Gå in i en ny familj?

[mandalaki]

Jag reagerar på det du skrev om hans ex ringde dig. Jag skulle bli VANSINNIG om jag haft det samtal med mannen som du beskriver och HON ringde upp dagen efter! Fan så gränslöst.

 

[Raderad medlem 6459]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Det där hade jag aldrig fixat, kids eller ej. Snacka om att ingen av dem har koll på gränser överhuvudtaget.

 

[Monifa]

Jag funderar på detta med att ha en relation med någon som har barn sen tidigare. Vi har en relation sen ca fyra månader, särbos. Två barn för honom sen tidigare.

Och alla, både barn och vuxna i den familjen är så himla snälla och välkomnande. Kanske för välkomnande. Dvs de förväntar sig att jag ska komma in och genast bli en del av familjen. Och ibland känns det som om jag inte dejtar mannen utan att jag dejtar hela familjen. Dvs både hans barn och även hans ex-fru och hennes nya man och gemensamma barn. De umgås väldigt mkt ihop, reser på semester etc. Och det känns som det blivit lite mkt.. Jag känner mig lite... Kvävd?

Jag pratade med mannen häromdagen. Han ville att vi skulle prata mer om detta och att allt går att lösa. Dagen efter ringer hans ex-fru. Hon har fått höra att vi pratat om detta från honom och vill hjälpa till. Hon är trevlig, men... Jag umgås gärna med henne på gemensamma aktiviteter men vi behöver väl inte bli bästa vänner som hon gärna vill dvs hon vill gärna att vi ska umgås bara vi två.


Jag funderar på hur jag ska hitta min roll. Jag vet ju vem jag är, men det känns som jag förväntas gå in och ta en bestämd roll. Och det känns som jag efter bara några månader ska gå in och vara jätteengagerad i denna familjen..,


Är det någon som varit med om liknande? Några tips?

Jag lever med en man som har en son sedan innan. Relationen till hans mamma mellan henne och pappan är väl som sådan att man säger till om det händer något och om det är något som rör barnet. Min relation till mamman tar sig, jag är sån att jag gärna skulle se att vi kunde umgås allihopa men där är vi inte än och kanske aldrig kommer vara. Inga parter är osams eller tycker illa om varann på något sätt.

Min sambos mamma har ett barn sedan innan och de umgicks mycket båda de familjerna. Hennes dåvarande man har ett par barn med sin "nya" fru och de har umgåtts mycket allihopa. Men tror inte att hans nya och hon umgåts på tu man hand.

Jag och min sambo gör saker med barnet men även ensamma. Just för att vi aldrig kommer ha det här som par utan barn får ha i början, helt egen tid där man bara tänker på varann. Framför allt efter som att vi försöker utöka familjen och denna tid kommer inte tillbaka så vi tar tillvara på den. Vi planerar semester själva i vår där vi åker utomlands för i framtiden kommer alltid barnen åka med. När vi sedan får gemensamma barn kommer hans grabb alltid att få åka med.

Jag hade inte uppskattat att min sambo pratade om vår relation med sitt ex. Och det hade jag då sagt till honom, att jag hade velat att han respekterade vårt privatliv och att jag agerar i förtroende. Men jag hade inte uppskattat om han ventilerade vår relation och våra problem med nån gemensam kompis heller.

Lever man i en familj med barn och ex inblandade så lever man med alla de. Man kan inte leva med en del av familjen, då uppstår svartsjuka och det är ingen hitt. Var glad för att du är uppskattad och välkommen, tänk dig motsatta situation

Det tar tid att komma in i det att ha barn i sin omgivning. Helt plötsligt ska man gå från att bry sig om sig själv till en partner och barn. Det är många viljor, känslor och relationer att vårda och tänka på. Och det tar tid! Jag är inte min bonusgrabbs mamma men jag ser mig som mer än en extravuxen. Jag är involverad i hans uppfostran, kör och hämtar på dagis, är aktiv i hans fritidsintressen helhjärtat, nattar, nattar om på nätterna etc. Jag ska vara med i hela hans liv och då vill varken jag eller min sambo att jag bara ska vara delvis delaktig. Jag är accepterad och han tycker om mig.

