att acceptera att andra manniskor gor helt andra val an jag gor ... och att de har precis lika "ratt" som jag har.

Just därför jag la till "". Precis som jag skrev, oavsett aktivitet och att trivas med situationen. Att vara beroende av någon ekonomiskt är vanligare för kvinnor än män. Problemet är att det spelar roll för andra, om det förstärker de negativa strukturer som är. Det är inte "hemma" makten finns, så det gäller inte enbart ekonomiskt, den finns på företagen och de myndigheter som flyttar samhället framåt.

 

[rutans]

Det jag har svarast for med det har ar att enskilda individer ska "ratta in sig i ledet" och gora som alla andra for att det blir battre for massan, istallet for att jobba med att forandra synsattet hos arbetsgivarna och hela systemet i sig.
Jag forstar inte "flock mentaliteten" att alla ska vara lika och gora lika ... Tank sa mycket mer interessant livet blir nar man har manga olika ideer och synsatt runt omkring. Nar "diversity" ar som storst, manga kulturer och tankesatt och ingen ar sedd som att "inte gora ratt" eller att vara ivagen for systemet utan man kan se fordelar hos alla och plocka vad man gillar fran alla olika satt att leva och gora samma sak.

Den dag män "går hemma" i samma utsträckning utan att ha gått i pension så håller jag med. Idag håller jag inte med.

 

[pulkaskurk]

Jo jag ville veta hur de som verkligen trivs med en hemmafrutillvaro gör för att skapa sin trivsel.
Kanske är svaret att de har en annan personlighet än jag har med andra behov så att jag faktiskt inte är lämpad för en hemmafrutillvaro.
Kanske har de något knep som jag har missat.
Visst har jag nytta av alla fina tips som jag får här, det har jag, men att någon som verkligen är hemmafru och trivs med det skulle berätta hur det går till skulle ge det hela ytterligare en dimension.

När jag var hemmafru och frisk så trivdes jag väldigt gott med livet, jag gick ofta på gruppträningspass på dagarna och träffade då träningskompisar, ibland lunchade vi efter eller så passade jag på att luncha samtidigt som någon arbetande kompis skulle luncha.
Tränade med hästarna, skönt att rida ut i dagsljus och det var alltid enkelt att få tid hos min dressyrtränare dagtid eftersom hen alltid var borta kvällstid och höll lektioner så svårt att få kvällstider då den tränaren alltid är fullbokad.
Det är väldigt många som inte arbetar kontorstider så jag tyckte inte det var jättesvårt att hitta vänner dagtid.
Det var svårare att flytta till en ny stad och inte känna någon så det var svårt att få in en fot någonstans.
Annars pysslade jag en hel del hemma, tycker om att göra fint och underhålla tex ytskikt och gamla möbler.
Men jag är inte översocial så jag behöver inte ha social kontakt från morgon till kväll, jag trivs gott med att ha några timmar om dagen med social kontakt.
Mental träning är något som jag också ägnat mig mycket åt, det kanske du skulle behöva och lära dig att se den kommande vintern på ett annat sätt än att det kommer att bli pest.
För då blir det pest också.

Nu när jag är sjukskriven och väldigt orörlig, det däremot är sjukt tråkigt när man mest bara mår piss och inte kan ha så mycket annat än liggläge hemma eller på sjukhuset.
Rastlösheten är inte kul och svårt att göra något vettigt med när man har typ en högerhand som är den enda vettigt fungerande kroppsdelen.

 

[Korven]

ändrat