Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[Albatross]

Dubbelt.

 

[Albatross]

Men ingen har väl sagt att privvade människor inte behöver kämpa?

Då måste jag ha missförstått svaret från @Fruentimber ovan.

 

[Bapelsin]

Men måste det ena utesluta det andra? Jag är vit och akademiker (precis som mina föräldrar), vilket har givit mig flera privilegier. Tack vare mina privilegier har jag fått många möjligheter och sluppit vissa barriärer. Samtidigt har jag arbetat minst 60 timmar i veckan (ofta betydligt mer) under flera års tid för att ta mig till den plats där jag nu befinner mig. Jag har ofta arbetat "gratis" på helger och semestrar (just nu ägnar jag t.ex. en vecka av min semester åt att färdigställa en rapport) och har stött på både motgångar och bakslag (precis som de flesta andra). Så jag skulle vilja säga att privilegier kan ge dig ett försprång och i viss mån underlätta ditt arbete, men det betyder inte att du som privilegierad inte behöver kämpa.

Ja, tyvärr måste det det. För hade du inte varit vit akademiker hade du antagligen aldrig ens haft chansen att få jobba de där 60 timmarna i veckan eller möjlighet att färdigställa några rapporter.

 

[EZMK]

Ja, tyvärr måste det det. För hade du inte varit vit akademiker hade du antagligen aldrig ens haft chansen att få jobba de där 60 timmarna i veckan eller möjlighet att färdigställa några rapporter.

Fattiga har heller inte råd att chansa i livet som privilegierade. Om något går åt pipsvängen så kan man hamna på gatan, medan en rik har ett helt annat skyddsnät.

 

[Voeux]

Jag tänker att man inte behöver förstå sig på alla, eller gilla alla. Om man nu anser att en vissa är handlingsförlamade sopor, må så vara. Vissa tycker så och det får de väl tycka. Men frågan är vad man anser att den bästa lösningen är? Om en person nu inte lyckas försörja sig själv, oavsett skäl, vad gör vi då? Låter dem leva i fattigdom, bli vräkta, hamna på gatan så det byggs kåkstäder i utkanten av städerna där barn leker med kottar och letar i sopor efter mat? Eller ska vi bygga barnhem och låta barn slitas från sina föräldrar? Ska vi öka utsattheten så kriminaliteten slår i taket, välbärgade får bo i gated kommunities och en annan kan inte passera vissa kvarter utan att riskera att få fingret avklippt för en vigselring?

Personligen är diskussionen om varför en person hamnat i en situation mindre intressant. Om någon slagit knut på sig själv eller är inkapabel, om jag själv hade kunnat hamna i samma situation eller inte. Spelar det någon roll? Lösningen är densamma - att samhället måste backa upp. Såvida man inte vill se ökad fattigdom, barnfattigdom, hemlöshet, kriminalitet mm. Om man tror att fattigdom och utsatthet skulle fungera som morot för folk att få ordning på sina liv så välkommen att titta på vilket land som helst som kör på den strategin, och hur det verkar gå.

 

[Fruentimber]

Då måste jag ha missförstått svaret från @Fruentimber ovan.

Var skrev jag att ingen privvad människa behövt kämpa?

 

[Fruentimber]

Men måste det ena utesluta det andra? Jag är vit och akademiker (precis som mina föräldrar), vilket har givit mig flera privilegier. Tack vare mina privilegier har jag fått många möjligheter och sluppit vissa barriärer. Samtidigt har jag arbetat minst 60 timmar i veckan (ofta betydligt mer) under flera års tid för att ta mig till den plats där jag nu befinner mig. Jag har ofta arbetat "gratis" på helger och semestrar (just nu ägnar jag t.ex. en vecka av min semester åt att färdigställa en rapport) och har stött på både motgångar och bakslag (precis som de flesta andra). Så jag skulle vilja säga att privilegier kan ge dig ett försprång och i viss mån underlätta ditt arbete, men det betyder inte att du som privilegierad inte behöver kämpa.

Nej, jag har inte skrivit att det ena behöver utesluta det andra? Det jag svarade på var att jag inte tror att "de flesta" människor kämpat till sig privilegier. De flesta människor föds med dem. Det du kämpar för just nu hade kanske inte alls varit möjligt med andra förutsättningar, precis som @Bapelsin redan påpekat. Det går liksom inte att jämföra din situation där du redan haft ett ordentligt försprång på flera sätt, med någon som fötts med helt andra förutsättningar. Du är fortfarande privvad och har behövt kämpa mindre inom andra saker än just ditt yrke där du kämpar just nu.

 

[Fruentimber]

Ja, tyvärr måste det det. För hade du inte varit vit akademiker hade du antagligen aldrig ens haft chansen att få jobba de där 60 timmarna i veckan eller möjlighet att färdigställa några rapporter.

Fattiga har heller inte råd att chansa i livet som privilegierade. Om något går åt pipsvängen så kan man hamna på gatan, medan en rik har ett helt annat skyddsnät.

