Nu går det inte längre.

[Korven]

BR som TS äger om jag fattat rätt.

Tack. Sambon måste ju även om han är en skit få en chans att hitta boende. Fast 3 månader låter länge

 

[Hyacinth]

Tack. Sambon måste ju även om han är en skit få en chans att hitta boende. Fast 3 månader låter länge

Han kan väl bo hos vänner likaväl som ts?

 

[Korven]

Han kan väl bo hos vänner likaväl som ts?

Absolut. Det fick min exman när han fick med sig en konsumpåse kläder. På den tiden var det lättare att hitta tillfälligt boende.

 

[Raderad medlem 6459]

Han kan väl bo hos vänner likaväl som ts?

Det kan man tycka men juridiskt är det lite bökigare än så.

 

[Lena Furberg]

Tack för svar! Då blir det bo borta länge då... man har väl rätt till 3 månader i uppsägningstid? Jag tror iofs inte att han vill vara kvar men barnet vill han garanterat inte att jag ska ha...

Förlåt om jag missart nåt i tråden, men har du sagt upp lägenheten? Jag hoppas det, så varje dag som går är ett steg i rätt riktning!

 

[Rosett]

Förlåt om jag missart nåt i tråden, men har du sagt upp lägenheten? Jag hoppas det, så varje dag som går är ett steg i rätt riktning!

Är väl sambon som ska flytta? Med tre månaders uppsägningstid.

 

[vallhund]

Förlåt om jag missart nåt i tråden, men har du sagt upp lägenheten? Jag hoppas det, så varje dag som går är ett steg i rätt riktning!

Det är väl en BR?

 

[Lena Furberg]

Är väl sambon som ska flytta? Med tre månaders uppsägningstid.

Ja, du store tid, jag tänker inte längre än näsan räcker idag..... Då är det alltså ts som ska säga upp sambons boende eller hur fungerar det? Ska det vara skriftligt?

 

[Kamomilla]

Ja, du store tid, jag tänker inte längre än näsan räcker idag..... Då är det alltså ts som ska säga upp sambons boende eller hur fungerar det? Ska det vara skriftligt?

Borde väl gå lika bra muntligt med vittne.

Så om TS tar det när hon ändå vill avbryta förhållandet och har kompis med.

* Nu när vi ändå ska separera så vill jag att du flyttar ut från min lägenhet snarast, absolut senast sista juli.*

 

[Hyacinth]

Borde väl gå lika bra muntligt med vittne.

Så om TS tar det när hon ändå vill avbryta förhållandet och har kompis med.

* Nu när vi ändå ska separera så vill jag att du flyttar ut från min lägenhet snarast, absolut senast sista juli.*

Jag skulle nog bara säga: jag vill att du flyttar.
Ska nån uppsägningstid bevakas anser jag i detta fall att det är hans ansvar, inte @Senap som ska informera om rättigheterna.


Anses uppsägningstiden förverkad om han flyttar ut? Eller kan han komma efter en vecka och säga att han behöver flytta in igen?

 

[Magiana]

Jag skulle nog bara säga: jag vill att du flyttar.
Ska nån uppsägningstid bevakas anser jag i detta fall att det är hans ansvar, inte @Senap som ska informera om rättigheterna.


Anses uppsägningstiden förverkad om han flyttar ut? Eller kan han komma efter en vecka och säga att han behöver flytta in igen?

Raderat. Det blev fel.

 

[Amha]

Jag skulle nog bara säga: jag vill att du flyttar.
Ska nån uppsägningstid bevakas anser jag i detta fall att det är hans ansvar, inte @Senap som ska informera om rättigheterna.


Anses uppsägningstiden förverkad om han flyttar ut? Eller kan han komma efter en vecka och säga att han behöver flytta in igen?

Ptjau.. har han ändå flyttat ut har väl ts rätt att byta lås. Eller? Hon ska väl inte behöva vänta med låsbytet ifall att han skulle ångra sig menar jag...

