Sv: Främsta skillnaden
Totola: TVÅ tränare? och sen två tränare av en helt annan skola mot både AR och VD? Det är inte mycket........ Illusterar heller inte trenden av tränare inom respektive skola, utan massor massor massor, har att göra med att person kemin stämmer och att tränare och elev "förstår" varandras språk och sätt att kommunicera..... två tränare är som att spotta i havet innan man förkastar att en hel tränings filosofi inte funkar. sen vet jag i.o.f av egen erfarenhet att lite av det tänket kommer med erfarenhet. det är jobbigt i början, att ta ställning och "tacka nej" till tränare som man inte passar med. Men som sagt, det innebär inte att det är fel på hela filosofin : )
Jag tycker inte att hela filosofin är "fel". Och någonstans har jag inte heller helt gett upp hoppet om att kunna rida för "vanlig" tränare någon gång i framtiden. Tränare har ju som sagt olika filosofier och är olika öppna för jobbiga elever som jag!
De ynka två tränare jag provat rida för har varit såna som jag upplever som ganska öppna.
Tycker väl inte det är så lite egentligen om man ser till att jag haft hästen ca 1½ år, hunnit med att rida för 3 olika "rena" AR-tränare men även en som varit lite blandat VD/CR/AR, två westerntränare och så dessa två "rena" vanliga tränare. Just för att jag ville prova lite olika för att hitta rätt och jag ville inte heller låsa mig för mycket från början innan jag och hästen hade börjat lära känna varandra, ville liksom välja det som passade oss - både vad gäller inriktning och tränare.
Helt fascinerad av ditt tänk här. Jag tolkar ofta hur du tränar att du är minituös i att befästa grunder och träna träna tills allt allt allt sitter i minsta detalj innan du vågar gå vidare. Nu säger du precis tvärt om, att du förutsätter att en "vd" tränare skulle tvinga er att nöta nöta nöta? Förvirrad!
Jag tycker som sagt ditt underlag för dina antaganden ang. hur "nivåer" existerar osv, uppvisar påtagliga sakfel och många många brister som tyvärr inte är verklighetsförankrade. INGEN seriös tränare undervisar sina elver efter ngn sorts "permanent mall" för vilken nivå de "borde" vara på eller "inte är på"! det vågar jag vidhålla gäller för ALLA seriösa tränare oavsett skola!
sen att rida för "topptränare"
vaddå topptränare? Det är inte tränarens meriter a' la presterande elever eller egen nivå, som talar om huruvida denna är en passande och kvalificerad tränare nog för dig!
Finns hur mycket guld tränare som helst, som inte bara har elit träningar, och som passar en pedagogiskt , filosofiskt, och personlighetsmässigt, och som just pga att de passar på det sättet, åstadkommer MINST lika mycket om inte mer i fråga om att utveckla sin elev.
Topptränare har jag inte pratat något om. Skickliga tränare har jag pratat om!
De som "riktiga" dressyrryttare som vill bli skickliga tränar för. Vi har inte något enormt utbud på tränare häromkring öht, så det är väl en 3-4 olika tränare som kommer hit och har träningar då och då. Ingen av dom skulle jag klassa som "topptränare" för det är ju inte några Lussan direkt, men jag inser själv att det hade varit mer rättvist att jämföra med dom än att jämföra t ex en ridskoleinstruktör som undervisar på upp till LB-nivå med en riddare inom AR, för det är på olika nivåer.
Dock är ju en av svårigheterna med det (ja, jag har kollat upp saken, har många gånger varit sugen på att testa!) att det i princip är omöjligt att komma med på dessa träningar om man inte har tävlingslicens och helst även tävlar för klubben som anordnar det. En tjej i stallet som visserligen anmälde sig ganska sent men låg högst på priolistan (löst licens och tävlar för klubben) blev satt som 5:e reserv till senaste träningen.
Självklart pratar jag inte om förmåga att anpassa träningen efter ekipaget, det är helt klart väldigt olika mellan olika tränare.
Och egentligen har det inte så mycket med tränarna i sig att göra utan MIN upplevelse och MIN inställning. Om jag upplever att träningen känns negativ, att det inte ger resultat, att jag inte förstår, att hästen verkar uppleva träningen som negativ, att träningen inte tar hänsyn till hästens psyke, att vi står och stampar på samma ställe och inte känns konstruktivt, att träningen inte tar tillräcklig hänsyn till helheten, då kommer jag inte tycka det ger något helt enkelt. Om någon tycker att man "ska" träna galoppen från dag 1 i princip, då kommer jag känna mig misslyckad om jag inte vill/kan göra det. om någon tycker att vi ska träna massvis med skänkelvikningar och framdelsvändningar och har en bra motivering bakom men vi får inte något resultat av det eller inte tillräcklig hjälp för att få bra resultat - då kommer jag känna mig misslyckad. Om tränaren tycker att jag "måste" bestämma till 99% över min häst och att allt annat är fel trots att det i vissa lägen bara blir dragkamp/stress/grymt spänd häst om jag tvingar den stå still/skritta i det läget då kommer jag känna mig misslyckad. Som några exempel som sagt.
Ändå är det här saker jag kan förstå om andra ser som självklart. Och att många har det som "basics", steg 1 på vad man övar på. Själv ser jag det hellre som att ok, vi kanske inte ens klarar att hålla skritten i alla lägen om hästen är stressad/taggad, men kan vi utnyttja energin och omvandla den i traven istället och få till en fin bärig trav så är det ok! Vi kan ha en harmonisk ridtur den dagen ändå!
Det kan säkert finnas såna "vanliga" tränare också. Tyvärr känns sannolikheten att man hittar allt-i-ett i form av tränare som *Kan anpassa sig till min inställning och att det är den individuella utvecklingen bortsett från "standardnivåer" utifrån tävling och program och harmonin som är det viktiga *Är skicklig nog att ge mig och min häst rätt verktyg för att komma någon vart utan att onödig frustration uppstår och kunnig nog om just min hästtyp, och som man då kan lyckas få rida för om/när man nu skulle hitta en sån!
