Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Singoalla]

Din efterfrågan av "en nyanserad diskussion" är provocerande för jag tycker att om du inte håller med om kritiken av hur kärlek och sex är (socialt, givetvis) konstruerat så får du ju svara emot den och inte bara klaga på att kritiken "inte är nyanserad".

Men jag vet inte hur många gånger jag ska behöva skriva i den här tråden att jag håller med kritiken mot normen

Jag håller med kritiken mot normen
Jag håller med kritiken mot normen
Jag håller med kritiken mot normen
Jag håller med om att den sociala konstruktionen påverkar oss oerhört mycket och i många fall på sätt som är svåra att förstå och urskilja.
Jag försvarar inte normen

Jag håller inte med om antagandet att det enbart är social konstruktion som styr människors val och jag anser att det antagandet är förminskande. Jag förstår inte hur det kan vara provocerande för någon.

 

[Lampan]

Men jag vet inte hur många gånger jag ska behöva skriva i den här tråden att jag håller med kritiken mot normen

Jag håller med kritiken mot normen
Jag håller med kritiken mot normen
Jag håller med kritiken mot normen
Jag håller med om att den sociala konstruktionen påverkar oss oerhört mycket och i många fall på sätt som är svåra att förstå och urskilja.
Jag försvarar inte normen

Jag håller inte med om antagandet att det enbart är social konstruktion som styr människors val och jag anser att det antagandet är förminskande. Jag förstår inte hur det kan vara provocerande för någon.

Jag tror inte heller det enbart är den sociala konstruktionen som styr människor sexualitet
I så fall kan en lika gärna säga att alla människor är bi/trans/homo sexuella och dom som inte är det följer enbart normen med att vara hetero

 

[Tora]

Idag på P1 i programmet "Kropp och själ" var det just om otrohet. Mycket intressant.

Där togs det upp bla att normen tvåsamhet och trohet antagligen inte uppkommit bara för att en person tycker det är så det skall vara. Utan sannolikheten är stor att det är många som vill ha det så alltså har det blivit en norm.

 

[Singoalla]

Där togs det upp bla att normen tvåsamhet och trohet antagligen inte uppkommit bara för att en person tycker det är så det skall vara. Utan sannolikheten är stor att det är många som vill ha det så alltså har det blivit en norm.

Jag funderar på det här med exklusivitet överlag i livet, vad det ger för mervärde. Exempelvis, under en period i mitt liv då jag hade det väldigt svårt så valde jag att dela en hemlighet om mitt liv med en nära vän. Det var bara han jag berättade det för, en sak som påverkade mitt liv enormt. Men ingen annan visste, bara han. Under den hösten då vi delade det här så kom vi varandra närmare än någonsin. Vi smög runt hörnet på sociala tillställningar för att han ville veta hur det gick för mig. Jag hörde av mig till honom oftare än vanligt då jag behövde hans stöd, och jag märkte på honom att han tyckte om att vara den som fanns där för mig i det här. Han kände sig speciell. Då kan man ju ställa sig frågan, fick vi en närmare relation p.g.a någon form av exklusivitet i det här? Något som bara han och jag delade? Hade vår relation sett annorlunda ut om jag hade haft fler eller många vänner som jag delade det här med?

Jag vet faktiskt inte, en reflektion bara om just känslan av exklusivitet i relationer.

 

[Trani]

Jag håller inte med om antagandet att det enbart är social konstruktion som styr människors val och jag anser att det antagandet är förminskande. Jag förstår inte hur det kan vara provocerande för någon.

Du missförstår. Det går inte att separera sådär att en person gör något si mycket pga sociala normer och så mycket pga... annat (vad?). Du läser in saker som ingen har skrivit pga att du har en skev förståelse av strukturer. Strukturer verkar inte ovanpå någon slags verklighet och den separerar inte folk i "de som är smarta nog att bryta mot strukturen vs. de som är dumma nog att följa den". Jag vet inte hur jag ska förklara på annat sätt än jag redan har.

 

[Petruska]

Jag funderar på det här med exklusivitet överlag i livet, vad det ger för mervärde. Exempelvis, under en period i mitt liv då jag hade det väldigt svårt så valde jag att dela en hemlighet om mitt liv med en nära vän. Det var bara han jag berättade det för, en sak som påverkade mitt liv enormt. Men ingen annan visste, bara han. Under den hösten då vi delade det här så kom vi varandra närmare än någonsin. Vi smög runt hörnet på sociala tillställningar för att han ville veta hur det gick för mig. Jag hörde av mig till honom oftare än vanligt då jag behövde hans stöd, och jag märkte på honom att han tyckte om att vara den som fanns där för mig i det här. Han kände sig speciell. Då kan man ju ställa sig frågan, fick vi en närmare relation p.g.a någon form av exklusivitet i det här? Något som bara han och jag delade? Hade vår relation sett annorlunda ut om jag hade haft fler eller många vänner som jag delade det här med?