Kanske ostrukturerat skrivet, ursäkta för det. Hoppas det hjälpte något.

Edit: jag hade inte uppskattat om det planerades aktiviteter där min närvaro tas för givet. Samtidigt skulle jag förstå min partner om han gärna vill ha med sin son på allt men han hade fått acceptera att nån gång ibland vill jag att vi umgås själva. Mina föräldrar gjorde så ibland att vi fick vara med barnvakt för att de gick på restaurang eller bodde en weekend på hotell. Inget konstigt med det.

 

[Centaur]

Det låter som hans ex är hans bästa kompis, den person han berättar allt för. Förstår att det känns jobbigt och konstigt att hon ringde, MEN du kan ju vara glad för att hon tycker om dig och vill inlämma dig i familjen iaf! Då vet du att det inte är något mer än vänskap från henne sida. Det är mycket värre om han är kompis med ett ex som tycker illa om och är svartsjuk på alla nya kvinnor i hans liv...

Så den delen skulle inte störa mig. Men jag skulle ha svårt för att efter 4 mnd ha så mycket ansvar för deras barn, de verkar se dig som någon extramamma eller nanny. Det låter inte helt normalt. Jag är visserligen inte barnkär (han ska vara extremt fantastisk i övrigt om jag ska dejta en man med små barn!) så kanske jag är extra negativt inställd men det där är något som skulle fått mig att backa ur.

Jag tror dock inte att du kan ändra på situationen. Lev med att det är såhär det är och kommer fortsätta vara eller avsluta förhållandet.

 

[Korven]

Enligt vilken lag är det förbjudet att vara vänner efter en separation?

jag tog med exets nya fru på en rundtur i bilen , bara hon och jag. Vi är fortfarande mycket goda vänner 37 år senare. Han hade verkligen tur som hittade en sån fin människa.

 

[Lampan]

Det du beskriver låter totalt gräsligt, tycker jag
Jag hade aldrig velat vara en del av en "storfamlj" som du beskriver
Mitt tips: fly så fort du bara kan!

 

[Ginne]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Det låter bra att du börjat fundera i dessa banor, tycker jag. Att liksom "glida in" i en roll som definieras i förväg av andra skulle jag nog försöka akta mig för. Jag har dessvärre dåliga erfarenheter på den punkten, men mest för att jag inte förstod hur tydligt definierad min blivande roll egentligen var. När jag då bröt mot den blev det inte så kul, kan jag säga. Nej, jag tycker du ska försöka vara så tydlig du kan med vem du är. prata ingående med mannen om detta och gör klart din egen roll och dina tankar kring den med honom först. Det är urjobbigt att bli den som "förstör" för resten av släkten när man egentligen bara vill vara den man är... Se till att ha honom på din sida, om det inte går, tja, då skulle jag nog börjat fundera om detta var rätt för mig.

 

[cirkus]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Det är alltså sambon och exet som gör upp en massa planer? Där du ingår men inte är med i planläggningen? Det hade jag tyckt var jättejobbigt. Jag hade tyckt det var skitjobbigt om min sambo gjorde planer öht som jag skulle ställa upp på utan att fråga mig.

Byta schema för att hämta på dagis hade jag verkligen inte gjort efter 4 månaders bekantskap

 

[MidnightSoul]

Låter som det är en bra ide att sätta er ner och prata ordentligt. Säg att du verkligen uppskattar att du är så välkommen in i familjen men du vill bli tillfrågad om planer där du ingår.

Angående hämta från dagis, klart du kan ställa upp om du kan och vill. Men i övrigt nej du ska inte byta ditt schema för att kunna hämta från dagis. Så pass länge har ni verkligen inte varit tillsammans.

Du ska inte vara någon extra mamma/nanny för barnen. En till ansvarstagande vuxen möjligtvis men där går gränsen iaf för tillfället.

 

[Lilla]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Jag skulle inte stå ut. Och jag skulle inte gå med på det!

 

[For]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Byta schema och boka semester är ju ganska stora grejer och om de nu vill ha med dig i "storfamiljen", varför bjuder inte de in dig som en av de vuxna att vara med och planera detta tillsammans med dem?

