Föda barn med dåliga gener

[KattenKorven]

Personligen kommer jag testa för allt som det finns möjlighet till om jag skulle få för mig att skaffa barn. Då har jag ändå inga större problem i min släkt mer än att folk är lite närsynta.
Tycker det är mer eller mindre oförsvarbart att inte försöka få ett så friskt barn som möjligt. Det har ingenting alls att göra med att jag tycker att människor med problem eller sjukdomar är mindre värda eller liknande utan bara att jag tycker att livet är svårt nog som det är utan att man ger barnen mer problem än nödvändigt.

Så hur ser du på de som skaffar barn med en partner som har något av det som nämns i trådstarten? Är det alltså ett oförsvarbart handlande?

 

[Vogue]

Jag känner en person med Downs syndrom. Du får gärna berätta för honom eller hans föräldrar att de inte har någon livskvalitet.

(Nej jag är inte emot varken fosterdiagnostik eller abort pga Downs. Men att påstå att Downs innebär att man inte får någon livskvalitet är något helt annat).

Nu menade jag svårt sjuka barn. Inte DS.

 

[Vogue]

Vi fick gratis.

Ja det beror väl på ålder? Över 30 eller 35. Men innan det kostar det tror jag. Eller så är det, det nya där man ser DS tidigt som kostar.

 

[macbeth]

Ångrar att jag läste den här tråden, mår sjukt dålig av de åsikter och resonemang som förs fram av många här. Lite typ, "fascism är okej för det är ju för baaarnens bästa"... Så bekvämt det måste vara att kunna använda barn som en sköld för att försvara sin unkna och nedlåtande syn på sina medmänniskor? Mycket obhagligt beteende i min mening.
*blir rädd för mänskilgheten, går och gräver ner mig i en osocial grotta*
Mvh Känslig (och antagligen alldeles för klen för att anses vara en lämplig förälder )

 

[Badger]

borttaget

 

[_FiA_]

Jag kommer med största sannolikhet att skaffa barn med min partner.
Han är helt frisk förutom en genetisk sjukdom som har med hans blodplättar att göra, det är bara män som kan få denna sjukdom och den är ärftlig med ca 50% sannolikhet att barnet får den (manligt kön) man lever normalt med sjukdomen, möjligen kan den göra att man blir tvungen att operera bort mjälten.

Jag själv har flera psykiska sjukdomar (ångest, OCD) men jag tänker att min sambo som är väldigt stabil psykiskt, ju stöttar upp mig när det gäller den biten. barnet kommer ju i alla fall ha två föräldrar.

När det gäller ärftlighetsbiten så finns det ju helt klart en risk att barnet kommer få detta från mig, men jag tänker att jag har ju en otrolig kunskap när det gäller mina sjukdomar och kommer kunna hjälpa och märka saker tidigt.

 

[stjarnhimmel]

Förstår inte ens vad ultraljud för att kolla om barnet har Downs Syndrom har i denna tråden att göra?
Jag har två bekanta familjer som har barn med DS. Min uppfattning är att dessa inte har sämre livskvalitet än andra. Ja.. det har funnits utmaningar då det ena barnet har haft hjärtproblem vilket enligt dem var något vanligare hos barn med DS. Men att prata om DS i denna tråden är ändå så märkligt...

 

[Sedna]

Alltså vad är detta? Tillbaka till rashygienen? Vissa inlägg uttrycker verkligen en obehaglig och elitistisk människosyn.

 

[Angel]

Så hur ser du på de som skaffar barn med en partner som har något av det som nämns i trådstarten? Är det alltså ett oförsvarbart handlande?

Förutsatt att man testar för i alla fall den potentiella allvarliga sjukdomen ser jag inga problem med det alls.

 

[Lipperta]

Jag väljer att inte föda egna barn pga mina gener, det är inget jag vill ge ett barn. Jag kommer i framtiden adoptera om jag får sån barnlängtan.

 

[lil-sis]

Förutsatt att man testar för i alla fall den potentiella allvarliga sjukdomen ser jag inga problem med det alls.

Hur tänker du att man ska testa det? Och alla andra sjukdomar man kan drabbas av?

Fosterdiagnostik idag handlar ju om att ta reda på om fostret är livsdugligt (varför jag tycker screening för DS bör exkluderas) inte leta efter ”perfekta” människor.

 

[Imogen]

Nu menade jag svårt sjuka barn. Inte DS.

Fast det har ju inget med Kub att göra, om du nu menar det som det tidigare talats om i tråden.

Ja det beror väl på ålder? Över 30 eller 35. Men innan det kostar det tror jag. Eller så är det, det nya där man ser DS tidigt som kostar.

Det är olika i olika landsting. Vissa erbjuder alla gratis. Vissa har åldersgränser. I vissa går man vidare med nipt vid hög sannolikhet, i andra med fvp eller mkp.

Ska man betala själv kostar kub ca 1500 och Nipt ca 5000. Men inget av dem är ju svaret på det som tidigare diskuterats i tråden.

 

[KattenKorven]

Förutsatt att man testar för i alla fall den potentiella allvarliga sjukdomen ser jag inga problem med det alls.

Men trådstarten nämner ju även sånt man inte kan testa för? Psykiska åkommor kan ju också vara ärftliga.

 

[Kilauea]

Jag känner mig väldigt illa till mods av vissas syn på saker. Med mina depressioner, kronisk tarmsjukdom och sambons "typ asperger" (han har inte varit på utredning men känner igen mycket från min bror) och dyslexi skulle tydligen en del anse oss vara dåliga föräldrar. Särskilt när vi inte lyckats själva utan fått göra ivf.
Skrämmande.

