Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[Fruentimber]

Ja, det spelar en roll varför. Samhället ska inte bara ge villkorslöst. Man ska ge med krav ställda som är individanpassade. Dels så att individen själv jobbar för det (helt eller delvis). Men också för att individen ska utvecklas och såsmåningom komma ur bidrags beroendet. Ett sånt krav skulle kunna vara att personen måste gå i terapi om det är nåt mentalt som ligger ivägen för personen att klara sin egen försörjning.

I dagsläget är det långa väntetider på terapi, åtminstone i min region. Om du ens får det - främsta behandlingen här är medicin vid misstanke om depression/ångest. Det skulle ju i så fall betyda att man måste utöka resurser så att terapi både kan ges till fler men också snabbare.

 

[Fruentimber]

Är det svårt att få jobb idag?

Som outbildad och icke-flyttbar? Ja, det skulle jag säga kan vara en utmaning, speciellt om du stått utanför arbetsmarknaden som föräldraledig.

 

[A_NN_A]

Är det svårt att få jobb idag?

Utan eftergymnasial utbildning, ja.

Jag har vänner jag hjälpt när de blivit arbetslösa och man behöver vara kreativ för att få komma på intervju.
Bara det kräver speciella egenskaper som inte alla besitter. Den specifika hjälpen är svår att få från arbetsförmedlingen då den ofta kräver att man känner personen man hjälper och vet hur man ska lyfta den personens positiva egenskaper.

Jag tror att många missar mål när dom resonerar kring att förändra sitt liv. Det finns många svårigheter för vanligt folk. De vänner jag hjälpt vill inget annat än att få en fast tjänst på ett företag där de kan trivas ok och stanna länge.
Det svåra är att räkna ut hur man tar sig dit. Dessa individ saknar varken vilja eller kämparglöd. Det som saknas är kunskap, en kunskap du inte inte kan skaffa dig via utbildning.

 

[Strawberry]

Jag har aldrig sagt att privvade människor inte har behövt kämpa. Självklart har många privvade människor också haft det tufft/kämpar på med sitt. Jag är glad för alla som det går bra för. Jag ser inte ner på folk som "föds med silversked i mun".

Nu har inte jag heller haft det dåligt i min uppväxt, och jag är på många sätt också privilegierad. Men inte går jag och talar om hur bra jag har det bland folk som har det sämre. Det är däremot skillnad på att berätta och berätta. Man får väl känna av "rummet" innan man öppnar munnen.

Jag skrev inte heller att du har sagt att priviligerade människor inte har behövt kämpa. Men du skrev att folk i den här tråden har en fruktansvärt hemsk människosyn och med tanke på din första fråga antog jag att det var privilegierade personer som berättat som du syftade på.

Att kunna känna av rummet och veta skillnaden på berätta och berätta, framförallt på ett forum är också ett privilegie och inte något som alla kan.

 

[lil-sis]

Ja, det spelar en roll varför. Samhället ska inte bara ge villkorslöst. Man ska ge med krav ställda som är individanpassade. Dels så att individen själv jobbar för det (helt eller delvis). Men också för att individen ska utvecklas och såsmåningom komma ur bidrags beroendet. Ett sånt krav skulle kunna vara att personen måste gå i terapi om det är nåt mentalt som ligger ivägen för personen att klara sin egen försörjning.

Samhället ger inte villkorslöst.

 

[Strawberry]

Nej, jag har inte skrivit att det ena behöver utesluta det andra? Det jag svarade på var att jag inte tror att "de flesta" människor kämpat till sig privilegier. De flesta människor föds med dem. Det du kämpar för just nu hade kanske inte alls varit möjligt med andra förutsättningar, precis som @Bapelsin redan påpekat. Det går liksom inte att jämföra din situation där du redan haft ett ordentligt försprång på flera sätt, med någon som fötts med helt andra förutsättningar. Du är fortfarande privvad och har behövt kämpa mindre inom andra saker än just ditt yrke där du kämpar just nu.

Om det var mitt inlägg du syftade på så skrev jag inte att folk kämpat sig till sina privilegier. Privilegier födds man med, men de flesta människor har kämpat för att hamna där de är idag.

 

[Thaliaste]

Man vet att man börjar bli gammal när man stör sig på förkortningar av ord...

"Privvad"...sen när blev det ett etablerat begrepp? I mina öron låter det så...nedvärderande?

Men jag kanske bara blivit för språkligt konservativ för att förstå hur förkortningar växer fram. Jag får vara glad att det i alla fall inte blev "privvis"...

 

[Angel]

Utan eftergymnasial utbildning, ja.

Jag har vänner jag hjälpt när de blivit arbetslösa och man behöver vara kreativ för att få komma på intervju.
Bara det kräver speciella egenskaper som inte alla besitter. Den specifika hjälpen är svår att få från arbetsförmedlingen då den ofta kräver att man känner personen man hjälper och vet hur man ska lyfta den personens positiva egenskaper.

Jag tror att många missar mål när dom resonerar kring att förändra sitt liv. Det finns många svårigheter för vanligt folk. De vänner jag hjälpt vill inget annat än att få en fast tjänst på ett företag där de kan trivas ok och stanna länge.
Det svåra är att räkna ut hur man tar sig dit. Dessa individ saknar varken vilja eller kämparglöd. Det som saknas är kunskap, en kunskap du inte inte kan skaffa dig via utbildning.

Håller inte med om att det skulle vara svårt att få jobb utan högre utbildning just nu, tex Northvolt söker enormt mycket folk för tillfället och har för många tjänster inte några som helst krav på eftergymnasial utbildning. På mitt jobb anställer vi också mycket folk både med och utan högre utbildning och det ser ut likadant på väldigt många ställen inom industrin. Många vill inte ha för mycket folk med högre utbildning eftersom de helt enkelt är överkvalificerade och anses ledsna och söka andra jobb för fort.

 

[sjoberga]

Ja, det spelar en roll varför. Samhället ska inte bara ge villkorslöst. Man ska ge med krav ställda som är individanpassade. Dels så att individen själv jobbar för det (helt eller delvis). Men också för att individen ska utvecklas och såsmåningom komma ur bidrags beroendet. Ett sånt krav skulle kunna vara att personen måste gå i terapi om det är nåt mentalt som ligger ivägen för personen att klara sin egen försörjning.

Många delar av hinder skulle behöva mental terapi och fortbildning för stora delar av resten av samhället, problemet är inte ett individuellt sådant.

 

[Lingon]

I dagsläget är det långa väntetider på terapi, åtminstone i min region. Om du ens får det - främsta behandlingen här är medicin vid misstanke om depression/ångest. Det skulle ju i så fall betyda att man måste utöka resurser så att terapi både kan ges till fler men också snabbare.

Det tycker jag helt klart att man ska göra! Människor ska hjälpas så mycket som möjligt för att de efter en kortare eller längre tids insats ska kunna försörja sig själva. Människor som försörjer sig själva är bra för samhället, dem själva och för deras barn. Vad hjälpen ska bestå av tycker jag ska vara individuellt. En del behöver terapi, andra anpassningar i arbetslivet och en tredje nattdagis. Så en del av insatserna jag syftar på är tillfälliga och andra (som nattdagis) blir av mer permanent karaktär.

 

[lil-sis]

Håller inte med om att det skulle vara svårt att få jobb utan högre utbildning just nu, tex Northvolt söker enormt mycket folk för tillfället och har för många tjänster inte några som helst krav på eftergymnasial utbildning. På mitt jobb anställer vi också mycket folk både med och utan högre utbildning och det ser ut likadant på väldigt många ställen inom industrin. Många vill inte ha för mycket folk med högre utbildning eftersom de helt enkelt är överkvalificerade och anses ledsna och söka andra jobb för fort.

Betalar Northvolt flytt och hittar bostäder till de som varit utanför arbetsmarknaden? Erbjuder tillsvidare direkt?

 

[Voeux]

Ja, det spelar en roll varför. Samhället ska inte bara ge villkorslöst. Man ska ge med krav ställda som är individanpassade. Dels så att individen själv jobbar för det (helt eller delvis). Men också för att individen ska utvecklas och såsmåningom komma ur bidrags beroendet. Ett sånt krav skulle kunna vara att personen måste gå i terapi om det är nåt mentalt som ligger ivägen för personen att klara sin egen försörjning.

