En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 8

[Ava22]

Sådär. 42 st ägglossningstest beställda. Om jag fattar de rätt så bör jag börja testa redan första mensfria dagen och dra in mannen i sängkammaren när de uppstår en stegring.

Och fråga två, när och hur ofta skall man testa? Åker ju sådär passligt på resa på fredag och är borta en vecka

Jag körde två gånger om dagen, morgonen (passade bäst iom jobbet) och em när jag kom hem från jobbet. Så runt 06 och 16.30.

 

[snow]

Tack för att ni tagit er tid att svara!

- Man kan inte planera allt.
- Om du är orolig för PCO eller annat, kontakta en gynekolog. Det är inte fel att gå på kontroller även om man inte önskar att bli gravid. Det finns så mycket annat än bara fortplantningen som påverkas av hormoner och fortplantningsorganen.
- Våga be om hjälp. Och våga leva livet. Jag VILL bli gravid, men ändå vägrar jag låta livet stå på paus i väntan på det där plusset. Jag har redan låtit bli så mycket jag hade kunnat och velat göra bara för att jag istället gått och väntat på graviditet, i onödan. Så nu köper jag istället festivalbiljetter, konsertbiljetter och planerar träningar och resor som jag vill göra. För varför ska en EVENTUELL graviditet stoppa mig? Varför ska jag sluta leva och må bra och göra det jag mår bra av, när jag inte ens är gravid eller begränsad än? (Jag dricker inte alkohol eller röker redan som det är, så för mig blir det inte så många "begränsningar" om jag någon dag blir gravid.)

Kloka ord, du har rätt! Jag kommer heller inte pausa någonting i mitt liv (som jag trivs bra med!); det är bara det att det vore lite halvdålig timing att bli gravid tidigt under nästa år. Jag ska även försvara min avhandling i januari 2017 så det vore inte helt optimalt om en unge skulle dimpa ner precis då... Men efter det går bra .

Lite av tanken med att skippa hormoner är ju att se om mensen kommer igång som den ska. Gör den inte det efter x månader kommer jag att kolla upp det, helt klart. Jag har inte riktigt brytt mig om huruvida jag eventuellt har PCO, för det påverkar ju ingenting förrän man försöker bli gravid.

@snow
Sluta med hormoner verkar som en bra start.

Vore det en katastrof om du blir gravid och missar maratonet?

Nää, det vore inte katastrof. Lite tråkigt men knappast världens undergång. Jag ska även disputera i januari 2017 och nu när jag är så nära min doktorstitel fixar jag gärna det också innan det blir familj . Jag antar att jag är en typisk "modern karriärkvinna" som pluggat i en halv evighet (nästan 10 års universitetsstudier inklusive forskarutbildningen kommer det bli!) och vill skaffa barn först när studier osv är överstökat.

Jag säger som @lil-sis, börja med att sluta med hormonerna och ta det därifrån.

Sen om man läser lite mellan raderna på det du skrivit så kan jag ana mig till att du tränar ganska hårt och mycket. Stämmer det?

Risken är då att du har för lite underhudsfett för att få ägglossning. Vad man får göra då är att dra ner på träningen och äta mer.

Risken är att du kanske får "offra" mer än vad du hade tänkt dig för att få barn. Men det är ju inte för alltid utan faktiskt bara frågan om en kort period i livet som resulterar i något som du förhoppningsvis har glädje av på ett eller annat sätt för resten av livet.

Jag brukar alltid tänka att "Var sak har sin tid i livet" och just nu en liten period i ditt liv kanske det blir en liten ommöblering i prioriteringarna.

Jag har en i min bekanskapskrets som höll på mycket med träning, bla sprungit maraton på många olika håll i världen. Hon fick lägga träningen och tävling på hyllan ett tag för att kunna bli gravid (liknande historia som din). Detta var givetvis mycket jobbigt. Men sedan när hon kunde börja träna för fullt igen efter graviditeten så upptäckte hon att visst hade hon tappat en massa kondition och så men hon hade blivit mycket starkare rent mentalt. Envisare, segare och mer tålamodig (hennes beskrivning).