Alltså bio-grejen är ju bara konstig? När annars bokar man bio åt någon annan utan att fråga? Du kunde ju haft andra planer, som att gå på bio med en kompis...

Att han ringer sitt ex för att be om råd är kanske inte jättekonstigt om de fortfarande har en nära relation. Att hon ringer upp dig efteråt, när ni inte har den relationen, är ju däremot extremt. Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera på ett sådant samtal.

 

[Petruska]

För mig är det konstigt att en vuxen person ens nämner för sin mamma, sina barn och sitt ex att hen har en ny relation när den bara har pågått i fyra månader.

Det som du beskriver är helt och fullständigt orimligt för mig efter så kort tid, och det där med att exet ringde upp dig framstår som så gränslöst att jag tappar andan.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker det är intressant att flera skriver att TS nästan ska vara tacksam att hen blir accepterad, tänk hur det hade kunnat vara annars etc. Som om en singelpappa är som en Lotto-vinst

Men i såna fall tycker jag familjen behöver vara lite tacksam mot TS också. Det måste ju finnas respekt åt båda hållen, och TS låter ju som hen vill anpassa sig och hjälpa till,

 

[Inte_Ung]

Och alla, både barn och vuxna i den familjen är så himla snälla och välkomnande. Kanske för välkomnande.

Det finns människor som är så av naturen.
Min sambo och ex-make kommer mycket bra överens.
De har under åren hjälps åt med barnen och så.
Man hamnar ju alltid i en annan och redan etablerad familj när man är i en relation.
Föräldrar och syskon och så.
Se exet som en svägerska som är trevlig så blir det nog bra.

 

[Inte_Ung]

Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.

Oj.
Det luktar litet "Sister wives" om det där.

 

[Vallmo]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Har inte läst alla svar....men......f-n vad gränslöst!
Jag hade inte stått ut en sekund.

 

[Monifa]

Jag tycker det är intressant att flera skriver att TS nästan ska vara tacksam att hen blir accepterad, tänk hur det hade kunnat vara annars etc. Som om en singelpappa är som en Lotto-vinst

Men i såna fall tycker jag familjen behöver vara lite tacksam mot TS också. Det måste ju finnas respekt åt båda hållen, och TS låter ju som hen vill anpassa sig och hjälpa till,

Är väl ingen som påstår att en singelpappa är en lottovinst? Det var iallafall inte vad jag menade.

När man kommer in i en redan existerande familj är det många individer man ska fungera med och som alltid här i världen är det inte alltid så att man drar jämt. Att då komma in i en familj där någon av individerna inte gillar dig kan förstöra väldigt mycket. Det blir genast väldigt jobbigt. Så ja, ts borde vara glad över att det fungerar och det har väldigt lite med att göra med bara pappan utan hela familjerelationen.

Sen ska det såklart finnas respekt åt båda hållen. Men om jag tycker att familjen ska vara tacksam över att ts vill vara med dom vette katten. Det är ju självvalt att vara med någon som har barn sedan innan. Men respekt ska det visas åt båda hållen, såklart. Tycker det låter som att ts behöver jobba på den biten också.

 

[bollen__]

Att det är jag som ska anpassa mig.
Tex ändra planer och aktiviteter efter det som passar familj och barn.
De vill att jag byter schema på jobbet för att kunna hämta på dagis.
Att de har bokat semester med hela stor-familjen utan att kolla om jag kan.
Att de tex häromdagen hade bokat biljetter till bla bio utan att kolla med mig. När jag sa att jag inte kan för det funkar inte med hunden skulle jag tänka på barnen som blir ledsna om jag inte är med.

Och jag funderar stilla hur de har löst det innan du kom in i bilden? Alltså om de vill att du byter schema på jobbet för att hämta på dagis, vem har då hämtat innan? Liksom varför skall du byta schema för det?
Och de andra två exemplen också så respektlöst tycker jag att det är.
Skulle aldrig falla mig in att boka en semester till mig och maken utan att kolla med honom först, om han VILL, kan och har lust. Inte bio heller.

 

[TinyWiny]

Är väl ingen som påstår att en singelpappa är en lottovinst? Det var iallafall inte vad jag menade.

