Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[_Elly_]

Detta är en utbruten tråd från en annan tråd. Med ämnet mer i rubriken än en riktig trådstart av en trådstartare som planerat att skapa en tråd. Hur kan någon försöka argumentera/styra vad ämnet är när hela tråden har hållit sig inom det?

 

[Saeta]

Hur kommer det sig att privvade människor har ett behov av att tala om hur duktiga dom är?

Det finns flera i den här tråden som har en fruktansvärt hemsk syn på sina medmänniskor. Men som tur är, så är dessa personer en minoritet. Och jag hoppas att dessa personer en dag vaknar upp med empati.

 

[Masqueradee]

Det hela känns som en så absurd diskussion. Liksom, jag kan förstå att det kan vara irriterande att alltid klumpas ihop med en grupp där man kanske inte alltid passar in till hundra procent, men samtidigt kan det ju vara bra att lyfta blicken och sluta se ned på andra. Eller ska jag börja argumentera för att vi absolut inte behöver diskutera problem som våldtäkter, våld i nära relationer eller typ cat-calling på stan som många kvinnor blivit utsatta för, eftersom jag som kvinna i 30-års ålder aldrig upplevt det? Sluta klä dig utmanande, lämna karln och var stolt över att män uppskattar ditt yttre på stan liksom!

 

[Lingon]

Man kanske hade jobb under pandemin och blev av med det? Inte haft någon utbildning eftersom det inte behövts? Och barnen skaffades när man redan varit fast anställd i flera år långt före pandemin? Och så står man där nu och blir uppsagd under pandemiin. Utan jobb, utan utbildning, de sparade pengarna man hade har man fått leva upp under tiden man söker jobb också.....

Om man inte har nån utbildning så har man ju möjligheten att utbilda sig och få CSN. Det finns YH-utbildningar som är relativt korta och ger god chans till jobb. Alla vidareutbildningar är inte på universitetsnivå.

 

[Trasten]

Något av det viktigaste vi har i Sverige och som vi måste värna om är att kvinnor har möjligheten att lämna ett förhållande även om hon har barn, eller att mannen lämnar henne och hon ändå fixar ekonomin och livet. Kvinnors ekonomiska självständighet är en grundsten i det svenska samhället. Ingen ska behöva stanna i ett förhållande pga att de blir ensamstående mammor. Ingen.

Exakt! Detta är en lång tråd men enligt mig kan allt kokas ned till detta!

 

[Trasten]

Om man inte har nån utbildning så har man ju möjligheten att utbilda sig och få CSN. Det finns YH-utbildningar som är relativt korta och ger god chans till jobb. Alla vidareutbildningar är inte på universitetsnivå.

Nu är vi där igen. @Enya och om man följer citaten bakåt, @Bapelsin försöker visa att det inte alltid är fel på mamman utan att det finns omständigheter som är svåra att lösa. Ni kan så klart föreslå lösningar. Men då kan man visa på ytterligare problem. Och så vidare.

När du svarar så här på @Enya s förklaring på hur man kan hamna i ekonomiska problem, menar du att man får skylla sig själv om man inte hittar en lösning?

Vad har du för förklaring till att gruppen ensamstående mammor har så stor andel socialbidragstagare? Är de sämre än andra på att hitta lösningar? Eller får de skylla sig själva för att de valde att bli föräldrar? Eller är systemet sådant att det blir mycket svårare för en ensamstående mamma att få ihop barnomsorg, studier, extrajobb, bostad osv? Eller har du någon annan förklaring?

 

[Lingon]

Nu är vi där igen. @Enya och om man följer citaten bakåt, @Bapelsin försöker visa att det inte alltid är fel på mamman utan att det finns omständigheter som är svåra att lösa. Ni kan så klart föreslå lösningar. Men då kan man visa på ytterligare problem. Och så vidare.

När du svarar så här på @Enya s förklaring på hur man kan hamna i ekonomiska problem, menar du att man får skylla sig själv om man inte hittar en lösning?

Vad har du för förklaring till att gruppen ensamstående mammor har så stor andel socialbidragstagare? Är de sämre än andra på att hitta lösningar? Eller får de skylla sig själva för att de valde att bli föräldrar? Eller är systemet sådant att det blir mycket svårare för en ensamstående mamma att få ihop barnomsorg, studier, extrajobb, bostad osv? Eller har du någon annan förklaring?

Jag tror att en del (långt ifrån alla) har hängt upp sig för mycket på att mannen försörjer familjen. Och sen kommer dagen då mannen inte gör det längre och då har de ingen plan och inget eget sparande. Jag har sett det själv på mycket nära håll. Mannen tjänar bra och frun hoppar in som vikarie ibland eller jobbar deltid för att ta hand om barnen. Det funkar jättebra ekonomiskt så länge förhållandet håller. Det funkar framförallt jättebra för mannen som slipper VAB och föräldraledighet (och kan därmed avancera mer på jobbet). Sen funkar det fortsatt jättebra för mannen som sett till att hans ekonomi funkar men inte för kvinnan som förlitade sig på mannen. En klassisk kvinnofälla.