Kanske kan det bli så för dig också? Visst du tappar/missar något ett tag men kanske kan du också vinna något som hjälper dig i din satsning?

Ja, jag tränar fortfarande mycket men ligger inte lågt på underhudsfett längre (BMI ca 23-24 någonting). Men visst, blir det så att jag måste göra avkall på träningen för att bli gravid så kommer jag såklart att göra det. Jag vet också många mammor som presterar superbra! Jag är lite nojig för eventuell graviditet och vad det ska göra med min kropp - jag är ju så van att kunna göra precis vad jag vill rent fysiskt - men nu är ju det premisserna för att kunna skaffa biologiska barn så då får jag fixa det också helt enkelt .

Det verkar i alla fall inte som att jag är helt ute och cyklar när det gäller att sluta med hormonerna även om jag inte vill bli gravid direkt. Det får bli så efter nyår! Kan ju även vara intressant att se "vad man är för en person" efter så pass många år på hormontillskott....

 

[lil-sis]

Tack för att ni tagit er tid att svara!



Kloka ord, du har rätt! Jag kommer heller inte pausa någonting i mitt liv (som jag trivs bra med!); det är bara det att det vore lite halvdålig timing att bli gravid tidigt under nästa år. Jag ska även försvara min avhandling i januari 2017 så det vore inte helt optimalt om en unge skulle dimpa ner precis då... Men efter det går bra .

Lite av tanken med att skippa hormoner är ju att se om mensen kommer igång som den ska. Gör den inte det efter x månader kommer jag att kolla upp det, helt klart. Jag har inte riktigt brytt mig om huruvida jag eventuellt har PCO, för det påverkar ju ingenting förrän man försöker bli gravid.



Nää, det vore inte katastrof. Lite tråkigt men knappast världens undergång. Jag ska även disputera i januari 2017 och nu när jag är så nära min doktorstitel fixar jag gärna det också innan det blir familj . Jag antar att jag är en typisk "modern karriärkvinna" som pluggat i en halv evighet (nästan 10 års universitetsstudier inklusive forskarutbildningen kommer det bli!) och vill skaffa barn först när studier osv är överstökat.



Ja, jag tränar fortfarande mycket men ligger inte lågt på underhudsfett längre (BMI ca 23-24 någonting). Men visst, blir det så att jag måste göra avkall på träningen för att bli gravid så kommer jag såklart att göra det. Jag vet också många mammor som presterar superbra! Jag är lite nojig för eventuell graviditet och vad det ska göra med min kropp - jag är ju så van att kunna göra precis vad jag vill rent fysiskt - men nu är ju det premisserna för att kunna skaffa biologiska barn så då får jag fixa det också helt enkelt .

Det verkar i alla fall inte som att jag är helt ute och cyklar när det gäller att sluta med hormonerna även om jag inte vill bli gravid direkt. Det får bli så efter nyår! Kan ju även vara intressant att se "vad man är för en person" efter så pass många år på hormontillskott....

Jag skulle lägga lite pengar på Äl-stickor och sen bara ligga skyddat när de ger utslag (om de gör det). Då är inte risken särskilt stor att du blir gravid för tidigt

 

[HeleneK]

Fantastiska vårdgaranti!
Jag hade fått remiss till Karolinska för IVF och kötiden var 7-9 månader, kändes ju väldigt trist. Så jag ringde Vårdgarantikansliet för att höra hur långt jag skulle behöva åka, föreställde mig Örebro eller Linköping. Men tydligen fanns det tid på st Görans sjukhus, det blev alltså till och med lite närmre för oss!!!!
Så antagligen blir det start i början på nästa år, tjohooo!!!

