Förklara för mig, hur tänker folk som har sin hund lös?

[Fetaost]

När jag bodde i Sthlm bådde jag vid ett grönområde. När jag gick med mina 2 små hundar möttes vi av två lösa Tervurenser som flög på mina hundar. De vallade bort ena hunden och bollade henne mellan dem. De försvann runt huskanten och jag hörde min hund skrika. Jag trodde de slitit sönder henne pga oljudet. Den hunden var verkligen ingen som gnällde etc.
Jag kom runt hörnet och fick sparka bort den ena och sedan få tag i halsbandet på den andra.
Efter flera minuter kom det en matte som sa:
"Jag brukar inte ha dem lösa för jag ville inte att det här skulle hända igen!"
De hade alltså stuckit flera ggr och gett sig på andras hundar. Och hon släppte dem ändå "för att de ska få springa av sig". Det fanns liksom inhägnade rastgårdar..
Min hund klarade sig som tur var utan större skador. Jag var så jäkla förbannad och brann av rejält på henne. Jag var ju chockad så jag var inte helt klartänkt. Jag borde ju tagit uppgifter och anmält. Men jag sa bara åt henne att om jag någonsin ser hennes hundar lösa igen så ringer jag polisen. Hon grät och var ångerfull iaf.

Jag har alltid min hund lös, i stort. Vi bor mitt ute i ingenstans och jag har aldrig mött någon människa/hund här. Hon har noll jakt i sig och väger 3 kg. Äve om hon nu inte varit så pass lydig och nära som hon är så är risken att hon skadar någon typ noll. Men däremot har vi både räv, vildsvin, rovfåglar etc som skulle kunna skada henne. Så jag har henne under mkt noga uppsikt jämt.

När vi bodde på annat ställe bodde en kärring med hundar bredvid skogen. Det var 3 labbar som förvisso var så där jättesociala och vänligt sinnade. Men de var så där flamsiga och gränslösa. De kom rusandes lösa genom skogen en gång och skulle leka med min hund som blev rädd och dessutom hade kunnat skadas av deras fysiskt buffliga lek.
Jag fick lyfta upp henne och slåss mot 3 flabbhundar som skulle upp i knäet på en. Ingen matte någonstans. Jag gick 6-7 minuter med de där lösa innan vi kom nära nog gården och hon dök upp då jag skrek.
Hennes respons var "Ja, men de är så snälla. De vill bara leka!".
Jag skrädde inte direkt orden då. Har fått höra att det varit så flera år och att andra undviker den fina skogen iom det.

Du skriver att hon inte kan skada någon, men någon kan skada henne. När jag hade min förra hund av modell stor som verkligen inte var förtjust i hundar som kom fram så var jag livrädd för lösa småhundar. Tänk om de kom på en halvmeters räckvidd ifrån oss. Kanske bakifrån så jag inte skulle hinna uppfatta problemet?

Sen så finns det fler skador än just bett. För min hund är även en liten hund som kommer rusande mot honom och stannar 1,5 m bort ett hot pga tidigare upplevelser så för oss blir det en stor skada i träningen om hundmöten.

Nu kanske din hund håller sig på så pass avstånd att just dessa två ting är ett ickeproblem men kan kanske få någon småhundsägare som läser tråden att tänka till

 

[TinyWiny]

Jag försökte förklara att jag har min hund lös om jag inte anser det sannolikt att vi kommer att möta något levande. Du tror mig inte.

Skulle jag bo som du beskriver skulle jag ha hunden kopplad.

Ja, det finns vilt här. Självklart. Hunden har noll jaktinstinkt och skulle vi stöta på djur blir han sannolikt rädd. Om han ens ser viltet. En hund som drar på vilt är inte lös.

Jo jag tror dig. Jag vill bara påvisa att det som alltid har varit så plötsligt kan ändras.

Vad bra! Min får inte gå lös ändå eftersom jag är rädd om honom och inte vill ha honom uppsprätt av vildsvin. Risken för det lär minska om han aldrig får chansen att göra det han aldrig har gjort, dra på vilt. Eller nosa under en gran eller i ett buskage.

