Han tror att jag försöker manipulera honom

[skiesabove]

Oj vad synd om dig (och dina vänner), ni kan inte ha haft det lätt när ni träffat alla dessa hemska män.

Den som sa det hon var det, som det heter

Är du en snoppbärare?

 

[Hyacinth]

Oj vad synd om dig (och dina vänner), ni kan inte ha haft det lätt när ni träffat alla dessa hemska män.

Den som sa det hon var det, som det heter

Det där var en ny fullträff i kategorin "okänsligt och oempatiskt".
Känner du dig personligt träffad av inläggen bara för att du är man?

 

[Lampan]

I de hyfsat varaktiga och glada förhållanden jag har haft har vi varit bekymmersfritt förälskade minst 1,5 år. Att kämpa och krångla med ett ganska nytt förhållande är mig betydligt mer obegripligt än om det sker i ett långt förhållande.

Om jag inte hade kämpat och krånglat i början av mitt förhållande, då hade jag inte haft det jag har nu
Det dyker upp saker i alla relationer som måste jobbas på och lösas
Vi har haft våra duster här hemma, inget konstigt med det. Människor är olika.
En del sopar under mattan (ts sambo verkar vara sån) det kan vara ett beteende som kommer sig av tidigare dåliga erfarenheter.
Ts verkar vara en sån som vill prata igenom saker som är oklara. Inte konstigt att det krockar. Självklart kan dom lära sig kommunicera med varandra.

 

[Diabetikern]

Som rubriken lyder.
Varit ihop med min gubbe i snart ett år, han är verkligen helt underbar på alla sätt och vis.
Det som inte funkar i relationen är att vi inte kan prata om saker. Jag kan inte öppet ventilera mina känslor inför en del saker som händer och sker (han har ett knäppt ex som dessutom är mamma till hans två barn han har varannan vecka bland annat) av den enda anledningen att han tar det som påhopp, och tror att jag medvetet försöker generera dåligt samvete hos honom, som då ska leda till att han gör som jag vill. Jag har inga krav på motprestation egentligen, mer än att vi pratar om sånt som blivit tokigt och jag kanske får hans syn på saken, men det går bara inte.

Till saken hör att han ibland kan vara lite undvikande med att svara direkt på en fråga som han tror att jag skulle kunna bli "sur" av. Exempelvis vill han ibland ha egentid, vilket är helt okej, och om jag frågar "skall vi umgås ikväll?" kan svaret bli "vi kan väl höras sen?" och sen hör han av sig görsent efter jobb och grejer och fortfarande inte är rak, utan säger "Kanske kommer, jag vet inte riktigt än" fast hans tonfall säger det mesta. DÅ blir jag besviken på att han inte är rak, och där nånstans tycker han att jag visar min besvikelse för tydligt och han får dåligt samvete. För mig är det glasklart att han får stå för sitt eget dåliga samvete där, då han vet att jag uppskattar när han är rak och ärlig från början, jag har liksom inte försökt dupera honom till de känslorna då min besvikelse är äkta.

Har även tillfällesvis problem med att hans barn trotsar och "testar" mig hela tiden. I början var de jättemysiga, men i takt med att vi umgåtts mer har de blivit värre och värre. Jag får ingen ordning på det då det inte räcker med att jag tillrättavisar eller säger ifrån, de försöker bossa runt mig och allt är dåligt (baka muffins= dåligt, då det tydligen är jätteäckligt och viktigt att säga högt, se på film, ingen film duger, och tre minuter in i den de valt ska de byta till den film de minst av allt ville se först för den är tydligen roligare nu, etc etc. De vill även väldigt gärna hetsa min gamla katt som har dåliga erfarenheter av barn samt hjärtfel, så till den milda grad att katten sjunker ihop flämtandes av stress i en hög på golvet, och när jag säger åt dem ska det låtsastjuras. Min katt ger man bara fan i, så enkelt är det! ) och GIVETVIS tar gubben illa upp när jag avböjer inbjudan om att umgås med dem, med förklaringen att "jag pallar inte att de kör över mig såhär, det är för energikrävande" och han mest menar att "du får väl säga ifrån" som om det är den naturligaste saken i världen. Har träffat barnen i ca två månader, och har tidigare noll erfarenhet av barn. Tycker det är orimligt att han förväntar sig att jag bara ska lösa det, och jag bävade verkligen för att ta upp detta med honom då jag kunde räkna ut med röven att han skulle bli arg och känna sig påhoppad. Där är vi nu. Det går en smskonversation varm mellan oss, men han svarar långsamt för att han har barnvecka. Behövde ventilera lite och kanske få lite pepp från buke, ni brukar vara så kloka och ha bra råd.

