Göra uppror i tonåren?

[Sel]

Jag var alltid snäll och mån om mor och far, men gav dem trubbel på andra sätt. Tidig ätstörningsproblematik och annat med allt det innebär, avskydde skolan sedan första klass (och det märktes nog ibland. ) och partajade hejvilt i gymnasiet... men hemma i huset var jag som sagt trevlig och uppförde mig för det mesta tror jag. Hade ju hästen att ta hand om dessutom.

Bror min var ett mönsterbarn tror jag.

 

[Avalbane]

Jag var väldigt mycket hemma. Aldrig iväg på någon fest eller liknade i ungdomen. Nu hade jag inte många vänner. Varken på högstadiet/gymnasiet och dom få jag umgicks med drack inte tex alkohol heller. Hade jag haft annat umgänge samt inte varit så pass utanför allt, så kanske det sett annorlunda ut. Både då och nu.

Jag drack alkohol första gången någonstans slutet högstadie början gymnasiet. På en släktträff. Blev avskräckt pga fick sådan huvudvärk.
Inte förrens jag närmade mig 30årsåldern började ta något glas vin ibland.

Men färgade håret svart och hade bara svarta kläder i princip. Det gjorde jag. Var väl min rebelliska del som kom fram.

Sen var(är) min bror helt på den motsatta sidan. Han har varit kaos hela uppväxten med både alkohol, droger och inte lyssnat för fem ören. Det gick förlångt tillslut. Så han åkte dit rejält. Jag tror det var det bästa som kunde hända för att få stopp på allt. Han fick även en diagnos som förklarar mycket hur han var under uppväxten så att säga.
Han är fortfarande svår att ha att göra med i perioder. Oftast med det krånglat med någon medicin tex.

Jag blev nog mycket avskräckt från hur han betedde sig och hade det. Då är han ändå fyra år yngre än mig.

 

[Bison]

Jag var skitjobbig
Rökte, drack fulsprit, hoppade ut genom fönstret.och gick på fester, åkte runt i killkompisar epor och lyssnade på Ultima Thule, målade min dörr med en sverigeflagga, hade galet humör osv.
Så pinsamt och idag skäms jag ihjäl när jag tänker på det
En jäkla tur att jag växte ifrån det och blev en lugn och städad vuxen.

 

[Pilot]

Jag var skitdryg och drack och rökte som ingenting i perioder. Både det ena och det andra.
Samtidigt väldigt skötsam och jobbade, tog hand om min foderhäst osv.
Mycket ångest och deprimerad i perioder och det var nog mycket det jag ville fly från.
Blev avstängd från skolan en period.
Bodde jag hemma och var ute så hade jag bestämda tider jag skulle ringa på och det var nog sällan jag missade det.
Jag hade bra kompisar och vi höll koll på varandra och tog hand om varann.
Någon gång så "försvann" jag och var utom täckning och hade ingen möjlighet att ringa, jag har nog aldrig haft så dåligt samvete som då.

 

[megasus]

Jag var 0% rebell. Mönsterelev i skolan och all ledig tid var det bara hästar och stallet som gällde.

 

[clusia]

Jag var hemsk. Rökte, festa, skolka. Skrek på mina föräldrar. Jag kan faktiskt önska att mina föräldrar hade varit hårdare och satt ner foten mer. Jag hade behövt någon som ramade in mig för sanningen är att jag mådde väldigt dåligt av situationen och hade behövt någon som plockade mig ur den.

 

[Otherside]

Att ha "Kriminell" i bakrutan på en EPA ser jag som tämligen harmlöst. De som är kriminella på riktigt brukar inte basunerna ut det

"Hembränt och strypsex" med jättestora bokstäver i bakrutan på EPA:n reagerade jag dock på......

 

[Rosett]

Jag tjuvrökte en gång när jag var ensam hemma, inget festande öht, hade inga kompisar i tonåren eftersom jag slutade gå till skolan pga mådde skit.
Smakat hembränt en gång, som pappa gjort och mamma lät mig smaka. Hon försökte även få mig att köra bil olagligt när jag var ca 16. Hon sa att jag kunde få prova köra på nån liten väg i skogen.

Var väldigt bunden till mina föräldrar på ett negativt sätt och hade ingen tonårsrevolt. Eller de var väl de som höll mig bunden till dem.

Blev förbannad en gång när jag var 19-20 år och de varit hemma hos mig utan min tillåtelse, var nog då jag började frigöra mig från dem genom att kräva tillbaks extranyckeln.
Mamma sa att då ska de minsann ha tillbaks extranyckeln jag hade till deras hus. ”Varsågod” sa jag och gav tillbaks den.

Det var ju inte meningen att de skulle ha fri tillgång till min lägenhet och gå in när de hade lust. Och tvärtom. När jag använde min nyckel till deras hus var det ju överenskommet att jag skulle komma dit, över helgen t.ex. Hade ju aldrig åkt hem till dem och gått in med nyckel utan att fråga först.

