Få igång startmotorn

[Wille]

"På sin höjd bra" är närmare skit samma än fantastiskt och då kan det väl inte vara värt att slösa energi på mtp att du inte ser speciellt positivt på vedhanteringen vs lägre elräkning.

Tycker inte jag. Jag tycker det är bra att elräkningen blir lägre och att jag får varmt i huset. Det är dock inte fantastiskt.

 

[tuaphua]

Tycker inte jag. Jag tycker det är bra att elräkningen blir lägre och att jag får varmt i huset. Det är dock inte fantastiskt.

Det är väl jättebra att du har möjligheten att elda öht. Just för att det är ju bra att du kan spara pengar när du har en redan pressad ekonomi.
Jämför du med att använda upp alla sparpengar, behöva flytta, behöva ta mer lån etc så är det ju fantastiskt att du kan elda och förhoppningsvis slippa allt det?

 

[Gnist]

Jag tycker det är bra att elräkningen blir lägre och att jag får varmt i huset.

Nyss tyckte du att ovan var negativa tankar, men med lite lätt provokation så blev det genast lite mer positiv tongång så du kan nog lära om dig i ditt negativa tänkande. Om du vill.

 

[Wille]

Det är väl jättebra att du har möjligheten att elda öht. Just för att det är ju bra att du kan spara pengar när du har en redan pressad ekonomi.
Jämför du med att använda upp alla sparpengar, behöva flytta, behöva ta mer lån etc så är det ju fantastiskt att du kan elda och förhoppningsvis slippa allt det?

Jo, det är bra att jag kan elda. Men kan inte uppbåda någon känsla av att det är fantastiskt. Känner mig mest som ett villebråd på savannen som kämpar för att slippa rovdjuren.

Nyss tyckte du att ovan var negativa tankar, men med lite lätt provokation så blev det genast lite mer positiv tongång så du kan nog lära om dig i ditt negativa tänkande. Om du vill.

Tror du fortfarande inte har greppat skillnaden mellan perspektiven.

 

[sweep]

Har du tidigare haft ork/lust/glädje att göra dessa måsten?
Eller har det alltid tagit emot?

 

[tuaphua]

Jag kämpar med att få saker gjorda, men hela tillvaron är så tungrodd för jag måste hela tiden tvinga mig att göra saker även om de sakerna är relativt enkla. Startmotorn funkar liksom inte. Arbetsterapeuten jag gått hos har inte kunnat hjälpa mig.

Så vad gör man? Accepterar att inget blir gjort eller fortsätter att tvinga sig? Någon annan möjlighet?

Hur man ska göra är nog väldigt olika för olika personer med olika förutsättningar.

Jag har ADHD kombinerad typ och kan både vara seg i startmotorn och dra igång en massa saker som jag sen får svårt att avsluta. Jag måste helt enkelt tvinga mig så långt det går iom att jag har svårt att få rutiner och att alltid ha ork och fokus. Jag är högfungerande på så sätt att jag oftast kan överkompensera mina problem genom hög IQ etc. Men jag blir TRÖTT av det.
För mig är det alltså jätteviktigt att jag ser till att aktivt jobba för att vara positiv. Det kan vara ett jäkla hårt jobb ibland. Men det gör iaf dagen och de flesta sysslor mycket lättare.
Sen orkar man inte ibland. Och då får man väl bryta ihop och komma igen liksom.
Men att lyckas hålla en positiv grundsyn alt acceptans tycke jag gör mkt för hur mycket energi man har och hur mycket energi som går åt när man gör saker.

Blir tröttheten värre av att man gör enkla göromål så kanske man behöver mer medicinsk hjälp.
Jag vet ju att jag pga kroniskt svåra sömnbesvär är tröttare än de de flesta. Och jag måste se till att få vila iom att kroppen faktiskt behöver det ibland. Och att det inte bara är ADHD-svårt-att-göra-saker lagom liksom. Gör jag inte det blir jag sjuk.

När jag gör tråkiga saker kan jag försöka peppa upp det genom att lyssna på bra musik och sjunga, lyssna på ljudböcker etc. Då kan jag nästan längta tills tråkuppgiften ska göras.

 

[Gnist]

Tror du fortfarande inte har greppat skillnaden mellan perspektiven.

