Göra uppror i tonåren?

[Görel]

Så var det absolut inte för alla. Akademiker i storstan kanske, inte personer med enbart folkskola eller gymnasium på landsbygden.

Inte för mina akademikerföräldrar i Stockholms innerstad. Det är så långt ifrån dom som det går att komma.

 

[Eurydome]

Inte för mina akademikerföräldrar i Stockholms innerstad. Det är så långt ifrån dom som det går att komma.

Nej, såklart inte alla akademiker i storstan.

 

[Badger]

Så var det absolut inte för alla. Akademiker i storstan kanske, inte personer med enbart folkskola eller gymnasium på landsbygden.

Nej såklart, men om det nu var så och är det för några i tråden så är det onekligen svårt att leva upp till den typen av rebelliskhet.

Har jag antytt att ingen när vi var unga kunde göra uppror?

nej, jag bara vidhåller att vissa som anser att de inte var rebelliska kanske bara inte var det. Medan andra som anser att de var rebelliska faktiskt var det och att det var en relevant kamp, inte något man inte märker.

(jag känner mig rebellisk mot folk i tråden som säger att oavsett om man kände sig rebellisk eller inte som ung så var man det, punkt, och tror du något annat så har du fel om ditt liv )

 

[Badger]

Så var det absolut inte för alla. Akademiker i storstan kanske, inte personer med enbart folkskola eller gymnasium på landsbygden.

Och btw så håller jag inte med om det heller, storstan biten, universitetsstäder och residensstäder är inte nödvändigtvis storstan.

 

[Asko]

Ja nej jag förstod det senare. Men om många i tråden hade föräldrar vars intresse var att barnen skulle bli lyckliga och glada egna individer så är det en svår sak att göra uppror mot.

Då måste man på något sätt ordna att man inte blir en egen individ med egna val för att vara rebell. Tex jag kan bygga vidare på vad jag skrivit tidigare, jag hade kunnat göra uppror mot min mamma som är dedikerad feminist genom att gifta mig med en dominant äldre man som 17 åring och ägna mig åt att inreda hemmet och ta hand om barnen och trycka ned min person under hans dominans. Men jag har inte haft lust med det helt enkelt, så jag har inte lyckats göra uppror. Att baka äppelpaj under tonåren klassar inte riktigt.

I allt detta så glömmer ju folk att föräldrarna -40-talisterna, drack, rökte på, hasade runt i lera och körde runt i blommiga bilar, kedjade fast sig i träd och hotades med motorsåg, ockuperade hus, gick till sjöss osv. Svåra att chocka liksom.

Vill dock bara komma med en pekpinne och påpeka att inte allas föräldrar är -40 talister (Min fetning i din text, tycker personligen att ordvalet gör att man kan tolka din text som att det gäller allas/folks föräldrar. Även om jag förstår att du inte menade det.)

Tex min pappa är född -29, uppväxt i kristen bondefamilj, liiite så långt man kan komma från en rebell
(Iofs var han ganska framåt för sin tid för att vara rättvis.)

 

[Snurrfian]

För mig som är tonårsmamma så behöver inte bryta sig loss handla om att supa och beter sig illa. När det gäller min äldsta som är 20 är det bästa som har hänt att hon och hennes kille flyttade ihop och hemifrån. Hon själv skulle nog säga att hon är väldigt skötsam och det är hon, men frigörelse handlar om något annat. Men vår relation höll på att gå sönder.

Sonen som är 17 har bott på internat sen ett år tillbaka och det gör att hans frigörelse har gått smidigare och vi behöver inte anstränga vår relation på samma sätt.

Sen är båda barnen nära oss, dottern pratar jag med ett par gånger i veckan, hon som ringer, hon och pojkvännen hänger gärna här hemma på helgerna eftersom han har tillgång till garage och maskinhall och hon till skogen och bara vara nära.

Sonen kommer hem för att jaga och slippa laga mat ibland men är också den som ställer sig och gör äggröra och bacon till familjefrukosten.