 

[Cynthia]

Hemma igen efter ul 2 efter vi påbörjade ivfstimuleringen. Det fanns fortfarande ca 15 folliklar 5-6 mm stora i varje äggstock och bara en enda follikel hade vuxit enligt plan till 17 mm, så nu blir det högre dos menopur och ett tredje ul på fredag som var preliminär dag för äggplock. Jag hoppas verkligen några till kan tänka sig att växa så att vi får ut ett tiotal åtminstonde. Det skulle vara skönt att ha några i frysen om det första inte tar sig. Annars blir det ett försök åt skogen och bara två landstingsfinansirade kvar.

Jag blir så less, varför kan inte min kropp en enda gång göra som den blir tillsagd??

 

[Cynthia]

Safir - ÄL 15/9 BIM 29/9, Försök nr 14, 28 år, inga barn
Is - ÄL 27/10 BIM 10/11, utan p medel sedan sep 14, 27 år, inga barn
tolksele - ÄL 29/10, BIM 12/11 försök nr 1, 26 år, inga barn

em-pirre - FET3 7/12 eller 8/12

lil-sis - FET1 när ev ägglossning behagar dyka upp.

malumbub - seriöst sedan 2014, 32 år, inga barn. PCO. Provera-behandling. Spolning i december.

Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

Cynthia - IVF pågår. ÄP 5-6/12? Försökt i mer än ett och ett halft år. 31 år, inga barn

Halali - IVF-kö Linköping. Endometrios samt hypofystumör som stör hormonerna. 31, aldrig varit gravid.

MEJ84 - Första IVF bsöket 17/12. 31 år, aldrig varit gravid. Stopp i äggledarna

Humla - PCO, Letrozol nästa cykel, försökt 6 mån, 30 år, inga barn.

Vinkelina- gravid på första försöket, missfall vecka 11-fostret har troligen dött ett par veckor innan. Väntar nu på kroppens omstart, 31 inga barn.

Viadukt - startar med Letrozole, försök 2, inga barn, 28 år.

Ms_Antrop - Första IVF-besöket 11/11. 30 år, gravid 1 gång för 2 år sedan (missfall v.11). Ny sambo som är steriliserad. Inga barn, sambon har 4 barn sen tidigare.

Thalbaz - Väntar på ÄL efter första omgången pergotime, ett MF, 27 år, inga barn.

 

[AnnaKarin]

Hej tråden!

Jag har en fundering som jag gissar att ni kanske kan ge lite input kring. Jag och min sambo har kilat stadigt () i sex år nu och har planer på att inom en överskådlig framtid försöka avla fram en avkomma. Förutom att jag nojar lite kring vad en eventuell graviditet innebär rent fysiskt, så gnager det också i mig att jag har en känsla av att det kanske inte kommer bli så lätt att faktiskt hamna där.

Nu blev det visst en roman här, ursäkta! Min lilla nojning kring ovan nämnda förslag är om jag typ skulle tabba mig helt och faktiskt bli gravid snabbt (vilket magkänslan inte säger men den kan ju ha fel). Jag är lite av ett planeringsfreak vilket verkar vara svårt i dessa sammanhang. Hur hade ni tänkt/gjort om ni var jag och visste att ni helst inte ville bli gravida innan ett visst datum men samtidigt nojade lite över att det kanske blir svårt? Jag är 28 kan tilläggas, fyller 29 i februari.

Jag har en lite liknande historia som dig (är 28, fyller 29 nästa år) och jag och sambon hade pratat en del om det här med att skaffa barn. Han ville skaffa barn nu, och jag ville skaffa barn "om ett tag". Jag har alltid haft en känsla av att jag inte skulle ha så lätt för att bli gravid (mina föräldrar hade till exempel svårt för att få barn, och jag misstänkte att det kanske kunde vara ärftligt. Inget som jag brydde mig om att rota djupare i, eftersom jag inte hade tänkt att skaffa barn NU.)
Jag hade dessutom läst en hel del om att det var normalt att det tog flera månader - upp mot ett halvår eller så - innan hormoner var ur kroppen, så vi beslutade oss för att jag skulle sluta äta p-piller vid nyår förra året, och sedan skulle vi använda Natural Cycles istället. Vi tyckte inte heller att det var så himla skoj med kondom, men körde på med det en tid innan vi började slarva. Jag tänkte att "äsch, det kommer ändå inte att hända något" och sambon tänkte att "yes, nu kanske det tar sig".

Det tog sig på typ första försöket. (Eller första slarvet, beroende på vem av oss du frågar. ) Är nu i vecka 32.

Så, jag skulle faktiskt rekommendera att du inte väljer hormonfritt och kondom, om du tror att du kommer att slarva med kondom och faktiskt verkligen inte vill bli gravid just nu. För, även om man är övertygad om motsatsen (som jag var) så kan det ibland ta sig direkt. Trots att man kanske varit övertygad om att man skulle ha svårt att plussa. Nu visste jag ju att jag "lekte med elden", så jag var väl inte helt aningslös när jag plussade sen, men jag var onekligen rätt förvånad och chockad (och lite missnöjd med tajmingen). Men men, nu är han snart här. Om du ändå vill köra hormonfritt, slarva inte med kondomerna.

 

[Retro]

Hej tråden!

Jag har en fundering som jag gissar att ni kanske kan ge lite input kring. Jag och min sambo har kilat stadigt () i sex år nu och har planer på att inom en överskådlig framtid försöka avla fram en avkomma. Förutom att jag nojar lite kring vad en eventuell graviditet innebär rent fysiskt, så gnager det också i mig att jag har en känsla av att det kanske inte kommer bli så lätt att faktiskt hamna där.

För att försöka göra en lång historia kort så har jag i princip aldrig haft regelbunden mens på "naturlig väg". Fick mens när jag var 14 och hamnade sedan i ätstörningsträsket som 16-åring (underviktig men ej diagnostiserad med anorexia, skulle snarare säga ortorexi nu i efterhand). Jag hade vad jag minns nästan ingen mens under gymnasietiden. Blev utredd av läkare och gynekolog och de kollade då även på äggstockarna. Jag tror (observerar tror) att gynekologen då sa att jag hade många små äggblåsor - är det det som kallas PCO? - men att det såg bra ut annars. Jag brydde mig inte så himla mycket om konsekvenserna av detta när jag var 18 eftersom jag endast var intresserad av att gå upp så pass mycket i vikt att jag fick träna igen... vilket jag lyckades med, men jag låg sedan på en ganska låg vikt samt tränade hårt fram till att jag var 21 ungefär. Började någonstans i den vevan äta p-piller också och har fortsatt med det (eller det har varit p-ring de senaste 6 åren). Mao: jag har noll koll på min menscykel eller annat som har med fortplantning att göra, men möjligen PCO. Jag kan också nämna att jag har haft uppehåll från p-medel ett par månader och då inte fått mens. Barnmorskan tog då ett blodprov eftersom jag tyckte att det var lite konstigt att den inte kom alls, men fick bara svar via ett brev på posten att "allt såg normalt ut". Jaha, tänkte jag och utredde inte detta närmare, eftersom jag just då inte var intresserad av att bli gravid och mens i sig är ju ingenting man saknar, egentligen. Sen tröttnade jag på kondom och började med p-ring igen....

Om jag levde i en optimalt planerad värld så skulle jag vilja bli gravid i slutet på augusti nästa år. Detta för att jag är anmäld till ett fjällmarathon i början på augusti som jag gärna vill springa. Dock, med alla mina farhågor i åtanke så funderar jag på att sluta med hormon p-medel typ vid årsskiftet och kanske testa nån sån här termometer-metod istället, som då tydligen ska hålla koll på ägglossning osv (samt köra kondom såklart om jag är osäker - tycker dock att kondom är rätt tråkigt och avtändande, därav har det aldrig riktigt fungerat för mig). Det vore intressant att se om min kropp tänker hitta något slags regenbundet mönster eller ej, och liksom förbereda mig lite mentalt om det nu visar sig att den är omedgörlig.