 

[tuaphua]

Du skriver att hon inte kan skada någon, men någon kan skada henne. När jag hade min förra hund av modell stor som verkligen inte var förtjust i hundar som kom fram så var jag livrädd för lösa småhundar. Tänk om de kom på en halvmeters räckvidd ifrån oss. Kanske bakifrån så jag inte skulle hinna uppfatta problemet?

Sen så finns det fler skador än just bett. För min hund är även en liten hund som kommer rusande mot honom och stannar 1,5 m bort ett hot pga tidigare upplevelser så för oss blir det en stor skada i träningen om hundmöten.

Nu kanske din hund håller sig på så pass avstånd att just dessa två ting är ett ickeproblem men kan kanske få någon småhundsägare som läser tråden att tänka till

Det står i texten du citerat att jag håller hunden nära mig och att hon kan bli skadad av någon om hon är utom räckhåll.
Jag skulle aldrig släppa iväg henne ens om hon ville iväg. Vilket hon inte vill.
Hon är en liten stalker som är max 1 m från mig dygnet runt. Så hon varken skrämmer iväg något eller riskerar bli skadad. Eller ja.. Hon kan bli skadad om man stannar eller vänder sig för fort och hon är för nära.

Jag avskyr ohyfsade djur och vill inte ha en liten bjäbbhund som får frikort att uppföra sig illa för att den är liten.
Det finns inte en chans att jag skulle släppa fram min hund i närheten av främmande hundar. För min hunds och andras skull.
Så många har noll koll och noll "självinsikt" om hur dåligt tränade deras hundar är/hur de är mentalt.

När jag hade hand om 2 Cane Corso var man ju även då extremt noga iom att de i bara lek skulle kunna skada en annan hund. Och om en liten ettrig sak hade kommit rusande och gett sig på dem och de försvarat sig hade de ju kunnat döda den, av misstag. Och då hade ju de straffats.
Så visst får man vara noga oavsett strl/hundras.

 

[Fetaost]

Det står i texten du citerat att jag håller hunden nära mig och att hon kan bli skadad av någon om hon är utom räckhåll.
Jag skulle aldrig släppa iväg henne ens om hon ville iväg. Vilket hon inte vill.
Hon är en liten stalker som är max 1 m från mig dygnet runt. Så hon varken skrämmer iväg något eller riskerar bli skadad. Eller ja.. Hon kan bli skadad om man stannar eller vänder sig för fort och hon är för nära.

Jag avskyr ohyfsade djur och vill inte ha en liten bjäbbhund som får frikort att uppföra sig illa för att den är liten.
Det finns inte en chans att jag skulle släppa fram min hund i närheten av främmande hundar. För min hunds och andras skull.
Så många har noll koll och noll "självinsikt" om hur dåligt tränade deras hundar är/hur de är mentalt.

När jag hade hand om 2 Cane Corso var man ju även då extremt noga iom att de i bara lek skulle kunna skada en annan hund. Och om en liten ettrig sak hade kommit rusande och gett sig på dem och de försvarat sig hade de ju kunnat döda den, av misstag. Och då hade ju de straffats.
Så visst får man vara noga oavsett strl/hundras.

Jag vet ju att du är en erfaren hundägare efter att ha hängt här i många år så jag anade nog att du hade koll. Det var mest ett inflikande ifall andra småhundsägare läser i tråden.

 

[Tajger]

Min äldsta går alltid lös, tittar på mig och undrar vad det är när det kommer nåt vilt (Undantaget måsar och kråkor på stranden, men de retar ju bara henne ) Nr två gick också fint att ha lös tills nr tre kom Sen började de två dra iväg så fort nåt dök upp, Rusade fram och skällde och kom sen tillbaka, men det tycker jag är väldigt otrevligt så nu är det koppel på som gäller.
Mellantjejen har vid tre tillfällen blivit jagad på Brukshundklubben av större hundar. Läskigt när det händer Vi tränar ju agility, och spring och skall är väl triggande för vissa. Man tänker att de där lydnadshundarna ska vara just lydiga

 

[TinyWiny]

Jag tänker att det handlar om riskanalys. Om hunden älskar att springa i skogen, inte är alltför benägen att driva vilt, och risken att den stör någon eller skadar sig är låg är det värt det även om det inte är 100 % riskfritt. När jag hade hund hade jag honom så gott som alltid lös trots avsaknad av kadaverdisciplin. Han var liten och försiktig, så sannolikheten att han skulle orsaka skada eller skada sig bara för att inte jag höll i någon snöre var låg. Jämför med hästvärlden; jag rider ut min häst trots att det KAN innebära att jag ramlar av och att hästen då KAN springa ut på bilvägen och orsakar en olycka. Det blir oerhört begränsande om man helt ska eliminera alla risker.