Jag vet faktiskt inte, en reflektion bara om just känslan av exklusivitet i relationer.

Exklusivitet kan naturligtvis - och i rätt många olika former - ge olika slags mervärde. Tänk tex på föreningar eller gemenskaper som man kan kvala in i genom specifika egenskaper, och sedan känna sig exklusivt utvalda och förenade med varandra i gemenskapen.

Korruption fungerar också så. Du och jag delar hemligheten om vår gemensamma mer eller mindre olagliga verksamhet, och det gör oss beroende varandra och skapar tätare och starkare band.

Det du beskriver kan jag också känna, jag fattar vilken sorts närhet du menar. Men jag är av en lång rad skäl tveksam till om längtan efter sådan exklusivitet egentligen är en så himla bra drivkraft, eller som "princip" för relationer.

 

[Singoalla]

Du missförstår. Det går inte att separera sådär att en person gör något si mycket pga sociala normer och så mycket pga... annat (vad?). Du läser in saker som ingen har skrivit pga att du har en skev förståelse av strukturer. Strukturer verkar inte ovanpå någon slags verklighet och den separerar inte folk i "de som är smarta nog att bryta mot strukturen vs. de som är dumma nog att följa den". Jag vet inte hur jag ska förklara på annat sätt än jag redan har.

Jag förstår också vad du menar, som jag redan skrivit, att strukturer också verkar inifrån. Jag har dock inte en skev förståelse av strukturer, utan det finns olika teorier om hur stukturer fungerar där det du skriver inte är det enda synsättet som finns inom vetenskapen. Vi läste mycket om det här på universitetet och ägnade bland annat en hel kurs åt strukturer, och där fick jag lära mig olika teorier om hur strukturer fungerar. Det finns alltså ingenting "spikat" här. Bland annat finns det de som menar att individen har mer autonomi och möjlighet till självstyre än vad anhängare av strukturalismen och post-strukturalismen menar. Det går alltså inte att säga att jag har en "skev" uppfattning av stukturer på grund av att jag har öppnat upp för möjligheten att det finns fler perspektiv på autonomi, än vad strukturalismen ofta anser.

 

[Trani]

Det du beskriver kan jag också känna, jag fattar vilken sorts närhet du menar. Men jag är av en lång rad skäl tveksam till om längtan efter sådan exklusivitet egentligen är en så himla bra drivkraft, eller som "princip" för relationer.

Och att det måste handla om sex. Jag delar massa exklusiva saker med min sambo som gör att vi "tightar ihop oss" i relationen. Sådant kommer automatiskt av att leva tillsammans. Precis som man har olika exklusiva grejer med sina kompisar. Alltifrån gemensamma upplevelser och minnen till något visst dataspel vi brukar spela ihop.

 

[Trani]

Jag förstår också vad du menar, som jag redan skrivit, att strukturer också verkar inifrån. Jag har dock inte en skev förståelse av strukturer, utan det finns olika teorier om hur stukturer fungerar där det du skriver inte är det enda synsättet som finns inom vetenskapen. Vi läste mycket om det här på universitetet och ägnade bland annat en hel kurs åt strukturer, och där fick jag lära mig olika teorier om hur strukturer fungerar. Det finns alltså ingenting "spikat" här. Bland annat finns det de som menar att individen har mer autonomi och möjlighet till självstyre än vad anhängare av strukturalismen och post-strukturalismen menar. Det går alltså inte att säga att jag har en "skev" uppfattning av stukturer på grund av att jag har öppnat upp för möjligheten att det finns fler perspektiv på autonomi, än vad strukturalismen ofta anser.

Ok, men eftersom jag då är av en annan åsikt än dig om hur samhället fungerar så kan du ju köpa att jag inte "förminskar" de som lever i monogama relationer? Och vad för nyanser menar du att du vill ha i diskussionen?

 

[Petruska]

Och att det måste handla om sex. Jag delar massa exklusiva saker med min sambo som gör att vi "tightar ihop oss" i relationen. Sådant kommer automatiskt av att leva tillsammans. Precis som man har olika exklusiva grejer med sina kompisar. Alltifrån gemensamma upplevelser och minnen till något visst dataspel vi brukar spela ihop.

Ja, i så sett är ju alla relationer unika och exklusiva i den meningen. Endast du och jag har haft exakt det här meningsutbytet.