När man kommer in i en redan existerande familj är det många individer man ska fungera med och som alltid här i världen är det inte alltid så att man drar jämt. Att då komma in i en familj där någon av individerna inte gillar dig kan förstöra väldigt mycket. Det blir genast väldigt jobbigt. Så ja, ts borde vara glad över att det fungerar och det har väldigt lite med att göra med bara pappan utan hela familjerelationen.

Sen ska det såklart finnas respekt åt båda hållen. Men om jag tycker att familjen ska vara tacksam över att ts vill vara med dom vette katten. Det är ju självvalt att vara med någon som har barn sedan innan. Men respekt ska det visas åt båda hållen, såklart. Tycker det låter som att ts behöver jobba på den biten också.

Men tycker du verkligen att det låter som något som fungerar? Jag tycker att det låter som att de använder Ts som barnflicka och dessutom bestämmer de saker och ting över hennes huvud. Jag tycker inte alls att Ts har något att jobba på i det här fallet. Jag tycker att Ts pv. och hans ex ska bli mindre gränslösa, lära sig att ta hänsyn och sluta utnyttja Ts.

Jag kunde inte bry mig mindre om ifall mitt ex. nya gillar mig eller inte. Jag hade inte heller brytt mig om ifall mina bonusbarns mamma hade gillat mig eller inte. Jag vet ärligt talat inte alls vad de tycker om mig för det är inte viktigt. Det är inte dem jag ska leva med. Samarbeta om barnen kan man göra ändå när man är vuxen. Enda gången det hade blivit problem är om det hade skurit sig totalt mellan mina barn och min sambo eller vice versa. Då hade jag inte fortsatt relationen för barnens bästa går alltid först och jag hade inte tvingat ett barn att leva med någon de avskyr och inte kan dra jämt med. Det har jag sett på nära håll och det är grymt mot barnen. I sitt hem ska man vara trygg och trivas oavsett hur gammal man är och oavsett hur familjekonstellationen ser ut.

 

[Monstermom]

Jag tycker det är intressant att flera skriver att TS nästan ska vara tacksam att hen blir accepterad, tänk hur det hade kunnat vara annars etc. Som om en singelpappa är som en Lotto-vinst

Men i såna fall tycker jag familjen behöver vara lite tacksam mot TS också. Det måste ju finnas respekt åt båda hållen, och TS låter ju som hen vill anpassa sig och hjälpa till,

Tacksam kan jag inte tänka mig att jag har skrivit (har någon det?!) däremot att det är något att vara glad för att TS blir accepterad. För det kunde ha varit mycket värre, ja. Men hur du får det till att en singelpappa är en lottovinst?

Tvärtom, det är svårare att få det att funka med en singelförälder, eftersom det är mer som måste funka. Man måste funka med barnen, och även ofta med exet (om hen är en förälder). Och ja, välkomnar alla en så är det bra mycket bättre än de bittra krig som försiggår i vissa nya familjekonstellationer. Där barnen används av exet som vapen mot den nya, lämnas trötta, vrålhungriga och med huvudvärk varje gång, efter att ha fått lyssna på i en vecka hur hen är en inkräktare som är skyldig till allt elände som finns. Eller så kanske barnen avskyr en helt på eget bevåg, verkligen inte heller något bra upplägg för att komma in i familjen (ibland kan det gå att jobba sig igenom men som - tror jag? - @TinyWiny skrev så är det ett allvarligt problem, barnen bör inte tvingas att bo med någon de inte tål så då är det ofta kört). Så ja, träffar man en man som har barn är det faktiskt något att vara glad över om även exet och barnen välkomnar en. Det betyder dock verkligen inte att en singelpappa är något slags lottovinst - tvärtom, jag är rätt säker på att jag skrivit att man bör ta situationen på allvar och fundera på om man verkligen vill gå in i något sådant oavsett hur bra man tycker karln är.

(Ska väl tilläggas också att när jag skrev mina inlägg om att det lät som något att vara glad för så hade ännu inte information som att tex TS tex blir inbokad på semester över sitt huvud framkommit. Jag tycker också att det låter lite väl märkligt nu, men jag står fast vid det allmänna jag skrivit om att det är bra att vara välkommen för jösses vilket elände det kan vara annars...)