Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Trani]

det innebär lätt att man därmed anser att folk som gör normativa saker är icke-tänkare.

Nej, då har man en felaktig förståelse av normer och makt. Att vara kunnig om maktfunktioner gör inte att du frigörs från dem. Och tvärtom, att du följer normen betyder inte att du är okunnig om den.

Om jag har en djup och ingående förståelse av hur gravitationen fungerar innebär det inte att jag gör ett aktivt val att dras mot jordens mittpunkt.

 

[Singoalla]

Det går inte att separera det så. Du kan liksom inte strunta i maktstrukturerna, oavsett om du följer normen eller bryter mot den.

Jag har aldrig separerat det. Jag menar att när ett val är i enlighet med normen kan det vara mer eller mindre påverkat av normen, och vi kan aldrig veta hur mycket. Men antagandet, som jag upplever i den här tråden, att det är fullt ut normativt eller till största del normativt, är det som jag ställer mig emot då jag anser att det är ett förminskande.

 

[Singoalla]

Frågan är då, som individ, måste jag avstå från att raka benen den där enda gången bara för att inte följa normen?

Absolut inte. Personligen har jag valt mina strider. Jag går utanför normen i områden X, X och X för att jag anser att det är värt striden antingen för mig själv eller för samhället i stort. Jag går inte utanför normen i områden X, X och X för att jag ibland unnar mig att bara flyta med och slippa bli ifrågasatt. Inom områden där jag anser att striden inte är lika viktig.

 

[Trani]

Jag har aldrig separerat det. Jag menar att när ett val är i enlighet med normen kan det vara mer eller mindre påverkat av normen, och vi kan aldrig veta hur mycket. Men antagandet, som jag upplever i den här tråden, att det är fullt ut normativt eller till största del normativt, är det som jag ställer mig emot då jag anser att det är ett förminskande.

Nej alla är lika påverkade av normen (som med gravitationen). Följer du den vinner du sociala fördelar och bryter du mot den straffas du socialt.

 

[Centaur]

Jag tror inte det enbart är en kulturell konstruktion. Tänk på alla djurslag som lever monogamt hela livet?

 

[Singoalla]

Nej alla är lika påverkade av normen (som med gravitationen). Följer du den vinner du sociala fördelar och bryter du mot den straffas du socialt.

Ja, och jag upplever att man i den här tråden anser att monogama par är monogama för att vinna sociala fördelar. Ja, man vinner sociala fördelar. Det jag ställer mig emot är indikationen att man gjort valet därefter. Vilket såklart, som vi sagt, är svårt att mäta. Men jag anser att antagandet är förminskande.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror inte det enbart är en kulturell konstruktion. Tänk på alla djurslag som lever monogamt hela livet?

Svanar har jag hört om. Finns det fler?

 

[Petruska]

Jag förstår din poäng, men det innebär lätt att man därmed anser att folk som gör normativa saker är icke-tänkare. Exempelvis, jag tränar mycket. Jag är uppväxt i en sportfamilj och vet vad endorfiner gör med min kropp och själ. Jag får ständigt hintar om fåfänga, för det är normativt att träna för utseendet. Är det okej med dessa hintar för att jag omöjligt kan veta om jag tränar för rörelseglädjen eller utseendet? Är det alltid så att normbrytare = tänkare och normativa = icke-tänkare för att det är svårare att bedöma/urskilja en normativ människas "egna" tanke? Samt hur vet man vad som är normativt? Jag har vänkretsar där det exempelvis blivit norm att inte raka sig under armarna. Är jag då mer eller mindre påverkad av normer i den sociala konstruktionen, som rakar mig? Osv osv

Jag tycker du skapar en konstig motsättning. För att något alls ska vara en norm, måste hyggligt många människor följa den. Det kvittar så sett om de gör det på något mer eller mindre reflekterat sätt, och jag ser inte heller vad reflektionen spelar för roll här. Tex är det väl ett slags norm att beslutet att skaffa barn är något man noga bör tänka igenom. De flesta gör troligen det och de flesta skaffar barn.

Min poäng är att alla tankar är "egna", eller inga, om du föredrar det. Eller i alla fall att det inte går att särskilja.

Jag fattar inte varför det där med att tänka själv blir involverat i diskussionen överhuvudtaget.

 

[Andromedae]

Jag tror inte det enbart är en kulturell konstruktion. Tänk på alla djurslag som lever monogamt hela livet?

Ca 5% av alla däggdjur?

 

[Petruska]

Jag tror inte det enbart är en kulturell konstruktion. Tänk på alla djurslag som lever monogamt hela livet?

Och på alla som inte gör det.

 

[Petruska]

Ja, och jag upplever att man i den här tråden anser att monogama par är monogama för att vinna sociala fördelar. Ja, man vinner sociala fördelar. Det jag ställer mig emot är indikationen att man gjort valet därefter. Vilket såklart, som vi sagt, är svårt att mäta. Men jag anser att antagandet är förminskande.

Men vill du alltså ha en förklaring om hur normer fungerar som du upplever respektfull nog? Är det vad du far efter?

Jag ser inget av det där förminskande överhuvudtaget, så jag fattar inte vad du är ute efter.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag tror inte det enbart är en kulturell konstruktion. Tänk på alla djurslag som lever monogamt hela livet?

Alltså det finns ju hur många djur som helst som INTE lever monogamt! Det blir väldigt tokigt att dra slutsatser om människor utifrån djur.

 

[Viva]

Jag har aldrig separerat det. Jag menar att när ett val är i enlighet med normen kan det vara mer eller mindre påverkat av normen, och vi kan aldrig veta hur mycket. Men antagandet, som jag upplever i den här tråden, att det är fullt ut normativt eller till största del normativt, är det som jag ställer mig emot då jag anser att det är ett förminskande.

Jag tänker såhär, om normen inte hade varit monogami hade jag kanske inte varit monogam, eller så hade jag faktiskt fortfarande varit det. Det går inte att säga hundraprocentig säkert eftersom yttre påverkan (normer) existerar.

Om någon däremot skulle påstå att om monogami inte var en norm så skulle ingen människa vara monogam så håller jag inte med och det är väl det jag menar med att människor faktiskt är olika.

 

[Trani]

Men jag anser att antagandet är förminskande.

Och jag anser att den åsikten är normreproducerande och ett uttryck för social korrigering.

Jag har inte sett någon kritik mot monogama par, det är ju föreställningarna (strukturerna, konstruktionerna) som kritiseras.

 

[Centaur]

Svanar har jag hört om. Finns det fler?[/QUOTE

Ja ganska många fågelarter håller ihop tills den ena partnern dör. Vargar är i regel också monogama.

Med andra ord existerar monogami i naturen, det är inte enbart en norm.

 

[Centaur]

Alltså det finns ju hur många djur som helst som INTE lever monogamt! Det blir väldigt tokigt att dra slutsatser om människor utifrån djur.

Och? Ni verkar ju tycka att en önskan om att ha en enda partner enbart är en social norm. Då är det väl högst relevant att påpeka att monogami förekommer i naturen också.

Det måste mao vara mer som spelar in än vad våra sociala normer säger.

 

[Singoalla]

Och jag anser att den åsikten är normreproducerande och ett uttryck för social korrigering.

Hur menar du då? Jag har uttryckligen skrivit i tråden att jag inte anser att något val är varken bättre eller sämre utan att jag är nyfiken på att reda ut hur vi människor fungerar. Att jag anser att ett val blir förminskat i tråden förstår jag inte kan vara ett uttryck för social korrigering? Hade jag upplevt samma sak kring polygami/öppna förhållanden så hade jag reagerat på det också.

 

[Blueberry]

Jag tror inte det enbart är en kulturell konstruktion. Tänk på alla djurslag som lever monogamt hela livet?

Tydligen är det bara knappt 5 % av alla däggdjursarter som gör det.
Bävrar, surikater och pingviner och några till

 

[Fossing]

Det här ämnet är så väldigt intressant!

Jag har alltid känt mig polyamorös (om en nu måste sätta en etikett på det). Liksom en del andra i tråden har jag kunnat tycka om många människor samtidigt, och även velat ha öppna förhållanden. Tidigare pojkvänner har inte velat ha det och då har jag rättat mig efter det, men det har väldigt ofta slutat med att jag varit otrogen - just för att ha tvingat mig själv till något jag inte ville.

Så när jag blev ihop med min nuvarande pojkvän ville jag verkligen verkligen göra rätt från början, spela med öppna kort och INTE såra honom. Så vi inledde vår relation med att säga att inget var förbjudet och vi skulle alltid berätta allt för varandra och ha en öppen kommunikation, helst innan något fysiskt hände, så att ingen skulle bli ledsen.
Men jag insåg rätt snabbt att jag inte alls ville ha ett öppet förhållande. Och det var inte pga svartsjuka eller för att jag ville äga honom, utan helt enkelt för att jag inte längre är ett smack intresserad av andra män. Alltså verkligen inte alls. För första gången i livet. Det är märkligt men ganska skönt Jag kan ju såklart inte lova att denna känslan håller i sig för all framtid, men jag hoppas det.

Så då är ju frågan; är det bara för att min pojkvän är så fantastisk att alla andra män bleknar i jämförelse, är det för att jag egentligen har varit monogam hela tiden men bara inte träffat rätt person, är det för att jag inte har tillgång till en hord snygga, coola manspersoner längre, eller kan man flyta lite mellan mono/poly beroende på var i livet man är?

 

[Singoalla]

Min poäng är att alla tankar är "egna", eller inga, om du föredrar det. Eller i alla fall att det inte går att särskilja.

Jag fattar inte varför det där med att tänka själv blir involverat i diskussionen överhuvudtaget.

Jag förstår vad du säger. Men svaren på varför folk väljer monogami eller icke-monogami ser olika ut i tråden, jag gick igenom inläggen och kan lista dem såhär:

Varför vill man inte vara monogam?
- För att man inte vill utesluta sexuella relationer/kärleksrelationer med fler än en person

Varför vill man vara monogam?
- Normer
- Osäkerhet
- Kulturell konstruktion
- Kontrollmekanism
- Skam om man går utanför normen och risk att ses som promiskuös
- Omedvetenhet om normen
- Föreställning om att man har rätt till varandras sexualitet
- Social vinning

Är det enbart jag som ser en obalans, samt ett visst förminskande, i argumenten som lyfts ovan? Jag säger som sagt, precis som alla andra här, att sociala konstruktioner och normer har väldigt stor påverkan. Det jag reagerar på är att jag anser att valet av monogami blir, genom ovanstående obalans i argumentationen, förminskat. Jag säger inte att det vi pratat om i tråden inte stämmer, också. Jag efterfrågar enbart en mer nyanserad diskussion där personer kan välja monogami utan att direkt få ovanstående lista på axlarna.