Nu blev det visst en roman här, ursäkta! Min lilla nojning kring ovan nämnda förslag är om jag typ skulle tabba mig helt och faktiskt bli gravid snabbt (vilket magkänslan inte säger men den kan ju ha fel). Jag är lite av ett planeringsfreak vilket verkar vara svårt i dessa sammanhang. Hur hade ni tänkt/gjort om ni var jag och visste att ni helst inte ville bli gravida innan ett visst datum men samtidigt nojade lite över att det kanske blir svårt? Jag är 28 kan tilläggas, fyller 29 i februari.

Jag har heller aldrig haft regelbunden mens, dock har jag ingen ätstörningsproblematik eller liknande i bakgrunden. Jag och sambon hade kört kondom i flera år när vi beslutade oss för att skaffa barn. Eftersom min cykel varierar någonstans mellan 31 och 86 dagar (efter att jag hållit koll på den i något år fick jag fram de siffrorna) hade vi ingen aning om när jag hade ägglossning och kunde alltså bara testa. Jag blev gravid på bokstavligen första försöket.

Mitt råd är, kan du tänka dig att bli gravid så slarva med p-medel, vill du absolut göra färdigt det du planerat först så vänta! Jag trodde verkligen att det skulle ta något år för oss att få till det, jag kan ju ha mens ca 5 gånger på ett år så då har man inte så många chanser, men det tog sig direkt.

 

[snow]

@AnnaKarin och @Retro

Tack för er input! Jag har ju aldrig försökt bli gravid utan har precis som er bara känslan av att det kanske blir svårt. Intressant att man kan bli totalt motbevisad... Min pappa kallar mamma för "frögurkan" ibland eftersom hon blev gravid på första försöket x2 (och de har två barn, mig och min bror) så om jag har hennes gener kanske det går fort. Man har ju verkligen ingen aning!

Jag tror att jag kan motivera mig att inte slarva med kondom så länge risken är att ev avkomma föds innan januari 2017. Så i juni-juli någon gång gissar jag att jag kommer skita i det helt och så får det bli som det blir... Som det känns just nu skulle jag vilja "rena" kroppen från hormoner även av andra skäl, typ för att se hur/om de påverkar mig på något sätt. Jag har väl inte direkt märkt av några biverkningar men å andra sidan har jag tagit dem så himla länge. Tänk om jag blir gladare och får mer sexlust? Det hade också varit kul

 

[IsisEm]

Jag tycker mig märka av lite ökade flytningar nu. Inte så att det rinner, men det är lite extra kladdigt liksom. Känner inte riktigt igen det sedan tidigare men det kan väl bero på vad som helst. Det skulle ju kunna vara inför mensen, men så har det inte varit förut. Är kanske heller inget vanligt tecken på förestående mens, men man vet ju aldrig.

 

[vinkelina]

Hälsningar från livmodern: eftersom du inte skickade hit en spermie när vi bad om det, tänkte vi ny straffa dig med syndafloden och mensvärk from.......

Vissa saker är man tacksam att man glömt bort, 10 år på piller

 

[Retro]

@AnnaKarin och @Retro

Tack för er input! Jag har ju aldrig försökt bli gravid utan har precis som er bara känslan av att det kanske blir svårt. Intressant att man kan bli totalt motbevisad... Min pappa kallar mamma för "frögurkan" ibland eftersom hon blev gravid på första försöket x2 (och de har två barn, mig och min bror) så om jag har hennes gener kanske det går fort. Man har ju verkligen ingen aning!