 

[athena_arabians]

"Hembränt och strypsex" med jättestora bokstäver i bakrutan på EPA:n reagerade jag dock på......

Det är över gränsen, ja. Men bättre då, i mina ögon, att ta en diskussion med tonåringarna om varför det inte är ok snarare än att förfära sig över dagens ungdom.

 

[Otherside]

Det är över gränsen, ja. Men bättre då, i mina ögon, att ta en diskussion med tonåringarna om varför det inte är ok snarare än att förfära sig över dagens ungdom.

Ja, hade det varit min son hade det nog blivit ett samtal eller flera..... Nu stod den bara där på en uppfart och jag tänkte inte knacka på ;-)

Min egen dotter hade aldrig nåt uppror (22 idag, det kanske kommer?) men vi har samtidigt enormt nära och bra kontakt och hon pratar med mig om ALLT! Och då menar jag verkligen allt..... (Fast jag har sagt att hon får ha hemligheter, hon har ingen rapportskyldighet...!)

 

[miumiu]

Jag var lugn fram tills att jag började gymnasiet ungefär. Då började jag hänga med den autonoma vänstern, var ute på nätterna i skogen och skulle slåss mot nazister och dylikt. Var förstås pissrädd men ville ju hänga med mina kompisar och ”vara tuff”. Drack väl nån folköl ibland men var bara full en gång som minderårig, när min syster hade köpt ut 6 stycken 7.5or till mig på Valborg. Låg på en volleybollplan och blev översprungen av folk som spelade typ brännboll tror jag? Sen fick jag hjälp hem av en jättesnäll kille som jag kunde stötta mig på hela vägen fram till porten. Kom på att han sa en så rolig grej nu förresten, som jag hade glömt! ”Du kanske undrar varför mina magmuskler är sneda, men det är för att jag har olika långa ben” Haha gulle. Kissade på mig i hissen sen och skämdes som en hund.

Annars tror jag att mina ätstörningar var det som frestade på mina föräldrar absolut mest. Var aldrig bråkig eller utåtagerande hemma, utan vände allting inåt.

 

[MiniLi]

När man blir tonåring (eller går igenom puberteten) så ingår det att 'slå sig fri' från sina föräldrar.

Att slå sig fri behöver absolut inte betyda nån form av våldsamt uppror, utan det kan handla om klädstil, hår/smink mm. Man vill göra sig själv till en egen individ, bortanför familjen.

Syns mycket tydligt på språkbruk också, i 'slå sig fri' läget börjar man (generellt) inkorporera mer svärord, men också andra ord/fraser/språkbruk som skiljer sig från familjens. Detta går tillbaka mer eller mindre när man sedan går ur den fasen i livet.

Tänker också så.

Jag var inte heller någon stökig tonåring men klart att jag gjorde saker som mina föräldrar inte ville. Typ cyklade utan hjälm i smyg, testade att röka/snusa någon enstaka gång, drack alkohol i smyg mm. Målade även mitt rum mörkrött och svart, ville sätta spegeldörrar på min garderobsvägg men mamma vägrade för hon tyckte att rummet redan började likna en bordell

 

[godisklubba]

Nu har jag visserligen sex månader kvar som tonåring, men jag har gjort noll uppror… hittills Men jag har också mått ganska dåligt, så jag och mina föräldrar har haft det jobbigt på andra sätt istället.

Det "värsta" jag gjort är att varit på Liseberg till 23 och sedan åka buss hem. Och det närmsta "fest" jag kommit är att ha en kompis hemma till midnatt och äta godis, popcorn, chips, chokladtårta, dricka fun light saft och se på Astrid Lindgren-filmer

 

[cambodia]

Nej, jag var verkligen inte rebellisk. Hängde mest bara i stallet. Var aldrig på fest, har (fortfarande) aldrig varit full eller testat att röka.

Spelade en del och hängde mycket vid datorn och kanske jag gjorde mindre bra saker där, men det var det ingen som såg Åkte cirka 60 mil till Lund för att träffa min nätdejt osv… men det visste förvisso mamma om (vid eftertanke kanske jag var lite äldre än tonåring då, men bodde iaf hemma)

Edit. Älskade också skolan och hade bra betyg.

 

[MiniLi]

Nej, jag var verkligen inte rebellisk. Hängde mest bara i stallet. Var aldrig på fest, har (fortfarande) aldrig varit full eller testat att röka.

Spelade en del och hängde mycket vid datorn och kanske jag gjorde mindre bra saker där, men det var det ingen som såg Åkte cirka 60 mil till Lund för att träffa min nätdejt osv… men det visste förvisso mamma om (vid eftertanke kanske jag var lite äldre än tonåring då, men bodde iaf hemma)

Edit. Älskade också skolan och hade bra betyg.

