Har vuxna i allmänhet ingen hobby?

[karamelldrottningen]

Ändå ganska intressant vad som räknas som hobby och vad som inte räknas som det. Skulle säga att hästar och ridning inte är det. Odlingen däremot är det.

Edit: odlingen är alltså på hobbynivå. Är en glad amatör
Hästarna är mer av en livstil och ett jobb. Man kan säga att jag jobbar med mitt största intresse. Men någon hobby är det inte. Det är blodigt allvar

 

[Happimess]

Den här typen av beskrivning av spelande påminner mig så mycket om hur jag är när jag läser en bok. Att inte kunna lägga ner boken för att den är spännande är däremot mycket mer accepterat än att inte vilja avbryta spelet precis när man är i ett avgörande ögonblick. Det har jag svårt att förstå.

Den stora skillnaden är att du troligtvis kan lägga ner boken när ditt barn kallar på uppmärksamhet eller du förstår att du kommer bli sen till jobbet om du inte slutar läsa. Det är stor skillnad på att inte vilja göra något och när ett beteende blivit så befäst att man faktiskt är helt oförmögen att göra det.

 

[crazyrabbitlady]

Men ja! Det finns t o m ett gäng spel man inte kan avbryta vilken sekund som helst, även om man skulle vilja. Det är verkligen inte bara att pausa och gå ifrån när som, vilket många verkar tro och bli irriterade över om man inte gör. Det är så frustrerande att se att spelande fortfarande behandlas som väsenskilt från andra intressen. Bara att det hittats på en diagnos som "gaming disorder" säger ju en hel del om hur samhället ser på saken. Är det aldrig någon som funderar på om det är vettigt att patologisera ett intresse på det viset?

Liksom, jag kollade upp denna så kallade störning och den huvudsakliga diagnoskriterien är att "vardagsliv och relationer blir lidande till förmån för spelande". Då är knappast spelandet huvudproblemet utan ett symptom på något annat, och en form av självmedicinering. Det skiljer sig alltså inte funktionellt från de flesta andra beroendeproblem, och då kan man undra varför det ska ha denna särställning. Känns som stenålderstänk, ungefär som att unga kvinnor som gillade att läsa gärna togs för galna en gång i tiden...

Alltså. Den diagnosen är minst sagt intressant. Det skulle gå att argumentera för att "vardagsliv och relationer blir lidande" till förmån för min häst - jag tar ledigt från jobbet för att åka till veterinär, kunde inte fira födelsedagar för syster och syskonbarn nu i mars pga att det krockade med medicineringen, jag äter sämre än om jag inte skulle ha häst, har vissa veckor inga rena kläder för det fanns ingen tvättid när jag inte är i stallet osv osv. Sånt som jag och många här inne antagligen ser som normalt. När det gäller häst ses det som att jag prioriterar.

Missar jag tvättiden för att jag spelar eller glömmer bort att äta för att jag vill veta vad som händer i storyn, har jag ett missbruk då? För det händer.

 

[crazyrabbitlady]

Den stora skillnaden är att du troligtvis kan lägga ner boken när ditt barn kallar på uppmärksamhet eller du förstår att du kommer bli sen till jobbet om du inte slutar läsa. Det är stor skillnad på att inte vilja göra något och när ett beteende blivit så befäst att man faktiskt är helt oförmögen att göra det.

Det är ingen skillnad i mitt beteende med bok mot mitt beteende med spel. Bara synen på det från omvärlden.

 

[Happimess]

Det är ingen skillnad i mitt beteende med bok mot mitt beteende med spel. Bara synen på det från omvärlden.

Ja, men då har du ju inte heller något missbruksbeteende med endera.

 

[crazyrabbitlady]

Den stora skillnaden är att du troligtvis kan lägga ner boken när ditt barn kallar på uppmärksamhet eller du förstår att du kommer bli sen till jobbet om du inte slutar läsa. Det är stor skillnad på att inte vilja göra något och när ett beteende blivit så befäst att man faktiskt är helt oförmögen att göra det.