De är otroligt skötsamma, goa ungar som ändå har sin frigörelse process. Sen har vi låtit dem göra sina egna väl, hjälpt dem med att samla in underlag för att göra egna val, men låtit dem välja själv. Låtit dem falla i vissa gropar men även sett till att andra gropar inte har varit så djupa som de kunde ha varit.

 

[Gnist]

De ungdomar som inte bryter sig loss, blir som personerna i "Smotherd" och "I love a mammas boy"

Därmed inte sagt att alla genomgår en period av sattyg, hejdlöst supande, rymmer hemifrån och annat illa i sin frigörelseprocess..

 

[Filura]

De ungdomar som inte bryter sig loss, blir som personerna i "Smotherd" och "I love a mammas boy"

Aldrig hört talas om. Hur är de personerna?

 

[Badger]

Vill dock bara komma med en pekpinne och påpeka att inte allas föräldrar är -40 talister (Min fetning i din text, tycker personligen att ordvalet gör att man kan tolka din text som att det gäller allas/folks föräldrar. Även om jag förstår att du inte menade det.)

Tex min pappa är född -29, uppväxt i kristen bondefamilj, liiite så långt man kan komma från en rebell
(Iofs var han ganska framåt för sin tid för att vara rättvis.)

Nej, jag menar aldrig alla Men flera i tråden argumenterar att alla, oavsett om de tror det eller inte, har varit rebelliska i tonåren. Som sagt oavsett om de märkte det eller inte, oavsett om de tycker det eller inte.

Så försök läsa alla mina inlägg och sätta dem i ett sammanhang med varandra, eftersom jag svarar på någons kommentar, på mitt inläggt, i en lång tråd. Men inte har lust att beskriva hela sammanhangstråden i varje inlägg. Absolut, jag kanske borde klippa alla mina citat och lägga in framför det citatet jag svarar på.

Så tänk dig nu att vi har en tråd här om tonår och rebelliskhet, några i tråden hävdar att de inte var rebelliska. Föreställ dig nu att detta visst inte för mig framstår som helt omöjligt med tanke på att det fanns en tonårskultur även bland 40-talisterna, föreställ dig att några 40-talister på vissa ställen faktiskt var hippies, festade, osv osv. Kan man sedan föreställa sig att några av dessa fick barn och att vissa av dem minns hur det var att vara tonåring och är ganska förstående. Voila, du kan ha en förklaring till att några av de som inte kände sig rebelliska i tråden skulle ha kunnat gå på några discon och dricka lite alkohol utan att föräldrarna svimmade av chock. Men för att överförklara, självklart inte alla, några av de som kände sig rebelliska kanske inte gjorde det av helt andra orsaker. Och självklart och helt uppenbart har folk föräldrar som är födda tidigare och senare. Men hela andan i tråden gick åt att antyda att föräldrar själva aldrig någonsin varit tonåringar med en tonårskultur och aldrig någonsin kunde minnas denna.

 

[Badger]

Nej, jag menar aldrig alla Men flera i tråden argumenterar att alla, oavsett om de tror det eller inte, har varit rebelliska i tonåren. Som sagt oavsett om de märkte det eller inte, oavsett om de tycker det eller inte.

Så försök läsa alla mina inlägg och sätta dem i ett sammanhang med varandra, eftersom jag svarar på någons kommentar, på mitt inläggt, i en lång tråd. Men inte har lust att beskriva hela sammanhangstråden i varje inlägg. Absolut, jag kanske borde klippa alla mina citat och lägga in framför det citatet jag svarar på.

