Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Petruska]

Jag tänker på andra hållet: det handlar inte så mycket om att träffa någon och känna "jag vill ha fler!" utan om att du har en partner och så träffar du en annan spännande person och att det (dem) då inte behöver ställas mot varandra. Jag vill inte säga nej till (sexuella/kärleks)relationer med härliga människor bara för att jag redan har en relation med en härlig människa.

Man kan ju roa sig med att jämföra det med tex vänskap. Väldigt få anser att en riktigt bra vänskap gör att alla andra vänskaper blir onödiga eller rentav fel.

 

[Singoalla]

Det jag uppfattar från tråden är med andra ord att exklusiva relationer är sociala konstruktioner, och att de som väljer exklusiva kärleksrelationer helt enkelt inte har reflekterat över det alternativt förnekar att det är så genom en inbillad uppfattning om att det är självvalt? Hänger jag med rätt då?

 

[Blueberry]

Det jag uppfattar från tråden är med andra ord att exklusiva relationer är sociala konstruktioner, och att de som väljer exklusiva kärleksrelationer helt enkelt inte har reflekterat över det alternativt förnekar att det är så genom en inbillad uppfattning om att det är självvalt? Hänger jag med rätt då?

Ja, så föreställer jag mig att det är.

Ofta har en person inte ens tänkt bortom normen, utan bara funnit sig i den – som om det faktiskt bara fanns ett alternativ. Det finns alltid alternativ!

 

[Petruska]

Det jag uppfattar från tråden är med andra ord att exklusiva relationer är sociala konstruktioner, och att de som väljer exklusiva kärleksrelationer helt enkelt inte har reflekterat över det alternativt förnekar att det är så genom en inbillad uppfattning om att det är självvalt? Hänger jag med rätt då?

Jag skulle inte kalla det inbillad uppfattning. Normer funkar ju så att vi vill det normerna föreskriver. Det är själva poängen. Vi reproducerar dem och upprätthåller dem fullt frivilligt.

Jag tror att det är feltänkt att tänka sig att normerna är något slags "yttre påverkan" som på något väldigt tydligt sätt skiljer sig från ens "sanna inre jag". Hela idén om att det går att göra en sådan skillnad mellan olika typer av viljor, tror jag är helt fel ute.

 

[Singoalla]

Halvt KL
Jag kan inte låta bli att dra en jämförelse med det där att raka sig. De flesta är överens om att det finns en norm i att för kvinnor avlägsna kroppsbehåring (exempelvis under armarna). Oerhört många säger sig vara medvetna om normen, men uttrycker ändå att just de rakar sig för att det är deras eget val och att det inte alls har med normer att göra, utan att de bara "känner sig fina" när de gör det. Detsamma sker med en mängd olika saker i vårt samhälle, mer eller mindre synligt.

Vi människor har generellt ett enormt behov av att tillhöra en social grupp. Jag läste en jätteintressant bok om det här i somras. Den kraften, behov av social acceptans, är starkare hos oss än många tror. Så ja, social anpassning sker överallt och folk reflekterar mer eller mindre över det. En del försöker berättiga det i stället för att erkänna att det handlar om social anpassning. Sedan tror jag sällan att det är 100% antingen eller. När jag inte rakar mig under armarna så tycker jag att det sticks, för att jag är van vid att vara hårlös. När jag inte rakar mig mellan benen så tycker jag att det känns mindre när jag har sex. För att jag är van vid att vara hårlös. Jag började definitivt för att man "skulle", och fortsätter också till stor del för att jag tycker det ser estetiskt bättre ut varav den bilden kommer från normer.

 

[Trani]

För mig är det ärligt talat mindre komplicerat att tänka så än vad det är att börja gradera vilka relationer som är "värda".

Håller helt med dig! Jag väljer bort monogami för att det leder till så konstiga ställningstaganden som jag inte pallar göra, ungefär.

 

[starcraft]

Jag tror det har mycket med den kulturella norm som många andra här nämner. Jag gick här om dagen bara höra av min läkare att mitt förhållande inte var seriöst, eftersom jag aktivt i dagens läge valt att avstå från att bo ihop med min partner... Så går man utanför normen så behöver man stålsätta sig lite för att stå emot alla andra åsikter.

Personligen har jag inget problem att inte vara exklusiva sexuellt, även om man är i en kärleksrelation, men av praktiska skäl (jag vill inte få någon könssjukdom och helt ärligt är folk överlag dåliga på att skydda sig) så föredrar jag att vara det. Känslomässigt är jag mer kluven... Jag är nog för osäker i relationer för att vara helt bekväm med det.

 

[Singoalla]

Ja, så föreställer jag mig att det är.

Ofta har en person inte ens tänkt bortom normen, utan bara funnit sig i den – som om det faktiskt bara fanns ett alternativ. Det finns alltid alternativ!

Om man är medveten om alternativen men ändå väljer exklusivitet, vad betyder det då?

 

[Asko]

Apropå att raka sig under armarna då gör jag definitivt det på grund av normen, jag blir irriterad när jag behöver göra det för när det har vuxit ut en bit så kliar det ju inte. Egentligen skulle jag väl inte göra det alls men ändå så kan jag inte låta bli
Men jag rakar inte benen! Dock så visar jag inte dem publikt då, utan har tunna svala byxor. Men kan sola dem på uteplatsen tex.
Det här med normen är något så irriterande men ändå så kan jag inte riktigt få för mig att bryta den

 

[Trani]

Jag tror att det är feltänkt att tänka sig att normerna är något slags "yttre påverkan" som på något väldigt tydligt sätt skiljer sig från ens "sanna inre jag".

Nej det är ju det som är grejen med normer - att maktpåverkan sker inom varje individ istället för att vara en tydlig styrning utifrån.

Förr var sexuell exklusivitet lagstadgad - nu är det sammanvävt med fenomenet kärlek och folk väljer det självmant. Olika maktuttryck men samma resultat.

 

[Blueberry]

Om man är medveten om alternativen men ändå väljer exklusivitet, vad betyder det då?

Att man är en bäver?

Skämt åsido - det betyder väl mest att man har rannsakat sig själv och gjort ett medvetet val.

 

[Singoalla]

Jag tror definitivt att normer och sociala konstruktioner påverkar valet av monogami i hög grad, men med det sagt så oroar det mig lite att ingen hittills har sagt att det kanske faktiskt finns någonting i monogami som tilltalar människor mer än alternativen. Att monogama människor kan ha gjort ett val som är allra bäst för dem som inte handlar om maktstrukturer eller normer. Det pratas mycket om att bli dömd i tråden för att ha valt något annat utanför normen, men är det inte dömande om något att förneka monogama människor som aktiva väljare?

Att man är en bäver?

Skämt åsido - det betyder väl mest att man har rannsakat sig själv och gjort ett medvetet val.

Ja, det var lite min poäng Men det föll bort lite i den här tråden märkte jag.

 

[Petruska]

Nej det är ju det som är grejen med normer - att maktpåverkan sker inom varje individ istället för att vara en tydlig styrning utifrån.

Jo. Här på buke ser vi ju dock rätt ofta hur folk skriver ungefär "det är inte för att följa normer jag gör det, jag vill det själv". Som om skillnaden överhuvudtaget existerade eller gick att peka på.

 

[Petruska]

Jag tror definitivt att normer och sociala konstruktioner påverkar valet av monogami i hög grad, men med det sagt så oroar det mig lite att ingen hittills har sagt att det kanske faktiskt finns någonting i monogami som tilltalar människor mer än alternativen. Att monogama människor kan ha gjort ett val som är allra bäst för dem som inte handlar om maktstrukturer eller normer. Det pratas mycket om att bli dömd i tråden för att ha valt något annat utanför normen, men är det inte dömande om något att förneka monogama människor som aktiva väljare?



Ja, det var lite min poäng Men det föll bort lite i den här tråden märkte jag.

Men vad menar du att en sådan aktiv väljare skulle vara för något? Hur ser man själv eller för all del någon annan om man är en aktiv väljare när väljer det som normen föreskriver, eller om man inte är det?

Jag tänker tex att det finns tydliga normer för hur vi beter oss när vi åker buss. Man ska tex inte stå på sätet och sjunga Mors lilla Olle. Jag brukar heller aldrig göra det, utan jag sitter eller står som man ska. Med vilket personlighetstest menar du att man skulle kunna avgöra om jag sitter som man ska för att det är en norm eller om jag sitter som man ska för att jag aktivt har valt det själv?

Och varför är det ens en viktig fråga om jag aktivt har valt det själv?

 

[Raderad medlem 6459]

Skämt åsido - det betyder väl mest att man har rannsakat sig själv och gjort ett medvetet val.

Alltså medvetet val är jag skeptisk till faktiskt.

Jag lever i en för närvarande monogam relation, trots att jag är väldigt på det klara med hur vårt samhälle, våra normer och strukturer ser ut, men jag tror inte att jag gjort så mycket mer medvetna val än nån annan. Är väl mest lättja bara - det här är det som funkar bäst för mig och jag för min del bryr mig inte jättehårt om varför. Orkar liksom inte engagera mig i att gräva i varför jag är lycklig i min relation.

 

[Trani]

Jo. Här på buke ser vi ju dock rätt ofta hur folk skriver ungefär "det är inte för att följa normer jag gör det, jag vill det själv". Som om skillnaden överhuvudtaget existerade eller gick att peka på.

Ja och det är ju egentligen bara exempel på hur norm-mekanismen fungerar i ett individualistisk samhälle.

Strukturmässigt är det precis som med kvinnor som påstår att det aldrig har känt sig förtryckta. Det är svårt att se strukturen när man är mitt i den. Det må vara sant att de inte har känt förtrycket men det betyder inte att förtrycket inte existerar.

 

[Viva]

Det jag uppfattar från tråden är med andra ord att exklusiva relationer är sociala konstruktioner, och att de som väljer exklusiva kärleksrelationer helt enkelt inte har reflekterat över det alternativt förnekar att det är så genom en inbillad uppfattning om att det är självvalt? Hänger jag med rätt då?

Är någonting alls självvalt i såna fall? Hela livet drabbas vi ju av yttre påverkan. Sen är jag absolut för en större frihet men jag skulle kanske inte dra det så långt som att exempelvis säga att människor som skaffar barn inte vill ha barn egentligen, de följer bara normen, även om det helt säkert finns människor som aldrig ens reflekterat över alternativt i den frågan också. Jag skulle inte uppskatta om någon påstod att mitt val att inte skaffa barn inte beror på att jag inte vill ha barn utan bara handlar om en vilja att inte följa normer.

Sen är det självklart omöjligt att särskilja norm och egen vilja helt och hållet. Jag rakar mig sällan, när det gäller benen sker det kanske 1 ggr per år. Jag skulle inte säga att jag rakar mina ben för att man "måste" raka benen för ärligt talat gör nog den enda gången varken till eller ifrån men samtidigt hade jag antagligen inte rakat benen alls om det inte fanns en norm som sa att man ska göra det. Frågan är då, som individ, måste jag avstå från att raka benen den där enda gången bara för att inte följa normen?

 

[Singoalla]

Men vad menar du att en sådan aktiv väljare skulle vara för något? Hur ser man själv eller för all del någon annan om man är en aktiv väljare när väljer det som normen föreskriver, eller om man inte är det?

Jag tänker tex att det finns tydliga normer för hur vi beter oss när vi åker buss. Man ska tex inte stå på sätet och sjunga Mors lilla Olle. Jag brukar heller aldrig göra det, utan jag sitter eller står som man ska. Med vilket personlighetstest menar du att man skulle kunna avgöra om jag sitter som man ska för att det är en norm eller om jag sitter som man ska för att jag aktivt har valt det själv?

Jag förstår din poäng, men det innebär lätt att man därmed anser att folk som gör normativa saker är icke-tänkare. Exempelvis, jag tränar mycket. Jag är uppväxt i en sportfamilj och vet vad endorfiner gör med min kropp och själ. Jag får ständigt hintar om fåfänga, för det är normativt att träna för utseendet. Är det okej med dessa hintar för att jag omöjligt kan veta om jag tränar för rörelseglädjen eller utseendet? Är det alltid så att normbrytare = tänkare och normativa = icke-tänkare för att det är svårare att bedöma/urskilja en normativ människas "egna" tanke? Samt hur vet man vad som är normativt? Jag har vänkretsar där det exempelvis blivit norm att inte raka sig under armarna. Är jag då mer eller mindre påverkad av normer i den sociala konstruktionen, som rakar mig? Osv osv

 

[Trani]

Att monogama människor kan ha gjort ett val som är allra bäst för dem som inte handlar om maktstrukturer eller normer.

Det går inte att separera det så. Du kan liksom inte strunta i maktstrukturerna, oavsett om du följer normen eller bryter mot den.

 

[stjarnhimmel]

Jag känner att detta blir en filosofisk diskussion. Dvs kan ett val någon gång vara helt fritt?
Vi är ju alla uppväxta i något sammanhang.
Och jag tänker att normer finns dels i samhället i stort men också tex bland vänner eller på en arbetsplats.
Tex som någon nämnde att leva i kärnfamilj. Om det är norm i samhället är det inte norm bland många av mina vänner och i dem vänskapskretsen.
Så ofta när jag gör något följer jag normen enligt vissa men på samma gång så bryter jag den