Det jag inte riktigt förstår är varför jag inte skulle förstå att jag blir sen till jobbet för att jag spelar? Som sagts tidigare så är det inte spelandet som är problemet utan det är snarare en form av självmedicinering. När jag mår dåligt gömmer jag mig gärna i böcker, filmer och spel. Det är inget konstigt. Men det är inte boken/filmen/spelet som gör att jag mår dåligt och inte klarar av omvärlden.

 

[Happimess]

Men ja! Det finns t o m ett gäng spel man inte kan avbryta vilken sekund som helst, även om man skulle vilja. Det är verkligen inte bara att pausa och gå ifrån när som, vilket många verkar tro och bli irriterade över om man inte gör. Det är så frustrerande att se att spelande fortfarande behandlas som väsenskilt från andra intressen. Bara att det hittats på en diagnos som "gaming disorder" säger ju en hel del om hur samhället ser på saken. Är det aldrig någon som funderar på om det är vettigt att patologisera ett intresse på det viset?

Liksom, jag kollade upp denna så kallade störning och den huvudsakliga diagnoskriterien är att "vardagsliv och relationer blir lidande till förmån för spelande". Då är knappast spelandet huvudproblemet utan ett symptom på något annat, och en form av självmedicinering. Det skiljer sig alltså inte funktionellt från de flesta andra beroendeproblem, och då kan man undra varför det ska ha denna särställning. Känns som stenålderstänk, ungefär som att unga kvinnor som gillade att läsa gärna togs för galna en gång i tiden...

Det blir väldigt taget ur sitt sammanhang när man lyfter ETT av NIO kriterier varav fem måste vara uppfyllda för att få diagnos. Ja, vardagsliv och relationer ska bli lidande för att få diagnos, och det blir det av många andra sysselsättningar såsom hästliv också, men det finns liksom åtta andra kriterier som handlar om kontrollförlust, besatthet, ökad tolerans för spelandets konsekvenser, intresseförluster för omvärlden, funktionsnedsättning osv.

Jag har i mitt yrkesliv träffat flera personer som spelat sig till arbetslöshet och skuldsättning. Det har inte varit någon som helst tvekan om att det är ett missbruksbeteende. De har gått upp på morgonen och satt sig och spelat istället för att gå till jobbet.

Jag har gameat hela livet och tycker det är tillför massor av positivt för mig, men att förneka att det hos vissa individer är extremt skadligt är bara naivt.

Jag tycker inte heller det speglas något stenålderstänk i forskningen kring gaming addiction. Tvärtom betonas i många forskningsartiklar vikten av korrekt diagnos, av att skilja maladaptiva spelmönster från helt vanliga och ickeskadliga, och vikten av att jobba på att den allmänna negativa synen på datorspelande inte ska få för stort inflytande på diagnossättning/kriterier/behandling osv.

 

[crazyrabbitlady]

När det gäller trådens huvudämne - jag tror att det varierar mycket om folk har hobbies eller inte men även vad som de anser är en hobby. Bland mina vänner så finns det nog inte en människa som inte har överfulla liv på ett eller annat sätt. Orkestrar, körer, hästar, hundar, dykning, yoga, konsthantverk osv. De jag träffat i yrkeslivet som varit helt utan hobby har varit människor jag inte klickat med överhuvudtaget.

 

[Raderad medlem 120709]

Det blir väldigt taget ur sitt sammanhang när man lyfter ETT av NIO kriterier varav fem måste vara uppfyllda för att få diagnos.

Jaha, så man ska behöva rabbla upp varenda kriterie för att det ska duga åt dig? Jag högg ett som exempel på vad jag menade, för att inlägget inte skulle bli jättelångt. Inte en enda av de andra kriterierna sticker för mig ut på något sätt som spelrelaterat i sig utan de matchar fortfarande beroendeproblem i stort, och går alla in i huvudkategorin "negativ påverkan på vardagsliv och relationer". Som det ser ut nu så verkar du vara ute efter att missförstå med flit.

