Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Raderad medlem 19815]

Jag är monogam för att jag har tre småbarn och ett hektiskt jobb och liv så jag skulle inte orka med flera relationer. Jag pallar knappt med en faktiskt. När mina barn blir större kan jag absolut tänka mig att leva icke-monogamt.

Jag har två småbarn och hade lätt orkat! Tyvärr är det inte så populärt hos min man så jag får hålla mig i skinnet.

 

[Charlotte67]

Jag är självvalt monogam. För att jag vill det och för att min partner vill det.

Jag har varit otrogen i en av mina tidigare relationer och jag vet hur det påverkade mig i min fasta relation. JAG hade inte förmågan att känna lika starkt för mer än en, så (den några gånger upprepade) otroheten påverkade min fasta relation negativt i bemärkelsen att jag inte älskade den personen lika mycket längre. Det tog senare också slut (utan att otroheten någonsin uppdagades).

Min nuvarande partner har en exakt likadan upplevelse. Så oavsett samhällsnormer eller gener så vet jag att om jag skulle leva i en relation där vi tillät varandra ha flera så skulle det påverka min fasta relation. Så jag väljer nu att vara monogam för att inte förstöra det super-värdefulla jag har med min nuvarande partner.

 

[CillaW]

Om jag inte är monogam så lovar jag att det inte förstör någonting mellan mig och min käraste. Vår kärlek blir inte förminskad av det.

 

[Kattennizze]

Jag har två småbarn och hade lätt orkat! Tyvärr är det inte så populärt hos min man så jag får hålla mig i skinnet.

Men va f-n..... Jag som knappt får näsan ovanför vattenytan, ja just det nu måste jag gå och baka nåt jävla skit till nåt....skämt åsido. Jag lever nog bara monogamt pga norm, tidsbrist, födsel och ohejdad vana. När jag uppnår Petruskas ärevördiga ålder då jäklar.

 

[Thomasine]

Jag tror faktiskt att det är vanligare än man tror att folk experimenterar på ett friare sätt med sina relationer när barnen har blivit stora. Jag tycker mig se rätt mycket av det omkring mig. Relationsmönstren blir betydligt friare när det inte längre handlar om att Bli Ihop och Bilda Familj och allt det där. Och barnen är utflugna. Det gör ju att man kan återgå till att pyssla lite mer med sitt eget liv igen.

Jag har nu läst igenom denna tråden ovaligt noggrant och när jag började tänka på min egen inställning så har jag nog gått den motsatta vägen. Som yngre var jag ganska öppen för polyamorös livsstil och hade också två öppna förhållanden, dvs den ene var helt inne på samma linje men den andre accepterade med tvekan och det ledde till gräl och osämja. Jag hade också en relation med en gift man som levde i ett sk konvenansäktenskap (han gjorde vad han ville så länge det inte blev skandal)

Jag tror jag har blivit mer egoistisk med åren. Jag vill inte dela och det började när jag träffade min man. Jag är inte direkt svartsjuk, jag gillar bara inte tanken på att dela. Vi hade en avtale, om du/jag går utanför ramarna, kom inte hem och tala om det. Det vi inte vet, skadar inte.

 

[AgentCarter]

Jag är monogam pga tidsbrist

 

[strawberrysylt]

@Thomasine menar du att ni har ett öppet förhållande eller hade det varit otrohet isf?

Jag tänker också så att hade jag velat prova ett öppet förhållande i praktiken, hade jag inte velat att vi skulle pratat om vad man ev gör med andra, där känns det som gränsen går. Plus att personer båda vet vem det är hade vart no-nos.

//r

 

[Thomasine]

@strawberrysylt Tyvärr är min man borta nu men jag tror inte att någon av oss såg på vårt förhållande som öppet så jo, det hade varit otrohet. Jag kan bara tala för mig själv men aldrig att jag skulle vilja prata detaljer.

 

[strawberrysylt]

@Thomasine Åh, jag beklagar sorgen =(
Okej, då förstår jag.

//r

 

[Thomasine]

@Thomasine Åh, jag beklagar sorgen =(
Okej, då förstår jag. //r

Tack för kondoleansen! Det är några år sedan men sorgen försvinner aldrig helt.

 

[Bison]

Jag är monogam av ointresse av andra.
När jag fastnar för någon så är det bara den jag vill vara med och jag skulle inte få ut något av att ligga med andra eftersom det inte intresserar mig alls.

 

[moster]

Läst tråden med stort intresse! Något jag funderat på så där till och från! *rädd för att det blir ett långt inlägg*

Jag själv skulle aldrig kunna dela min sambo med någon annan. Och ska jag vara ärlig så tror jag det beror på min egen osäkerhet - jag är rätt svartsjuk av mig på det sättet att jag går och oroar mig över att han ska träffa någon annan som är bättre än mig. Min sambo vill absolut inte ha fler än 1. Samtidigt har jag föreslagit att han kan ha sex med någon annan, då vi har helt olika syn på hur mycket sex man "ska ha". Och nej, jag hade inte varit bekväm med att min sambo hade sex med någon annan, men jag skulle kunna leva med det - (om det talades om att han faktiskt träffade någon annan och inte smög med det eller gick bakom ryggen på mig), om det var ett sätt för mig att få vara med honom. Men nu är ju inte min sambo intresserad utav det, så jag vet inte hur det hade fungerat i praktiken...

Överlag så tycker jag egentligen att det är konstigt att man kan träffa en person, som tycker om mig så mycket att den vill vara med och att jag känner samma sak. Så min tanke är hur många förhållanden finns det där någon bara har tagit första bästa som vissat intresse? För att inte vara själv...

Men jag tänker även på det att man pratat om tex normer tidigare i tråden. Och ska vi vara riktigt krassa - I Sverige kan du inte vara gift med mer än en åt gången. Alltså har ju vårat storebrorssamhälle talat om för oss vad som är rätt eller fel - det handlar ju i grund och botten om en norm men sen har lagar och regler sagt att det inte passar sig att vara gift med flera. Precis som att det inte "passar sig" att sno eller skada någon annan. Vi lär ju våra barn ganska fort den rätta normen. Jag tänker dels på att det är "mamma, pappa barn" i "alla" böcker/filmer - allt annat ska det finnas underskrifter ifrån föräldrar i tre exemplar. Men även en sån enkel sak som tex BFF halsband man byte med varann när man var små - du och en till kompis, det fanns bara två delar.

Sen kan jag inte låta bli att fundera på hur det är i tex mellanösten, där det är okej att vara gift med flera (fruar) samtidigt som att det är olagligt att vara otrogen... (Sen går det ju att diskutera att en kvinna borde få vara gift med flera män eller kvinnor bara med kvinnor ect)
Jag tänker rent krast att det egentligen även borde finnas en lag i Sverige som säger att du inte får vara otrogen - eftersom vi har en lag som säger att man inte får vara gift med fler än en... Ang otrohet så kan man ju diskutera varför det är skambelagt - enligt mig då får att man gör en annan människa illa. Men med tanke på hur många människor som är otrogna så finns det ju fortfarande ett "behov" ifrån människan att vara otrogen, dom som är otrogna menar ju på att det är spännade eller att man inte får ut tillräckligt ifrån sitt förhållande. Så egentligen blir ju då tesen att skilja sig är ett misslyckande vilket gör då att man måste få sitt behov av närhet och ömhet ifrån annat håll - där det kan hållas hemligt för att inte ha det där misslyckade förhållandet. Dessutom finns det ju dom som anser att tex män som är otrogna är mera lyckade... (?)
Det ju inte allt för länge sen som samkönade par inte fick vara gifta tex.
Så våran syn på relationer ändras ju hela tiden...

I en sån här diskussion kan man lika gärna fråga sig varför det vart okej för samkönade par att gifta sig - dom bryter ju egentligen oxå emot normen, men blivit accepterade ändå. Precis som att vi ser ner på dom människor som valt att leva ensamma eller inte skaffar barn. Eller att vi tittar konstigt på människor som har 6,7 eller 8 barn.

En annan del av normsamhället i just den här diskussionen kan man se på tex "problematiken" kring barnen - ett barn kan bara ha två vårndashavare, oftast är den en mamma och en pappa. En relation med 3 så finns det en stor risk att den tredje personen vid en separation inte får träffa barnet öht. Idag finns det ganska många barn som har dubbeluppsättning föräldrar, först dom biologiska och så plats/bonus/låsas föräldrar, som inte har några rättigheter öht, men som får en väldig massa skyldigheter kastade på sig - ifrån samhället. Det förväntas ifrån skolan att jag hämtar min bonus ifrån fritids om jag är hemma, men skulle jag och min sambo gå isär, kan jag gråta mig blodig hur mycket jag vill, vill inte han att jag ska träffa hans dotter så är det så.

I min värld så kan det aldrig finnas för mycket kärlek, och jag tror inte att det finns en begränsad mängd hos varje människa. Frågar du en förälder om den älskar sina barn lika mycket så får man (oftast) svaret: ja. Alltså borde du även rimligtvis kunna älska flera partners. Däremot så tror jag att i samhället vi har idag, att man egentligen inte har orken eller tiden till att ha flera partners än en.
I min värld får man även vara tillsammans med en, två eller fyra personer av vilket kön man tycker, eller helt själv - så länge alla är över 18år och med på det.