 

[Trasten]

Jag tror att en del (långt ifrån alla) har hängt upp sig för mycket på att mannen försörjer familjen. Och sen kommer dagen då mannen inte gör det längre och då har de ingen plan och inget eget sparande. Jag har sett det själv på mycket nära håll. Mannen tjänar bra och frun hoppar in som vikarie ibland eller jobbar deltid för att ta hand om barnen. Det funkar jättebra ekonomiskt så länge förhållandet håller. Det funkar framförallt jättebra för mannen som slipper VAB och föräldraledighet (och kan därmed avancera mer på jobbet). Sen funkar det fortsatt jättebra för mannen som sett till att hans ekonomi funkar men inte för kvinnan som förlitade sig på mannen. En klassisk kvinnofälla.

Ja där håller jag med. Och om man då väljer att ta ansvar för barnen och blir ensamstående med dem så får man det svårt ekonomiskt.

Vad tror du är viktigast? Att underlätta för ensamma mammor att studera och jobba extra och klara hyra och räkningar och stärka deras position i samhället? Eller borde vi låta hårda konsekvenser drabba dessa kvinnor som inte får ihop ekonomin?

(jag frågar för när man föreslår lösningar så där låter det lite som att man menar att de finns lösningar och de som inte löser det har valt själva och bör därför få ta konsekvenserna)

 

[Trist]

Fel tråd

 

[Enya]

Om man inte har nån utbildning så har man ju möjligheten att utbilda sig och få CSN. Det finns YH-utbildningar som är relativt korta och ger god chans till jobb. Alla vidareutbildningar är inte på universitetsnivå.

Nähä??

 

[Enya]

Nu är vi där igen. @Enya och om man följer citaten bakåt, @Bapelsin försöker visa att det inte alltid är fel på mamman utan att det finns omständigheter som är svåra att lösa. Ni kan så klart föreslå lösningar. Men då kan man visa på ytterligare problem. Och så vidare.

När du svarar så här på @Enya s förklaring på hur man kan hamna i ekonomiska problem, menar du att man får skylla sig själv om man inte hittar en lösning?

Vad har du för förklaring till att gruppen ensamstående mammor har så stor andel socialbidragstagare? Är de sämre än andra på att hitta lösningar? Eller får de skylla sig själva för att de valde att bli föräldrar? Eller är systemet sådant att det blir mycket svårare för en ensamstående mamma att få ihop barnomsorg, studier, extrajobb, bostad osv? Eller har du någon annan förklaring?

Tack! Tyckte det var ett märkligt svar på ett inlägg om man läst tråden, faktiskt.

 

[Enya]

Ja där håller jag med. Och om man då väljer att ta ansvar för barnen och blir ensamstående med dem så får man det svårt ekonomiskt.

Vad tror du är viktigast? Att underlätta för ensamma mammor att studera och jobba extra och klara hyra och räkningar och stärka deras position i samhället? Eller borde vi låta hårda konsekvenser drabba dessa kvinnor som inte får ihop ekonomin?

(jag frågar för när man föreslår lösningar så där låter det lite som att man menar att de finns lösningar och de som inte löser det har valt själva och bör därför få ta konsekvenserna)

Framför allt, de som inte löser det NU NU ska vi inte hjälpa och de får skylla sig själv. Ett märkligt resonemang. Saker ta tid, det tar tid med utbildning, det tar tid att få jobb osv. Tid helt enkelt.

 

[Trott]

Om man inte har nån utbildning så har man ju möjligheten att utbilda sig och få CSN. Det finns YH-utbildningar som är relativt korta och ger god chans till jobb. Alla vidareutbildningar är inte på universitetsnivå.

Det är så intressant att så många tycket att det "bara" är att börja plugga. Det är väldigt hård konkurrens om utbildningsplatserna på många utbildningar.
Jag själv som ska börja plugga en yh-utb nästa vecka fick höra av utbildningsledaren att det var ungefär 550 behöriga till vår utbildning, 45 blev antagna... Gissar att många utbildningar liknande siffror. I år sökte jag 5 utbildningar, denna var den enda jag kom in på. En var jag på reservplats 185. Och då har jag hyggliga betyg från gymnasiet så jag borde tekniskt sett ha goda chanser.

Har man en historik av att skolan kanske vart kämpig, kanske inte har kompletta betyg osv så är det inte så bara att börja plugga.

 

[Milosari]

Spånar vidare lite, kulturarbetare är väl sällan självförsörjande, om jag inte har missförstått så har det funnits någon sorts konstnärslön förr? Min mamma fick iallafall klara sig på bidrag och stipendier för i princip ingen klarar sig på det de säljer. Folk vill helt enkelt inte betala vad det kostar i tid och material att skapa ett konstverk. Men konst och kultur vill vi väl ha i vårt samhälle? Eller?