 

[Wingates]

Jag har i mitt yrkesliv träffat flera personer som spelat sig till arbetslöshet och skuldsättning. Det har inte varit någon som helst tvekan om att det är ett missbruksbeteende. De har gått upp på morgonen och satt sig och spelat istället för att gå till jobbet.

Vilka spel har de spelat ?
För jag har aldrig hört någon spela sig skuldsatt i datorspel. Förstår knappt hur man lyckas.

 

[Tonto]

Gaming disorder är klassat som en sjukdom av WHO och erkänd i Sverige. På Sahlgrenska finns en särskild mottagning för dataspelsberoende, och beroendeproblematiken är välkänd inom BUP och socialtjänsten. Så nej, inte typ som hundfolk eller hästfolk.

Ja och jag hade inga vänner, åt och sov inte för att jag inte hade tid, slutade ha sociala kontakter och bröt nästan ryggen tre gånger när jag höll på med hästar.

Alla intressen kan komma med ett missbruk. Men det är bara datorspel där man skall påpeka det så fort någon har det som intresse.

 

[Nepenthe]

Ibland känner jag att jag har svårt att veta hur jag ska hinna alla hobbys
Hästen tar mest tid och pengar, men har även hund, gillar att vandra, gillar bilar och att meka. Skulle vilja ha en äldre bil och åka på meetings. Målar, vill träna mer på gym. Samlar på endel blommor. Skulle vilja ha mc och köra cross.
Vill ha en sommarstuga och lära mig att renovera själv.

Ja allt går inte ihop sig.. nån som känner igen sig och hur prioriterar man?

 

[startpompe]

Det är ju verkligen inga vattentäta skott mellan hobbys, livsstilsval, och trevliga tidsfördriv.
För att jag ska kalla det hobby ska det nog finns någon slags utveckling/inlärning inbyggt.

Hästen är en livsstil för mig, inte en hobby. Det kanske det hade varit om jag hade större ambitioner, red mer, försökte utvecklas. Men så ser det inte ut nu. Även mitt stora behov att vara i naturen, vandra, göra utflykter, upptäcka ny natur är nog mer av en livsstil än en hobby för det är inte något jag skulle kunna klara mig utan och väldigt långt ifrån att bara gilla att promenera.

Träning kan ju verkligen kvala in i alla tre kategorier beroende på vad man vill få ut av det. Hundlivet får nog klassas som både hobby och livsstilsval med tanke på hur begränsande det trots allt kan vara.

Jag har en ganska lång lista av tidigare hobbys. Spelat flera instrument, stickat och handarbetat, fotograferat och sysslat med bildredigering, skrivit skönlitterärt, odling, löptränat för lopp, tränat jiujutsu...

Just nu skulle jag säga att hunden, tv-spel, styrketräning och formel 1 är mina största hobbys - utöver naturtillvaron då. Tv-serietittande och läsning är trevliga tidsfördriv.

Men ja, jag har flera vänner som inte har några som helst hobbys och som aldrig heller haft det. Det är helt chockerande för mig. Vi snackar alltså personer som jobbar och sen trivs bra i soffan resten av dagen, varvat med lite social tillvaro eller omhändertagande av barn osv. Jag, som alltid haft minst något nördområde att snöa in mig på genom hela mitt liv, kan inte förstå hur man klarar sig utan den personliga utvecklingen. Men, jag förstår att vi är olika och har olika behov.

Vad intressant! Jag har funderar flera gånger över hur jag ser på läsning, jag älskar att läsa men har svårt att se det som hobby, vet ej varför. Men ja trevligt tidsfördriv kändes som det låg bättre i munnen än hobby

 

[Happimess]

Vilka spel har de spelat ?
För jag har aldrig hört någon spela sig skuldsatt i datorspel. Förstår knappt hur man lyckas.

Om man spelar så man inte kommer iväg till jobbet, därmed blir uppsagd, inte kan betala sina räkningar - ja, då kan man skuldsätta sig som en konsekvens av spelandet.

 

[Badger]

Vilka spel har de spelat ?
För jag har aldrig hört någon spela sig skuldsatt i datorspel. Förstår knappt hur man lyckas.