Apropå exklusivitet i relationer, såg jag ett fantastiskt relationsråd i någon tidningsartikel som gick ut på att man i sin parbildning bör avtala om en "gemensam utrikespolicy". Policyn skulle innefatta sådant som vad man först berättar för varandra innan man berättar det för någon annan, samt vad man berättar för andra överhuvudtaget. Jag får klaustrofobi och sura uppstötningar när jag tänker på det.

 

[Singoalla]

Exklusivitet kan naturligtvis - och i rätt många olika former - ge olika slags mervärde. Tänk tex på föreningar eller gemenskaper som man kan kvala in i genom specifika egenskaper, och sedan känna sig exklusivt utvalda och förenade med varandra i gemenskapen.

Korruption fungerar också så. Du och jag delar hemligheten om vår gemensamma mer eller mindre olagliga verksamhet, och det gör oss beroende varandra och skapar tätare och starkare band.

Det du beskriver kan jag också känna, jag fattar vilken sorts närhet du menar. Men jag är av en lång rad skäl tveksam till om längtan efter sådan exklusivitet egentligen är en så himla bra drivkraft, eller som "princip" för relationer.

Ja, det är det här jag menar lite. Hur känns exklusivitet och varför känns det bra, varför söker vi det och vad genererar det. Det är lite det jag är nyfiken på. Jag säger inte att det alltid är en vettig drivkraft, som jag skrev i mitt ursprungliga inlägg så funderar jag på hur stor del egoismen har i det hela. Vilka drivkrafter som gynnar vilka relationer tror jag dock kan variera väldigt mycket och vara individuellt. Där exklusivitet i någon form kan gynna en relation och kanske förstöra en annan.

 

[Trani]

Ja, i så sett är ju alla relationer unika och exklusiva i den meningen. Endast du och jag har haft exakt det här meningsutbytet.

Apropå exklusivitet i relationer, såg jag ett fantastiskt relationsråd i någon tidningsartikel som gick ut på att man i sin parbildning bör avtala om en "gemensam utrikespolicy". Policyn skulle innefatta sådant som vad man först berättar för varandra innan man berättar det för någon annan, samt vad man berättar för andra överhuvudtaget. Jag får klaustrofobi och sura uppstötningar när jag tänker på det.

Otäcka nationalistiska vibbar dessutom!

 

[Petruska]

Ja, det är det här jag menar lite. Hur känns exklusivitet och varför känns det bra, varför söker vi det och vad genererar det. Det är lite det jag är nyfiken på. Jag säger inte att det alltid är en vettig drivkraft, som jag skrev i mitt ursprungliga inlägg så funderar jag på hur stor del egoismen har i det hela. Vilka drivkrafter som gynnar vilka relationer tror jag dock kan variera väldigt mycket och vara individuellt. Där exklusivitet i någon form kan gynna en relation och kanske förstöra en annan.

Det går ju också att tänka sig att det där exklusiva så att säga är bra för relationen - på så vis att vi kommer tätare samman - samtidigt som det inte är särskilt bra för personerna på ett individuellt plan - tex blir vi sämre på att klara oss utan varandra.

Jag tänker nog på de flesta exempel på exklusivitet som jag kan komma på, som på ett slags frestelser. Man är frestad av den där exklusiva närheten, men det är inte bra för en egentligen i det långa loppet.

Å ena sidan.

Å andra sidan är alla relationer unika och exklusiva i en mening. Kanske är det bättre för oss att se och värdesätta det istället för att söka den där frestande exklusiviteten?

 

[Singoalla]

Och att det måste handla om sex. Jag delar massa exklusiva saker med min sambo som gör att vi "tightar ihop oss" i relationen. Sådant kommer automatiskt av att leva tillsammans. Precis som man har olika exklusiva grejer med sina kompisar. Alltifrån gemensamma upplevelser och minnen till något visst dataspel vi brukar spela ihop.

Ja, det är precis det här jag var ute efter lite. Jag tycker absolut inte exklusivitet måste handla om sex, det finns en massa aspekter på exklusivitet som jag är nyfiken på här och det var därför jag också pratade om känslomässig exklusivitet i mitt första inlägg. Jag är nyfiken på fenomenet och varför många vill ha det. Någon form av exklusivitet alltså.

Jag pratade med en vän som hade ett öppet förhållande. Hon och hennes sambo delade kärleken och den känslomässiga närheten. De låg med andra, men utvecklade inte känslomässiga relationer med andra. Hon sa att "man kan inte äga en annan människa" som en anledning till att de låg med andra. Men jag funderade då på om inte deras känslomässiga relation också skulle kunna ses som ett ägandeskap då. Varför får de inte bli kär i någon annan, också? Om det nu handlar om att de anser att exklusivitet är ägandeskap. Jag frågade inte, deras relation är deras ensak. Men det fick mig att fundera på dessa saker.

