Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Trani]

Är inte dom känslomässiga banden till en individ starkare?
Det viktigaste är att ha ett sexliv?

Vad menar du?

 

[Lampan]

Vad menar du?

Nej, jag menar inte att känslorna är svagare utan att insatsen är mindre. Eller för att tala klarspråk: mitt sexliv står och faller inte med en person.

Jag tolkar ditt inlägg som om sexlivet är prio ett

 

[Petruska]

Det kan jag hålla med om. Men argumentet är intressant, om en icke-monogam relation skulle innebära att mindre står på spel, innebär det inte då per definition att känslorna för personen är svagare? För om känslorna för personen var lika starka så skulle det väl vara orelevant om man hade andra älskare eller inte, förlusten av personen borde vara lika stor?

Jag måste få spåna lite här.

Jag är lite osäker på hur starka känslor förhåller sig till själva relationen, så att säga. Jag menar, starka känslor mellan två personer är inte alls samma sak som att de två personerna har en bra relation med varandra. Jag vet inte, men själva känslointensiteten säger mig väldigt lite om hurdan relationen är.

Jag tycker tex att vi ofta ser här på buke i relationstrådar hur någon uttrycker oerhört starka känslor för sin partner, men där i princip allt som kan forma en bra relation verkar saknas för övrigt.

Ja, jag snurrar väl lite och vet inte riktigt vart jag vill komma. Men jag tänker nog att den där känslointensiteten som en väldigt exkluderande hållning i förhållandet skulle kunna bidra till att upprätthålla, bara verkar vara bra på det viset att man får känslointensitet. I stort sett inte på något annat vis?

 

[Singoalla]

Jag måste få spåna lite här.

Jag är lite osäker på hur starka känslor förhåller sig till själva relationen, så att säga. Jag menar, starka känslor mellan två personer är inte alls samma sak som att de två personerna har en bra relation med varandra. Jag vet inte, men själva känslointensiteten säger mig väldigt lite om hurdan relationen är.

Jag tycker tex att vi ofta ser här på buke i relationstrådar hur någon uttrycker oerhört starka känslor för sin partner, men där i princip allt som kan forma en bra relation verkar saknas för övrigt.

Ja, jag snurrar väl lite och vet inte riktigt vart jag vill komma. Men jag tänker nog att den där känslointensiteten som en väldigt exkluderande hållning i förhållandet skulle kunna bidra till att upprätthålla, bara verkar vara bra på det viset att man får känslointensitet. I stort sett inte på något annat vis?

Förstår hur du tänker! I min mening krävs båda delarna i en relation, annars är jag inte intresserad. Jag har haft relationer där det har varit väldigt intensiva känslor mellan oss, vilket har resulterat i höga emotionella toppar och väldigt passionerat sex, men det har också varit väldigt slitsamt och emotionellt upprivande i perioder då relationen saknat stabil grund. Jag har också träffat män där allting fungerat bra, vi har bra sex och bra kommunikation. Ömsesidig respekt och förståelse. Men jag får ingen "thrill". Jag dagdrömmer inte om honom på jobbet. Hjärtat slår inte hårdare när jag ser att det är han som ringer och om vi inte ses på några dagar så märker jag att jag inte direkt.. bryr mig.

Om exklusiviteten leder till känslointensitet så vill jag absolut ha den. Av den enkla anledningarna att fördelarna med öppet förhållande inte är tillräckligt lockande för mig. Står jag och väger mellan de båda så vinner helt enkelt känslointensiteten, även om det är den enda fördelen så väger den tyngst hos mig.

Idag letar jag efter någonting mittemellan emotionell "thrill" och trygghet.

 

[Trani]

Jag tolkar ditt inlägg som om sexlivet är prio ett

Nej, jag menar att känslorna inte påverkas så men sex blir en hög insats i en monogam relation.

 

[Trani]

Om exklusiviteten leder till känslointensitet så vill jag absolut ha den.

Flummar vidare lite på detta: Är inte det i så fall någons slags binge-beteende? Att man vill ha just den grejen och bara den grejen tills man kräks på det? Du har en "drug of choice" och vill maxa den medan jag tar allt som bjuds och maxar allt, om du fattar liknelsen.

 

[Petruska]

Om exklusiviteten leder till känslointensitet så vill jag absolut ha den. Av den enkla anledningarna att fördelarna med öppet förhållande inte är tillräckligt lockande för mig.

Generellt verkar det ju i alla fall inte funka så. Det finns ju uppenbarligen exklusiva förhållanden som är både känslointensiva och småtråkiga och rentav direkt värdelösa och destruktiva. (Detsamma gäller säkert för icke-exklusiva förhållanden, för all del.)

