En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 6

[Ava22]

Denna fina tråd!!

 

[Tora]

Så fint du skriver! Jag förstår hur du känner, tror jag, eller till del i alla fall. Den korta tid jag hann vara gravid, även fast vi nog knappt vågade tro på det, så var det ändå en hel massa tankar och känslor och planer som slogs sönder. Men jag fick en massa fina ord och tankar från @Tora och flera andra i den här tråden som gjorde att jag kände att det var ok att faktiskt vara riktigt ledsen och besviken och arg och allt vad som kom upp. Så låt dig själv sörja det som inte blev och prata med din man om hur ni känner. Jag hoppas verkligen att ni snart får det ni önskar! Kram!

Vad glad jag blir att jag i alla fall kunde ge dig lite stöd mitt i allt elände

 

[Ray]

Tack. Precis, för mig kvittar det, vi hann med att planera, fundera och det låter kanske löjligt, men älska det barn som inte blev. Känns märkligt nu när jag skriver det och läser det, men så var det. Vi vill så gärna ha barn och ändå försökt länge, varit på utredningar mm. Det var som en stor sten som föll från mina axlar. Och så kom den tillbaka, ännu tyngre än förut. SKITJOBBIGT.
Men jag vill gå vidare, jag vill att vi ska få uppleva en graviditet igen och förhoppningsvis att den går bra och vi får ett litet knyte som består hälften av mig och den jag älskar mest, min man.

Fint skrivet!
Tror vi är väldigt olika men jag blir väldigt berörd av det du skriver och hoppas verkligen det går bra för er nästa gång!

Med en veckas distans till det hela är jag lite fascinerad över min kropp som kvinna. För första gången! Märk att jag har ett barn redan. Och först nu slår det mig att kvinnokroppen är fantastisk till sin funktion... Jag har aldrig känt mig bekväm i kvinnorollen, alltid känt mig som en dålig version av kvinna på nåt vis. Och just idag slog det mig att jag mognade mer av ett missfall än av en graviditet.... Man kanske lär sig något när man drar packningen tillbaka till busshållplatsen?

 

[MikaTela]

Jag avbokade förresten tiden jag skulle lämnat blod, vill inte känna att jag riskerar något. Får boka in en ny tid när/om mensen kommit istället.

Jag var i samma velande som dig i höstas.
Då jag går hos en blodbuss som bara dyker upp 3 gånger om året bestämde jag mig till sist att ta chansen.
Läste en del och ingenstans varnades det för det när det är så pass tidigt så att man inväntar mens.
Därför har jag valt att ge blod när bussen kommer, dock tar jag ett extra gravtest innan för säkerhets skull.
Och jag är glad att jag har tagit det beslutet för jag har hunnit med att lämna blod 2 gånger sen dess och jag lär hinna med en tredje gång då bussen kommer igen 11 juni.

 

[MikaTela]

Men det känns som jag står kvar på samma ställe i livet som för 2år sen. Jag vill mer.

Suck

Jag förstår precis vad du menar med detta.
Jag var på samma ställe med min sambo i flera år. Jag ville, men han kände sig inte redo.
Till slut mådde jag så dåligt själv över att åldern, tiden och allt rann ifrån mig medans vi stod still på samma ställe som flera år tidigare.
Då tog jag mig ett rejält snack med sambon att detta var faktiskt en viktig fråga i vårt förhållande och för mitt välmående.
Han ville hela tiden avvakta framåt och ja, för mig var framtiden redan ikapp mig så nu var det dags för honom att tänka igenom saker och ting ordentligt och välja om han ville följa med tåget.

Jag är ju, som du vet, ett år yngre än dig däremot är ju min sambo 38 år.
Det du känner inom dig är den så välkända kvinnliga "biologiska klockan".

 

[malumbub]

/så-satans-trött-på-att-kissa-på-pinne-utan-att-det-händer-något

Ooooooooja

 

[malumbub]

Negativ på grav.test, så min mensvärk direkt efter mens måste bero på nånting annat.
Kommit igång med ÄL-test morgon och kväll och idag hade jag ett svaaaaaaagt streck att glo på. Återkommer imorn.

 

[lil-sis]

Jaha verkar som att jag får mens nu igen. Kanske kan få en ägglossning den här månaden då...

Eller inte. Sedan jag tappat typ massor i vikt så kommer sambon längre in och numer blöder jag tydligen efter sex. Inkl kramp i livmodern. Känns ju bra. Eller inte.

 

[Myzan87]

Jobbigt när det är så. Och fruktansvärt frustrerande.

Just det där med att vilja ha barn är oftast en extremt stark känsla. Till slut så tänker man på det så gott som hela tiden.

Jag hoppas att ni hamnar på samma buss snabbt

(Och där kopplade jag till temat buss och graviditet )

Ja och det är svårt att inte tjata hål i öronen på honom

Tack, det får vi hoppas att han gör! Försöker säga till honom att bli gravid och få barn går inte på två röda utan kan ta ett tag och när det väl är ett plus på stickan så har man lite tid att förbereda sig.

Haha ja...och min sambo kör lastbil så han får tippa av all velighet

 

[Myzan87]

Jag förstår precis vad du menar med detta.
Jag var på samma ställe med min sambo i flera år. Jag ville, men han kände sig inte redo.
Till slut mådde jag så dåligt själv över att åldern, tiden och allt rann ifrån mig medans vi stod still på samma ställe som flera år tidigare.
Då tog jag mig ett rejält snack med sambon att detta var faktiskt en viktig fråga i vårt förhållande och för mitt välmående.
Han ville hela tiden avvakta framåt och ja, för mig var framtiden redan ikapp mig så nu var det dags för honom att tänka igenom saker och ting ordentligt och välja om han ville följa med tåget.

Jag är ju, som du vet, ett år yngre än dig däremot är ju min sambo 38 år.
Det du känner inom dig är den så välkända kvinnliga "biologiska klockan".

Frågan är hur länge de vill vänta? För man kan vänta så tiden bara rinner förbi och så kommer dom på när de är pensionärer att det hade varit kul med barnbarn..

Och för min del så är det svårt att inte pressa på förmycket för då finns risken att han känner sig instöngd och lämnar, vilket man inte vill.

Ush, inte lätt det dära

 

[em-pirre]

Det där med att tro att man inte kan bli gravid är inte direkt ovanligt. För det mesta funkar det dock som det skall.

Det är ju fortfarande mycket man inte vet när det kommer till graviditeter.

Du har ju som jag har förstått det aldrig blivit gravid alls under två år. Har du provat att testa innan mens med några av de där ruskigt tidiga gravtesterna? Eller har du någon/några gånger kört med LH-stickorna ända fram tills du får mens?

Med IVF så går man ju förbi en hel del steg som kan gå fel.

Tex även om din mans spermaprov såg bra ut så kan de sakna något enzym som gör att de kan befrukta ett ägg. Även om det såg ut som om du hade bra passage så kanske flimmerhåren som för ägget till livmodern saknar ett enzym som gör att de inte kan utföra sitt jobb ordentligt.

Kanske är det trots allt någon vajsing på din ägglossning.

Det är som sagt så väldigt mycket man inte vet hur det fungerar.

Så jag tycker inte du skall förkasta IVF:en riktigt än. Den kan lura naturen både en och två gånger.

Nej, jag har absolut inte förkastat IVF. Jag bara oroar mig lite. Speciellt eftersom alla bara antar att IVF är lika med gravidiet, vilket inte alls är sant. Endast 30-40% av alla embryoinsättninar leder till klinisk graviditet. Med frysta embryon är talet lite lägre.

Och nej, jag har aldrig testat positivt, enbart negativa tester på BIM. Bara tidiga tester. Gun använder orden "supersperma" och "utmärkta hormonnivåer, men man vet ju givetvis inte hur det fungerar på cellnivå. Ägglossningen fungerar enligt prov, stickor och känningar alldeles utmärkt. Progesteronet stiger och sjunker som det ska, och mensen kommer som en klocka 15 dager efter positivt äl-test (14 dagar efter ÄL).

 

[Ava22]

Jag förstår precis vad du menar med detta.
Jag var på samma ställe med min sambo i flera år. Jag ville, men han kände sig inte redo.
Till slut mådde jag så dåligt själv över att åldern, tiden och allt rann ifrån mig medans vi stod still på samma ställe som flera år tidigare.
Då tog jag mig ett rejält snack med sambon att detta var faktiskt en viktig fråga i vårt förhållande och för mitt välmående.
Han ville hela tiden avvakta framåt och ja, för mig var framtiden redan ikapp mig så nu var det dags för honom att tänka igenom saker och ting ordentligt och välja om han ville följa med tåget.

Jag är ju, som du vet, ett år yngre än dig däremot är ju min sambo 38 år.
Det du känner inom dig är den så välkända kvinnliga "biologiska klockan".

Åldern är min största stressfaktor. Jag är 31, maken är 32. Ingen direkt ålder så, men jag vill gärna ha ett liv efter barnen också, med barnbarn och allt. Vill inte vara för gammal för det. Sen vet man ju inte vad som händer i framtiden och allt. Men det är just åldern som stressar mig mest.

 

[Whirlie]

Eller inte. Sedan jag tappat typ massor i vikt så kommer sambon längre in och numer blöder jag tydligen efter sex. Inkl kramp i livmodern. Känns ju bra. Eller inte.

Oj, vad säger gun om det? Är han jättelång? Ok att det kan göra ont men blöda känns lite väl! Hur hårt kör ni egentligen (ursäkta frågan)? Om det gör ont för dig så det inte är skönt så måste ni se över hur ni har sex. Välj ställningar där han inte kommer så långt in, och så får han lära sig att vända innan den är i botten. Det får sparas till de gånger du är riktigt upphetsad och blodgylld (om det är skönt då). Ursäkta om jag låter mästrande, men för mig är det viktigt att sex är skönt "för alla".

 

[em-pirre]

Oj, vad säger gun om det? Är han jättelång? Ok att det kan göra ont men blöda känns lite väl! Hur hårt kör ni egentligen (ursäkta frågan)? Om det gör ont för dig så det inte är skönt så måste ni se över hur ni har sex. Välj ställningar där han inte kommer så långt in, och så får han lära sig att vända innan den är i botten. Det får sparas till de gånger du är riktigt upphetsad och blodgylld (om det är skönt då). Ursäkta om jag låter mästrande, men för mig är det viktigt att sex är skönt "för alla".

Det är nog ganska tydligt att det är hormonpåverkan i @lil-sis fall.

 

[lil-sis]

Oj, vad säger gun om det? Är han jättelång? Ok att det kan göra ont men blöda känns lite väl! Hur hårt kör ni egentligen (ursäkta frågan)? Om det gör ont för dig så det inte är skönt så måste ni se över hur ni har sex. Välj ställningar där han inte kommer så långt in, och så får han lära sig att vända innan den är i botten. Det får sparas till de gånger du är riktigt upphetsad och blodgylld (om det är skönt då). Ursäkta om jag låter mästrande, men för mig är det viktigt att sex är skönt "för alla".

Ja ibland gör det ont men det är ren ovana, vi har inte precis haft det problemet förr. Och nej, han är inte jättelång

 

[lil-sis]

Det är nog ganska tydligt att det är hormonpåverkan i @lil-sis fall.

Han trycker livmodertappen. Skippar man de djupare ställningarna så gör det inte ont och jag blöder inte efter.

 

[em-pirre]

Han trycker livmodertappen. Skippar man de djupare ställningarna så gör det inte ont och jag blöder inte efter.

Jo jag förstod det. Men själva blödningen uppkommer nog antagligen p.g.a. dina hormoner just nu. Du har kanske helt enkelt känsligare slemhinnor. Blöder man vid sex är det nästan alltid hormonstörningar bakom.

 

[lil-sis]

Jo jag förstod det. Men själva blödningen uppkommer nog antagligen p.g.a. dina hormoner just nu. Du har kanske helt enkelt känsligare slemhinnor. Blöder man vid sex är det nästan alltid hormonstörningar bakom.

Jo de är störda men blödningen kommer från livmodern. Det är lite läbbigt. Jag önskar mig en riktig mens som rensar ut ordentligt. Vikten har varit stabil i snart två månader så hormonerna borde ju ha hunnit repa sig tycker jag...!

 

[em-pirre]

Jo de är störda men blödningen kommer från livmodern. Det är lite läbbigt. Jag önskar mig en riktig mens som rensar ut ordentligt. Vikten har varit stabil i snart två månader så hormonerna borde ju ha hunnit repa sig tycker jag...!

Aha jag trodde du blödde från tappen. Du kan inte be om Provera eller liknande?

 

[lil-sis]

Aha jag trodde du blödde från tappen. Du kan inte be om Provera eller liknande?

Jag väntar på besked om jag blir flyttad till Linné eller inte. Nu är det snart försent för försök i sommar och när det datumet väl är passerat så ska jag be om hjälp med att kick-starta systemet.