Jag har aldrig skrivit något om att ge villkorslöst. Jag har skrivit om stöd, vilket kan innebära olika saker för olika individer. Oavsett så kostar det pengar, även om det inte är bidrag så kostar soc arbete pengar och terapi som du nämner kostar.

 

[Angel]

Betalar Northvolt flytt och hittar bostäder till de som varit utanför arbetsmarknaden? Erbjuder tillsvidare direkt?

De hjälper åtminstone till med att hitta bostäder och baserat på annonserna så är det tillsvidareanställningar, sen kan de så klart ha provanställning det vet jag inte. Betald flytt är extremt ovanligt i Sverige även för folk med högre utbildning men det borde gå att söka hos soc för om man verkligen inte har råd och har fått ett jobberbjudande.
Vad det har att göra med att det visst går att hitta jobb utan högre utbildning förstår jag dock inte.

 

[Lingon]

Jag har aldrig skrivit något om att ge villkorslöst. Jag har skrivit om stöd, vilket kan innebära olika saker för olika individer. Oavsett så kostar det pengar, även om det inte är bidrag så kostar soc arbete pengar och terapi som du nämner kostar.

Ja, men syftet är ju att personen i framtiden ska kunna försörja sig själv. Detta ger stora effekter för personens självkänsla och för personens barn som ser sin förälder jobba vilket ger de en tro på att de också kan jobba i framtiden. Det gör att färre barn växer upp med föräldrar som inte jobbar. Sen kan ju inte alla jobba. Så är det ju. Då ska de har hjälp så att de klarar sig ändå. Men så många som möjligt ska försörja sig själva.

Sen måste man prata om den klassiska kvinnofällan som jag tror är orsaken till att en del ensamstående mammor har det tufft. De har jobbat deltid, vikarierat lite här och där ibland för att kunna ta hand om barnen. Sen tar förhållandet slut och då blir deras ekonomiska situation väldigt jobbig! Det blir ju inte lika jobbigt för en mamma som blir ensamstående och som har ett jobb som går att försörja sig på och ett eget sparande. Personligen hade jag aldrig velat vara ekonomiskt beroende av en annan person trots att jag är gift och planerar att vara gift med min man resten av livet. Jag vill klara mig själv. Oavsett vad som händer.

 

[Voeux]

Ja, men syftet är ju att personen i framtiden ska kunna försörja sig själv. Detta ger stora effekter för personens självkänsla och för personens barn som ser sin förälder jobba vilket ger de en tro på att de också kan jobba i framtiden. Det gör att färre barn växer upp med föräldrar som inte jobbar. Sen kan ju inte alla jobba. Så är det ju. Då ska de har hjälp så att de klarar sig ändå. Men så många som möjligt ska försörja sig själva.

Sen måste man prata om den klassiska kvinnofällan som jag tror är orsaken till att en del ensamstående mammor har det tufft. De har jobbat deltid, vikarierat lite här och där ibland för att kunna ta hand om barnen. Sen tar förhållandet slut och då blir deras ekonomiska situation väldigt jobbig! Det blir ju inte lika jobbigt för en mamma som blir ensamstående och som har ett jobb som går att försörja sig på och ett eget sparande. Personligen hade jag aldrig velat vara ekonomiskt beroende av en annan person trots att jag är gift och planerar att vara gift med min man resten av livet. Jag vill klara mig själv. Oavsett vad som händer.

Jag säger inte emot dig. Bidrag kan ju dock vara en kortsiktig lösning för en person som annars är fullt kapabel till att försörja sig. Alla har ju inte långt gående problem men det kan bli, med skuldfällor mm, om en inte får ekonomiskt stöd under en övergångsperiod.

 

[Lingon]

Jag säger inte emot dig. Bidrag kan ju dock vara en kortsiktig lösning för en person som annars är fullt kapabel till att försörja sig. Alla har ju inte långt gående problem men det kan bli, med skuldfällor mm, om en inte får ekonomiskt stöd under en övergångsperiod.