Det problematiska jag ser med exklusiva förhållanden, handlar egentligen inte om sex med andra eller inte överhuvudtaget. Mitt problem är att man inleder en relation med att begränsa varandra. Det rimmar väldigt illa för mig.

 

[Singoalla]

Flummar vidare lite på detta: Är inte det i så fall någons slags binge-beteende? Att man vill ha just den grejen och bara den grejen tills man kräks på det? Du har en "drug of choice" och vill maxa den medan jag tar allt som bjuds och maxar allt, om du fattar liknelsen.

Haha, jag fattar absolut Så kan det absolut vara! I de förhållanden som jag har haft har jag dock aldrig "kräkts på det" efter en tid, eller ens tröttnat. Mitt första förhållande var 4 år och jag var fortfarande dökär när han dumpade mig som en blixt från klar himmel. Mitt andra var 2,5 år och samma sak där. Min tredje relation var ju aningens komplicerad i och med hans sjukdomstillstånd. Jag var fortfarande väldigt kär när vi gjorde slut, och jag ville inte ge upp tanken på oss. Jag hängde kvar i tanken på att lappa ihop vårt förhållande i 6 månader efter vårt uppbrott, tills jag tillslut började känna mig väldigt avvisad av honom och Mr Psykos-förälskelse dök upp

Jag har heller aldrig varit otrogen eller ens lockats av det. Gud vad dötrist jag låter Men faktum är att det här med att "tröttna" i ett förhållande har hittills inte drabbat mig. Klart man har haft toppar och dalar, men jag har aldrig velat byta ut det haft haft mot något annat. Men det har bevisligen mina pojkvänner velat

 

[Lampan]

Nej, jag menar att känslorna inte påverkas så men sex blir en hög insats i en monogam relation.

Vi har kanske har helt olika syn på sex
Jag ser inte sex som en insats, jag ser sex som något jag får på köpet i en relation

 

[Petruska]

Vi har kanske har helt olika syn på sex
Jag ser inte sex som en insats, jag ser sex som något jag får på köpet i en relation

På köpet?

Du råder inte mer än så över din sexualitet, liksom?

 

[Singoalla]

Det problematiska jag ser med exklusiva förhållanden, handlar egentligen inte om sex med andra eller inte överhuvudtaget. Mitt problem är att man inleder en relation med att begränsa varandra. Det rimmar väldigt illa för mig.

Fast där tänker jag annorlunda. Det handlar inte om att jag säger till någon att "du får inte ligga med någon annan". För all del, han är en fri människa och får ligga med precis vem han vill. Men vill han ha en kärleksrelation med mig så måste jag vara tydlig med vad jag behöver i en relation för att må bra. Jag måste söka efter det som jag vill ha i mitt liv. När det kommer till kärleksrelationer så är det exklusivitet. Vill han inte ha en exklusiv relation med mig så bör vi inte ha en relation med varandra, det skulle vara destruktivt för oss båda eftersom vi vill olika saker. Däremot vet jag att det finns män som också söker exklusivitet i sin framtida kärleksrelation för att det är precis vad dom söker och vill ha i livet, och då är det ju mycket bättre att vi träffar varandra. Den dagen någon av oss vill någonting annat, exempelvis ha frihet att inleda relationer med andra, så kan vi avsluta vår relation.

Utöver det så tror jag att mycket i livet handlar om att man måste prioritera mellan olika saker och helt enkelt välja vad som betyder mest för än om man vill få lite större utdelning långsiktigt. Jag vill exempelvis äta godis varje dag, men jag vill inte få de negativa konsekvenserna av det. Alltså väljer jag en hälsosam kost för att det gör mig välmående och frisk. Visst, godis är gott men utdelningen utan den blir större. Jag upplever inte att det begränsar mig direkt påtagligt. Jag kan helt enkelt inte få båda utan måste välja. Om en vän ber mig hålla en hemlighet så visst kan det ses som en uppoffring, men vår relation kan bli starkare av det därför känns det inte som en uppoffring. Jag måste välja, jag kan inte berätta vännens hemlighet för folk och samtidigt behålla vår speciella relation. Även här tänker jag att man får välja vad som betyder mest, för att få större utdelning i slutändan.

Ja, taffliga exempel men jag hoppas du förstår hur jag tänker.

 

[Trani]

Haha, jag fattar absolut Så kan det absolut vara! I de förhållanden som jag har haft har jag dock aldrig "kräkts på det" efter en tid, eller ens tröttnat. Mitt första förhållande var 4 år och jag var fortfarande dökär när han dumpade mig som en blixt från klar himmel. Mitt andra var 2,5 år och samma sak där. Min tredje relation var ju aningens komplicerad i och med hans sjukdomstillstånd. Jag var fortfarande väldigt kär när vi gjorde slut, och jag ville inte ge upp tanken på oss. Jag hängde kvar i tanken på att lappa ihop vårt förhållande i 6 månader efter vårt uppbrott, tills jag tillslut började känna mig väldigt avvisad av honom och Mr Psykos-förälskelse dök upp

Jag har heller aldrig varit otrogen eller ens lockats av det. Gud vad dötrist jag låter Men faktum är att det här med att "tröttna" i ett förhållande har hittills inte drabbat mig. Klart man har haft toppar och dalar, men jag har aldrig velat byta ut det haft haft mot något annat. Men det har bevisligen mina pojkvänner velat

Efter att vi kom in på toppar och dalar känner jag att jag förstår monogami-tänket bättre än jag någonsin har gjort. Jag tror att vi som sagt jagar kickar på olika sätt men resultatet (summan av toppar och dalar) blir nog ungefär detsamma.

För min del är den här "träffas första gången" en "drog" jag gillar skarpt (periodvis), dvs att flirta och ragga på nya bekantskaper. Det spelar också en stor roll i att jag väljer bort monogama relationer.

 

[Trani]

Vi har kanske har helt olika syn på sex
Jag ser inte sex som en insats, jag ser sex som något jag får på köpet i en relation

Själv skaffar jag sex och sitter inte och väntar på att det ska komma till mig. Jag ser sex som något jag kan få utan att vara i en tvåsamhet och därför blir en monogam tvåsamhet sexuellt begränsande.

 

[Lampan]

På köpet?

Du råder inte mer än så över din sexualitet, liksom?

Råder?

Om jag träffar någon jag blir huvudlöst förälskad i så funkar sexet också, hämningslöst

Nä, jag "råder" inte

 

[Singoalla]

Efter att vi kom in på toppar och dalar känner jag att jag förstår monogami-tänket bättre än jag någonsin har gjort. Jag tror att vi som sagt jagar kickar på olika sätt men resultatet (summan av toppar och dalar) blir nog ungefär detsamma.

För min del är den här "träffas första gången" en "drog" jag gillar skarpt (periodvis), dvs att flirta och ragga på nya bekantskaper. Det spelar också en stor roll i att jag väljer bort monogama relationer.

Det köper jag fullt ut, och jag förstår också då varför monogamin blir ett fängelse. Som att sätta en fågel i bur. Själv är jag mest nervös i "träffas första gången" perioden och det tar lite tid innan jag blir avslappnad och bekväm i en ny människas sällskap. Mina "kickar" när det kommer till kärlek och sex är att få ligga i sängen en hel helg och dricka bubbel och marathonligga med någon som jag känner mig trygg med. Ta in på ett hotell när man är ute och reser och famla runt i hotell-lakanen samma sekund som man hunnit slänga väskorna på golvet . Få köpa en flaska vin på fredagen och sjunka ner i soffan och äntligen få lite tid att prata och snacka om intressanta saker. Det är kickarna jag söker. Jag ligger bäst när jag lärt känna någon, första gången brukar bli ett nervöst fammel för mig

 

[Petruska]

Fast där tänker jag annorlunda. Det handlar inte om att jag säger till någon att "du får inte ligga med någon annan". För all del, han är en fri människa och får ligga med precis vem han vill. Men vill han ha en kärleksrelation med mig så måste jag vara tydlig med vad jag behöver i en relation för att må bra. Jag måste söka efter det som jag vill ha i mitt liv. När det kommer till kärleksrelationer så är det exklusivitet. Vill han inte ha en exklusiv relation med mig så bör vi inte ha en relation med varandra, det skulle vara destruktivt för oss båda eftersom vi vill olika saker. Däremot vet jag att det finns män som också söker exklusivitet i sin framtida kärleksrelation för att det är precis vad dom söker och vill ha i livet, och då är det ju mycket bättre att vi träffar varandra. Den dagen någon av oss vill någonting annat, exempelvis ha frihet att inleda relationer med andra, så kan vi avsluta vår relation.

