Någonstans i grundvärderingarna hittar jag också den åsikten för mig själv. Jag hade nog sagt tack och hej. Främst av två skäl: jag är inte svag för att behöva älta värderingar med vuxna människor, och jag vill inte umgås med människor som inte tycker det är viktigt med djur.
Kanske är det symtom på samma problem?
Instämmer delvis. Jag har inga problem med de som inte är förtjusta i djur men den totala bristen på empati hos TS partner gällande katten är ett beteende jag inte vill ha i min närhet. Man behöver inte tycka om djur för att inse att det var helt fel.