Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Mabuse]

Nej, det är väl ingen som tycker att det konstigt.

Det finns ju hur många argument som helst som talar för att vi ordnar våra liv ungefär just så som många av oss också gör. Det är ju inte att förvånas över.

Om man tittar på det hela som att det vi gör är att följa och reproducera normer, så är det ju inte heller att förvånas över att dominerande normer också är möjliga och rentav trivsamma att följa för de flesta av oss. En massa saker underlättar ju just det normativa. Det är ju en del av poängen.

Jo, fast just det brukar ju lyftas fram som motargument mot tvåsamhet, bl a i den här tråden. Varför skulle man bara kunna ha en partner när man har flera vänner? Ett svar är såklart heteronormen, men ett annat svar skulle kunna vara därför att en partner i betydelsen livskamrat tar såpass mycket tid att man inte hinner med mer än en om man vill göra annat än ägna sig åt sina kärleksrelationer. Plus att det är svårt nog att hitta en livskamrat att dela liv och bostad med, hitta två är nog för många övermäktigt, iaf om de dessutom ska vilja bli varandras livskamrater.

 

[Mabuse]

Ja, det är ju valfritt. Själv kommer jag nog aldrig vilja bo med någon, men jag måste ändå inte ständigt tala om hur jobbigt och krångligt jag tycker det verkar vara att dela boende med en person. Men många verkar genast vilja tala om hur svårt det verkar vara att bo flera.

Fast varje ytterligare person spär ju på komplexiteten, det är ju ren matematik.

Det är ju inte som att komplexiteten är lika och smaken olika, utan det är ju stigande komplexitet från en till två till tre etc.

Om du tycker det verkar omöjligt svårt att kunna dela livet med någon alls, så vore det väl inte enklare att få till det med två eller fler samtidigt?

 

[Niyama]

Fast varje ytterligare person spär ju på komplexiteten, det är ju ren matematik.

Det är ju inte som att komplexiteten är lika och smaken olika, utan det är ju stigande komplexitet från en till två till tre etc.

Om du tycker det verkar omöjligt svårt att kunna dela livet med någon alls, så vore det väl inte enklare att få till det med två eller fler samtidigt?

Nja, jag skulle inte vilja dela boende med varken en eller flera men ser det som troligare att jag skulle funka med flera pga bristande ork.

 

[Mabuse]

Nja, jag skulle inte vilja dela boende med varken en eller flera men ser det som troligare att jag skulle funka med flera pga bristande ork.

Hur menar du? Om orken inte räcker för att få det att funka med en lär den väl inte räcka för att få det att funka med fler?

Kollektivboende är ju något annat, där kanske det underlättar i form av stordriftsfördelar att vara fler, men där delar man ju sällan liv och säng på samma sätt.

 

[Trani]

Plus att det är svårt nog att hitta en livskamrat att dela liv och bostad med, hitta två är nog för många övermäktigt, iaf om de dessutom ska vilja bli varandras livskamrater.

Man behöver ju inte betrakta relationer som ett mål som ska uppnås. Att aktivt söka efter en triad är nog lite hopplöst ja, men bara för att man vill ha en triad behöver det inte betyda att man är missnöjd i en tvåsamhet. Eller ensam.

Jag skulle tycka det var jätteroligt om min sambo och jag skulle hitta en tredje person som vi båda skaffar en gemensam sexuell relation med. Men det får mig (oss) inte att leta aktivt efter någon. Jag gillar inte att se på relationer så, en position som ska tillsättas liksom.

 

[Dentaku]

Jag tycker ett av de tydligaste tecknen på den här normen är reaktionerna på just otrohet. Att ha sex med någon annan verkar vara det värsta man kan göra mot en partner i ett förhållande och tidigare var jag lika svartvit i mitt tänk. Nu har jag insett att det finns massor med saker som min man skulle kunna göra som skulle vara mer destruktivt för vårt förhållande och som skulle såra mig mer än att han hade sex med någon annan, även om man bortser från självklara saker som misshandel.

 

[Niyama]

Hur menar du? Om orken inte räcker för att få det att funka med en lär den väl inte räcka för att få det att funka med fler?

Kollektivboende är ju något annat, där kanske det underlättar i form av stordriftsfördelar att vara fler, men där delar man ju sällan liv och säng på samma sätt.

Att folk vanligtvis vill umgås mer med sin partner än vad jag orkar. Om vi skulle vara tre skulle ju de andra två ibland kunna umgås för sig själva och jag skulle få den egentid och vila jag behöver.

 

[Mabuse]

Man behöver ju inte betrakta relationer som ett mål som ska uppnås. Att aktivt söka efter en triad är nog lite hopplöst ja, men bara för att man vill ha en triad behöver det inte betyda att man är missnöjd i en tvåsamhet. Eller ensam.

Jag skulle tycka det var jätteroligt om min sambo och jag skulle hitta en tredje person som vi båda skaffar en gemensam sexuell relation med. Men det får mig (oss) inte att leta aktivt efter någon. Jag gillar inte att se på relationer så, en position som ska tillsättas liksom.