 

[Senap]

Jag har inte kommit så långt att jag gjort nåt åt eländet än. Jag är så oerhört rädd för vad han kommer ta sig till. Så mycket i hans liv hänger på vår relation och jag känner honom så väl att jag vet att han kommer göra allt i sin makt för att göra mitt liv till ett helvete oavsett hur mycket det drabbar barnet.
Jag VET VET VET att jag måste få bort honom ur mitt liv men... Rädsla gör saker med en. Jag skiter fullkomligt i om han ger sig på mig, jag är inte rädd att bli ihjälslagen. Men barnet hamnar i kläm, har en mamma som är slut mentalt och en pappa som blir svart i ögonen. Hen ska inte växa upp och tro att en relation ser ut såhär, att det är såhär det ska vara. Hen ska inte behöva vara rädd och bevittna ev våld. Jag skriver ikväll mest för att verkligeb se själv, mitt i vardagen är det så "lätt" att svepas med av gammal vana och känna, i de lugna perioderna, att det ju inte är så illa ändå. Att det går att stå ut med.

 

[Saija]

Jag har inte kommit så långt att jag gjort nåt åt eländet än. Jag är så oerhört rädd för vad han kommer ta sig till. Så mycket i hans liv hänger på vår relation och jag känner honom så väl att jag vet att han kommer göra allt i sin makt för att göra mitt liv till ett helvete oavsett hur mycket det drabbar barnet.
Jag VET VET VET att jag måste få bort honom ur mitt liv men... Rädsla gör saker med en. Jag skiter fullkomligt i om han ger sig på mig, jag är inte rädd att bli ihjälslagen. Men barnet hamnar i kläm, har en mamma som är slut mentalt och en pappa som blir svart i ögonen. Hen ska inte växa upp och tro att en relation ser ut såhär, att det är såhär det ska vara. Hen ska inte behöva vara rädd och bevittna ev våld. Jag skriver ikväll mest för att verkligeb se själv, mitt i vardagen är det så "lätt" att svepas med av gammal vana och känna, i de lugna perioderna, att det ju inte är så illa ändå. Att det går att stå ut med.

Hur gammalt är barnet nu?

 

[Vallmo]

Jag har inte kommit så långt att jag gjort nåt åt eländet än. Jag är så oerhört rädd för vad han kommer ta sig till. Så mycket i hans liv hänger på vår relation och jag känner honom så väl att jag vet att han kommer göra allt i sin makt för att göra mitt liv till ett helvete oavsett hur mycket det drabbar barnet.
Jag VET VET VET att jag måste få bort honom ur mitt liv men... Rädsla gör saker med en. Jag skiter fullkomligt i om han ger sig på mig, jag är inte rädd att bli ihjälslagen. Men barnet hamnar i kläm, har en mamma som är slut mentalt och en pappa som blir svart i ögonen. Hen ska inte växa upp och tro att en relation ser ut såhär, att det är såhär det ska vara. Hen ska inte behöva vara rädd och bevittna ev våld. Jag skriver ikväll mest för att verkligeb se själv, mitt i vardagen är det så "lätt" att svepas med av gammal vana och känna, i de lugna perioderna, att det ju inte är så illa ändå. Att det går att stå ut med.

Tråkigt att höra att du inte vågar bryta.
Men, det låter som han redan gör ditt liv till ett helvete.
Kan det vara så att du är rädd för förändringen? Att du inte vågar ta tag i det för att du ogillar förändringar även om det du har nu är uselt.
Utifrån vad du har skrivit här så låter det som det inte skulle kunna bli så mycket sämre.
Har du pratat något med honom om att du inte trivs med er relation?

Jag vet med mig själv att jag har väldigt svårt för förändringar och att jag tenderar till att tänka att det är ok så länge det funkar någorlunda.
Vad jag vill säga är att jag verkligen vet att det inte är så enkelt, men som du har beskrivit det så har jag svårt att tro att det ens kan vara uthärdligt. Skillnaden mellan att stå ut och att vara nöjd är rätt så stor. Du har rätt att vara nöjd och ha ett bra liv. Ditt barn också.

 

[Senap]

Hur gammalt är barnet nu?

Drygt 1,5 år.

 

[Senap]

Tråkigt att höra att du inte vågar bryta.
Men, det låter som han redan gör ditt liv till ett helvete.
Kan det vara så att du är rädd för förändringen? Att du inte vågar ta tag i det för att du ogillar förändringar även om det du har nu är uselt.
Utifrån vad du har skrivit här så låter det som det inte skulle kunna bli så mycket sämre.
Har du pratat något med honom om att du inte trivs med er relation?