Jag tror att jag kan motivera mig att inte slarva med kondom så länge risken är att ev avkomma föds innan januari 2017. Så i juni-juli någon gång gissar jag att jag kommer skita i det helt och så får det bli som det blir... Som det känns just nu skulle jag vilja "rena" kroppen från hormoner även av andra skäl, typ för att se hur/om de påverkar mig på något sätt. Jag har väl inte direkt märkt av några biverkningar men å andra sidan har jag tagit dem så himla länge. Tänk om jag blir gladare och får mer sexlust? Det hade också varit kul

Jag tycker faktiskt att det var väldigt skönt att sluta med hormoner i god tid, har ingen aning om det hjälpte men det var bra av andra anledningar för mig att inte äta hormoner.

 

[idapida]

Hemma igen efter ul 2 efter vi påbörjade ivfstimuleringen. Det fanns fortfarande ca 15 folliklar 5-6 mm stora i varje äggstock och bara en enda follikel hade vuxit enligt plan till 17 mm, så nu blir det högre dos menopur och ett tredje ul på fredag som var preliminär dag för äggplock. Jag hoppas verkligen några till kan tänka sig att växa så att vi får ut ett tiotal åtminstonde. Det skulle vara skönt att ha några i frysen om det första inte tar sig. Annars blir det ett försök åt skogen och bara två landstingsfinansirade kvar.

Jag blir så less, varför kan inte min kropp en enda gång göra som den blir tillsagd??

Jag vet hur det känns, fick avbryta två stimuleringar för att äggen växte för sakta. På mig funkade det långa protokollet istället.

Men avbruten stimulering kostade "inga försök" för mitt landsting iallafall.
Har du kollat med ditt landsting?

 

[viadukt]

@AnnaKarin och @Retro

Tack för er input! Jag har ju aldrig försökt bli gravid utan har precis som er bara känslan av att det kanske blir svårt. Intressant att man kan bli totalt motbevisad... Min pappa kallar mamma för "frögurkan" ibland eftersom hon blev gravid på första försöket x2 (och de har två barn, mig och min bror) så om jag har hennes gener kanske det går fort. Man har ju verkligen ingen aning!

Jag tror att jag kan motivera mig att inte slarva med kondom så länge risken är att ev avkomma föds innan januari 2017. Så i juni-juli någon gång gissar jag att jag kommer skita i det helt och så får det bli som det blir... Som det känns just nu skulle jag vilja "rena" kroppen från hormoner även av andra skäl, typ för att se hur/om de påverkar mig på något sätt. Jag har väl inte direkt märkt av några biverkningar men å andra sidan har jag tagit dem så himla länge. Tänk om jag blir gladare och får mer sexlust? Det hade också varit kul

Eller får fett hår och bli finnig som en tonåring, också effekter av att sluta med hormoner vid PCO eller kanske mer PCOS. Jag saknar mina p-piller!

 

[em-pirre]

Hemma igen efter ul 2 efter vi påbörjade ivfstimuleringen. Det fanns fortfarande ca 15 folliklar 5-6 mm stora i varje äggstock och bara en enda follikel hade vuxit enligt plan till 17 mm, så nu blir det högre dos menopur och ett tredje ul på fredag som var preliminär dag för äggplock. Jag hoppas verkligen några till kan tänka sig att växa så att vi får ut ett tiotal åtminstonde. Det skulle vara skönt att ha några i frysen om det första inte tar sig. Annars blir det ett försök åt skogen och bara två landstingsfinansirade kvar.

Jag blir så less, varför kan inte min kropp en enda gång göra som den blir tillsagd??

Det går säkert bra. Sen är det ju flera punkterade folliklar tyvärr ingen garanti för att man får flera ägg, och även om man får flera ägg blir inte alla befruktade, och inte alla befruktade ägg utvecklas normalt heller. Så som vanligt finns noll garantier och man kan inte annat än att hålla tummarna. (Nä vadå bitter...)