Jämför man med hästvärlden så rider jag inte ut med en häst lös. Isåfall får man ju jämföra med risken att man tappar den kopplade hunden. Men visst, det handlar om riskanalys. Eftersom jag har en grym yrsel använder jag alltid hundförarbälte så att min hund inte kan springa iväg och skada sig själv eller någon annan när jag trillar ner i diket och inte kan resa mig. Problemet om man i sin riskanalys anser det värt att ha hunden lös är ju att det är andra som får betala för ens obetänksamhet när något väl händer. Det finns väl knappast en enda hund som inte uppskattar att springa i skogen men då kan man springa själv, använda flexi eller spårlina så har man koll ändå.

 

[Sryoqwe]

(...)
Det finns väl knappast en enda hund som inte uppskattar att springa i skogen men då kan man springa själv, använda flexi eller spårlina så har man koll ändå.

Mina två vill inte springa. De går gärna och springer lite då och då (om jag gör det) men rusa runt vill de inte. Med flexi går de som vanligt, och samma lösa.

 

[dobbis]

Jag vet ju att du är en erfaren hundägare efter att ha hängt här i många år så jag anade nog att du hade koll. Det var mest ett inflikande ifall andra småhundsägare läser i tråden.

 

[Bapelsin]

Jag har alltid Nora lös. Inte inne på byn såklart dock, av respekt för andra. Blir tokig på folk som har sina hundar lösa inne på byn.

Jag vet inte om jag skulle säga att jag har kadaverdisciplin på henne, men hon är i sin personlighet sådan att jag aldrig behöver oroa mig för att hon skulle dra eller sätta efter vilt. Hon har alltid koll på var jag är och går aldrig längre än max två meter ifrån mig. Hon är dessutom både otroligt bra på att skvallra och har noll jaktlust. Idag tex hoppade tre vilande rådjur upp i gräset tre meter framför oss och Nora ställer sig bredvid mina fötter. Thats it.

Får vi möte på grusvägarna där vi rör oss kallar jag in henne och sätter henne bredvid/bakom mig och låter den/det som ska passera passera. Är det en människa och inte ett fordon brukar jag koppla henne, men det är bara för syns skull, av respekt för den vi möter och inte för att det behövs.

Jag har inte varit med om att möta en annan lös hund på det sättet du beskriver tillsammans med Nora, så jag vet inte hur hon skulle reagera på det. Troligtvis skulle hon vilja krypa in under mitt skinn. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det.

 

[dobbis]

Jag är väldigt tacksam för att jag bor på landet, där dom lösa hundarna oftast ägs av grannar eller turister vilket gör att vi slipper dom efter sep.
Mina är lösa i princip alltid,utom på trafikerad väg o i stan.
jag har väl bara kadaverdiciplin på 2 kommandon,stop och hit,men jag går aldrig o sover eller lyssnar på något i öronen, för här dräller det av vilt,grannhundar och som idag 2 islandshästar i full tölt, vi är alla väl medvetna om att det finns flera djur i skogen o på kanalbanken,så öron o ögon används.

 

[Red_Chili]

Du skriver att hon inte kan skada någon, men någon kan skada henne. När jag hade min förra hund av modell stor som verkligen inte var förtjust i hundar som kom fram så var jag livrädd för lösa småhundar. Tänk om de kom på en halvmeters räckvidd ifrån oss. Kanske bakifrån så jag inte skulle hinna uppfatta problemet?

Sen så finns det fler skador än just bett. För min hund är även en liten hund som kommer rusande mot honom och stannar 1,5 m bort ett hot pga tidigare upplevelser så för oss blir det en stor skada i träningen om hundmöten.

Nu kanske din hund håller sig på så pass avstånd att just dessa två ting är ett ickeproblem men kan kanske få någon småhundsägare som läser tråden att tänka till

Åh, har tappat räkningen på hur många gånger jag högt sagt ungefär "Vissa är verkligen inte rädda om sina hundar!" när vi plötsligt haft små hundar runt benen på oss. Nu råkar mina älska småhundar, men visst skulle de kunna skada de små ändå. Framförallt när de små rusar runt benen på mina kopplade, stora hundar...

