Förklara för mig, hur tänker folk som har sin hund lös?

[Happimess]

Du skriver att hon inte kan skada någon, men någon kan skada henne. När jag hade min förra hund av modell stor som verkligen inte var förtjust i hundar som kom fram så var jag livrädd för lösa småhundar. Tänk om de kom på en halvmeters räckvidd ifrån oss. Kanske bakifrån så jag inte skulle hinna uppfatta problemet?

Precis! Vi råkar ut för framspringande hundar titt som tätt med en flaxande ägare 10 meter bak som försäkrar "Hon/Han är jättesnäll!". Mitt standardsvar brukar vara "Vad bra då, men det är inte min" (även om hon aldrig visat någon som helst aggressivitet - men det behöver ju inte de veta). Då brukar de vara ganska snabba fram för att ta tillvara på sina hundar.

 

[Happimess]

Jag blir absolut inte automatiskt irriterad av att se folk som har sina hundar lösa, oavsett om det är i stan eller i skogen. I närområdet finns ett par stycken hundar som alltid är lösa men som aldrig går fram till andra och som kommer direkt tillbaka till sina förare vid inkallning. Vad som irriterar mig är två typer av hundägare: 1) De som bara ser till sin egen hunds fungerande och därför tycker det är helt oproblematiskt att hundarna springer fram till andra hundar eller människor för den delen. De kan ju ha en superbra inkallning på dem, men väljer att inte använda den, och tar inte alls med i beräkningen att hundarna de kommer fram till kan vara rädda, aggressiva, eller att människorna kan vara hundrädda. 2) De som tror att de har så mycket bättre pli på hunden än vad de har, och kommer flåsande med någon harang av ursäkter. "Hon kommer ju alltid så fint hemma i trädgården", typ, med noll förståelse för vad störningar i miljön och distraktioner innebär.

Min hund går i princip bara lös på en enda plats, lång ute i skogen på landet, där det finns väldigt lite människor och hundar i omlopp. Egentligen är hon bara lös för att hon ska få rejsa lite (vilket hon verkligen uppskattar) och för att vi ska kunna träna skarpa inkallningar. Därför är hon aldrig lös så länge att hon börjar "överutnyttja" friheten och försvinna utom synhåll. Eftersom jag är en hönsmamma har hon alltid GPSsändare på sig vid de tillfällena. Jag tycker jag har en bra inkallning, och hennes extrema separationsångest gör att hon inte gärna lämnar oss i onödan, men jag förstår ju också att ett spännande viltspår kan få henne på andra tankar.

 

[Fetaost]

Precis! Vi råkar ut för framspringande hundar titt som tätt med en flaxande ägare 10 meter bak som försäkrar "Hon/Han är jättesnäll!". Mitt standardsvar brukar vara "Vad bra då, men det är inte min" (även om hon aldrig visat någon som helst aggressivitet - men det behöver ju inte de veta). Då brukar de vara ganska snabba fram för att ta tillvara på sina hundar.

När jag svarade så med min större hund gick oftast ägarna i affekt och började skuldbelägga mig istället. Det händer även när jag säger ifrån med min nuvarande hund.
Det är mitt fel att hunden är osocial/osäker/ogillar hundar pga att jag uppfostrat dåligt och den har inte fått hälsat på hundar

 

[Happimess]

När jag svarade så med min större hund gick oftast ägarna i affekt och började skuldbelägga mig istället. Det händer även när jag säger ifrån med min nuvarande hund.
Det är mitt fel att hunden är osocial/osäker/ogillar hundar pga att jag uppfostrat dåligt och den har inte fått hälsat på hundar

Men herregud! Tack och lov har jag sluppit sådana motreaktioner! (Och när jag tänker på det kanske jag brukar formulera mig mer i ordalag som "... men det kanske inte min är").

Här i stan känns det som att mer än hälften tycker det är standard att oannonserat släppa fram sina hundar till andra. Jag fattar inte hur man inte kan göra en riskbedömning innan det sker. Oavsett "vems fel" det är så innebär det ju en reell risk.

Jag är så glad att min förra hund (terv) var totalt ointresserad av andra hundar och mest bara blev förvånad om någon kom fram.

 

[Lingon]

När jag svarade så med min större hund gick oftast ägarna i affekt och började skuldbelägga mig istället. Det händer även när jag säger ifrån med min nuvarande hund.
Det är mitt fel att hunden är osocial/osäker/ogillar hundar pga att jag uppfostrat dåligt och den har inte fått hälsat på hundar

Min uppfattning är att man får det jobbigare med andra hundägare om ens hund ser snäll ut (ljus, fluffig, hängande öron) jämfört med om den inte ser snäll ut (mörk, kortare päls, ståöron). Ser hunden farlig ut så får man vara betydligt mer ifred. Trots att den "snälla" hunden kan vara mer farlig än den som ser farligare ut.

 

[Happimess]

Det allra värsta jag varit med om i "lösspringande hund"-väg var när jag var ute och gick med min förra hund i ett villaområde. Ut från en tomt kommer plötsligt en aussie springande och flyger rakt på oss. Jag fick kasta kopplet och slänga mig raklång över aussien. Det kändes verkligen som en "liv eller död"-situation", aussien gick verkligen till attack, och jag var där och då ganska glad att jag är lång, ganska tung och stark.

Ägaren kom ut och drog fram sin hund.
Hans reaktion? "Jag tycker det är bra att hon vaktar". Jag blev så paff att jag bara gick därifrån.
Min hund klarade sig, han stack all världens väg när jag släppte honom. Först när jag fått tag på honom insåg jag att jag blödde från både skrapsår på knäna och ett hugg i armen. Fick senare veta att det hänt flera och att några hundar blivit rejält skadade. Jag var rätt ung när det hände och det är mer än 10 år sedan, idag hade jag agerat annorlunda mot ägaren. Aussien avlivades dock några månader senare. Sorglig historia alltgenom.

Men ja, det leder såklart till ett rejält ångestpåslag när det springer fram hundar till oss nu...

 

[Telina]

När jag svarade så med min större hund gick oftast ägarna i affekt och började skuldbelägga mig istället. Det händer även när jag säger ifrån med min nuvarande hund.
Det är mitt fel att hunden är osocial/osäker/ogillar hundar pga att jag uppfostrat dåligt och den har inte fått hälsat på hundar

Ja den har man ju hört ett par gånger

 

[Kenya]

Vad tänker ni om de europeiska städer där alla hundar går lösa?

Ni vet såna ställen där alla hundar man ser tycks fullt kapabla att passera varandra på hövligt hundmanér och hundarna har typ noll kadaverdiciplin men liksom vet hur man ska uppföra sig?

Jag har varit i såna städer och jag fattar ju att det inte skulle bli så om alla släppte sina hundar här, men skillnaden fascinerar mig.

 

[Malibu_Stacy]

Vad tänker ni om de europeiska städer där alla hundar går lösa?

Ni vet såna ställen där alla hundar man ser tycks fullt kapabla att passera varandra på hövligt hundmanér och hundarna har typ noll kadaverdiciplin men liksom vet hur man ska uppföra sig?

Jag har varit i såna städer och jag fattar ju att det inte skulle bli så om alla släppte sina hundar här, men skillnaden fascinerar mig.

Jag har bott i en sådan stad med två olika hundar och det fungerade hur bra som helst

 

[Fetaost]

Vad tänker ni om de europeiska städer där alla hundar går lösa?

Ni vet såna ställen där alla hundar man ser tycks fullt kapabla att passera varandra på hövligt hundmanér och hundarna har typ noll kadaverdiciplin men liksom vet hur man ska uppföra sig?

Jag har varit i såna städer och jag fattar ju att det inte skulle bli så om alla släppte sina hundar här, men skillnaden fascinerar mig.

Jag tänker att de hundar som inte vill integrera med andra hundar inte heller är där andra hundar är. De har ju en möjlighet att gå undan till skillnad mot en hund som är på promenad med sin ägare.
Jag tror också att flera dukar under i skador efter slagsmål. För slagsmål sker absolut!

 

[Marje]

När jag har min hund lös så utgår jag från att det är lämpligt utifrån plats och tid. I skogen är de nästintill alltid lösa, om det inte är väldigt mycket vilt just där. Jag anser att det är viktigt för hundarna att få en möjlighet att röra sig lösa på promenaderna då de dels för möjlighet att bara vara hund (nosa, leka, lukta och röra sig i sin egen gångart), dels gör det enklare att bygga god fysik på hunden.

Men helt ärligt så förstår jag inte frågan. Menar du verkligen alla lösa hundar, eller de som saknar lydnad och därmed är ett problem för andra? Det viktigaste borde inte vara koppel eller ej, utan att hunden inte stör omgivningen. Det enda jag tar hänsyn till när det gäller lös hund är att den ska vara inom synhåll för mig, inte gå fram till varken folk eller hundar som vi möter, inte jaga och komma på inkallning. Funkar det så ser jag inga problem med att hundarna är lösa eftersom de då inte stör omgivningen.

 

[dobbis]

Vad tänker ni om de europeiska städer där alla hundar går lösa?

Ni vet såna ställen där alla hundar man ser tycks fullt kapabla att passera varandra på hövligt hundmanér och hundarna har typ noll kadaverdiciplin men liksom vet hur man ska uppföra sig?

Jag har varit i såna städer och jag fattar ju att det inte skulle bli så om alla släppte sina hundar här, men skillnaden fascinerar mig.

Jag tror det beror på att i Sverige har det blivit mer o mer så att hundar får inte hälsa/umgås med olika andra hundar.
Mina hundar umgås med allt,stora,små,luddiga,kala,hanar,tikar mm, har aldrig haft problem med aggresiv/hundrädd hund.

 

[Fetaost]

Jag tror det beror på att i Sverige har det blivit mer o mer så att hundar får inte hälsa/umgås med olika andra hundar.
Mina hundar umgås med allt,stora,små,luddiga,kala,hanar,tikar mm, har aldrig haft problem med aggresiv/hundrädd hund.

På den tiden Statens Hundskola ännu fanns så gjordes det en rad olika expriment där. Bla så isolerade man ett stort antal hundar från valpstadiet upp till två års ålder. De fick alltså inte integrera alls med andra hundar.
Dessa hundar visade sig sen fungera utmärkt med andra hundar och ha ett mycket klart kroppspråk.

Jag tror gener och negativa upplevelser påverkar mest hurvida en hund funkar med andra. Min hund funkade utmärkt i 5 år men blev osäker i samband med kastrering och att han blev påsprungen och tacklad några gånger av en större unghund.

 

[Kenya]

På den tiden Statens Hundskola ännu fanns så gjordes det en rad olika expriment där. Bla så isolerade man ett stort antal hundar från valpstadiet upp till två års ålder. De fick alltså inte integrera alls med andra hundar.
Dessa hundar visade sig sen fungera utmärkt med andra hundar och ha ett mycket klart kroppspråk.

Jag tror gener och negativa upplevelser påverkar mest hurvida en hund funkar med andra. Min hund funkade utmärkt i 5 år men blev osäker i samband med kastrering och att han blev påsprungen och tacklad några gånger av en större unghund.

Jag tycker att det låter spontant märkligt om det inte spelar någon roll ifall hundarna får öva sig på att interagera med andra hundar.

Men om det stämmer så är problemet med svenska hundar inte att de saknar erfarenhet utan att vi tillfört så många negativa erfarenheter?

Om det handlar om gener så säger det ju något om vår rasavel här i Sverige.. Men tror absolut att det kan ha en poäng. Här är det ju många som är hyfsat nöjda med hundar som måste gå i koppel hela livet. I de städer jag talar om får ju en hund som inte fungerar med andra hundar antingen ha munkorg konstant eller (oftare) tas bort. Även om de inte ägnar sig åt seriöst avelsarbete får väl en sådan ordning effekt på "aveln".

Men min känsla, vad den nu är värd, säger mig att en svensk rashund skulle bete sig liknande som hundar från de där städerna om de växte upp där. Men jag har nog inte tänkt tanken att det skulle ligga i generna. Intressant.

 

[Fetaost]

Jag tycker att det låter spontant märkligt om det inte spelar någon roll ifall hundarna får öva sig på att interagera med andra hundar.

Men om det stämmer så är problemet med svenska hundar inte att de saknar erfarenhet utan att vi tillfört så många negativa erfarenheter?

Om det handlar om gener så säger det ju något om vår rasavel här i Sverige.. Men tror absolut att det kan ha en poäng. Här är det ju många som är hyfsat nöjda med hundar som måste gå i koppel hela livet. I de städer jag talar om får ju en hund som inte fungerar med andra hundar antingen ha munkorg konstant eller (oftare) tas bort. Även om de inte ägnar sig åt seriöst avelsarbete får väl en sådan ordning effekt på "aveln".

Men min känsla, vad den nu är värd, säger mig att en svensk rashund skulle bete sig liknande som hundar från de där städerna om de växte upp där. Men jag har nog inte tänkt tanken att det skulle ligga i generna. Intressant.

Det handlar inte om Svensk avel utan mycket om ras. Jag har träffat många importer från olika länder och de är som våra svenska hundar. En del är öppet sociala mot artfränder, andra inte.