 

[Flixon]

@snow , jag mådde mycket bättre utan preventivmedel, blev dock gravid på 1a försöket (slutade i missfall) men sen körde vi lite säkra perioder då jag skulle koniseras pga cellförändringar. Det funkade bra för oss, sen blev jag gravid på 1a riktiga försöket igen. Så för oss gick det jättebra med säkra perioder men det är ju långt ifrån alla det funkar för Jag skulle nog inte chansa när du ändå har saker du vill hinna med innan en graviditet (full förståelse, jag ville vara ogravid på vår bröllopsresa tex).

 

[Amk]

@AnnaKarin och @Retro

Tack för er input! Jag har ju aldrig försökt bli gravid utan har precis som er bara känslan av att det kanske blir svårt. Intressant att man kan bli totalt motbevisad... Min pappa kallar mamma för "frögurkan" ibland eftersom hon blev gravid på första försöket x2 (och de har två barn, mig och min bror) så om jag har hennes gener kanske det går fort. Man har ju verkligen ingen aning!

Jag tror att jag kan motivera mig att inte slarva med kondom så länge risken är att ev avkomma föds innan januari 2017. Så i juni-juli någon gång gissar jag att jag kommer skita i det helt och så får det bli som det blir... Som det känns just nu skulle jag vilja "rena" kroppen från hormoner även av andra skäl, typ för att se hur/om de påverkar mig på något sätt. Jag har väl inte direkt märkt av några biverkningar men å andra sidan har jag tagit dem så himla länge. Tänk om jag blir gladare och får mer sexlust? Det hade också varit kul

Vi har en lite liknande situation som du, på så sätt att vi börjar bli redo för att se om det blir barn men ändå inte vill ha det en viss tid. Min kropp började jävlas nåt enormt när jag hade p-stav, så nu har den rykt och det är faktiskt skönt att ha en kropp som inte är påverkad av hormoner utifrån, så att säga. Det räcker gott med de som är igång ändå!

Nu använder vi kondom, men då jag inte är något stort fan av det har vi diskuterat att ha säkra perioder när min menscykel kommit igång ordentligt. Jag tänker att det är bra att kroppen får "rulla" igång så att man vet mer om hur man känner sig och hur den fungerar, och så får man gå "all in" när det väl är bra timing.

 

[em-pirre]

Vi har en lite liknande situation som du, på så sätt att vi börjar bli redo för att se om det blir barn men ändå inte vill ha det en viss tid. Min kropp började jävlas nåt enormt när jag hade p-stav, så nu har den rykt och det är faktiskt skönt att ha en kropp som inte är påverkad av hormoner utifrån, så att säga. Det räcker gott med de som är igång ändå!

Nu använder vi kondom, men då jag inte är något stort fan av det har vi diskuterat att ha säkra perioder när min menscykel kommit igång ordentligt. Jag tänker att det är bra att kroppen får "rulla" igång så att man vet mer om hur man känner sig och hur den fungerar, och så får man gå "all in" när det väl är bra timing.

Minns jag fel eller tog det väldigt länge senast? Var det oförklarligt eller var det problem hos honom? Jag antar att du har en ny partner (Grattis!)

 

[Amk]

Minns jag fel eller tog det väldigt länge senast? Var det oförklarligt eller var det problem hos honom? Jag antar att du har en ny partner (Grattis!)

Det tog 1,5 år sist, och vi påbörjade fertilitetsutredning som dock avbröts eftersom jag blev gravid. Sedan fick jag missfall i v.11, och sedan skilde vi oss bara några månader senare... kanske spelade missfallet in, jag vet inte. Dock blev det väldigt bra för oss båda, såhär i efterhand. Jag träffade min nuvarande sambo för ett år sedan nu och ja... tydligen är livet väldigt oförutsägbart. Vill minnas att @lil-sis också bytte man i barnskaffandet, och har följt både henne och dig sedan dess. Kanske blir vi gravida samtidigt, sådär 3 år senare? Jag håller tummarna för er iallafall!

 

[malumbub]

Men shit, spolning kl 8 imorn.