 

[_Taggis_]

Jag bor i stan och jag har min hund lös både i stan och i skog. Ja ni läste rätt. För min del är det inte frågan om lös eller kopplad som är grejen, utan grejen är uppmärksamheten en har på sin hund och sin omgivning. När jag är ute med min hund är jag ute med min hund, det betyder att jag har vidvinkelsynen inkopplad och jag har stenkoll på min hund och på allt runtikring. Vill jag ha en mer avslappnad hållning har jag koppel på hunden. Går jag ut i "rusningstid" då har jag koppel på hunden. Pratar jag i telefonen eller mot förmodan har proppar i öronen, då har jag koppel på hunden.
Min hund är lös i stadsparken, på villagator och liknande men det kräver också att jag har en aktiv kommunikation med min hund. Hon är nära mig och jag har kopplet redo om det uppstår nån situation. Min hund går inte först runt gathörn osv där oväntade situationer kan uppstå. När vi får möten kopplar jag min hund eller har henne i fotposition för att visa att jag har koll.
I skogen har jag min hund friare men hon är sällan och aldrig mer än 20m från mig, hon har noll viltintresse och möter vi någon kallar jag in henne. Det har aldrig failat hittills och jag ser ingen anledning att ändra på huruvida jag har henne lös eller ej. Det är inte hundägare med koll på sina hundar som utgör problemen vid hundmöten osv, skulle jag vilja påstå.

 

[MayGrace]

Jag har inte själv hund numera ( framtiden vill jag ha en igen ) men haft. Och jag är också ganska irriterad numera på lösspringande hundar och se beror helt enkelt på att våra hästar och grannens hästar har blivit attackerade av just lösspringande hundar i skogen. Sista gången de hände våran häst så blev hon faktiskt fly förbannad och sparkade hunden som högg efter ljumskarna på henne. Hunden klarade sig som tur var och ägaren till hunden svara bara ungefär oj då.. Då hade ändå min pappa ropat ta hunden, de kom i sakta mak i skritt med vagn. Hen har fortsatt ha hunden lös efter detta .. Hen borde ha lärt sig någonting. Men sen finns de det hundmänniskor som faktiskt har sina hundar kopplade och har respekt för hästarna när de kommer. De går liksom inte att missa att de kommer hästar efter den här vägen då de sitter skyltar från båda håll, plus att grannen satt upp skyltar där de står hästar på vägen ha hänsyn bla bla .. Och vägen har utnyttjats i över 30 år för ridning,körning osv. Men jag ser helst att folk har sina hundar kopplade, inte för att jag är hundrädd men för att jag kan aldrig lita på någon annans hund jag inte känner.

 

[Lingon]

Jag bor i stan och jag har min hund lös både i stan och i skog. Ja ni läste rätt. För min del är det inte frågan om lös eller kopplad som är grejen, utan grejen är uppmärksamheten en har på sin hund och sin omgivning. När jag är ute med min hund är jag ute med min hund, det betyder att jag har vidvinkelsynen inkopplad och jag har stenkoll på min hund och på allt runtikring. Vill jag ha en mer avslappnad hållning har jag koppel på hunden. Går jag ut i "rusningstid" då har jag koppel på hunden. Pratar jag i telefonen eller mot förmodan har proppar i öronen, då har jag koppel på hunden.
Min hund är lös i stadsparken, på villagator och liknande men det kräver också att jag har en aktiv kommunikation med min hund. Hon är nära mig och jag har kopplet redo om det uppstår nån situation. Min hund går inte först runt gathörn osv där oväntade situationer kan uppstå. När vi får möten kopplar jag min hund eller har henne i fotposition för att visa att jag har koll.
I skogen har jag min hund friare men hon är sällan och aldrig mer än 20m från mig, hon har noll viltintresse och möter vi någon kallar jag in henne. Det har aldrig failat hittills och jag ser ingen anledning att ändra på huruvida jag har henne lös eller ej. Det är inte hundägare med koll på sina hundar som utgör problemen vid hundmöten osv, skulle jag vilja påstå.