Precis som @_FiA_ har vi resonerat fram att vi har varandras stöd i sjukdom och skulle det ta slut mellan oss, ja då har vi båda stöd från annat håll.

 

[Amha]

För att om du är sjuk så kan du gott pallra dig dit ändå om så bara för en stund, drivkraften för ditt barn skall finnas där. Men en deprimerad person kommer alltid att ha ”ursäkter” osvsett.

För att ge dig lite perspektiv: när jag gick i skolan hade min pappa inte mindre än 3 omgångar cancer med allt vad det innebär. Dvs bland annat infektionskänslighet. Om det var något som gjorde mig rasande, speciellt sista omgången när jag hade lite koll på vad som hände, var det när folk kom till skolan med kraftiga förkylningar, influensa etc. Sånt som de ansåg att de kunde leva med. Om detta kom hem till oss i vår familj kunde det innebära att vi inte såg vår pappa på VECKOR för han var tvungen att åka till sjukan varenda gång vi hade någon form av känningar för sådant och vi inte kunde besöka honom. Han fick inte bli sjuk för han blev jättedålig med risk för död. Med detta i ryggen är jag väldigt noga med att vara hemma när jag är sjuk och jag önskar att fler tänkte till om det. I vissa familjer blir detta ett stort problem. Att gå på skolavslutningen med influensa är inte ett alternativ. Jag har släktingar som kan ta min roll i så fall.

Deprimerade personer kan även dessa pallra sig iväg. Det där beror ju helt på hur man är som person i grunden. De kan också känna glädje av att se sina barn på avslutningen eller känna skyldighet att gå dit eller vad som nu lockar dit dem till olika jippon. Jag har sett detta på nära håll. Sen är det klart att två deprimerade/övrigt sjuka personer som skaffar barn kanske inte är en perfect match. Deras liv låter lite tungt. Att en person lider av en sjukdom man vet om och den andra kan planeras att kompensera för när förstnämnda faller ser jag inte ens som ett problem.

Ibland generaliserar du på ett rent vidrigt sätt.

 

[Kattennizze]

Du ser om
Fostret har Downs vid ett fostervattenprov innan v 12. Så sen är det upp till dig efter det.

Precis vad jag skrev om du läser mitt inlägg. FVP står för fostervattensprov.

 

[Angel]

Men trådstarten nämner ju även sånt man inte kan testa för? Psykiska åkommor kan ju också vara ärftliga.

Nu skrev jag vad jag personligen skulle göra. Det är INTE samma sak som att alla andra måste göra samma sak för att de skulle vara dåliga människor annars.
Kan man inte testa för det så kan man inte men då kanske man i alla fall kan få rådgivning kring hur stor risk det är för barnet att få sjukdomen och vad det isf kan innebära för livskvalitet osv. Personligen skulle jag som sagt avstå från barn ifall det var för stor risk för lidande eller utanförskap. Andra med andra livserfarenheter gör kanske inte samma val.

 

[KattenKorven]

Nu skrev jag vad jag personligen skulle göra. Det är INTE samma sak som att alla andra måste göra samma sak för att de skulle vara dåliga människor annars.
Kan man inte testa för det så kan man inte men då kanske man i alla fall kan få rådgivning kring hur stor risk det är för barnet att få sjukdomen och vad det isf kan innebära för livskvalitet osv. Personligen skulle jag som sagt avstå från barn ifall det var för stor risk för lidande eller utanförskap. Andra med andra livserfarenheter gör kanske inte samma val.

Jag reagerade inte på att du personligen skulle använda tillgänglig fosterdiagnostik utan på att du skrev:

Tycker det är mer eller mindre oförsvarbart att inte försöka få ett så friskt barn som möjligt.

Vilket lät som att det gällde även andra människor.

 

[Kilauea]

Nu skrev jag vad jag personligen skulle göra. Det är INTE samma sak som att alla andra måste göra samma sak för att de skulle vara dåliga människor annars.
Kan man inte testa för det så kan man inte men då kanske man i alla fall kan få rådgivning kring hur stor risk det är för barnet att få sjukdomen och vad det isf kan innebära för livskvalitet osv. Personligen skulle jag som sagt avstå från barn ifall det var för stor risk för lidande eller utanförskap. Andra med andra livserfarenheter gör kanske inte samma val.

Vad räknas som stor risk för lidande?
Räknas downs dit?
Utanförskap? På vilket sätt?

För mig skulle det innebära sjukdom som ger max ett år och dessutom med smärta. Just trisomi 13 och 18 var det jag var mest orolig för när vi gjorde kub. De gör så barnet har svåra missbildningar och oftast dör i livmodern eller nån månad efter födseln. Undantag finns givetvis, men fvp osv skulle det definitivt bli om risken var hög.
Men det är svårt.

 

[Unafraid]

Vad räknas som stor risk för lidande?
Räknas downs dit?
Utanförskap? På vilket sätt?

För mig skulle det innebära sjukdom som ger max ett år och dessutom med smärta. Just trisomi 13 och 18 var det jag var mest orolig för när vi gjorde kub. De gör så barnet har svåra missbildningar och oftast dör i livmodern eller nån månad efter födseln. Undantag finns givetvis, men fvp osv skulle det definitivt bli om risken var hög.
Men det är svårt.

Så om barnet kunde leva 5-6 år med svår sjukdom skulle du tycka kändes bra? Enbart nyfiken!