Exakt. För den redan privvade är det också betydligt enklare att byta jobb för att slippa de där 60 timmarna och det oavlönade helgjobbet till något annat, medan det för den icke-privvade blir svårt att ens få ett jobb i dagens läge.

 

[Albatross]

Ja, tyvärr måste det det. För hade du inte varit vit akademiker hade du antagligen aldrig ens haft chansen att få jobba de där 60 timmarna i veckan eller möjlighet att färdigställa några rapporter.

Kanske, kanske inte. Jag har kollegor som befinner sig på exakt samma position som jag som inte är vita och/eller inte har akademisk bakgrund. De har givetvis fått kämpa betydligt mer än vad jag har fått göra och jag beundrar deras driv och har många gånger frågat mig om jag skulle ha lyckats om jag hade befunnit mig i deras skor.

 

[Bapelsin]

Exakt. För den redan privvade är det också betydligt enklare att byta jobb för att slippa de där 60 timmarna och det oavlönade helgjobbet till något annat, medan det för den icke-privvade blir svårt att ens få ett jobb i dagens läge.

Exakt. Och man kan vara privvad på så många olika sätt men det blir kanske OT. Män vs kvinnor, smala vs tjocka, unga vs gamla, normis vs funkis, osv osv. Är man då på ”minussidan” i flera kategorier, well då har man det oftare svårare i olika situationer än om man ligger på ”plussidan”.

 

[Albatross]

Fattiga har heller inte råd att chansa i livet som privilegierade. Om något går åt pipsvängen så kan man hamna på gatan, medan en rik har ett helt annat skyddsnät.

Jag skulle vilja bredda ovanstående: vit och akademisk bakgrund betyder inte per automatik att man är rik. Mina föräldrar är akademiker och invandrare. När de kom till Sverige kämpade de till en början på med arbeten där de fick minilön. Jag är uppvuxen i ett miljonprogamsområde i Göteborg och under stora delar av min uppväxt hade min familj sämre ekonomiskt ställt än de flesta av mina vänners familjer. MEN, det faktum att mina föräldrar är akademiker medförde att de engagerade sig i min skolgång, att de visade mig vilka vägar som fanns och att de alltid stöttade och uppmuntrade mina studier. DET har gjort mig väldigt privilegierad.

 

[Fruentimber]

Jag skulle vilja bredda ovanstående: vit och akademisk bakgrund betyder inte per automatik att man är rik. Mina föräldrar är akademiker och invandrare. När de kom till Sverige kämpade de till en början på med arbeten där de fick minilön. Jag är uppvuxen i ett miljonprogamsområde i Göteborg och under stora delar av min uppväxt hade min familj sämre ekonomiskt ställt än de flesta av mina vänners familjer. MEN, det faktum att mina föräldrar är akademiker medförde att de engagerade sig i min skolgång, att de visade mig vilka vägar som fanns och att de alltid stöttade och uppmuntrade mina studier. DET har gjort mig väldigt privilegierad.

Vi kan dra anekdoter om privvade vs. icke-privvade hela kvällen men det ändrar ju fortfarande inte poängen. Som privvad har du det enklare.

 

[Albatross]

Var skrev jag att ingen privvad människa behövt kämpa?

Jag tolkade ditt "Det tror inte jag." på ett svar ovan på detta sätt. Men jag förstår nu att jag har tolkat ditt svar fel.

 

[Bapelsin]

Jag skulle vilja bredda ovanstående: vit och akademisk bakgrund betyder inte per automatik att man är rik. Mina föräldrar är akademiker och invandrare. När de kom till Sverige kämpade de till en början på med arbeten där de fick minilön. Jag är uppvuxen i ett miljonprogamsområde i Göteborg och under stora delar av min uppväxt hade min familj sämre ekonomiskt ställt än de flesta av mina vänners familjer. MEN, det faktum att mina föräldrar är akademiker medförde att de engagerade sig i min skolgång, att de visade mig vilka vägar som fanns och att de alltid stöttade och uppmuntrade mina studier. DET har gjort mig väldigt privilegierad.

Jag vill dock poängtera att det är en helt annan sak att komma som invandrare till Sverige idag och skapa sig ett liv jämfört med på (och nu chansar jag vilt) 70- 80-talet när dina föräldrar kom hit. Jag vill inte på något sätt förminska deras struggle, men det är betydligt svårare att ”komma från ingenting” och klättra på stegen idag än det var för 30-40-50 år sedan.

 

[Albatross]

Vi kan dra anekdoter om privvade vs. icke-privvade hela kvällen men det ändrar ju fortfarande inte poängen. Som privvad har du det enklare.

Absolut! Och jag har inte skrivit något annat. Jag är medveten om och tacksam för mina privilegier.

 

[Albatross]

Jag vill dock poängtera att det är en helt annan sak att komma som invandrare till Sverige idag och skapa sig ett liv jämfört med på (och nu chansar jag vilt) 70- 80-talet när dina föräldrar kom hit. Jag vill inte på något sätt förminska deras struggle, men det är betydligt svårare att ”komma från ingenting” och klättra på stegen idag än det var för 30-40-50 år sedan.

Så är det givetvis (mina föräldrar, och jag, kom hit på 80-talet). Det är betydligt svårare att ta sig fram som ny invandrare i Sverige idag. Plus att det är lättare att invandra till Sverige från ett annat europeiskt land än från ett utomeuropeiskt, vara vit och komma från en kultur som på många sätt påminner om den svenska. Där har vi ännu fler privilegier...

 

[Bapelsin]

Så är det givetvis (mina föräldrar, och jag, kom hit på 80-talet). Det är betydligt svårare att ta sig fram som ny invandrare i Sverige idag. Plus att det är lättare att invandra till Sverige från ett annat europeiskt land än från ett utomeuropeiskt, vara vit och komma från en kultur som på många sätt påminner om den svenska. Där har vi ännu fler privilegier...

Ja, det finns som sagt många privilegier i samhället men man fokuserar nästan bara på vit/ickevit, rik/fattig eller kvinna/man utan att ta hänsyn till alla andra parametrar.

Att ”ensamstående mödrar” främst består av vita ensamstående mödrar är för att icke-vita ensamstående mödrar hamnar under tex epitetet ”invandrare” istället och därför faller utanför kategorin ”ensamstående mödrar” fast de kan vara precis lika ensamstående. Och det är ganska enkelt att förstå att ”ensamstående mamma” ändå är högre upp på skalan än ”invandrare” i dagens Sverige.

För att återkoppla till trådstarten. Och komplexiteten i att kategorisera.

 

[em-pirre]

Men måste det ena utesluta det andra? Jag är vit och akademiker (precis som mina föräldrar), vilket har givit mig flera privilegier. Tack vare mina privilegier har jag fått många möjligheter och sluppit vissa barriärer. Samtidigt har jag arbetat minst 60 timmar i veckan (ofta betydligt mer) under flera års tid för att ta mig till den plats där jag nu befinner mig. Jag har ofta arbetat "gratis" på helger och semestrar (just nu ägnar jag t.ex. en vecka av min semester åt att färdigställa en rapport) och har stött på både motgångar och bakslag (precis som de flesta andra). Så jag skulle vilja säga att privilegier kan ge dig ett försprång och i viss mån underlätta ditt arbete, men det betyder inte att du som privilegierad inte behöver käma.

Ja men grejen är att det finns folk som kämpar mycket mer än du bara för att överleva vardagen. Det funkar ju intr riktigt att sätta 60 timmar jobb ovanpå det.

Ingen tror att du inte behövt kämpa. Det är då det sägs att fattiga människor borde kämpa för att bli successful som jag blir så otroligt provocerad.

Som jag skrev tidigare: mängden jobb, hur hårt vi jobbar osv behöver inte hänga ihop med storleken på din lön.

 

[Lingon]

Jag tänker att man inte behöver förstå sig på alla, eller gilla alla. Om man nu anser att en vissa är handlingsförlamade sopor, må så vara. Vissa tycker så och det får de väl tycka. Men frågan är vad man anser att den bästa lösningen är? Om en person nu inte lyckas försörja sig själv, oavsett skäl, vad gör vi då? Låter dem leva i fattigdom, bli vräkta, hamna på gatan så det byggs kåkstäder i utkanten av städerna där barn leker med kottar och letar i sopor efter mat? Eller ska vi bygga barnhem och låta barn slitas från sina föräldrar? Ska vi öka utsattheten så kriminaliteten slår i taket, välbärgade får bo i gated kommunities och en annan kan inte passera vissa kvarter utan att riskera att få fingret avklippt för en vigselring?

Personligen är diskussionen om varför en person hamnat i en situation mindre intressant. Om någon slagit knut på sig själv eller är inkapabel, om jag själv hade kunnat hamna i samma situation eller inte. Spelar det någon roll? Lösningen är densamma - att samhället måste backa upp. Såvida man inte vill se ökad fattigdom, barnfattigdom, hemlöshet, kriminalitet mm. Om man tror att fattigdom och utsatthet skulle fungera som morot för folk att få ordning på sina liv så välkommen att titta på vilket land som helst som kör på den strategin, och hur det verkar gå.

Ja, det spelar en roll varför. Samhället ska inte bara ge villkorslöst. Man ska ge med krav ställda som är individanpassade. Dels så att individen själv jobbar för det (helt eller delvis). Men också för att individen ska utvecklas och såsmåningom komma ur bidrags beroendet. Ett sånt krav skulle kunna vara att personen måste gå i terapi om det är nåt mentalt som ligger ivägen för personen att klara sin egen försörjning.

 

[Lickety]

Exakt. För den redan privvade är det också betydligt enklare att byta jobb för att slippa de där 60 timmarna och det oavlönade helgjobbet till något annat, medan det för den icke-privvade blir svårt att ens få ett jobb i dagens läge.

Är det svårt att få jobb idag?