Jag instämmer. Jag gör likadant med hunden jag går med (inte min). Han är ordentligt uppfostrad, väldigt lyhörd och skvallrar direkt när någon närmar sig. Jag möter ibland folk med lösa hundar som har bra koll, det ser man på hunden tycker jag. Jag har inte haft fel hittills. Det jag tycker är obehagligast är de med kopplade aggressiva hundar där man ser tydligt att den endalydnad de har på hunden är kopplet! Det kan ju gå sönder och då kommer ju den aggressiva hunden attackera min. Det mentala kopplet jag har på min går inte sönder.

 

[Wingates]

Har Ammo lös jämt på promenad numera. bara koppel i stan eller vid hundmöte typ. Så länge folk har inkallning har jag slutat bry mig.. har eg bara en problemhund på området nu, en herdehund på ett år, den är rätt obehaglig. i övrigt har jag mest ledsnat på surgubbar som försöker hitta på att det är olagligt med lös hund.

 

[Lingon]

Har Ammo lös jämt på promenad numera. bara koppel i stan eller vid hundmöte typ. Så länge folk har inkallning har jag slutat bry mig.. har eg bara en problemhund på området nu, en herdehund på ett år, den är rätt obehaglig. i övrigt har jag mest ledsnat på surgubbar som försöker hitta på att det är olagligt med lös hund.

Jag får sällan höra det numera. Förr när jag var i tonåren och gick med lös hund så fick jag höra det rätt ofta. Den hunden var så harmlös som en hund kan vara men löd inte på sekunden. Men gjorde aldrig nåt. Gick aldrig fram till andra hundar, speciellt inte om de var aggressiva och spände sig, jagade aldrig, största risken var nog att han ville sno brödet folk matade änderna med när vi gick i parken.

Men nu får jag ofta uppskattade kommentarer och blickar när de ser hur lydig hunden är. Den här hunden är inte lika harmlös men lyder på sekunden när jag kallar på honom.

Men jag tycker att det är obehagligt att möta vissa typer av hundar, eller rättare sagt hundar som skickar ut en viss sorts energi. Och är stora. Är de små är jag inte orolig, min tar inte de små riktigt på allvar och även om han skulle kunna markera om nån sprang fram och kaxade sig så tror jag han har rätt långt till att bita på riktigt. Det ligger långt bort.

 

[Ullmerkott]

Jämför man med hästvärlden så rider jag inte ut med en häst lös. Isåfall får man ju jämföra med risken att man tappar den kopplade hunden. Men visst, det handlar om riskanalys. Eftersom jag har en grym yrsel använder jag alltid hundförarbälte så att min hund inte kan springa iväg och skada sig själv eller någon annan när jag trillar ner i diket och inte kan resa mig. Problemet om man i sin riskanalys anser det värt att ha hunden lös är ju att det är andra som får betala för ens obetänksamhet när något väl händer. Det finns väl knappast en enda hund som inte uppskattar att springa i skogen men då kan man springa själv, använda flexi eller spårlina så har man koll ändå.

Jag håller inte med. Det är betydligt lättare för 500 kg häst att tappa matte, än för matte att tappa hunden. Sannolikheten för allvarlig olycka är mer jämförbar med någorlunda lydig, snäll löshund.

Visst, det kan bli andra som får betala för ens risktagande. Men detsamma gäller ju om jag rider utanför ridhus, motionscyklar i trafiken, eller liknande. Jag menar dock inte att man ska ha alla hundar lösa i alla lägen, precis som att jag inte galopperar barbacka på motorvägen, eller cyklar med hörlurar mitt i vägen i skarpa kurvor. Men en rimlig nivå av risktagande tycker jag ingår i det här med att leva.

Jag springer INTE tillräckligt fort för att kunna motionera en hund i bra kondition om vi ska sitta ihop med någon sorts koppel. Däremot får en ju vara noga med var och när man kör sådana aktiviteter.

 

[tanten]

En del i att det är lite olika med olika hundägare och hundar är väl att vi bor på olika platser?

Där jag bor är hundarna i byarna mest jakthundar eller gårdshundar.
Gårdshundarna promeneras inte. Dvs man tar inte så ofta "hundpromenader". istället är hunden med när man själv promenerar.
På gården var min hund med mig överallt. gick jag i skogen för att plocka bär eller svamp så var hunden med. Gick jag stängslen i hagarna så gick hunden med. Lös.

