Eftersom jag har växt upp i, vad många anser vara en privilegierad miljö, kan jag uttala mig om hur det är. Varken jag, eller flera av mina vänner och klasskamrater, fick hjälp av våra föräldrar med läxor eller studieteknik. I princip alla hade föräldrar som jobbade heltid, och även ibland mer än heltid, och som i perioder knappt var hemma. Nästan alla hade en enorm press på sig att prestera i skolan och få höga betyg - men utan hjälp från föräldrarna. Jag, inklusive flera andra i min klass, fick konsekvenser av att ”bara” bli godkända eller få VG/C på prov. Exempel på konsekvenser var att få sitta i långa samtal med föräldrar eller få betala böter till sina föräldrar. Vi blev pressade till att prestera, men hur vi skulle nå höga betyg fick vi själva klura ut. Detta gäller både för grundskola och gymnasieskola och innefattar ca 150 personer som har liknande erfarenheter.
Vi hade bra lärare som var pedagogiska, men samtidigt hade vi inte oceaner av tid att få hjälp. Under en lektion hade vi oftast ca 15-20 minuter att få hjälp av vår lärare. Vi hade heller inte någon form av läxhjälp som vi kunde gå till.
Jag vet att många tror att när man är privilegierad har man föräldrar som ständigt är närvarande och som hjälper en med skolarbetet, men det är oftast inte sant. Både i gymnasiet och grundskolan fanns det de som hade grova läs- och skrivsvårigheter, dyskalkyli och liknande, och som fick kämpa mer än alla andra, men som ändå lyckades att få höga betyg.
Bra och stabil uppväxt ger en helt klart en bättre grund att stå på. Men någonstans gör man själv ett aktivt val. Att lära sig saker är en jobbig process och någonting som man måste lägga mycket tid på för att få bra resultat.
För övrigt tog jag mig igenom gymnasiet med höga betyg, trots en våldsam pojkvän med ett tillhörande stökigt och stormigt förhållande/privatliv.
