Jag skulle förmodligen känna mig som du, men ts kanske har andra funderingar just nu? Jag tror att vi alla har olika gränser för när vår integritet hotas.
Det som ts ursprungliga inlägg vittnar om, är att hon liksom "fållats in" i en kultur som man kanske inte så självklart ser utifrån när man är inne i den. Det hon beskriver är hur hon"fått" en roll och hon reflekterar över att hon inte fått möjlighet att "ta" en roll.
Det som är så komplicerat när man utifrån så snabbt ser dilemmat, är att den person som befinner sig inifrån också har känslor och vet att det inte är så svart/vitt. Det är givetvis lätt att också tycka om människor som visar engagemang och omtanke.
Men ts känsla av att något inte stämmer, skall hon ta på allvar. I all välmening kan människor kväva varandra och när man då protesterar så får man lätt epitet "otacksam" eller att man är den som förstör den goda stämningen.
Jag får rysliga obehagskänslor kring hela upplägget, men jag är heller ingen som skulle trivas i att andra fattade beslut om vad jag gör och inte.
. Vi är fortfarande mycket goda vänner 37 år senare. Han hade verkligen tur som hittade en sån fin människa.