Så tänk dig nu att vi har en tråd här om tonår och rebelliskhet, några i tråden hävdar att de inte var rebelliska. Föreställ dig nu att detta visst inte för mig framstår som helt omöjligt med tanke på att det fanns en tonårskultur även bland 40-talisterna, föreställ dig att några 40-talister på vissa ställen faktiskt var hippies, festade, osv osv. Kan man sedan föreställa sig att några av dessa fick barn och att vissa av dem minns hur det var att vara tonåring och är ganska förstående. Voila, du kan ha en förklaring till att några av de som inte kände sig rebelliska i tråden skulle ha kunnat gå på några discon och dricka lite alkohol utan att föräldrarna svimmade av chock. Men för att överförklara, självklart inte alla, några av de som kände sig rebelliska kanske inte gjorde det av helt andra orsaker. Och självklart och helt uppenbart har folk föräldrar som är födda tidigare och senare. Men hela andan i tråden gick åt att antyda att föräldrar själva aldrig någonsin varit tonåringar med en tonårskultur och aldrig någonsin kunde minnas denna.

Och för att fortsätta, ja rebelliskhet kan vara vad som helst, men förutsätter väl att föräldrarna är i viss mån emot det man gör.

Dvs det är inte vad barnet gör som definierar det lika mycket som hur föräldern förväntas reagera.

 

[Badger]

De ungdomar som inte bryter sig loss, blir som personerna i "Smotherd" och "I love a mammas boy"

Därmed inte sagt att alla genomgår en period av sattyg, hejdlöst supande, rymmer hemifrån och annat illa i sin frigörelseprocess..

Jag förstår inte hur du menar här. Det beror ju på föräldern rimligen. Om föräldern inte är mamma i mammas boy så blir ju inte barnet "smothered" inte för att jag känner till någon av serierna.

Eller tänker du dig att alla föräldrar har ett stenhårt grepp om barnen som de måste bryta sig loss från eller för alltid vara fast i? Så är det ju inte, vissa föräldrar puttar ju till och med ut ungarna ur boet lite väl tidigt (någon som blir vräkt ur hemmet runt 14 behöver väl inte bryta sig loss tex). Och vissa släpper väl långsamt ut linan.

 

[Luff]

Och för att fortsätta, ja rebelliskhet kan vara vad som helst, men förutsätter väl att föräldrarna är i viss mån emot det man gör.

Dvs det är inte vad barnet gör som definierar det lika mycket som hur föräldern förväntas reagera.

Ja, rebelliskhet (finns det ordet ens? ) är inte vad som helst. Att du gillade klassisk musik fast din farsa älskar hårdrock går liksom inte per automatik in i begreppet rebell. Det måste finnas en tanke om motstånd. Måste ju inte vara mot föräldrarna även om dom kanske drabbas. Exempelvis djurättsligt engagemang som innebär vegankost.

 

[Badger]

Ja, rebelliskhet (finns det ordet ens? ) är inte vad som helst. Att du gillade klassisk musik fast din farsa älskar hårdrock går liksom inte per automatik in i begreppet rebell. Det måste finnas en tanke om motstånd. Måste ju inte vara mot föräldrarna även om dom kanske drabbas. Exempelvis djurättsligt engagemang som innebär vegankost.

Ja jo exakt, såklart, man kan ju vara rebell mot samhället också

(Även utan att vara det mot föräldrarna, känner att motsträviga eller kvävande föräldrar måste på något sätt vara en part i rebell mot förälder .)

 

[nullo-modo]

Ja, rebelliskhet (finns det ordet ens? ) är inte vad som helst. Att du gillade klassisk musik fast din farsa älskar hårdrock går liksom inte per automatik in i begreppet rebell. Det måste finnas en tanke om motstånd. Måste ju inte vara mot föräldrarna även om dom kanske drabbas. Exempelvis djurättsligt engagemang som innebär vegankost.

Just det vegetarian var jag ett tag på mellanstadiet. Just det kändes inte så rebellisk trots att jag är uppvuxen med att farfar var jaktledare och senare pappa blev det.

Som jag skev så kändes det inte rebelliskt men helt klart att det var ett utforskande i vem jag är/ var.

 

[lil-sis]

Jag tänker att frigörelse är normalt (och sunt) men att den kan se väldigt olika ut.