Jag tycker inte man kan jämföra gatuhundar dvs hundar utan någon större mänsklig inverkan med tama, fostrade hundar. Det blir lite som Kålmårdenvargar vs vilda vargar. Djur som domesticerats mot fritt levande skapar lite andra beteenden och egenskaper.

Jag har sett gatuhundar slåss och visa tydligt att de inte vill integrera med andra hundar. Och jag har sett många gatuhundar som varit rejält tilltuffsade av slagsmål. Där tror jag inte att de skiljer sig jättemycket.

Att man vill hålla sin hund ifrån okända, random hundar betyder ju inte att den inte umgås med andra hundar eller aldrig är lös.
Jag kommer aldrig att släppa fram en hund hur glad den än är till okända pga smittorisker. Vi får in allt mer skit i Sverige så jag låter min hänga med "säkra" hundar.

Hundar har ju inte ett jättebehov av att hänga med andra hundar så jag förstår inte riktigt varför det är så nödvändigt för oss människor att de ska umgås?

 

[Kenya]

Det handlar inte om Svensk avel utan mycket om ras. Jag har träffat många importer från olika länder och de är som våra svenska hundar. En del är öppet sociala mot artfränder, andra inte.

Jag tycker inte man kan jämföra gatuhundar dvs hundar utan någon större mänsklig inverkan med tama, fostrade hundar. Det blir lite som Kålmårdenvargar vs vilda vargar. Djur som domesticerats mot fritt levande skapar lite andra beteenden och egenskaper.

Jag har sett gatuhundar slåss och visa tydligt att de inte vill integrera med andra hundar. Och jag har sett många gatuhundar som varit rejält tilltuffsade av slagsmål. Där tror jag inte att de skiljer sig jättemycket.

Att man vill hålla sin hund ifrån okända, random hundar betyder ju inte att den inte umgås med andra hundar eller aldrig är lös.
Jag kommer aldrig att släppa fram en hund hur glad den än är till okända pga smittorisker. Vi får in allt mer skit i Sverige så jag låter min hänga med "säkra" hundar.

Hundar har ju inte ett jättebehov av att hänga med andra hundar så jag förstår inte riktigt varför det är så nödvändigt för oss människor att de ska umgås?

Jag förstår inte heller varför hundar ska behöva umgås med främmande hundar! Jag bara undrar varför det är som det är.

Men jag har aldrig varit i länder med många gathundar. Utan de jag syftar på är de som går lösa 2-4m bakom sin ägare. Sitter lösa utanför matbutiken. I tyskland t.ex. De hundarna brukar inte hälsa på varandra om de inte känner varandra. De brukar närma sig varandra långsamt med hög stolt svansföring och på sin höjd vända nosen och sniffa till när de passerar den andra hunden, på ett par meters avstånd. De brukar också vara blandraser. (Obs försöker inte argumentera för att blandraser skulle vara bättre än våra hundar, så ingen tror det. Bara en spontan reaktion på det där om gener.)

Min tolkning är att de liksom inte har någon uppdämd frustration som våra kopplade hundar och att de när de får så många möjligheter att interagera med andra hundar tappar intresset. Ägarna verkar också vara ganska ointresserade av att låta andra hundar hälsa på deras.

 

[TinyWiny]

När jag har min hund lös så utgår jag från att det är lämpligt utifrån plats och tid. I skogen är de nästintill alltid lösa, om det inte är väldigt mycket vilt just där. Jag anser att det är viktigt för hundarna att få en möjlighet att röra sig lösa på promenaderna då de dels för möjlighet att bara vara hund (nosa, leka, lukta och röra sig i sin egen gångart), dels gör det enklare att bygga god fysik på hunden.

Men helt ärligt så förstår jag inte frågan. Menar du verkligen alla lösa hundar, eller de som saknar lydnad och därmed är ett problem för andra? Det viktigaste borde inte vara koppel eller ej, utan att hunden inte stör omgivningen. Det enda jag tar hänsyn till när det gäller lös hund är att den ska vara inom synhåll för mig, inte gå fram till varken folk eller hundar som vi möter, inte jaga och komma på inkallning. Funkar det så ser jag inga problem med att hundarna är lösa eftersom de då inte stör omgivningen.

Kopierar in första meningen i startinlägget " Som inte har sådan kadaverdisciplin att hunden går lugnt vid ägarens sida oavsett störning alltså. "
Jag struntar fullkomligt i om det finns ett synligt band mellan hund och ägare eller ett osynligt. Jag vill bara att jag och min hund slipper bli attackerade och jag anser inte att en hund har större rättigheter än vilda djur. I skogen bor de vilda djuren. Det är deras hem. Man kommer inte hem till någon annan och lever jävel.

