Jag ser naturbruk, med de teoretiska ämnen som ger behörighet till högskolan, som betydligt "bredare" än något av de vanligare teoretiska gymnasieprogrammen.
Man får lära sig både sådant man lär sig på de teoretiska programmen och skaffar en hel del praktiska lärdomar, som har nytta av i sitt vardagsliv senare med eller utan djur och gård.
Alla naturbruksutbildningar handlar inte om häst, allt på en naturbruksutbildning handlar inte enbart om praktiska moment, utan man får också lära sig sådant som hur man driver företag och bokföring, gör en ordentlig budget, planerar, bygger, sköter och underhåller byggnader och installationer, och mycket mera.
Dessutom så får man chansen att lära sig, alltså att träna på, att bo hemifrån, men med mycket stöd av vuxna. Inte minst det är lärorikt.
Sedan så är väldigt många gedigna akademiska utbildningar föga lönsamma lönemässigt.
Det mesta av utbildningarna inom biologi, i synnerhet så snart djur och natur är inblandat, t.ex. är det både svårt att få jobb inom, och om/när man väl lyckats hitta ett jobb som stämmer med utbildningen, så är det rätt dåligt betalt.
Alla möjliga akademiska utbildningar, mer humanistiskt inriktade eller mer naturvetenskapliga som bygger på teoretiska studier i åratal, är uselt betalda och har en begränsad arbetsmarknad.
Inte ska väl någon läsa t.ex. ekonomi, eller IT bara för att det går att tjäna bra med pengar om man så att säga "lyckas"?
Ett lyckligt liv måste innebära att man satsar utbildning på det ens hjärta styr mot. Och naturbruk är betydligt mer jordnära och säkert som utbildning för att ge jobb efter skola, än väldigt många andra utbildningar som finns i gymnasiefloran.
Inom de gröna näringarna (jag säger alltså inte specifikt häst nu) så finns det jobb och möjligheter, och med en agronom- utbildning efter gymnasiet, eller, lite mer praktiskt inriktat, lantmästarutbildning på meritlistan, så finns det många möjligheter.
