Föda barn med dåliga gener

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag anser för egen del att jag har för dåliga gener och för mycket problem för att skaffa barn. Det är en klart bidragande orsak (bland flera!) till att jag inte vill ha barn.

Det är dock inte på något sätt en åsikt jag prackar på andra, och jag anser absolut inte heller att det är fel att skaffa barn fast man har div. problem och sjukdomar, psykiska som fysiska. Bara man själv känner sig redo och tycker att det känns rätt för en själv, så anser jag att det är rätt. Vet också flera vars ena eller båda föräldrar har olika former av problem, men som ändå har haft jättebra uppväxter och inte alls lidit av det.

Möjligen skulle jag kunna argumentera mot ovanstående, om vi pratar att man har gener för alt. under graviditeten får veta att "det är något fel på barnet så det är 95% risk att det inte blir mer än absolut max ½ år gammalt, och under det ½ året kommer det leva i mycket svåra plågor". Då kan jag möjligen, om risken är över säg 80-90%, argumentera för att man inte ska ha barn/göra abort. Men då är man å andra sidan nere och pratar om så helt extrema undantagsfall och ytterligheter.
 
Ja. Ibland kan det vara bra med en tankeställare. Vad ger människan rätt att ”avla” på dåliga gener?

Nu är det ju bara människan som överhuvudtaget sysslar med avel. Det är en rätt människan tagit sig, med blandat resultat.

Funderingar kring mänsklig avel är ingen tankeställare på det sättet du verkar tro. Det har människan redan funderat kring och testat på. I Sverige var man rätt ledande på den punkten i slutet av 1800-talet. Läs på om rashygien/eugenik, efterhand så kommer detta leda dig till nazismen. Därefter kanske du själv fått dig en tankeställare.
 
Snitt är också förlossning, och är långt ifrån riskfritt. Tvärtom är det mer stressande för både barn och moder rent fysiskt och det är fullt möjligt för barnet att få hjärnskador även om hen snittas ut.

Dessutom "gör man" inte snitt, det är något man tvingas till av fysiska eller psykiska orsaker.

Nej det är det inte. Jag kommer att göra snitt för att jag är rädd om både mig och barnet, allra främst barnet.

Det är inget jag tvingas till, det är något jag vill om vi så ska betala det själva.
 
Nej det är det inte. Jag kommer att göra snitt för att jag är rädd om både mig och barnet, allra främst barnet.

Det är inget jag tvingas till, det är något jag vill om vi så ska betala det själva.

Som sagt, snitt är långt ifrån riskfritt. Vill du vara extra rädd om barnet bör du, om det inte tillstöter någon särskild omständighet som kräver det, föda vaginalt :)
Men som du säger, du får göra hur du vill!
 
Nej det är det inte. Jag kommer att göra snitt för att jag är rädd om både mig och barnet, allra främst barnet.

Det är inget jag tvingas till, det är något jag vill om vi så ska betala det själva.
Är man rädd om barnet och sig själv så är inte snitt det optimala i normalfallet. Snitt är något man tar till, i normalfallet som en livräddande åtgärd, när en vaginalförlossning av någon anledning inte är att föredra av någon orsak för barnet eller för mamman. Du får nog läsa på endel om du tror att ett snitt är helt riskfritt. Som kuriosa kan jag berätta att nu 26 år efter snittet har jag ganska normal känsel i snittområdet men det är inte så att jag eller någon annan kan ta där utan obehag. Huden är fortfarande känslig och ärret är fult. Inget jag bryr mig det minsta om, det är endel av mig men det är ett ärr som jag vet att många hade försökt fixa. Nu var det värt det då det räddade både mitt barns och mitt liv men jag skulle aldrig göra det av någon annan orsak än det. Då hade jag ändå tur, jag mådde jag toppen efteråt men det finns många orsaker till att jag inte skulle valt det av fri vilja.
 
Om jag inte redan hade varit väldigt skeptisk till att någonsin skaffa barn, så skulle jag definitivt vara det efter att ha läst den här tråden.
Förstår inte riktigt vad psykiska diagnoser som adhd och autism har här att göra. Visst, det medför svårigheter, men i många fall även tillgångar. Vet till exempel att jag läste för nåt år sedan att personer med asperger ofta är väldigt bra och eftertraktade på sitt arbete, eftersom de ofta har en ovanligt bra förmåga att sätta sig in i ett specifikt ämne (specialintresse kallas det väl utanför arbetslivet) och ofta är "plikttrogna" och ambitiösa. Så att väga in såna diagnoser känns helt irrelevant, det säger ju absolut ingenting om hur barnets liv kommer att bli?