Utöver det så tror jag att mycket i livet handlar om att man måste prioritera mellan olika saker och helt enkelt välja vad som betyder mest för än om man vill få lite större utdelning långsiktigt. Jag vill exempelvis äta godis varje dag, men jag vill inte få de negativa konsekvenserna av det. Alltså väljer jag en hälsosam kost för att det gör mig välmående och frisk. Visst, godis är gott men utdelningen utan den blir större. Jag upplever inte att det begränsar mig direkt påtagligt. Jag kan helt enkelt inte få båda utan måste välja. Om en vän ber mig hålla en hemlighet så visst kan det ses som en uppoffring, men vår relation kan bli starkare av det därför känns det inte som en uppoffring. Jag måste välja, jag kan inte berätta vännens hemlighet för folk och samtidigt behålla vår speciella relation. Även här tänker jag att man får välja vad som betyder mest, för att få större utdelning i slutändan.

Ja, taffliga exempel men jag hoppas du förstår hur jag tänker.

I praktiken kan det säkert bli exakt likadant, men för mig blir ingången i det hela helt avgörande. Samtidigt som det säkert ser ut som hårklyverier för alla som inte är som jag i just det avseendet.

Jag har extremt svårt för tanken att acceptera att en person som jag har (någon form av) relation med, skulle ha något som helst inflytande över vilken sorts relationer jag kan ha med andra. Och omvänt, så klart. Jag vill inte heller utöva sådant inflytande över någon.

Därför ber jag inte om sexuell exklusivitet och jag ber inte andra hålla tyst om "förtroenden". Jag accepterar heller inte att någon ber mig om sexuell exklusivitet eller ger mig "förtroenden". Jag vill lita till mitt eget omdöme och jag vill att alla andra ska lita till sitt. Inte att vi ska vara en hopblandad soppa. Därav följer ju inte att jag hoppar i säng med alla jag ser eller pratar vitt och brett om andras privatliv. Det är bara själva "makten" över detta jag vill att jag och alla andra behåller själva. (Sen gör så klart andra som de vill, men om jag fick önska.)

Exemplet med godis faller därför utanför för mig, då det ju handlar enbart om mig själv. Vill jag äta godis nu eller vill jag hålla figuren. Ingen annan berörs av det, det är bara mig själv jag sätter upp gränser för.

 

[Petruska]

Nä, jag "råder" inte

Det låter trist. Maktlöst. Din sexualitet helt i andra personers händer, liksom.

(Givetvis bestämmer ingen till 100% vem hen har sex med, den andra måste ju vara med på det.)

 

[Mabuse]

På köpet?

Du råder inte mer än så över din sexualitet, liksom?

Hur menar du att man skulle kunna råda över sin sexualitet?

 

[athena_arabians]

Jag måste få spåna lite här.

Jag är lite osäker på hur starka känslor förhåller sig till själva relationen, så att säga. Jag menar, starka känslor mellan två personer är inte alls samma sak som att de två personerna har en bra relation med varandra. Jag vet inte, men själva känslointensiteten säger mig väldigt lite om hurdan relationen är.

Jag tycker tex att vi ofta ser här på buke i relationstrådar hur någon uttrycker oerhört starka känslor för sin partner, men där i princip allt som kan forma en bra relation verkar saknas för övrigt.

Ja, jag snurrar väl lite och vet inte riktigt vart jag vill komma. Men jag tänker nog att den där känslointensiteten som en väldigt exkluderande hållning i förhållandet skulle kunna bidra till att upprätthålla, bara verkar vara bra på det viset att man får känslointensitet. I stort sett inte på något annat vis?

De vansinnigt passionerade förhållanden jag har haft har varit urkassa relationer i övrigt. Fantastiskt sex men en jäkla massa drama i övrigt.

Jag älskar min partner djupt men jag är glad att vi aldrig hade den där sinnesrubbade vansinnespassionen. Det är som sagt ingen värdemätare på hur bra förhållandet är och hur bra förutsättningar det har att fungera. Med det sagt, vårt förhållande är allt annat än tråkigt, bla pga våra humör som kanske är lite väl lika ibland

 

[Mabuse]

Det låter trist. Maktlöst. Din sexualitet helt i andra personers händer, liksom.

(Givetvis bestämmer ingen till 100% vem hen har sex med, den andra måste ju vara med på det.)

Jag tänker att det är väl med attraktion som med andra känslor, man råder inte mycket över dem. Jag kan inte bestämma vad jag ska bli attraherad av lika lite som jag kan bestämma vem jag ska bli kär i.

Det innebär inte att sexualiteten är i andras händer, utan att den inte är i någons händer riktigt. Vill man ha sex med andra så är det självklart i deras händer om det kommer bli av.