Hej alla!
Jag i min man separerade i sommras, då vi hade de tufft med bråk o ovilja att se varandra och förstå varandra. Vi bodde bara separerade i 3 veckor när vi upptäckte tt vi faktiskt saknade och älskade varandra och valde då att gå i terapi för o lösa problemen och lära oss om våra fel.och brister.
I går efter lite mer ön 7 månader flyttade vi ihopa och det känns bra.
Vi har dock inte löst den jobbigaste och känsligaste frågan EKONOMIN.....
Jag tjänar ca 6000kr mer än min man och jag har 2 barn boende hos mig alltid på 18 o 16 år. Min man har sin dotter varannan vecka o hon är 13år.
Min första tanke var att slå ihopa bådas inkomst dela på de gemensamma samt mat och dela de som blir kvar o lösa sina egna utgifter.
Men då jag har 2 barn alltid och han ett halva tiden betyder de ju att jag har mer utgifter i schampo o andra saker som tonåringar kostar.
Hur tycker ni man ska dela så de blir rättvist o lika?
Mvh
Gå på din magkänsla.
Lägg till tanken att ni om tio år har separerat.
Hur mår du då om du känner att du har försakat dina barn, för att han ska leva fullgott som han vill?
Du har en 18-åring. Du kanske vill betala dennes körkort? Hur ställer sig mannen till det?
Eller du kanske vill hjälpa till lite med grundplåten på en bil, så att barnet åker någorlunda säkert, hur blir det då?
Jag betalade körkort till mitt särkullsbarn. För att jag själv har slitit något så förbannat i min ungdom. Nu hade jag möjligheten till att hjälpa ungen och gjorde det med glädje. Ungen har jobbat extra och hade en grundplåt till bil. Jag valde att gå in med lika mycket, för att det skulle bli en säkrare bil. VIlket jag var glad för den dagen den stora kraschen kom, och polisen sa att om inte bilen hade varit så bra, hade ungen inte funnits.
Får du "lov" att göra det utan att din partner blir sur? Eller kommer han kräva att du betalar hans barns körkort och hjälper till med bil till det barnet med?
Ni har en testmånad som det stora flertalet här anser vara generöst av dig. Men din partner klagar redan.
Vissa månader tjänar du så mycket som 10 000 mer, eftersom du har ett bra jobb och dessutom jobbar mycket.
Varför jobbar inte partnern mer, när denne ser att pengarna inte räcker till den livsstil han vill ha för sig själv och sitt barn? Det är väl så folk flest gör?
"-Jag har råd med det här, men inte med det här. Då kan jag försöka spara, eller så utökar jag min inkomst."
Partnern kan bli god man, personlig assistent eller vad som helst? Det ska inte så många timmar till förrän han kommer upp i samma lön som du? Har han dessutom sitt barn varannan vecka, kan han ju passa på att jobba extra på den tiden? Jag vet många som gör så.
Hade jag varit du, hade jag t.o.m. funderat på om det var mig som personen älskade, eller om det var min ekonomi som personen älskade och det som drog?
Jag har försörjt en partner en gång. Kommer inte att hända igen. Jag är inte förbannad på personen. Jag är förbannad på mig själv för att jag var så godtrogen och lät mig utnyttjas.