Gissar spontant på att om du inte kan betala hyran, eller vad som, för att du inte går till jobbet kan du bli skuldsatt eller ngt. Alltså inte spelet som direkt ger det? Alltså en gissning baserad på det du citerade.

(hopps blev samtidigt som Happimess)

 

[Lingon]

Jag tycker inte heller att träna på gym nån/några dagar i veckan kanske är en hobby, men det kan ju vara det om man brinner för det, me de flesta går väl på gym bara för att hålla sig lite i form, inte för att de tycker det är skitkul. Eller jag kanske har fel. Det är ju definitivt en hobby om det är på bodybuildernivå eller om man regelbundet tar zumbaklasser eller yoga eller kanske tränar löpning eller nåt mer specifikt. Just yoga är nog den vanligaste hobbyn bland mina (vuxna) vänner utanför stallet. Själv har jag inte tid eller så mycket lust för någon annan hobby mer än hästen känner jag. Jag gör ju andra saker också dock sporadiskt och min katt är min ögonsten men hon är ju liksom hemma med mig så jag tänker inte på henne som en hobby. Jag är i och för sig en bokmal så det är väl min hemmahobby, och jag är hyfsat intresserad av kläder och smink men det är väl mer en livsstil, det är ju inte så att jag avsätter en viss timma 3 ggr i veckan att fördjupa mig i mode & skönhet med en expert

Min man har inga fritidsintressen egentligen, han älskar film, gå på restaurang, kan rätt mycket om vin, matlagning, gymmar lite för kondisens skull, men inget jag skulle kalla en regelrätt hobby. Livsnjuteri som hobby där Det verkar inte gå någon nöd på honom för det

Bägge mina syskon har flera hobbys inklusive ridning, dans, djurhållning och lite annat, så vi är ganska lika varandra.

Fast vem är du att bedöma om en persons träning är hens hobby eller inte? Det kan vara en person som älskar att träna men som har fysiska problem eller tidsbrist som gör att hen inte kan uppnå den nivån av träning du verkar anse att man måste ha för att räkna det som en hobby.

Sen beror det på hur man definierar hobby och intresse.

På mitt jobb har folk i hög grad hobbys. Många är väldigt trädgårdsintresserade och några har växthus och pysslar mycket i trädgården på fritiden. Hobbyodlar osv. Några tränar mycket även om det inte är på nån högre nivå så lägger de mycket tid på det för att de är intresserade av det. Inte bara för att det är bra att träna. Jag och några till rider. Nån föder upp hästar. Några är jägare. Några har hundar som sitt intresse och några av dem tränar/tävlar och/eller föder upp.

Jag tänker att det verkar jobbigt att inte ha en hobby som man kan utföra på egen hand. Att alltid vara beroende av andra för att kunna utföra en hobby/ett intresse. Men annars får väl folk göra vad de vill. Har någon TV-tittande som hobby så får de väl ha det.

 

[TinyWiny]

Om jag jämför de här kriterierna med mina hobbys, mina hästar, min hund och att ständigt förbättra mitt liv, bland annat genom att gå så,
1) Nästan all ledigt tid ägnas åt mina hobbys.
2) Alltid eller nästan alltid välja att vara hemma, ja jag skyller ofta på mina hobbys för att slippa gå på sådant jag inte vill och jag prioriterar mina hobbys mycket högre än mycket annat.
3) En läkare sa en gång till mig att jag inte fick vistas i stallet på två veckor efter en operation. Jag sa att det är inte möjligt, jag kommer gå ut i stallet så snart jag kommer hem. Att inte få göra det hade gjort mig smått galen.
4) Den här är väl den enda jag inte gör.
5) Ja jösses ja! Det var en häst som gjorde mig arbetsoförmögen men tanken att sluta har aldrig funnits.
6) Hästarna och hunden går först i alla lägen. Övrigt gör jag i mån av tid och ork.
7) Mitt hem hade kanske varit mer välskött, kanske så välskött som stallet är nu om jag inte hade haft de hobbys jag har. Hästarnas och hundens behov går före mina egna även när det kommer till ekonomiska saker. Människorna omkring mig vet att hästar och hund går före allt men så har jag inga småbarn längre heller.
8) All min tid går åt till mina djur.