Där jag bor nu så går folk hundpromenader. Med det är andra sorters hundar. Det är sällskapshundar. Och det är folk som joggar och power walkar. Tillsammans med hunden. I koppel.

Om jag rör mig i mina gamla skogar, där inga sällskapshundar bor och det är osannolikt att någon stadsbo skulle hitta till det skogsområdet - ja, då är hunden lös.

 

[Telina]

Jag har min lösa så mycket som möjligt,oftast åker vi iväg och går vandringsleder eller i skog och mark. Men släpper dom även på lämpliga platser i ”stan”.
Bryr mig mer om min hundar än främmande människor sålänge dom inte springer runt benen på folk så bryr jag mig faktiskt inte om någon stör sig på dom bara för att
Sen är det oerhört smidigt med hundar på 25 cm i mankhöjd för man hinner se allt innan dom gör det
Tycker svenskar är lite för bra på att leta efter problem som inte finns ibland

 

[Telina]

Som inte har sådan kadaverdisciplin att hunden går lugnt vid ägarens sida oavsett störning alltså. Men, alla andra? Alla de som tycker att skogen är deras privata hundgård där de kan släppa sina hundar för att de ska få "springa av sig", som tycker att det är helt okej att hundarna skrämmer och eventuellt även jagar vilda djur (jakthund vid jakt är såklart undantagen), som tycker att det är helt okej att hundarna inte alltid går lugnt och avslappnat vid sidan vid hundmöten utan istället flyger fram till andra hundar. Hur ursäktar de sitt beteende inför sig själva när hundarna beter sig som svin mot de vilda djuren och flyger fram till eller till och med attackerar andra hundar? Eller är det helt enkelt egoismen som styr? Jobbigt att hålla i kopplet? Jobbigt att aktivera sin hund tillräckligt? Så förbannat trött på hundägare som låter sina hundar terrorisera sin omgivning utan minsta eftertanke. Jag funderar ärligt talat på att ta med ett extrakoppel och lämna in nästa lösa hund till polisen istället för att snällt stå och hålla den tills ägaren behagar komma fram och ta den.

Om det nu är egoismen som styr, bryr sig då inte folk om att deras hund kan råka väldigt illa ut? Tänk om de möter en lika oansvarig hundägare och hunden blir ihjälbiten eller illa skadad. Eller om hunden råkar springa på ett vildsvin som blir förbannad och sprätter upp hunden.

Idag mötte jag ännu en gång sådana där hundägare. Såg på avstånd ett par en bit bort och jag tyckte att de hade koppel i handen men jag såg inga hundar. Kortar kopplet på min och står still. Då plötsligt börjar det röra sig långt inne i skogen och tre hundar rusar mot oss istället för mot sina människor. Två av dem vänder några meter ifrån när ägaren ropar men den tredje fortsätter i full fart morrandes. Jag tar min hund bakom mig och hunden försöker på alla sätt komma åt honom. Jag får tillslut tag i halsbandet och hunden hugger även efter mig och den fortsätter hela tiden att morra. När jag tittar upp ser jag att paret är påväg därifrån. Jag ropar, kan ni hämta eran hund? Då ropar de på hunden. Som om jag skulle släppa den där morrande saken jag håller krampaktigt i för att hen varken ska bita mig eller min hund. En av dem vänder efter vad som känns som en evighet, kommer fram och sliter hunden ur mitt grepp, säger inte ett ord. Jag säger att det är lämpligt att ha koppel på sin hund om man inte har koll på den och får svaret att den aldrig har attackerat någon hund tidigare och att det är min hund som... hen avslutade aldrig meningen. Trevligt med människor som dessutom skyller ifrån sig på andra när de beter sig illa. Min hund gjorde lekinviter när de tre kom rusande. När hunden började morra blev han mest perplex och han var då redan bakom mig. Inget katande, inget brösta upp sig, stel hållning eller rest ragg. Min var ju dessutom kopplad. Men visst, det var säkert min hund som gjorde fel som gjorde lekinviter.

Det finns en enkel lösning om man inte orkar aktivera sin hund tillräckligt utan att släppa den lös i skogen eller inte orkar hålla i ett koppel. Ha inte hund.

Dårar med eller utan hund :/