 

[Trani]

Kritik mot strukturen hade varit "Det är en norm att ha en monogam relation och den normen gör att människor känner sig begränsade, sexuellt kontrollerade och blir utpekade när de gör andra val. Det är dåligt". När man säger "Personer väljer monogama relationer på grund av att det är en norm, en maktutövning, ett uttryck för sexuellt ägandeskap mm." så anser jag inte längre att det är en kritik mot normen utan utan att det är ett förminskande av personer som väljer monogama relationer.

Ärligt talat så ser jag ingen skillnad i dina exempel. Jag tror att det förminskande du tycker dig se är ett reflexmässigt försvar av en norm du själv förhåller dig positiv till. Kritiken känns obekväm för dig och därför tolkar du den som riktad mot personer och deras val.

Din efterfrågan av "en nyanserad diskussion" är provocerande för jag tycker att om du inte håller med om kritiken av hur kärlek och sex är (socialt, givetvis) konstruerat så får du ju svara emot den och inte bara klaga på att kritiken "inte är nyanserad".

 

[Trani]

Jag själv skulle aldrig kunna dela min sambo med någon annan.

Hugger en del av ditt inlägg bara för din formulering är så talande för det normativa monogamifokuserade perspektivet. Min sambos relationer med andra personer handlar verkligen inte om att jag "delar" hen med andra. Det perspektivet äcklar mig faktiskt.

Jag tänker rent krast att det egentligen även borde finnas en lag i Sverige som säger att du inte får vara otrogen

Varför i hela friden tycker du det!? Räcker det inte att det är socialt oacceptabelt, det måste gå till domstol också?

 

[Niyama]

Jag är monogam pga tidsbrist

Just bristande tid och/eller ork ser jag som (ytterligare) ett argument för polygami. Ibland orkar jag inte umgås eller ens prata med någon mer än vad som absolut krävs på kanske en vecka. Då kan min partner ägna sig åt nån annan, om hen har tid och lust

 

[em-pirre]

Hugger en del av ditt inlägg bara för din formulering är så talande för det normativa monogamifokuserade perspektivet. Min sambos relationer med andra personer handlar verkligen inte om att jag "delar" hen med andra. Det perspektivet äcklar mig faktiskt.

Visst är det otäckt? Jag skulle i praktiken säkert tycka det vore jobbigt om min man hade sex med andra, men såhär rent teoretiskt ser jag inga som helst problem med det. Egentligen borde man ju vara lycklig över att den man älskar får njutning och uppmärksamhet och blir omtyckt av många.

 

[Petruska]

Hugger en del av ditt inlägg bara för din formulering är så talande för det normativa monogamifokuserade perspektivet. Min sambos relationer med andra personer handlar verkligen inte om att jag "delar" hen med andra. Det perspektivet äcklar mig faktiskt.


Varför i hela friden tycker du det!? Räcker det inte att det är socialt oacceptabelt, det måste gå till domstol också?

Jag tänker samma sak om uttrycket "tillåtelse" som också förekommer i tråden. Att man skulle "tillåta" varandra att ha sex/kärlek/båda med andra. Jag skulle tvärdumpa min partner både om hen försökte förbjuda eller om hen fick för sig att det ligger i hens makt att tillåta mig att ha sex med andra. Partner äger mig inte, partner äger inte heller min sexualitet eller min kropp.

(Äktenskapsbrott var olagligt fram till 30-talet nångång.)

 

[MiniLi]

Läst tråden med stort intresse! Något jag funderat på så där till och från! *rädd för att det blir ett långt inlägg*

Jag själv skulle aldrig kunna dela min sambo med någon annan. Och ska jag vara ärlig så tror jag det beror på min egen osäkerhet - jag är rätt svartsjuk av mig på det sättet att jag går och oroar mig över att han ska träffa någon annan som är bättre än mig. Min sambo vill absolut inte ha fler än 1. Samtidigt har jag föreslagit att han kan ha sex med någon annan, då vi har helt olika syn på hur mycket sex man "ska ha". Och nej, jag hade inte varit bekväm med att min sambo hade sex med någon annan, men jag skulle kunna leva med det - (om det talades om att han faktiskt träffade någon annan och inte smög med det eller gick bakom ryggen på mig), om det var ett sätt för mig att få vara med honom. Men nu är ju inte min sambo intresserad utav det, så jag vet inte hur det hade fungerat i praktiken...

Överlag så tycker jag egentligen att det är konstigt att man kan träffa en person, som tycker om mig så mycket att den vill vara med och att jag känner samma sak. Så min tanke är hur många förhållanden finns det där någon bara har tagit första bästa som vissat intresse? För att inte vara själv...