Jodå, men du ser inte (vill inte?) att du faktiskt tycker att det är bra med lägre elräkning. Istället klamrar du dig fast vid de jobbiga och negativa känslorna kring veden och då klumpas elräkningen in i den negativiteten. Helt i onödan.

 

[tuaphua]

Jo, det är bra att jag kan elda. Men kan inte uppbåda någon känsla av att det är fantastiskt. Känner mig mest som ett villebråd på savannen som kämpar för att slippa rovdjuren.

Fattar krisen med pengar nu och skenande priser. Men du har ju faktiskt ett eget ett hus att elda i. Det är väl väldigt positivt?

Kan du inte själv aktivt jobba för att hitta lite tacksamhet eller någon annan positiv känsla kring vad du har och kan?

Det finns ju garanterat folk som har det betydligt sämre än vad många av oss har.
Sen behöver man ju inte gå runt och vara tacksam för allt. Men har man svårt att se ngt positivt i saker och då får jobbigare att utföa dem så kan man ju själv aktivt börja försöka hitta skäl till att sakerna inte är så dåliga.

Tex med veden aktivt försöka komma på allt som är bra med att kunna elda. Sen kommer ju inte känslan ändras direkt. Man får ju jobba med det ett bra tag. Och det är så klart ännu svårare om man mår dåligt öht.
Men man kan iaf lista upp saker som man just där och då inte känner är fantastiska direkt. Men som man rent intellektuellt kan inse är positiva saker.
Och göra sånt med fler och fler saker i sin omgivning/bland sina göromål.

Jag har en närstående som är "glaset är halvtomt" och lätt ser katastrofer i allt innan man vet ngt om det öht.
Hur vi upplever situationer, saker vi ställs inför etc är väldigt olika iom att denne har noll intresse av att själv jobba med att hitta positiva saker i något. Medans jag jobbar hårt för det.

 

[Luff]

För mig ÄR göromål inget positivt eller negativt alls. Tycker inte det är jobbigare att rensa avlopp än att diska. Tycker faktiskt att det är tillfredställande att göra vad som helst. Är extremt självbelönande. Nöjd när det är ordning i en kökslåda. Men det är fel på min startmotor. Jag har så svårt att starta. Mycket för att det tar ju aldrig slut på göralistan.

 

[Wille]

Har du tidigare haft ork/lust/glädje att göra dessa måsten?
Eller har det alltid tagit emot?

Jag hade mer energi men sprang runt ganska planlöst och stressade med att göra saker. Har alltid haft svårt att prioritera.

Numera är jag trött jämt. Blev andfådd idag när jag bar ut plantorna från jordkällaren. Och jag var trött varje steg av promenaden men fortsatte ändå att sätta den ena foten framför den andra. Funderade på att bara lägga mig på marken och vila. Gjorde inte det.

 

[sweep]

Jag hade mer energi men sprang runt ganska planlöst och stressade med att göra saker. Har alltid haft svårt att prioritera.

Numera är jag trött jämt. Blev andfådd idag när jag bar ut plantorna från jordkällaren. Och jag var trött varje steg av promenaden men fortsatte ändå att sätta den ena foten framför den andra. Funderade på att bara lägga mig på marken och vila. Gjorde inte det.

Jag rekommenderar att du tar kontakt med vården. Du kan ju ha brist på nått och då ligger kroppen redan på minus och sen har du svårt med att komma igång och då blir det ännu mer minus.

Det är svårt för nästan alla att komma igång men man får försöka ge kroppen rätt förutsättningar för att orka komma igång också.

 

[Sassy]

Tycker inte jag. Jag tycker det är bra att elräkningen blir lägre och att jag får varmt i huset. Det är dock inte fantastiskt.

Om du förväntar dig att vardagen ska kännas fantastisk så bäddar det verkligen för att känna sig modstulen och misslyckad. Fantastiskt är inte en vardagskänsla rent generellt, precis som att få normalfungerande människor går runt och känner sig lyckliga. Så stora känslor klingar alltid av efter tid, och vardagsgöromål handlar mer om ett sätt att få det att kännas "okej" och inte "outhärdligt".

Har du testat acceptansterapi, eller lärt dig något om hur känslosystemen fungerar i långa loppet? Rätt mycket självhjälp är ju förödande på det sättet att man ger människor en förväntan om att man borde vara lycklig hela tiden.