 

[Fetaost]

Jag förstår inte heller varför hundar ska behöva umgås med främmande hundar! Jag bara undrar varför det är som det är.

Men jag har aldrig varit i länder med många gathundar. Utan de jag syftar på är de som går lösa 2-4m bakom sin ägare. Sitter lösa utanför matbutiken. I tyskland t.ex. De hundarna brukar inte hälsa på varandra om de inte känner varandra. De brukar närma sig varandra långsamt med hög stolt svansföring och på sin höjd vända nosen och sniffa till när de passerar den andra hunden, på ett par meters avstånd. De brukar också vara blandraser. (Obs försöker inte argumentera för att blandraser skulle vara bättre än våra hundar, så ingen tror det. Bara en spontan reaktion på det där om gener.)

Min tolkning är att de liksom inte har någon uppdämd frustration som våra kopplade hundar och att de när de får så många möjligheter att interagera med andra hundar tappar intresset. Ägarna verkar också vara ganska ointresserade av att låta andra hundar hälsa på deras.

I sånna fall tror jag det helt enkelt handlar om att just den individen funkar bra såhär och ägaren vet det och därför är den med ute på detta sätt. Det finns nog oändligt många hundar som är hemma och inte funkar på detta vis och därmed inte är lösa ute.

Just Tyskland har väldigt många hundar som aldrig går utanför staketet.

Men som du är inne på så kan koppel absolut vara något som ger laddad energi. Min hund känner sig trängd i koppel pga att han har råkat ut för att hundar varit påflugna och han har inte kunnat komma undan. Numera går det mycket bättre pga att jag jobbar aktivt på varje promenad. Därför blir jag så himla less när nån hund likt förbaskat lyckas ta sig fram. Det backar träningen flera steg.

 

[Kenya]

Kopierar in första meningen i startinlägget " Som inte har sådan kadaverdisciplin att hunden går lugnt vid ägarens sida oavsett störning alltså. "
Jag struntar fullkomligt i om det finns ett synligt band mellan hund och ägare eller ett osynligt. Jag vill bara att jag och min hund slipper bli attackerade och jag anser inte att en hund har större rättigheter än vilda djur. I skogen bor de vilda djuren. Det är deras hem. Man kommer inte hem till någon annan och lever jävel.

Jag tänker att det finns många steg mellan kadaverdiciplin och att springa runt okontrollerat.
Som de hundar som inte går fram till andra och inte heller jagar men inte heller är extremt lydiga.

Min barndoms hund var i princip olydig men aldrig att han skulle vara oartig mot andra hundar och aldrig att det blev problem om andra hundar kom fram. Människor var han totalt ointresserad av.

Min hund nu är så vild att hennes möjligheter att springa lös är helt beroende av just diciplin.

Menar inte riktigt att säga emot dig, jag förstår din frustration. Ville bara nyansera lite.

 

[Telina]

Jag tror det beror på att i Sverige har det blivit mer o mer så att hundar får inte hälsa/umgås med olika andra hundar.
Mina hundar umgås med allt,stora,små,luddiga,kala,hanar,tikar mm, har aldrig haft problem med aggresiv/hundrädd hund.

Ja jag minns när jag var barn och sprang runt och rastade diverse schäfer och rottweilerblandningar och hälsade på varenda hund man mötte vi jagade till och med folk med hundar för att dom skulle få hälsa

Jag tänker att det finns många steg mellan kadaverdiciplin och att springa runt okontrollerat.
Som de hundar som inte går fram till andra och inte heller jagar men inte heller är extremt lydiga.

Min barndoms hund var i princip olydig men aldrig att han skulle vara oartig mot andra hundar och aldrig att det blev problem om andra hundar kom fram. Människor var han totalt ointresserad av.

Min hund nu är så vild att hennes möjligheter att springa lös är helt beroende av just diciplin.

Menar inte riktigt att säga emot dig, jag förstår din frustration. Ville bara nyansera lite.

Stämmer jättemycket!
Jag har en shih tzu som på en shih tzus vis är aningen envis och inte alltid kommer direkt när jag kallar men däremot gör hon aldrig några dumheter hon går aldrig fram till främmande människor eller hundar är alldeles för långsam och ointresserad av att jaga iväg efter vilt och om någon kommer fram till henne hälsar hon glatt och vänligt och tyst.