 

[Trani]

Jag pratade med en vän som hade ett öppet förhållande. Hon och hennes sambo delade kärleken och den känslomässiga närheten. De låg med andra, men utvecklade inte känslomässiga relationer med andra. Hon sa att "man kan inte äga en annan människa" som en anledning till att de låg med andra. Men jag funderade då på om inte deras känslomässiga relation också skulle kunna ses som ett ägandeskap då. Varför får de inte bli kär i någon annan, också? Om det nu handlar om att de anser att exklusivitet är ägandeskap. Jag frågade inte, deras relation är deras ensak. Men det fick mig att fundera på dessa saker.

Absolut är ju det en slags exklusivitet och ägande! De har en tydligt "utrikespolicy" () att hålla andra sexuella relationer på ett ytligt känslomässigt plan. En vansklig inställning tycker jag för det är ju lättare att styra sina sexuella handlingar än sina känslor och känslomässiga relationer. Jag har aldrig riktigt fattat poängen med den där avgränsningen mellan ytligt sex och djupa känslor.

 

[vallhund]

Idag på P1 i programmet "Kropp och själ" var det just om otrohet. Mycket intressant.

Där togs det upp bla att normen tvåsamhet och trohet antagligen inte uppkommit bara för att en person tycker det är så det skall vara. Utan sannolikheten är stor att det är många som vill ha det så alltså har det blivit en norm.

Ursprungligen handlade det väl om arv o egendomar, dvs att mannen skulle vara trygg i att hans värv ärvdes av hans egen avkomma o inte någon annans.

 

[Singoalla]

Ok, men eftersom jag då är av en annan åsikt än dig om hur samhället fungerar så kan du ju köpa att jag inte "förminskar" de som lever i monogama relationer? Och vad för nyanser menar du att du vill ha i diskussionen?

Sure! Många anhängare till aktörsperspektivet, som anser att människan har autonomi, brukar anse att det strukturalistiska perspektivet överlag förminskar människan till en slav under strukturer Att de förnekar människans egen förmåga till autonomi. MEN eftersom jag själv rör mig mellan dessa perspektiv så köper jag det absolut.

Det jag saknade var ett "å ena sidan, å andra sidan". Jag brukar själv när jag diskuterar försöka se saker från olika perspektiv och inte låsa mig vid att det behöver vara på ett visst sätt. Men om du är en övertygad anhängare av strukturalismen så förstår jag också att andra perspektiv inte blir så intressanta.

 

[Singoalla]

Jag har aldrig riktigt fattat poängen med den där avgränsningen mellan ytligt sex och djupa känslor.

Själv lyckas jag inte ens med den Jag utvecklar alltid känslor för den jag ligger med, eller har utvecklat innan och det är därför jag vill ligga. Så det upplägget hade vart omöjligt för mig.

 

[Trani]

Själv lyckas jag inte ens med den Jag utvecklar alltid känslor för den jag ligger med, eller har utvecklat innan och det är därför jag vill ligga. Så det upplägget hade vart omöjligt för mig.

Jag har blivit så vuxen (eller något) att jag numera njuter av sexlösa kärleksrelationer. Det trodde jag aldrig. Har mycket känslor för en person som jag inte alls är fysisk med men jag njuter i fulla drag av att bara umgås. Känns ovanligt romantiskt!

 

[Singoalla]

Jag har blivit så vuxen (eller något) att jag numera njuter av sexlösa kärleksrelationer. Det trodde jag aldrig. Har mycket känslor för en person som jag inte alls är fysisk med men jag njuter i fulla drag av att bara umgås. Känns ovanligt romantiskt!

Haha, det kan jag tänka mig. Jag önskar verkligen att jag kunde det. Att inte kunna separera kärlek och sex, i kombination med att inte "klicka" med folk så ofta, resulterar nämligen i att man blir stans mest sexlöse singel.

Det är det jag funderar på ibland. Om jag inte ens kan hitta någon som jag vill ligga med när jag är singel, allmänt kåt och faktiskt aktivt letar i perioder.. så är ju oddsen att jag skulle vilja ligga med någon utanför ett förhållande ganska liten. När jag redan (förhoppningsvis) har närhet och sexuell tillfredställelse.

Kan det vara obalansen som skulle störa mig? Att min partner räcker till för mig, men att jag inte räcker till för hen? Om hen nu skulle ha relationer med andra samtidigt. Att det sticker i egot? Eller att jag skulle känna mig lämnad ensam när jag är hemma och hen är ute och träffar andra? Tåls att funderas på.