Åh ja alla chattar osv vid datorn under tonåren, det hade jag förträngt
Tror inte mina föräldrar hade godkänt det där om de hade vetat..

 

[Badger]

Jag satt och läste lite i EPA-tråden, och fastnade då på @athena_arabians inlägg om att tonåringar alltid försöker förföra sina föräldrar/andra vuxna, och alla har varit unga och gjort uppror på ett eller annat sätt och försöka chockera de vuxna. Jag ville inte kapa den tråden med för mycket OT, så jag tänkte att jag gör en ny tråd istället.



Anledningen till att jag reagerade på inlägget är att jag inte känner igen mig - varken jag eller någon av mina tre systrar var någonsin särskilt upproriska eller rebelliska som ungdomar. Två av mina systrar testade dricka alkohol på någon fest innan de fyllde arton (inte i några extrema mängder) men det är det enda jag kan komma på då vi inte gjorde det vi "borde" gjort. Det är också något jag och en av systrarna diskuterat nu i vuxen ålder, att vi kände en familj där barnen verkligen var rebellisk i tonåren medan vi aldrig riktigt var det.

Hur hanterade du tonåren? Är det vanligaste att tonåringar är rebelliska eller inte? Och vad påverkar att man beter sig åt ena eller andra hållet?

Min största rebelliskhet gick väl ut på att läsa en bra bok till 4 på morgonen innan skola och slarva med läxorna. Men var inte heller "hårt hållen" utan fick komma hem i tiotiden när jag var 13 en vardag och var hos vänner osv, och ingen blev hysterisk om jag kom sent. Dvs väldigt ohysteriska föräldrar när det gällde rimliga och ofarliga önskemål. Föräldrarna var glada om jag gick på fest, för fest är kul (drack väl enstaka enheter alkhohol men ingen hjälplös fylla eller så och inget skäll om jag verkade lite bakfull en morgon när jag var 17). (men fick aldrig alkohol hemma).

Bland vänner och bekanta verkar det vanligast att inte vara rebellisk. Enstaka har varit punkare men det är ju inte speciellt rebelliskt. (tänker rebelliskt tex ha fest så huset går sönder eller dricka sig askalas och skolka.)

 

[cambodia]

Åh ja alla chattar osv vid datorn under tonåren, det hade jag förträngt
Tror inte mina föräldrar hade godkänt det där om de hade vetat..

Nej, gud nej

 

[athena_arabians]

Nej, jag var verkligen inte rebellisk. Hängde mest bara i stallet. Var aldrig på fest, har (fortfarande) aldrig varit full eller testat att röka.

Spelade en del och hängde mycket vid datorn och kanske jag gjorde mindre bra saker där, men det var det ingen som såg Åkte cirka 60 mil till Lund för att träffa min nätdejt osv… men det visste förvisso mamma om (vid eftertanke kanske jag var lite äldre än tonåring då, men bodde iaf hemma)

Edit. Älskade också skolan och hade bra betyg.

Vill bara säga att det behöver inte vara något motsatsförhållande att gilla skolan samtidigt som en gör uppror (inte för att jag tror du menade det så)

Många i min släkt har en vildare sida... och jag har inte trott att jag hade den men jag hade verkligen fel. Det är bara det att jag och min kvinnliga kusin är bättre på att dölja den (jag är 12 år äldre än henne men vi har pratat ganska mycket och vi har gjort liknande dumheter, som vi lyckats dölja för omgivningen). Vi brukar säga att vi är de hemliga svarta fåren i släkten

Edit: På ytan är alltså jag och min kusin extremt välanpassade. På ytan

 

[cambodia]

Vill bara säga att det behöver inte vara något motsatsförhållande att gilla skolan samtidigt som en gör uppror (inte för att jag tror du menade det så)

Nej, absolut inte

 

[Badger]

Min största rebelliskhet gick väl ut på att läsa en bra bok till 4 på morgonen innan skola och slarva med läxorna. Men var inte heller "hårt hållen" utan fick komma hem i tiotiden när jag var 13 en vardag och var hos vänner osv, och ingen blev hysterisk om jag kom sent. Dvs väldigt ohysteriska föräldrar när det gällde rimliga och ofarliga önskemål. Föräldrarna var glada om jag gick på fest, för fest är kul (drack väl enstaka enheter alkhohol men ingen hjälplös fylla eller så och inget skäll om jag verkade lite bakfull en morgon när jag var 17). (men fick aldrig alkohol hemma).

Bland vänner och bekanta verkar det vanligast att inte vara rebellisk. Enstaka har varit punkare men det är ju inte speciellt rebelliskt. (tänker rebelliskt tex ha fest så huset går sönder eller dricka sig askalas och skolka.)

(jag vet dock att det fanns gränser som inte hade gått att passera med mina föräldrar. Skolk och att inte göra läxor alls eller farligheter hade inte accepterats helt enkelt.)