Jag har aldrig fattat hur man ens kan ha gemensam ekonomi. Delad ekonomi är ju som upplagd för tjafs.
Jag klarar av att försörja mig själv och det som är mitt. Jag har dessutom några dyra vanor, tex 4 st hästar och lite andra djur, en stor suv, reser gärna iväg med både partner men också med kompisar, äter gärna ute och dricker gärna en massa roliga dyra drinkar ute. Aldrig i livet att jag skulle belasta min sambo med mina hästar tex. Och aldrig i livet att jag skulle släppa in någon så pass att de har makt över hur jag spenderar pengarna! Det är nog det som är viktigast för mig, att jag behåller min självständighet, min autonomi och min värdighet.
Jag kan absolut tänka mig att det kommer tillfällen där man behöver hjälpa den andra partnern, tex vid skada, sjukdom eller arbetslöshet, men det får ju inte vara långsiktigt, utan väldigt kortsiktigt. Som vuxen har man ett ansvar att se till så att man kan försörja sig själv.
Jag har dessutom varit med om 2 st separationer i mitt liv med gemensamma fastigheter, etc och jag släpper aldrig ifrån mig makten över min ekonomi för det kan bli riktigt jobbigt i en separation. Tack och lov att jag båda gångerna haft pengar att se efter mig själv och min egen situation. För ofta när man separerar är man inte alls vänner eller kommer överens. Det är värt att tänka på.