Jag vill gärna ha en bra relation med barnen, och ogillar dem inte alls. Mer beteendet då jag inte vet hur jag ska hantera det. Är det orimligt att jag vill att han tar mer ansvar i detta och säger åt barnen att "vill vi att filifjonkan ska komma och umgås kan man inte bete sig så"? Och hur fasen ska jag få honom att fatta att prata om sånt som skaver och känns jobbigt inte är grund för att ge den ene dåligt samvete? Han har väl haft ett och annat stolpskott till flickvän innan vad jag fattat, som spelat ut samvetskortet för att få sin vilja igenom, men för mig handlar det inte om att vinna nåt annat än att jag känner mig bekväm och glad med honom. Fan, man blir ju helt allmänpåverkad, exempelvis sexlusten är ju helt obefintlig när man känner sig begränsad att inte kunna säga hur man känner till sin partner

Har inte läst alla svar men mina varningsklockor skriker högt.
Hans barn = hans ansvar HAN ska sätta gränser det ska inte du behöva göra.
Det här undvika med att vara så konflikträdd och inte ta tag i någonting utan svara jakande är otroligt jobbigt. Han akn inte må så jättebra heller utav detta och något han måste jobba med. Inte du.

Jaghade aldrig orkat vara kvar. Hade ett förhållande med en sådan man som undvek frågor och jakande svar. Aldrig mer.

Nu har jag en sambo som visserligen undviker konflikter i det längsta men aldrig att han inte skulle vara rak och ärlig om jag frågar honom rakt ut. Han har barn och det är hans uppgift att uppfostra dem eller deras mor inte min. Jag tar självklart ansvar för dem när vi umgås och så och säger tillom det skulle behövas.

Något måste hända och det är han som måste ta tag i det inte du.

 

[Lampan]

Men tycker du det låter som TS trivs i relationen och mår bra av den?

Jag tycker det låter som om ts är hopplöst kär.
Vilket kan vara en jäkla pina bara det.
Alla förhållanden har en smekmånad
Beroende på hur människor är så dyker det ofta upp saker som måste pratas igenom. Det verkar som ts och hennes kille har kommit till en sån punkt i relationen. Dom har olika syn på hur barn bör bete sig. Ts får visa var hens gränser går. Vilket också kan vara bra för barnens skull, dom verkar behöva lära sig hur dom ska handskas med djur bl.a.
Dom verkar också ha olika syn på hur dom ska kommunicera med varandra
Det går också att lösa.

 

[Lampan]

Fast har man varit tillsammans i ett helt år BORDE man känna varandra hyfsat väl....

Det beror på hur snabbt förhållandet utvecklas
I ett tidigare förhållande där jag och killen flyttade ihop från första stund, då gick det fort att lära känna varandra
I ett förhållande där en dejtar lite sporadiskt och inget som "stör" då kan det ta hur lång tid som helst, det är inte säkert att en lär känna varandra öht.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker det låter som om ts är hopplöst kär.
Vilket kan vara en jäkla pina bara det.
Alla förhållanden har en smekmånad
Beroende på hur människor är så dyker det ofta upp saker som måste pratas igenom. Det verkar som ts och hennes kille har kommit till en sån punkt i relationen. Dom har olika syn på hur barn bör bete sig. Ts får visa var hens gränser går. Vilket också kan vara bra för barnens skull, dom verkar behöva lära sig hur dom ska handskas med djur bl.a.
Dom verkar också ha olika syn på hur dom ska kommunicera med varandra
Det går också att lösa.

Det beror på tycker jag.
Jag tycker TS vill att mannen tex ska säga ifrån till barnen och vara rakare i kommunikationen.
Och då handlar det ju om huruvida mannen vill förändra det. Eftersom han inte har det naturligt.
Jag har varit i den situationen att önska att en man förändrar sig. Där personen säger att han ska och vill det. Men ett år senare har inget hänt.
Därför tycker jag man ska utgå från den person man är tillsammans med idag. Och inte den man vill och hoppas att han ska vara.

 

[Petruska]

Det där var en ny fullträff i kategorin "okänsligt och oempatiskt".
Känner du dig personligt träffad av inläggen bara för att du är man?

Eller för att han vet hurdan man han är?

 

[Hyacinth]

Eller för att han vet hurdan man han är?

 

[Lampan]

Det beror på tycker jag.
Jag tycker TS vill att mannen tex ska säga ifrån till barnen och vara rakare i kommunikationen.
Och då handlar det ju om huruvida mannen vill förändra det. Eftersom han inte har det naturligt.
Jag har varit i den situationen att önska att en man förändrar sig. Där personen säger att han ska och vill det. Men ett år senare har inget hänt.
Därför tycker jag man ska utgå från den person man är tillsammans med idag. Och inte den man vill och hoppas att han ska vara.

Ingen är perfekt
En del röker, trots att dom vill sluta...jamen sluta då
En del äter för mycket, trots att dom vill gå ner i vikt....jamen ät mindre då

Det är inte alltid lätt att vara den en vill vara
Vi har alla destruktiva mönster

Ts kille kan inte kommunicera, han kanske aldrig har fått lära sig
Ts kan lära honom kommunicera med henne om hon älskar honom tillräckligt och vill ge relationen en chans

Lättplätt ju. Precis som allt annat i livet ...