Men jag tänker även på det att man pratat om tex normer tidigare i tråden. Och ska vi vara riktigt krassa - I Sverige kan du inte vara gift med mer än en åt gången. Alltså har ju vårat storebrorssamhälle talat om för oss vad som är rätt eller fel - det handlar ju i grund och botten om en norm men sen har lagar och regler sagt att det inte passar sig att vara gift med flera. Precis som att det inte "passar sig" att sno eller skada någon annan. Vi lär ju våra barn ganska fort den rätta normen. Jag tänker dels på att det är "mamma, pappa barn" i "alla" böcker/filmer - allt annat ska det finnas underskrifter ifrån föräldrar i tre exemplar. Men även en sån enkel sak som tex BFF halsband man byte med varann när man var små - du och en till kompis, det fanns bara två delar.

Sen kan jag inte låta bli att fundera på hur det är i tex mellanösten, där det är okej att vara gift med flera (fruar) samtidigt som att det är olagligt att vara otrogen... (Sen går det ju att diskutera att en kvinna borde få vara gift med flera män eller kvinnor bara med kvinnor ect)
Jag tänker rent krast att det egentligen även borde finnas en lag i Sverige som säger att du inte får vara otrogen - eftersom vi har en lag som säger att man inte får vara gift med fler än en... Ang otrohet så kan man ju diskutera varför det är skambelagt - enligt mig då får att man gör en annan människa illa. Men med tanke på hur många människor som är otrogna så finns det ju fortfarande ett "behov" ifrån människan att vara otrogen, dom som är otrogna menar ju på att det är spännade eller att man inte får ut tillräckligt ifrån sitt förhållande. Så egentligen blir ju då tesen att skilja sig är ett misslyckande vilket gör då att man måste få sitt behov av närhet och ömhet ifrån annat håll - där det kan hållas hemligt för att inte ha det där misslyckade förhållandet. Dessutom finns det ju dom som anser att tex män som är otrogna är mera lyckade... (?)
Det ju inte allt för länge sen som samkönade par inte fick vara gifta tex.
Så våran syn på relationer ändras ju hela tiden...

I en sån här diskussion kan man lika gärna fråga sig varför det vart okej för samkönade par att gifta sig - dom bryter ju egentligen oxå emot normen, men blivit accepterade ändå. Precis som att vi ser ner på dom människor som valt att leva ensamma eller inte skaffar barn. Eller att vi tittar konstigt på människor som har 6,7 eller 8 barn.

En annan del av normsamhället i just den här diskussionen kan man se på tex "problematiken" kring barnen - ett barn kan bara ha två vårndashavare, oftast är den en mamma och en pappa. En relation med 3 så finns det en stor risk att den tredje personen vid en separation inte får träffa barnet öht. Idag finns det ganska många barn som har dubbeluppsättning föräldrar, först dom biologiska och så plats/bonus/låsas föräldrar, som inte har några rättigheter öht, men som får en väldig massa skyldigheter kastade på sig - ifrån samhället. Det förväntas ifrån skolan att jag hämtar min bonus ifrån fritids om jag är hemma, men skulle jag och min sambo gå isär, kan jag gråta mig blodig hur mycket jag vill, vill inte han att jag ska träffa hans dotter så är det så.

I min värld så kan det aldrig finnas för mycket kärlek, och jag tror inte att det finns en begränsad mängd hos varje människa. Frågar du en förälder om den älskar sina barn lika mycket så får man (oftast) svaret: ja. Alltså borde du även rimligtvis kunna älska flera partners. Däremot så tror jag att i samhället vi har idag, att man egentligen inte har orken eller tiden till att ha flera partners än en.
I min värld får man även vara tillsammans med en, två eller fyra personer av vilket kön man tycker, eller helt själv - så länge alla är över 18år och med på det.

Jag har läst ditt inlägg flera gånger men får verkligen inte ihop det. Hur kan du i typ samma andetag skriva att otrohet borde vara olagligt och sen avsluta med att det inte finns någon begränsad mängd kärlek?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har läst ditt inlägg flera gånger men får verkligen inte ihop det. Hur kan du i typ samma andetag skriva att otrohet borde vara olagligt och sen avsluta med att det inte finns någon begränsad mängd kärlek?

Hon menar väl bara att om det ska vara olagligt att vara gift med flera så borde det också vara olagligt att vara i en (sexuell?) relation med flera.

Jag håller inte med om resonemanget men tolkar det inte alls som att hon faktiskt vill kriminalisera otrohet.

 

[sjoberga]

Vad har giftermål för koppling till sexualitet?