Jag vet med mig själv att jag har väldigt svårt för förändringar och att jag tenderar till att tänka att det är ok så länge det funkar någorlunda.
Vad jag vill säga är att jag verkligen vet att det inte är så enkelt, men som du har beskrivit det så har jag svårt att tro att det ens kan vara uthärdligt. Skillnaden mellan att stå ut och att vara nöjd är rätt så stor. Du har rätt att vara nöjd och ha ett bra liv. Ditt barn också.

Njae jag vill nog påstå att jag annars är ganska pigg på förändring. T o m så pass att jag måst lära mig att bromsa lite för att det inte ska bli för hattigt. Har haft långvariga relationer tidigare där jag lämnat när jag känt att det tar mer än det ger, sörj det som är borta några veckor och sedan tagit nya tag.
Men dom har jag inte haft barn med...

Och han vet precis vad jag tycker och känner. Men det hade jag inte behövt känna om jag bara slutade gnälla och skrika på honom(skrika=nååågot förhöjd röst med en irriterad ton). För då skulle han vilja vara snäll. Om jag inte var en sån bortskämd jävla skitunge/bitch/kärring

 

[Senap]

Jag vet att jag måste be honom lämna. Jag kan leva utan en (par)relation till honom. Jag vill att vårat barn ska ha två föräldrar som älskar hen. Att jag skulle längta ihjäl mig efter barnet de veckor hen är hos pappa är helt och hållet mitt problem att hantera.
Jag vill:
Flytta isär
Kommunicera utan ilska
Att barnet får ha en nära relation till båda föräldrarna
Att barnet bor med mig på heltid i det enda hem hen nånsin haft åtminstone till hen fyllt två år men träffar pappa i sin vardag några dagar/vecka
Efter två års dagen kan övernattning hos pappa 1-2 gånger i veckan vara aktuellt ich sedan kan vi utvärdera det och hur vi ska gå vidare efter 6 mån.
När barnet är 4 år är jag helt okej med varannan vecka förutsatt att barnet inte visat tecken på att inte må bra hos pappa.

Är jag helt orimlig?

 

[Vallmo]

Njae jag vill nog påstå att jag annars är ganska pigg på förändring. T o m så pass att jag måst lära mig att bromsa lite för att det inte ska bli för hattigt. Har haft långvariga relationer tidigare där jag lämnat när jag känt att det tar mer än det ger, sörj det som är borta några veckor och sedan tagit nya tag.
Men dom har jag inte haft barn med...

Klart att det är svårare när man har barn. Och det är ju på sätt och vis klokt att du resonerar så även om just den här pappan inte verkar vara något vidare bra för sitt barn.
Har det varit en lugnare period eller har det trappats upp?
Kan du sätta ord på vad du tror att han kommer göra om du säger att du vill bryta upp? Är det dina tankar som gör dig rädd eller har han uttalat något hot mot dig?

 

[Vallmo]

Jag vet att jag måste be honom lämna. Jag kan leva utan en (par)relation till honom. Jag vill att vårat barn ska ha två föräldrar som älskar hen. Att jag skulle längta ihjäl mig efter barnet de veckor hen är hos pappa är helt och hållet mitt problem att hantera.
Jag vill:
Flytta isär
Kommunicera utan ilska
Att barnet får ha en nära relation till båda föräldrarna
Att barnet bor med mig på heltid i det enda hem hen nånsin haft åtminstone till hen fyllt två år men träffar pappa i sin vardag några dagar/vecka
Efter två års dagen kan övernattning hos pappa 1-2 gånger i veckan vara aktuellt ich sedan kan vi utvärdera det och hur vi ska gå vidare efter 6 mån.
När barnet är 4 år är jag helt okej med varannan vecka förutsatt att barnet inte visat tecken på att inte må bra hos pappa.

Är jag helt orimlig?

Det låter fullkomligt rimligt.
Det låter dessutom som en väldigt bra plan, det verkar väldigt väl genomtänkt och du verkar sätta ditt barns välbefinnande i främsta rummet.
Om du formulerar dig såhär bra om/när ni har kontakt med soc eller andra myndigheter kan jag inte se annat än att du ger ett enormt bra och trovärdigt intryck.
Du fixar det här. Våga lita på dig själv.