Det menade jag inte heller, men det är ju sällan som partners helt oavsiktligt flyttar in hos en utan att man tänkt sig det. Det är inte ovanligt att man faktiskt får leta aktivt för att hitta någon. Eller nummer tre eller fyra.

 

[stjarnhimmel]

För mig var det intressant att se programmet Sister wives på kanalen TLC.
I det fallet var Det intressant tycker jag att relationerna med systerfruarna var lika viktiga och starka som relationen med mannen.
Jag kan tycka att det finns något befriande i att se hur de säger att relationerna är fristående.
Sen berättar de om utmaningarna som de också har.

 

[Brandgul]

Jag har alltid varit en person som föredrar förhållanden med både sexuell och känslomässig exklusivitet. Men jag har aldrig kunnat svara på varför. "Det känns bäst så", är ett naturligt svar. Men jag kan inte sätta fingret på varför. Vad tror ni, hur kommer det sig att de flesta människor vill ha den typen av exklusivitet i ett förhållande? Varför känns det bäst att enbart dela sex och stark kärlek med en person? Är det så krasst att vi människor är egoistiska och vill ha någon form av ägandeskap över den vi älskar, eller finns det en djupare förklaring än så? Blir kärleken och intimiteten starkare om man enbart delar den med en person?

Kan det vara så att logiken egentligen talar för att det skulle vara bättre med fler partners (frihet, valfrihet, variation mm) men att de mänskliga faktorerna talar för exklusivitet (egoism, svartsjuka, rädsla för att förlora den man älskar till någon annan, känsla av intimitet och unicitet)?

Vad tror ni?
MVH Nicke Nyfiken

Alltså det är praktiskt med en partner. Ytterligare en eller två till i familjen och mer mat ska lagas, mer tvätt ska tvättas och vi skulle behöva två bilar om vi skulle vilja åka någonstans. För att inte tala om hur stor bostad som skulle behövas...

Men har man tid och ork med flera partners så varför inte? Jag blir då och då "kompiskär" i nya personer jag träffar, så plats i hjärtat finns det för hur många som helst :-)

 

[MiniLi]

Alltså det är praktiskt med en partner. Ytterligare en eller två till i familjen och mer mat ska lagas, mer tvätt ska tvättas och vi skulle behöva två bilar om vi skulle vilja åka någonstans. För att inte tala om hur stor bostad som skulle behövas...

Men har man tid och ork med flera partners så varför inte? Jag blir då och då "kompiskär" i nya personer jag träffar, så plats i hjärtat finns det för hur många som helst :-)

Fast man är ju också fler som delar på alla sysslor?
Förutom det där med bilen.

 

[Brandgul]

Fast man är ju också fler som delar på alla sysslor?
Förutom det där med bilen.

Jag förmodar att det är jobb och träningar osv och det i slutändan är en person åt gången som roddar med det praktiska.

Och hade jag en extra partner som inte bodde hos oss så vet jag inte när jag skulle ha tid att besöka honom :-D Livet är ju liksom fullt upp hela tiden!

Så för mig i dagsläget är det mest praktiskt med en endaste partner. Men när barnen flyttat ut, varför inte? Helst män med olika intressen ;-)

 

[Petruska]

Såhär tänker jag nog.

Är du beredd att ta mer hänsyn till din partners "önskningar och känslor" ifråga om ditt hypotetiska starka önskemål att ha sex med andra än när det kommer till partnerns önskningar och känslor i andra frågor?

Jämfört med exempelvis partnerns "önskningar och känslor" ifråga om att han inte vill att du åker på semesterweekend med en manlig vän.

I så fall varför?

Jag gör det i alla fall. Jag hade sagt dra åt helvete om min man hade haft "önskemål och känslor" kring att jag åkte på weekend med killkompis men i större grad anpassat mig till att han inte vill att jag ligger med andra.

Jag vet inte. Helt klart är att jag aldrig skulle acceptera att partner hade issues med att jag åkte bort med en manlig vän. Aldrig.

När det gäller någon sorts önskemål om att jag inte hade sex med andra - alltså, även om jag inte hade minsta tanke åt det hållet, skulle jag ha svårt att hantera det, men jag är inte lika kategorisk där som i fallet med weekendresan.

Hur det hade slutat vet jag inte, men jag hade varit mer benägen att diskutera frågan när det gäller sex med andra än frågan om weekendresan. Jag vet ju att sex ofta tillskrivs en väldig symbolisk laddning, och jag hade väl försökt reda och peta lite i det.

 

[Raderad medlem 19815]

Fast man är ju också fler som delar på alla sysslor?
Förutom det där med bilen.

Jag håller med @Brandgul . Det känns faktiskt ofta enklare att vara själv med båda barnen i några dagar för det blir mindre disk, tvätt och en person mindre att anpassa sig till på något sätt.