 

[Wille]

Jag rekommenderar att du tar kontakt med vården. Du kan ju ha brist på nått och då ligger kroppen redan på minus och sen har du svårt med att komma igång och då blir det ännu mer minus.

Det är svårt för nästan alla att komma igång men man får försöka ge kroppen rätt förutsättningar för att orka komma igång också.

Problemet är nog att jag har grav övervikt och ingen kondition. Har ju mest legat på soffan.

Om du förväntar dig att vardagen ska kännas fantastisk så bäddar det verkligen för att känna sig modstulen och misslyckad. Fantastiskt är inte en vardagskänsla rent generellt, precis som att få normalfungerande människor går runt och känner sig lyckliga. Så stora känslor klingar alltid av efter tid, och vardagsgöromål handlar mer om ett sätt att få det att kännas "okej" och inte "outhärdligt".

Har du testat acceptansterapi, eller lärt dig något om hur känslosystemen fungerar i långa loppet? Rätt mycket självhjälp är ju förödande på det sättet att man ger människor en förväntan om att man borde vara lycklig hela tiden.

Nä, jag har aldrig sagt att vardagen ska vara fantastisk. Vet inte var du fått det ifrån. Jag vill bara inte att det ska vara så tungrott.

 

[bettysmatte]

Jag hade mer energi men sprang runt ganska planlöst och stressade med att göra saker. Har alltid haft svårt att prioritera.

Numera är jag trött jämt. Blev andfådd idag när jag bar ut plantorna från jordkällaren. Och jag var trött varje steg av promenaden men fortsatte ändå att sätta den ena foten framför den andra. Funderade på att bara lägga mig på marken och vila. Gjorde inte det.

Så som du beskriver din fysiska hälsa - vid din ålder - låter det ju som du är sjuk? Att gå en kort (?) promenad och känna att man vill lägga sig på marken och vila är verkligen inte normalt!

 

[Wille]

Så som du beskriver din fysiska hälsa - vid din ålder - låter det ju som du är sjuk? Att gå en kort (?) promenad och känna att man vill lägga sig på marken och vila är verkligen inte normalt!

Är nog bara fetma och dålig kondition.

 

[sweep]

Är nog bara fetma och dålig kondition.

Jag är troligen mer överviktig än vad du är och så som du beskriver är inte normalt.

Jag var själv rätt trött och sliten förra året och gick därför till vårdcentralen och då hade jag folatbrist och äter nu tabletter för det och har fått lite bättre ork. Inte bra ork för jag är ju fortfarande tjock men kroppen går inte på minus längre

 

[parellikusken]

Jag hade förut väldigt svårt att komma igång med hushållssysslor och annat. Men sedan lärde jag mig lyssna på kroppen. För mig kommer det en känsla av att "Okej, nu är det dags att ta tag i det". Förut lyssnade jag inte på den känslan utan prokastinerade grejerna vidare istället. Men sedan började jag fånga upp den känslan och ställa mig upp och göra grejerna då.

Nu har jag tack vare det fått in en rutin att göra saker.

 

[nightcrawler]

Är nog bara fetma och dålig kondition.

Jag tappade ork och kondition när jag var deprimerad. Och det blev ännu värre av mina antidepressiva. Det kan vara biverkningar av mediciner.

 

[parellikusken]

Om det är stökigt hemma och jag behöver något som motiverar lite extra att städa brukar jag bjuda hit någon kompis. Då får jag så lov att städa då jag inte vill visa upp ett stökigt hem. En extra spark i baken.

 

[bettysmatte]

Jag är troligen mer överviktig än vad du är och så som du beskriver är inte normalt.

Jag var själv rätt trött och sliten förra året och gick därför till vårdcentralen och då hade jag folatbrist och äter nu tabletter för det och har fått lite bättre ork. Inte bra ork för jag är ju fortfarande tjock men kroppen går inte på minus längre

Jag är också lite överviktig numera, och känner inte alls igen mig i beskrivningen att det skulle orsaka att man knappt kan röra sig utan att man blir andfådd/behöver lägga sig på marken. Mina föräldrar - närmare 80 är - är i bättre fysisk form än TS....
Så, nä, om jag hade känt mig så hade jag blivit orolig!