• Nästan all ledig tid ägnas åt dataspel.
• Att alltid (eller nästan alltid) välja att vara hemma och spela istället för att träffa kompisar fysiskt, gå på fester eller gå på fritidsaktiviteter.
• Att bli irriterad eller rastlös så fort det inte finns ett spel eller en skärm.
• Att strunta i läxor eller stanna hemma från skolan för att kunna spela, eller motsvarande för vuxna – att strunta i arbetsuppgifter eller sjukskriva sig för att kunna spela.
• Att fortsätta spela trots värk i nacken, ryggen, händer eller tummar på grund av spelandet.
• Att ofta hoppa över att äta, duscha eller sova på grund av spelandet.
• Att sluta bry sig om sitt utseende, sitt hem och människorna runt omkring sig på grund av spelandet.
• Att spelandet tar mer och mer plats, så att fler och fler av punkterna ovan börjar stämma in.

Det här är hämtat ifrån https://doktor.se/fakta-rad/dataspelsberoende/

Jag ser inget som helst fel i att jag ägnar mig åt det jag brinner för. Vill någon kalla det för beroende så varsågod. Jag är gärna beroende av det som får mig att må bra.

 

[Kiwifrukt]

Jag minns när jag var yngre, jag gick i alla fall på högstadiet och det kan ha varit i sjuan eller möjligtvis i åttan. Jag har alltid varit ett aktivt barn, för det första så hade jag ju skolan och både jag och mina föräldrar har alltid prioriterat skolarbetet högt så det tog mycket tid. Sen hade jag två egna hästar som tog tid varje dag och red utöver det lektion en kväll i veckan på ridskola. Skulle alltså säga att jag ändå var förhållandevis aktiv. Men det var en klasskompis som tjatade med mig till en fotbollsträning och hur glada mina föräldrar blev? Jag minns att jag råkade höra när de pratade med varandra och trodde ingen hörde, att vad skönt att hon äntligen börjat med någon hobby tillsammans med andra? Jag bedömer ändå att mina föräldrar är två helt normala personer, men de tyckte uppenbart att man inte höll på med en hobby om man inte gick till en organiserad aktivitet i en lagidrott, som mina bröder gjorde. Ingen av mina föräldrar har själva varit några idrottspersoner eller hållit på med lagidrott själva.

Jag gillade inte fotbollsträningen alls, främst för att jag inte gillade lagkamraterna (det var ett väldigt stort spann i laget eftersom det fanns så få tjejer, så de yngsta kanske var tio eller elva och de äldsta sexton, man ser lite olika på det när det är så olika förutsättningar) och för att matcherna alltid krockade med hästgrejer som jag hellre ville göra. Ändå höll jag ut så länge jag bara kunde för att inte "göra mina föräldrar besvikna". Och det är ju egentligen rätt sjukt när man tänker på det så här i efterhand?

 

[Eurydome]

Ja och jag hade inga vänner, åt och sov inte för att jag inte hade tid, slutade ha sociala kontakter och bröt nästan ryggen tre gånger när jag höll på med hästar.

Alla intressen kan komma med ett missbruk. Men det är bara datorspel där man skall påpeka det så fort någon har det som intresse.

Det beror väl antagligen på att det är extremt mycket vanligare att datorspel blir destruktivt på det sätt som mina och t ex @Happimess inlägg handlar om , än att ett hästintresse blir det. Har faktiskt aldrig hört talas om det.

Om hästintresse skulle innebära samma risker så är jag säker på att det hade uppmärksammats i lika hög grad.

 

[MCP]

Jag tror att det till stor del beror på hur man definierar hobbyer och intressen. De flesta vuxna jag känner har ju saker de gillar att göra, även om de själva kanske inte skulle kalla det hobby.
Tror många sammanställer hobby/intresse med en viss negdgrottning i ämnet, och det är det kanske många som inte orkar/hinner med i vardagspusslet, utan är nöjd med att utföra det i den mån de ork/hinner.