 

[athena_arabians]

Jag tycker ett av de tydligaste tecknen på den här normen är reaktionerna på just otrohet. Att ha sex med någon annan verkar vara det värsta man kan göra mot en partner i ett förhållande och tidigare var jag lika svartvit i mitt tänk. Nu har jag insett att det finns massor med saker som min man skulle kunna göra som skulle vara mer destruktivt för vårt förhållande och som skulle såra mig mer än att han hade sex med någon annan, även om man bortser från självklara saker som misshandel.

Jag skulle nog bli lite besviken i mitt nuvarande förhållande om han var otrogen eftersom det är han som vill vara monogam och jag är helt ok med det. Samtidigt, jag är inte någon som snokar så jag hade fördragit att inte få veta om en otrohet. Blev det något regelbundet skulle vi få lov att diskutera hur vi vill att vårt förhållande ska se ut. Absolut inte nödvändigtvis göra slut.

Men jag håller med, det finns betydligt värre saker han skulle kunna för att sabba förhållandet än otrohet.

 

[Petruska]

Hur menar du? Om orken inte räcker för att få det att funka med en lär den väl inte räcka för att få det att funka med fler?

Kollektivboende är ju något annat, där kanske det underlättar i form av stordriftsfördelar att vara fler, men där delar man ju sällan liv och säng på samma sätt.

Fast just att fler kärleksrelationer ger mer energi, inte mindre, är ju vad många som lever så hävdar. Det betyder ju inte att det gäller dig eller mig, men några gäller det för.

 

[Mabuse]

Fast just att fler kärleksrelationer ger mer energi, inte mindre, är ju vad många som lever så hävdar. Det betyder ju inte att det gäller dig eller mig, men några gäller det för.

Så kan det säkert vara, jag hade en kompis som levde lite så, i hans fall så hade han inte barn och bodde själv, så relationerna var inte så nära, ingen av relationerna var så att man var den andres livskamrat, utan mer att man träffades när det var läge, inga planer på gemensamt boende, gemensamma semestrar eller dylikt. Det beror givetvis på hur man tänker sig att ens förhållande(n) skulle vara.

Det var mer livskamratmodellen som jag tänker kunde vara knepig att få ihop med flera. Men det är såklart inte alla som vill ha så nära eller långsiktigt tänkta förhållanden.

 

[sjoberga]

Fast just att fler kärleksrelationer ger mer energi, inte mindre, är ju vad många som lever så hävdar. Det betyder ju inte att det gäller dig eller mig, men några gäller det för.

Dessutom kan man tänka sig att det blir naturligt att inte lägga lika mycket tid på varje partner, eftersom de också får vissa känslomässiga behov tillfredsställda från andra partners. Man behöver liksom inte kämpa för att partnern ska bli nöjd på de områden man har svårt att bidra.

Det var någon som uttryckte att det skulle bli svårt att hitta tre människor som passar ihop, men måste det verkligen vara på det viset att allt är slutna cirklar - varför inte öppna cirklar?

Det borde på sätt och vis vara lättare att hitta någon som man trivs väldigt bra att leva med om man kan avlasta vissa krav på helt andra människor som passar bättre för just det. Annars "måste" en och samma partner uppfylla alla de känslomässiga behov man har och det borde vara en fantastisk utmaning att hitta den matchen. Mest tror jag den existerar i fantasin ungefär som andra hjärnspöken.

Den där tvåsamheten där man hävdar att man bara vill spendera all tid som finns med varandra och aldrig umgås med andra människor utan att partnern är med - har jag aldrig förstått. Liksom, snacka tråkigt efter kort tid. Men det är bara min åsikt.

 

[Raderad medlem 19815]

Så kan det säkert vara, jag hade en kompis som levde lite så, i hans fall så hade han inte barn och bodde själv, så relationerna var inte så nära, ingen av relationerna var så att man var den andres livskamrat, utan mer att man träffades när det var läge, inga planer på gemensamt boende, gemensamma semestrar eller dylikt. Det beror givetvis på hur man tänker sig att ens förhållande(n) skulle vara.

Det var mer livskamratmodellen som jag tänker kunde vara knepig att få ihop med flera. Men det är såklart inte alla som vill ha så nära eller långsiktigt tänkta förhållanden.

Det finns ju de som lever så också, några bekanta till mig t ex . De lever tre vuxna och två barn tillsammans.

 

[Trani]

Det menade jag inte heller, men det är ju sällan som partners helt oavsiktligt flyttar in hos en utan att man tänkt sig det. Det är inte ovanligt att man faktiskt får leta aktivt för att hitta någon. Eller nummer tre eller fyra.

Om aktivt letande är ett problem (och inte bara roligt) så har man ju problem med att vara ensam/tvåsam och "måste" söka efter en person (till). En sopig ingång till att skapa kärleksrelationer i mina ögon.

Jag tycker att den där diskussionen om att ha tid för fler än en partner är samma grej som det här att det skulle vara svårt att hitta fler partners: en problematisering av det avvikande bara för att det är avvikande. Eller; problematiseringar som bara uppstår när man tittar ur det normativa perspektivet.