Absolut. När man är mellan studier och jobb eller mellan två jobb är exempel på såna situationer.

 

[lil-sis]

De hjälper åtminstone till med att hitta bostäder och baserat på annonserna så är det tillsvidareanställningar, sen kan de så klart ha provanställning det vet jag inte. Betald flytt är extremt ovanligt i Sverige även för folk med högre utbildning men det borde gå att söka hos soc för om man verkligen inte har råd och har fått ett jobberbjudande.
Vad det har att göra med att det visst går att hitta jobb utan högre utbildning förstår jag dock inte.

Nej jag tänkte mer på hur man kan få folk att ta sig till jobben. Flyttbidrag är extremt ovanligt att få från soc och täcker knappast kostnaderna för att få en familj (med tanke på tråden) flyttad kanske 100 mil.

Poängen är att det är lätt att glömma att det inte ”bara” är att hitta ett jobb på en annan ort när man ingenting har.

Folk med högre utbildning har oftare egna resurser för en flytt än folk utan någon utbildning alls.

(Vill man jobba som soc-tant i Norrland erbjuds det emellanåt ”flyttbonus”).

 

[grodan21]

Nej jag tänkte mer på hur man kan få folk att ta sig till jobben. Flyttbidrag är extremt ovanligt att få från soc och täcker knappast kostnaderna för att få en familj (med tanke på tråden) flyttad kanske 100 mil.

Poängen är att det är lätt att glömma att det inte ”bara” är att hitta ett jobb på en annan ort när man ingenting har.

Folk med högre utbildning har oftare egna resurser för en flytt än folk utan någon utbildning alls.

(Vill man jobba som soc-tant i Norrland erbjuds det emellanåt ”flyttbonus”).

Eller bara ens ha råd att åka på intervjun

 

[miumiu]

Nej jag tänkte mer på hur man kan få folk att ta sig till jobben. Flyttbidrag är extremt ovanligt att få från soc och täcker knappast kostnaderna för att få en familj (med tanke på tråden) flyttad kanske 100 mil.

Poängen är att det är lätt att glömma att det inte ”bara” är att hitta ett jobb på en annan ort när man ingenting har.

Folk med högre utbildning har oftare egna resurser för en flytt än folk utan någon utbildning alls.

(Vill man jobba som soc-tant i Norrland erbjuds det emellanåt ”flyttbonus”).

Jag tänker också att ”ensamstående” ibland inbegriper föräldrar med delad vårdnad och då är det inte bara att packa och flytta, om den andra föräldern har jobb och boende etc kanske flera barn som en behöver ta hänsyn till.

 

[Angel]

Nej jag tänkte mer på hur man kan få folk att ta sig till jobben. Flyttbidrag är extremt ovanligt att få från soc och täcker knappast kostnaderna för att få en familj (med tanke på tråden) flyttad kanske 100 mil.

Poängen är att det är lätt att glömma att det inte ”bara” är att hitta ett jobb på en annan ort när man ingenting har.

Folk med högre utbildning har oftare egna resurser för en flytt än folk utan någon utbildning alls.

(Vill man jobba som soc-tant i Norrland erbjuds det emellanåt ”flyttbonus”).

Är det så att man har extremt svårt att få jobb så får man ju finna sig i att man kommer få flytta, med stor sannolikhet till ett ställe man kanske inte vill bo på. Det kan till och med vara så att man kanske själv får flytta och hyra ett rum medan eventuella barn bor hos den andra föräldern, egna föräldrar eller släktingar tills man fått sin första lön och har råd. Visst att hyra ett släp eller en flyttbil "One way" kostar ett par tusenlappar men betydligt billigare än en flyttfirma och så mycket saker att ta med är faktiskt inte nödvändigt. Sen att man inte vill behöva flytta eller göra sig av med resten av sitt bohag om det inte går in på en transport är en annan sak. Jag tycker den attityden att "någon annan ska betala varenda öre" är jättekonstig när man i praktiken då får en möjlighet att slippa leva i fattigdom om ett par månader. Sen är det förstås ett reellt problem om det inte går att hitta boende alls men det är nog betydligt oftare ett problem att man inte vill flytta än att det inte går.