Han tror att jag försöker manipulera honom

[athena_arabians]

Nu skickade han tre hjärtan i ett sms. Alltså what?

Han vet hur han ska hala in dig Det om något är manipulativt!

 

[athena_arabians]

De har inte gett katten spö eller blivit fysiska mot den. De har härjat med gap, skrik och kattleksaker och vägrat sluta förrän de fått fem tillsägelser typ. Sen även gått efter katten i dess "safe zone" under sängen och försökt "locka" fram den med gälla barnröster. Inte schysst men ej misshandel.

Jo, det är misshandel. Tror du inte paniken den kände och smärtan i öronen av skriken är tillräckligt för att kallas misshandel?

 

[Gnist]

Han är liksom så avtrubbat kass mot mig, lite slentrian nästan. .

Mysig kille. Not

 

[Lovisaleonora]

Han är liksom så avtrubbat kass mot mig, lite slentrian nästan.
...

medan han mer känns som om han tror att jag försöker jävlas med honom.

Läs det här ett par gånger och föreställ dig att någon annan skrivit det. Vilket charmtroll till partner. Inte.

Vad gör han som är så fantastiskt att det uppväger att han förminskar dig och anser att dina värderingar är helt oväsentliga för honom?

 

[Diabetikern]

Han är liksom så avtrubbat kass mot mig, lite slentrian nästan. Det är inget elakt eller nåt överlagt att han med vilje ska såra mig, han känns bara helt loj i hela sin person.
En annan person kanske hade tänkt "oj, vilken stark reaktion, det finns rimligen fog för detta" medan han mer känns som om han tror att jag försöker jävlas med honom.

Jag tror att han själv mår ganska dåligt viket kan vara förståeligt och att han inte orkar ta tag i de. Han vill nog inte medvetet såra dig och det han gör mot dig gör att han mår sämre själv.

De är jobbigt att ta en "konflikt" och säga det man vill utan att göra sin partner upprörd vilket gör att han helt försöker ignorera alla "problem" och bara flyta med.

Den jag var tillsammans med som hade samma problem mådde i grund och botten otroligt dåligt och orkad inte stå för någonting. I ena stunden var alt likgiltigt för att i andra vara gulligt. Det handlade inte om dolda motiv eller om manipulering utan helt enkelt sin egna psykiska hälsa. Jag orkade inte. Som jag kände Jag gör inget fel. Försökte prata, hitta lösningar ja allt men i slutänden är det ändå han som måste jobba med sig själv.

Jag var rejält förälskad för när det var bra så var det riktigt bra sen kom den här likgiltigheten och som jag inte riktigt märkte lika tydligt i början.

Vet inte om detta hjälper något men ville bara berätta om hur det var för mig.

Det absolut vitigaste när det kommer till barnen är att han går in och säger till om du ber dem om något.
För min sambo har det alltid varit en självklarhet när det kommer till barnen att det är vi som är vuxna. Inte för att jag uppfostrar dem men när inte min sambo är med så är det jag som har ansvaret.

Lycka till

 

[Lampan]

Uppdaterar lite.
Skrev så sent som igår att det jag vill är att vi ska kunna prata om saker som normala personer för att vi fortsatt ska kunna ha ett mysigt och trevligt förhållande, och att vi i grund och botten tycker om varandra och det är därför detta är viktigt. Fick svar NU, vilket jag tyckte var lite länge att vänta, men han skrev kort; "Hur känns allt idag?" och jag svarade "Jobbigt, såklart. Hur är det själv?" varpå han svarar "Jo det är väl okej med mig".

Jaha, och vad fan ska detta betyda? Svarade bara "jaha".

Och nej, mitt mission är inte att "ändra" honom. Vill mest få honom att fatta vad det är jag säger och kanske komma med något konkret.

På något sätt vill du ju ändra på hur han förhåller sig till dig
Det är inget fel med det, tycker jag

Han verkar ju onekligen vara lite av en träskalle, men ingen är perfekt och ni kanske löser det
Hur mycket betyder ni för varandra, det är frågan?

 

[mandalaki]

Det är svaret från någon som vill kolla att det jobbiga är borta, stormen blåst över och ni kan gå vidare utan att diskutera några brännbara ämnen alls.

Najs.

Men exakt. Han vill kolla "om hon fortfarande är arg". Som en träbock från 50-talet.

@Filifjonkan_ jag skulle skita i messandet. Ingen dålig kommunikation har någonsin blivit bättre om den bedrivs elektroniskt.

 

[TheRedLightning]

@Filifjonkan_ jag tror du innerst inne vet vad som är rätt, men hjärtat kanske lever i förnekelse.
Vill han inte kommunicera, ge dig inte in i något projekt. Dumpa och gå vidare. Har själv försökt med "projekt" men det funkar inte, den enda man kan ändra på är sig själv och inte andra hur gärna man än vill, tyvärr.
Lycka till och var stark och stå fast vid ditt beslut.

 

[Asko]

Jag tycker jag läser om det hela tiden på buke- kvinnor ska förändra mannen. Jag tror det är jätteviktigt att vi kommer bort från det. Det är så lätt att hamna i en osund relation om man tänker så. Dvs ser män som något kvinnan ska förändra.

Mannen ska förändra mig, jag är ett sådant där knepigt projekt


(Obs, skämt )

 

[Filifjonkan_]

Han klev nyss in i lunchrummet på jobbet och småpratade lite, och pussade på mig. Det kändes konstigt. Han hade givetvis ärende i själva butiken men ändå. Känns som om inget av det jag beskrivit här har ägt rum, plötsligt beter han sig bara som vanligt och vill att vi ska "höras sen". EH.

 

[Gnist]

plötsligt beter han sig bara som vanligt och vill att vi ska "höras sen". EH.

Verkar som att han lever enligt devisen; låtsas man inte om problemen så finns de inte.

 

[mandalaki]

Han klev nyss in i lunchrummet på jobbet och småpratade lite, och pussade på mig. Det kändes konstigt. Han hade givetvis ärende i själva butiken men ändå. Känns som om inget av det jag beskrivit här har ägt rum, plötsligt beter han sig bara som vanligt och vill att vi ska "höras sen". EH.

Förmodligen för att han kollade hur du mådde via mess och inte fick ett tjurigt svar. Då är "hon inte arg längre", skönt, då kan livet gå vidare.

 

[Filifjonkan_]

Möjligt. Däremot har jag lite svårt att agera casual, så det blev lite stelt. Med all rätt.

Har aldrig mött en karl jag kan samarbeta så bra med i allt annat. Gå på ikea- inget problem alls, då han varken är långdragen eller tackar nej till fika när blodsockret börjar dippa (jag har social fobi och blir väldigt fort irriterad, arg och stressad när jag är ute bland hysteriska människor i större omfattning. Blodsockernivån är viktig för att det ska bli uthärdligt en längre stund). Han kan se när det är födointag som gäller för mig, och kan ta mig i handen och säga "nu går vi och tar kaffe". Det för mig är omtänksamt. Någon annan kanske hade tyckt att "vad fan är det med dig, vi har ju bara varit här en halvtimme", men inte han.
Han skulle bygga nytt kök. Så vi hjälptes åt med att riva, forsla bort, slänga och bygga nytt. Såna grejer kan fort bli rätt påfrestande- alla som försökt bygga en ikeamöbel (eller ja, många) vet hur frustrerande det kan vara. Tänk då ett kök. Vi teamworkade hela vägen igenom det, och det var otroligt mysigt att vi kunde njuta av det färdiga köket sen och bara känna att "fan, det där gjorde vi bra", och vi var fortfarande goda vänner efteråt. Sånt värdesätter jag, att man kan greja tillsammans och det flyter på utan gruff.

Det här han uppvisar nu är news to me, och det är väl därför jag så gärna vill att det ska ordna sig, att vi även i det kan samarbeta och hitta vägar som är bra för oss. I don't know.

 

[Petruska]

Möjligt. Däremot har jag lite svårt att agera casual, så det blev lite stelt. Med all rätt.

Har aldrig mött en karl jag kan samarbeta så bra med i allt annat. Gå på ikea- inget problem alls, då han varken är långdragen eller tackar nej till fika när blodsockret börjar dippa (jag har social fobi och blir väldigt fort irriterad, arg och stressad när jag är ute bland hysteriska människor i större omfattning. Blodsockernivån är viktig för att det ska bli uthärdligt en längre stund). Han kan se när det är födointag som gäller för mig, och kan ta mig i handen och säga "nu går vi och tar kaffe". Det för mig är omtänksamt. Någon annan kanske hade tyckt att "vad fan är det med dig, vi har ju bara varit här en halvtimme", men inte han.
Han skulle bygga nytt kök. Så vi hjälptes åt med att riva, forsla bort, slänga och bygga nytt. Såna grejer kan fort bli rätt påfrestande- alla som försökt bygga en ikeamöbel (eller ja, många) vet hur frustrerande det kan vara. Tänk då ett kök. Vi teamworkade hela vägen igenom det, och det var otroligt mysigt att vi kunde njuta av det färdiga köket sen och bara känna att "fan, det där gjorde vi bra", och vi var fortfarande goda vänner efteråt. Sånt värdesätter jag, att man kan greja tillsammans och det flyter på utan gruff.

Det här han uppvisar nu är news to me, och det är väl därför jag så gärna vill att det ska ordna sig, att vi även i det kan samarbeta och hitta vägar som är bra för oss. I don't know.

Det blir ju lite motstridigt, men jag tänker att en bra arbetskamrat inte nödvändigtvis är en bra partner. Att man kan dela arbetet betyder inte per automatik att man kan dela (själs-)livet. Jag tycker också att det är vansinnigt skönt att ha lätt för att göra tråkiga, jobbiga och svåra grejer ihop med partnern. Men det räcker inte för att förhållandet ska funka, långt ifrån.

 

[ricca]

Kort och gott, dumpa. Förklaring överflödig

 

[athena_arabians]

Det blir ju lite motstridigt, men jag tänker att en bra arbetskamrat inte nödvändigtvis är en bra partner. Att man kan dela arbetet betyder inte per automatik att man kan dela (själs-)livet. Jag tycker också att det är vansinnigt skönt att ha lätt för att göra tråkiga, jobbiga och svåra grejer ihop med partnern. Men det räcker inte för att förhållandet ska funka, långt ifrån.

Det är dessutom inte alls säkert att ett i övrigt bra förhållande betyder att man jobbar bra tillsammans. Har särbon något byggprojekt på gång hjälper jag till när han ber om hjälp, annars blir vi bara irriterade på varandra.

 

[Petruska]

Det är dessutom inte alls säkert att ett i övrigt bra förhållande betyder att man jobbar bra tillsammans. Har särbon något byggprojekt på gång hjälper jag till när han ber om hjälp, annars blir vi bara irriterade på varandra.

Jag tänkte just på det! Och då skulle jag - som du - föredra ett bra förhållande med en "dålig" arbetskamrat framför ett dåligt förhållande med en bra arbetskamrat.

 

[Gry]

Nej det är inte en bråkdel barn som sårar.
Men du kanske inte råkar ut för det? Om du tex ser ut som normen.
Så om barn är individer liksom vuxna varför är det bara barn som säger sårande kommentarer och pekar?
Om jag tex går ut bland folk med två nära vänner där den ena har bla en brännskada och den andra har ett unikt utseende bla pga trafikolycka och jag själv är gravt överviktig så kommer i de flesta fall något barn kommentera, peka, skratta åt oss etc
Inga vuxna gör så.
Jag tror du helt enkelt inte ser det.

Det gör mig ont, det du skriver. Men du har också rätt. Jag (och min manma) har jobbat med funktionshindrade, och min bästa vän har ett barn med downs, och ja, det är inte alls kul att möta barn ibland. (Eller en del vuxna)

 

[athena_arabians]

Jag tänkte just på det! Och då skulle jag - som du - föredra ett bra förhållande med en "dålig" arbetskamrat framför ett dåligt förhållande med en bra arbetskamrat.

Exakt.

Däremot kan vi jobba tillsammans professionellt. Det har vi gjort flera gånger och det har aldrig varit några problem. Givetvis har våra respektive chefer varit tillfrågade om det går bra innan.

 

[Filifjonkan_]

Det blir ju lite motstridigt, men jag tänker att en bra arbetskamrat inte nödvändigtvis är en bra partner. Att man kan dela arbetet betyder inte per automatik att man kan dela (själs-)livet. Jag tycker också att det är vansinnigt skönt att ha lätt för att göra tråkiga, jobbiga och svåra grejer ihop med partnern. Men det räcker inte för att förhållandet ska funka, långt ifrån.

Nä, såklart. Sen är jag så himla förälskad i honom också, och det gör ju saker och ting lite djävligare.