 

[stjarnhimmel]

Ingen är perfekt
En del röker, trots att dom vill sluta...jamen sluta då
En del äter för mycket, trots att dom vill gå ner i vikt....jamen ät mindre då

Det är inte alltid lätt att vara den en vill vara
Vi har alla destruktiva mönster

Ts kille kan inte kommunicera, han kanske aldrig har fått lära sig
Ts kan lära honom kommunicera med henne om hon älskar honom tillräckligt och vill ge relationen en chans

Lättplätt ju. Precis som allt annat i livet ...

Det bygger ju på att personen vill förändra sig. Jag har inye ens läst huruvida mannen tycker att hans beteende är ett problem och något som ens ska förändras

 

[cirkus]

Ts kan lära honom kommunicera med henne om hon älskar honom tillräckligt och vill ge relationen en chans

Jag hade aldrig velat vara den som "lär" min partner kommunicera.
Eller nåt annat heller för den delen - eller jo, spela bridge kanske jag skulle kunna lära henom

 

[stjarnhimmel]

Jag hade aldrig velat vara den som "lär" min partner kommunicera.
Eller nåt annat heller för den delen - eller jo, spela bridge kanske jag skulle kunna lära henom

Ja jag är så trött på uppfattningen att kvinnan ska se till att mannen växer upp, lär att kommunicera eller ta ansvar etc
Jag vill inte säga hur min man ska vara. Jag vill vara med någon där kommunikationen fungerar

 

[monster1]

Ingen är perfekt
En del röker, trots att dom vill sluta...jamen sluta då
En del äter för mycket, trots att dom vill gå ner i vikt....jamen ät mindre då

Det är inte alltid lätt att vara den en vill vara
Vi har alla destruktiva mönster

Ts kille kan inte kommunicera, han kanske aldrig har fått lära sig
Ts kan lära honom kommunicera med henne om hon älskar honom tillräckligt och vill ge relationen en chans

Lättplätt ju. Precis som allt annat i livet ...

Så HON ska förändra honom, lära honom hur kärlek kan vara? Låter som en harlekin roman, där den väna hjältinnan omvänder den bittra hertigen också lever de (han?) lyckliga i hela sina liv? Han är väll inget renoveringsprojekt? Kommunikation är ju det viktigaste som finns i en relation, om det inte finns vad finns då? Hur vet man ens vem den andra är om man inte kan kommunicera.

 

[lil-sis]

Jag hade sagt tack och hej.

 

[stjarnhimmel]

Så HON ska förändra honom, lära honom hur kärlek kan vara? Låter som en harlekin roman, där den väna hjältinnan omvänder den bittra hertigen också lever de (han?) lyckliga i hela sina liv? Han är väll inget renoveringsprojekt? Kommunikation är ju det viktigaste som finns i en relation, om det inte finns vad finns då? Hur vet man ens vem den andra är om man inte kan kommunicera.

Jag tycker jag läser om det hela tiden på buke- kvinnor ska förändra mannen. Jag tror det är jätteviktigt att vi kommer bort från det. Det är så lätt att hamna i en osund relation om man tänker så. Dvs ser män som något kvinnan ska förändra.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade sagt tack och hej.

Någonstans i grundvärderingarna hittar jag också den åsikten för mig själv. Jag hade nog sagt tack och hej. Främst av två skäl: jag är inte svag för att behöva älta värderingar med vuxna människor, och jag vill inte umgås med människor som inte tycker det är viktigt med djur.

Kanske är det symtom på samma problem?

 

[athena_arabians]

Ingen är perfekt
En del röker, trots att dom vill sluta...jamen sluta då
En del äter för mycket, trots att dom vill gå ner i vikt....jamen ät mindre då

Det är inte alltid lätt att vara den en vill vara
Vi har alla destruktiva mönster

Ts kille kan inte kommunicera, han kanske aldrig har fått lära sig
Ts kan lära honom kommunicera med henne om hon älskar honom tillräckligt och vill ge relationen en chans

Lättplätt ju. Precis som allt annat i livet ...

Eftersom han anklagar TS för att manipulera honom och blir defensiv när TS vill prata med honom tror jag inte han är ett skit intresserad av att lära sig kommunicera.

Sedan förstår jag inte varför i hela friden man ska lära sin partner att kommunicera?! Det är något man får fixa själv och gör man inte det får man räkna med att ens partner kanske lämnar en.

 

[Gnist]

Personligen så när jag är i en relation, så är jag det för att mannen -precis som han är- är rätt för mig, att jag älskar honom för att han är just han.
Inte för den han "kan bli efter fix". Om han inte i sig är, så är han ju inte rätt för mig och varför öda tid på dylikt?

 

[lil-sis]

Någonstans i grundvärderingarna hittar jag också den åsikten för mig själv. Jag hade nog sagt tack och hej. Främst av två skäl: jag är inte svag för att behöva älta värderingar med vuxna människor, och jag vill inte umgås med människor som inte tycker det är viktigt med djur.

Kanske är det symtom på samma problem?

Ja det är två deal breakers var för sig och tillsammans tar de inte direkt ut varandra.