Som inte har sådan kadaverdisciplin att hunden går lugnt vid ägarens sida oavsett störning alltså. Men, alla andra? Alla de som tycker att skogen är deras privata hundgård där de kan släppa sina hundar för att de ska få "springa av sig", som tycker att det är helt okej att hundarna skrämmer och eventuellt även jagar vilda djur (jakthund vid jakt är såklart undantagen), som tycker att det är helt okej att hundarna inte alltid går lugnt och avslappnat vid sidan vid hundmöten utan istället flyger fram till andra hundar. Hur ursäktar de sitt beteende inför sig själva när hundarna beter sig som svin mot de vilda djuren och flyger fram till eller till och med attackerar andra hundar? Eller är det helt enkelt egoismen som styr? Jobbigt att hålla i kopplet? Jobbigt att aktivera sin hund tillräckligt? Så förbannat trött på hundägare som låter sina hundar terrorisera sin omgivning utan minsta eftertanke. Jag funderar ärligt talat på att ta med ett extrakoppel och lämna in nästa lösa hund till polisen istället för att snällt stå och hålla den tills ägaren behagar komma fram och ta den.
Om det nu är egoismen som styr, bryr sig då inte folk om att deras hund kan råka väldigt illa ut? Tänk om de möter en lika oansvarig hundägare och hunden blir ihjälbiten eller illa skadad. Eller om hunden råkar springa på ett vildsvin som blir förbannad och sprätter upp hunden.
Idag mötte jag ännu en gång sådana där hundägare. Såg på avstånd ett par en bit bort och jag tyckte att de hade koppel i handen men jag såg inga hundar. Kortar kopplet på min och står still. Då plötsligt börjar det röra sig långt inne i skogen och tre hundar rusar mot oss istället för mot sina människor. Två av dem vänder några meter ifrån när ägaren ropar men den tredje fortsätter i full fart morrandes. Jag tar min hund bakom mig och hunden försöker på alla sätt komma åt honom. Jag får tillslut tag i halsbandet och hunden hugger även efter mig och den fortsätter hela tiden att morra. När jag tittar upp ser jag att paret är påväg därifrån. Jag ropar, kan ni hämta eran hund? Då ropar de på hunden. Som om jag skulle släppa den där morrande saken jag håller krampaktigt i för att hen varken ska bita mig eller min hund. En av dem vänder efter vad som känns som en evighet, kommer fram och sliter hunden ur mitt grepp, säger inte ett ord. Jag säger att det är lämpligt att ha koppel på sin hund om man inte har koll på den och får svaret att den aldrig har attackerat någon hund tidigare och att det är min hund som... hen avslutade aldrig meningen. Trevligt med människor som dessutom skyller ifrån sig på andra när de beter sig illa. Min hund gjorde lekinviter när de tre kom rusande. När hunden började morra blev han mest perplex och han var då redan bakom mig. Inget katande, inget brösta upp sig, stel hållning eller rest ragg. Min var ju dessutom kopplad. Men visst, det var säkert min hund som gjorde fel som gjorde lekinviter.
Det finns en enkel lösning om man inte orkar aktivera sin hund tillräckligt utan att släppa den lös i skogen eller inte orkar hålla i ett koppel. Ha inte hund.
Jag brukar skämta om att min är en liten surgubbe, men sanningen är att han osäker och jag önskar verkligen att vi kunde få gå promenader utan att han ska behöva bli skraj hela tiden och känna att han behöver blåsa upp sig.
.