 

[parellikusken]

Spånar vidare lite, kulturarbetare är väl sällan självförsörjande, om jag inte har missförstått så har det funnits någon sorts konstnärslön förr? Min mamma fick iallafall klara sig på bidrag och stipendier för i princip ingen klarar sig på det de säljer. Folk vill helt enkelt inte betala vad det kostar i tid och material att skapa ett konstverk. Men konst och kultur vill vi väl ha i vårt samhälle? Eller?

Det är sant, men väldigt få fick konstnärslön. Men fortfarande lever många kulturarbetare på projekt- eller arbetsstipendier. Ett stort problem med det är att det inte är pensionsgrundande..
Men det är rätt OT känns det som.

 

[Strawberry]

Hur kommer det sig att privvade människor har ett behov av att tala om hur duktiga dom är?

Det finns flera i den här tråden som har en fruktansvärt hemsk syn på sina medmänniskor. Men som tur är, så är dessa personer en minoritet. Och jag hoppas att dessa personer en dag vaknar upp med empati.

Jag antar att din fråga mest var retorisk och att du inte vill ha något svar. Men nu får du ett ändå. Jag tror anledningen till att du upplever att privilegierade människor känner ett behov av att tala om hur duktiga dom är är för att privilegierade människor oftast också har behövt kämpa i livet. När man har kämpat för att uppnå något och sedan får höra att man lyckades för att man är privilegierad så kan man känna sig ganska förminskad. Och om man då i en diskussion berättar sin historia så kan det säkert framstå som att man försöker tala om hur duktig man är.

Du har läst inlägg i en tråd och kan utifrån det avgöra att människor du aldrig träffat har en fruktansvärt hemsk syn på sina medmänniskor?

 

[Fruentimber]

Jag tror anledningen till att du upplever att privilegierade människor känner ett behov av att tala om hur duktiga dom är är för att privilegierade människor oftast också har behövt kämpa i livet.

Det tror inte jag. Det räcker att födas som vit och medelklass så har du genast fler privilegier än många andra. Privilegier går lätt i arv.

 

[Albatross]

Det tror inte jag. Det räcker att födas som vit och medelklass så har du genast fler privilegier än många andra. Privilegier går lätt i arv.

Men måste det ena utesluta det andra? Jag är vit och akademiker (precis som mina föräldrar), vilket har givit mig flera privilegier. Tack vare mina privilegier har jag fått många möjligheter och sluppit vissa barriärer. Samtidigt har jag arbetat minst 60 timmar i veckan (ofta betydligt mer) under flera års tid för att ta mig till den plats där jag nu befinner mig. Jag har ofta arbetat "gratis" på helger och semestrar (just nu ägnar jag t.ex. en vecka av min semester åt att färdigställa en rapport) och har stött på både motgångar och bakslag (precis som de flesta andra). Så jag skulle vilja säga att privilegier kan ge dig ett försprång och i viss mån underlätta ditt arbete, men det betyder inte att du som privilegierad inte behöver kämpa.

 

[Saeta]

Jag antar att din fråga mest var retorisk och att du inte vill ha något svar. Men nu får du ett ändå. Jag tror anledningen till att du upplever att privilegierade människor känner ett behov av att tala om hur duktiga dom är är för att privilegierade människor oftast också har behövt kämpa i livet. När man har kämpat för att uppnå något och sedan får höra att man lyckades för att man är privilegierad så kan man känna sig ganska förminskad. Och om man då i en diskussion berättar sin historia så kan det säkert framstå som att man försöker tala om hur duktig man är.

Du har läst inlägg i en tråd och kan utifrån det avgöra att människor du aldrig träffat har en fruktansvärt hemsk syn på sina medmänniskor?

Jag har aldrig sagt att privvade människor inte har behövt kämpa. Självklart har många privvade människor också haft det tufft/kämpar på med sitt. Jag är glad för alla som det går bra för. Jag ser inte ner på folk som "föds med silversked i mun".

Nu har inte jag heller haft det dåligt i min uppväxt, och jag är på många sätt också privilegierad. Men inte går jag och talar om hur bra jag har det bland folk som har det sämre. Det är däremot skillnad på att berätta och berätta. Man får väl känna av "rummet" innan man öppnar munnen.

 

[Saeta]

Men måste det ena utesluta det andra? Jag är vit och akademiker (precis som mina föräldrar), vilket har givit mig flera privilegier. Tack vare mina privilegier har jag fått många möjligheter och sluppit vissa barriärer. Samtidigt har jag arbetat minst 60 timmar i veckan (ofta betydligt mer) under flera års tid för att ta mig till den plats där jag nu befinner mig. Jag har ofta arbetat "gratis" på helger och semestrar (just nu ägnar jag t.ex. en vecka av min semester åt att färdigställa en rapport) och har stött på både motgångar och bakslag (precis som de flesta andra). Så jag skulle vilja säga att privilegier kan ge dig ett försprång och i viss mån underlätta ditt arbete, men det betyder inte att du som privilegierad inte behöver kämpa.

Men ingen har väl sagt att privvade människor inte behöver kämpa?