Annars tänker jag att det är upp till förälder/föräldrar att "dra gränsen". Har båda föräldrarna någon svår fysisk sjukdom med mycket hög ärftlighet kanske de känner att de inte vill "föra vidare" det. Det förstår och respekterar jag fullt ut. Eller så känner de att de vill ha barn och är väl insatta i sjukdomen och därför så förberedda någon kan vara på att få ett barn med den sjukdomen, så de väljer att skaffa barn. Förstår och respekterar det fullt ut också. Det är ju liksom bara föräldrarnas sak att avgöra. Att andra ska ha åsikter och tycka och ifrågasätta är ju helt absurt.

Har man stora svårigheter inom något område, t.ex. kanske man är förlamad eller har väldigt låg IQ, så det faktiskt per automatik medför extra utmaningar med att ta hand om ett barn. Då är det förstås klokt att ha koll på vilket skyddsnät som finns, om och var stödinsatser finns osv. Jag vet inte hur sånt fungerar, men kan tänka mig att mvc/bb/bvc har koll på sånt och kan tipsa, om det behövs?
Det finns ju oftast hjälp att få, så att säga att någon annan har "för stora" problem för att bli förälder känns mer som unken människosyn i stil med rashygien, än någon slags omtanke.

Sen kan jag ju säga hur JAG skulle göra. OM jag skulle skaffa barn, så skulle jag för det första vilja göra det med en partner och inte på egen hand, eftersom jag med min psykiska (o)hälsa skulle vilja minska risken för att rodda hela skeppet ensam.

Och när jag och en kompis på skämt lekt med tanken på att vi skulle skaffa barn, så kan jag konstatera att det vore inte ett alternativ för mig. Det barnet skulle ha förhöjd risk för psykiska sjukdomar, autism (eller liknande diagnoser), diabetes, beroendesjukdomar, dövhet/svår hörselnedsättning och nästan 100% säkert synfel. För MIG vore det ett nej, inte för barnet (som ju kan ha ett hur bra liv som helst även om hen skulle få allt!) utan för att jag känner att jag inte skulle räcka till som förälder då. Min kompis däremot ser inga hinder i det. För honom är inte föräldraförmågan ett issue, han vet att han skulle klara det galant även med ett multisjukt barn. Så det är ju så himla olika från förälder till förälder. Men, som sagt, för BARNETS del skulle jag inte väga in såna diagnoser och tänka att det på nåt sätt skulle ge hen ett "ovärdigt liv".

Ursäkta långt och luddigt inlägg... När jag blir lite upprörd sprätter tankarna iväg åt alla möjliga håll på en och samma gång :angel:
 
Nej det är det inte. Jag kommer att göra snitt för att jag är rädd om både mig och barnet, allra främst barnet.

Det är inget jag tvingas till, det är något jag vill om vi så ska betala det själva.

Sen är det ju lite coolt också, att vara lite finare, som kändisarna och de riktigt rika i USA. To posh to push, eller hur var det?

Otroligt hur långt man kan dra det för att upprätthålla "rätt" image.
 
Sen är det ju lite coolt också, att vara lite finare, som kändisarna och de riktigt rika i USA. To posh to push, eller hur var det?

Otroligt hur långt man kan dra det för att upprätthålla "rätt" image.
Min lärare var barnmorska. Hon så att hon DAGLIGEN fick den lustiga skojsiga frågan av blivande pappor och mammor om de inte kan lägga in ett par extra stygn efter förlossningen, höhö.
 
Sen är det ju lite coolt också, att vara lite finare, som kändisarna och de riktigt rika i USA. To posh to push, eller hur var det?

Otroligt hur långt man kan dra det för att upprätthålla "rätt" image.

Eller snarare att förlossningsvården är så pissig just nu att jag inte vill riskera syrebrist på mitt barn pga att dom inte hinner och vill heller inte ha ett totalt förstört underliv av samma anledning.

Skäms på dig! :rage:
 
Eller snarare att förlossningsvården är så pissig just nu att jag inte vill riskera syrebrist på mitt barn pga att dom inte hinner och vill heller inte ha ett totalt förstört underliv av samma anledning.

Skäms på dig! :rage:
Du tror då alltså på fullt allvar att ett snitt är bättre? Ett snitt är också förlossningsvård och förlossningsvården har aldrig varit så bra att inte kvinnor och barn har riskerat att få men av den. Skillnaden är att det nu har kommit fram i dagsljuset hur dålig den är. Förr teg och led kvinnor men tack och lov gör vi inte det längre.
 
Alltså, inte för att orginalämnet i den här tråden är särskilt fantastiskt. Men det här behöver väl inte bli ytterligare en tråd om ett kommande fantasiliv...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 846
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 932
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
775
Senast: Tuvstarr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp