En till relationstråd

Det där med "kommunikation" som ska förbättras gör det hela bara mer obegripligt för mig. Relationen ÄR väl kommunikationen. Funkar inte den, ser jag ingen mening med projektet. Lite förälskelse/pilskhet kan inte överbrygga det, vad jag kan se.

.

Fast nu skrev jag ingenting om kommunikation som skulle förbättras utan jag skrev att ett problem skulle kunna lösas med hjälp av kommunikation.

Och därför undrar jag om det kanske inte då är ett problem som kanske är värt att försöka lösa så Ida relationen i övrigt är bra. Att kommunicera kring ett problem som en tråkig vardag, berätta hur man upplever vardagen och sin partner i detta sammanhang, att föra en diskussion med sin partner och se om det finns nån aktivitet som kan göras tillsammans som skapar en intressantare och mer givande vardag. Jag tycker inte alls att det är en orimlig "ansträngning" i en relation att ta detta samtal före man börjar ifrågasätta relationen.
 
Att du upplever det värt att hålla hårt i dem tyder ju på att du värderar själva tvåsamheten högt.
Och jag håller inte med. Om jag värderade tvåsamhet extremt högt skulle jag kunna tänka mig tvåsamhet med betydligt fler.
Tvärtom har jag valt att mestadels varit singel i mitt liv.

Och eftersom tråden inte handlar om mig så lägger jag ner den diskussionen.
 
För min egen del håller jag inte med. Det är få mänskor jag träffar som jag kan se mig ha en relation med
För anära är det kanske anågorlunda
Ja, verkligen.
Dessutom ska det stämma så att både den andre och jag ska kunna kunna tänka sig en relation med varann. Det är egentligen rätt underligt att det alls blir relationer ;)
 
Ja, verkligen.
Dessutom ska det stämma så att både den andre och jag ska kunna kunna tänka sig en relation med varann. Det är egentligen rätt underligt att det alls blir relationer ;)
Jag håller med om det. Detta förundrar mig ofta. :)

Jag tror ändå att "en del bra" är något man kan få till med lite vem som helst, särskilt om kroppen hjälper en med lite initial förälskelse eller pilskhet. (Där verkar ju olika personer vara olika lättantändliga.)

Men min poäng är att "en del bra" inte är skäl nog att hålla ihop. Men om man värderar själva tvåsamheten högre än vad jag gör, tycks man se annorlunda på saken.
 
Fast nu skrev jag ingenting om kommunikation som skulle förbättras utan jag skrev att ett problem skulle kunna lösas med hjälp av kommunikation.

Och därför undrar jag om det kanske inte då är ett problem som kanske är värt att försöka lösa så Ida relationen i övrigt är bra. Att kommunicera kring ett problem som en tråkig vardag, berätta hur man upplever vardagen och sin partner i detta sammanhang, att föra en diskussion med sin partner och se om det finns nån aktivitet som kan göras tillsammans som skapar en intressantare och mer givande vardag. Jag tycker inte alls att det är en orimlig "ansträngning" i en relation att ta detta samtal före man börjar ifrågasätta relationen.
Men som jag ser det är det kommunikationen som är problemet i sig själv här. På ett djupare plan kan man ju hävda att relation är kommunikation. Därför blir det svårt att förbättra med hjälp av något som i grunden inte funkar.
 
Men som jag ser det är det kommunikationen som är problemet i sig själv här. På ett djupare plan kan man ju hävda att relation är kommunikation. Därför blir det svårt att förbättra med hjälp av något som i grunden inte funkar.

Men hur ska man någonsin kunna förbättra något i sociala samanhang utan kommunikation?

Ska man bryta direkt med alla personer som man stöter på meningsskiljaktigheter/ problem/missförstånd/you name it med?
 
Men hur ska man någonsin kunna förbättra något i sociala samanhang utan kommunikation?

Ska man bryta direkt med alla personer som man stöter på meningsskiljaktigheter/ problem/missförstånd/you name it med?
Nej, men varför ska man kämpa på med det med en partner? Poängen med en partner är väl att kommunicerandet i allt väsentligt går av sig själv och är ett nöje.
 
Nu har vi pratat. Jag har inte lika bra förmåga som många användare här att uttrycka mig vare sig i skrift eller tal, inte heller min partner. Vi kom i alla fall fram till att vi båda ska lägga manken till och försöka kommunicera bättre om allt, tack för tankarna hörrni! För vår del tror jag inte det handlar om att någon av oss måste kämpa mer tillsammans med varandra än vad vi hade behövt göra tillsammans med någon annan. Vad vi ska göra tillsammans är dock fortfarande lite oklart, varken han eller jag har någon direkt idé förutom att försöka bli bättre på kommunikation.
Om detta kommer hålla i längden vet jag inte, mina känslor för honom är starka, jag trivs tillsammans med honom och jag vill inte förlora honom som partner utan att kämpa lite. Andra förhållanden jag varit i har som sagt varit mer stormiga och där har jag kanske haft starkare känslor, mer dynamiska förhållanden om man kan uttrycka sig så, men om kärleken stormar har jag heller inte mått bra i mig själv utan gått runt och känt mig orolig och ledsen och väldigt otrygg.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 502
Senast: sardellen
·
Mat Jag är nu i en relation där mitt ointresse för mat och matlagning börjar bli ett problem. Det är inte nytt för mig att vara i denna...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 345
Senast: Freazer
·
Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
8 559
Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
2 144

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp