Ekonomi barn från olika förhållande

[Jenka]

Den provar vi denna månaden men då har han så han knappt klarar sig och jag har mycket mer. Han tycker detta är orättvist och vill inte leva så att en alltid har pengar o den andra aldrig

Fast så kan det ju omöjligt bli i rena pengar?
Det är ju en lätt uträkning att göra för att se hur mycket ni har kvar i kronor och ören.

Vad han lägger sina privata pengar på efter gemensamma utgifter, dvs hans hobbys etc, kan inte du behöva kompensera. Bland de pengarna tycker jag barnens aktiviteter ska ingå också eftersom ni inte är överrens om summa. Om ingen av föräldrarna har råd kanske dottern inte kan fortsätta rida. Synd, men det är en prioritering många måste göra.

Vi har inga bonusbarn utan bara gemensamma. Här läggs allt i en pott, gemensamma utgifter betalas och sen delar vi 50/50 på resten. Hur skulle en sån uppdelning förändra för er?

 

[Lovisaleonora]

På ren svenska anser han att du ska sponsra hans livsstil. Jag vet inte om ni valt att bo dyrt, men du klarar ju uppenbarligen boendet och dina barn på din lön. Han klarar inte sitt boende och sitt barn på sin lön, utan måste ha en extern sponsor.

Jag hade nog tagit mig en rejäl funderare, och möjligen landat i särbos och helt enskilda ekonomier.

 

[Pilot]

Jag kan hålla med om att det blir fel om dottern får rida om det tär för mycket på hennes bio- föräldrars ekonomi. Men som med- förälder hade jag t.ex. inte kunnat vara bidragande till att mina barn får dyra hobbies etc. och inte bidra till ett barn i familjen ska kunna ha hobbies, bara för att det inte är mitt.
Svår sits.

 

[tanten]

Den provar vi denna månaden men då har han så han knappt klarar sig och jag har mycket mer. Han tycker detta är orättvist och vill inte leva så att en alltid har pengar o den andra aldrig

Detta skaver i mig... Hur definierar man "knappt klarar sig"? Vad är det som kostar? Dyra resor, dyra matvanor, eller vad?

Kanske bra att djupdyka i husållsbudgeten? Kolla kvitton under en månad?

 

[TinyWiny]

Jag beundrar ditt sätt att se på detta!

Jag själv tror inte att jag hade kunnat göra det i din situation. Nu vet jag ju inte hur stor skillnad det är mellan era löner såklart, men jag tolkar det som att det är en ganska rejäl skillnad(?).

Hur gör du för att inte bli bitter när han lägger hur många tusenlappar som helst på sig själv och sina barn? Jag tänker att han lär ju kunna göra rundresor runt planeten med sina pengar jämfört med dina. Hur lyckas man leva på samma villkor då?

Jag tycker att det är oerhört beundransvärt!
Jag hoppas att jag kan komma så långt jag med så småningom! Än så länge så har dock jag haft större inkomst än min nuvarande under hela vårat förhållande. Men det kommer mest troligt ändras om några år, så jag tänker att det är bra att börja arbeta med sig själv redan nu

Skillnaden är stor. Han har en bra månad nästan halva min årsinkomst i lön.

För mig är det självklart. Om jag inte försörjer mig själv, mina barn när de bodde hemma och mina djur så hade jag inte heller kunnat känna mig som en jämlike utan som ett barn eller som om jag vore mindre värd. Jag kämpar ständigt med mitt existensberättigande ändå och att leva på någon annan hade (har) gjort att jag kände mig som en parasit. Under en kort tid (9 månader) levde jag på mina barns pappa när vi bodde ihop vilket var ett val vi gjorde gemensamt för att kunna göra det vi båda tyckte var viktigt men det var fullkomligt vidrigt. Aldrig mer och aldrig mer gemensam ekonomi. Jag vill aldrig mer behöva fråga om pengar eller ens diskutera mina inköp för någon form av godkännande eller diskutera vad jag väljer att lägga mina pengar på.

Jag blir inte mer bitter av att han har mer pengar än av att andra har mer pengar än mig. Livet är inte rättvist och just att jag har mindre pengar är inget jag blir bitter av. Det ligger helt enkelt inte för mig. Däremot kan alla dessa sjukdomar som förföljer mig och allt de hindrar mig ifrån att göra göra mig bitter i mörka stunder. Nu reser han inte utan lägger pengarna på annat men det bekommer mig inte alls. Det är hans pengar, inte mina och vad han gör eller inte gör med dem har inte jag med att göra mer än vad jag har med att göra vad du gör med dina pengar ur min synvinkel.

Jag vet att endel tycker att vårt förhållande är konstigt just eftersom vi inte lever så som många anser är det rätta, vi har inte slagit ihop 1+1 till 1 utan är fortfarande två personer som väljer vad vi vill dela med den andre. För mig var det viktigt att fortsätta leva så som jag levde innan honom men alla de plus han tillför i mitt liv vill jag gärna ha och som tur är känner han likadant så därför bor vi ihop men vi har separata liv också och delar det vi båda vill dela. Ekonomi är inte en sådan sak.

Sedan är min sambo inte snål. Det har hänt några gånger under våra snart tjugo år ihop att han efter att jag tvingats till att lägga ut mycket pengar på något som inte har varit ett val från min sida utan som har varit ett måste men som gjort stora hål i min ekonomi har fört över pengar till mig men det är hans val. Det är inget jag har frågat efter eller bett om, det är inget jag räknar med eller hade förändrat mitt inköp/utlägg och det är inget som ger honom någon form av makt över mig eller min ekonomi utan han har gjort det för att han har velat det och för att han har haft möjligheten.

 

[Lickety]

Skillnaden är stor. Han har en bra månad nästan halva min årsinkomst i lön.

För mig är det självklart. Om jag inte försörjer mig själv, mina barn när de bodde hemma och mina djur så hade jag inte heller kunnat känna mig som en jämlike utan som ett barn eller som om jag vore mindre värd. Jag kämpar ständigt med mitt existensberättigande ändå och att leva på någon annan hade (har) gjort att jag kände mig som en parasit. Under en kort tid (9 månader) levde jag på mina barns pappa när vi bodde ihop vilket var ett val vi gjorde gemensamt för att kunna göra det vi båda tyckte var viktigt men det var fullkomligt vidrigt. Aldrig mer och aldrig mer gemensam ekonomi. Jag vill aldrig mer behöva fråga om pengar eller ens diskutera mina inköp för någon form av godkännande eller diskutera vad jag väljer att lägga mina pengar på.

Jag blir inte mer bitter av att han har mer pengar än av att andra har mer pengar än mig. Livet är inte rättvist och just att jag har mindre pengar är inget jag blir bitter av. Det ligger helt enkelt inte för mig. Däremot kan alla dessa sjukdomar som förföljer mig och allt de hindrar mig ifrån att göra göra mig bitter i mörka stunder. Nu reser han inte utan lägger pengarna på annat men det bekommer mig inte alls. Det är hans pengar, inte mina och vad han gör eller inte gör med dem har inte jag med att göra mer än vad jag har med att göra vad du gör med dina pengar ur min synvinkel.

Jag vet att endel tycker att vårt förhållande är konstigt just eftersom vi inte lever så som många anser är det rätta, vi har inte slagit ihop 1+1 till 1 utan är fortfarande två personer som väljer vad vi vill dela med den andre. För mig var det viktigt att fortsätta leva så som jag levde innan honom men alla de plus han tillför i mitt liv vill jag gärna ha och som tur är känner han likadant så därför bor vi ihop men vi har separata liv också och delar det vi båda vill dela. Ekonomi är inte en sådan sak.

Sedan är min sambo inte snål. Det har hänt några gånger under våra snart tjugo år ihop att han efter att jag tvingats till att lägga ut mycket pengar på något som inte har varit ett val från min sida utan som har varit ett måste men som gjort stora hål i min ekonomi har fört över pengar till mig men det är hans val. Det är inget jag har frågat efter eller bett om, det är inget jag räknar med eller hade förändrat mitt inköp/utlägg och det är inget som ger honom någon form av makt över mig eller min ekonomi utan han har gjort det för att han har velat det och för att han har haft möjligheten.

Jag resonerar likadant!
Aldrig gemensam ekonomi = aldrig bråk om pengar. Det ger ett mer likvärdigt och jämlikt förhållande tycker jag, och inget kan säga något om vad den andre lägger pengarna på. Det har funkat fint i flera längre förhållanden och funkar fint nu, som gift med barn.

 

[lil-sis]

Jag resonerar likadant!
Aldrig gemensam ekonomi = aldrig bråk om pengar. Det ger ett mer likvärdigt och jämlikt förhållande tycker jag, och inget kan säga något om vad den andre lägger pengarna på. Det har funkat fint i flera längre förhållanden och funkar fint nu, som gift med barn.

Alla pengar i samma pott kan också fungera utmärkt.

Men alla måste ju vara överens, oavsett vilken fördelning man väljer.

 

[MalinMalmgrenKatz]

Fast så kan det ju omöjligt bli i rena pengar?
Det är ju en lätt uträkning att göra för att se hur mycket ni har kvar i kronor och ören.

Vad han lägger sina privata pengar på efter gemensamma utgifter, dvs hans hobbys etc, kan inte du behöva kompensera. Bland de pengarna tycker jag barnens aktiviteter ska ingå också eftersom ni inte är överrens om summa. Om ingen av föräldrarna har råd kanske dottern inte kan fortsätta rida. Synd, men det är en prioritering många måste göra.

Vi har inga bonusbarn utan bara gemensamma. Här läggs allt i en pott, gemensamma utgifter betalas och sen delar vi 50/50 på resten. Hur skulle en sån uppdelning förändra för er?

Jag har lite fler privat utgifter som mobil abonnemang gymkort till oss 3 avbet på ett bil lån. Så 50/50 efter de gemensamma hade jag förlorat på. Jag kan tänka mig dela på allt o att jag kan lösa mina abonnemang o gymkort sen dela hälften på resten. Men de tycker han e orättvist för då får jag mer.
Så jäkla svårt. Man vill ju inte hjälpa en annan för o själpa sig själv.

 

[ekra]

Jag har lite fler privat utgifter som mobil abonnemang gymkort till oss 3 avbet på ett bil lån. Så 50/50 efter de gemensamma hade jag förlorat på. Jag kan tänka mig dela på allt o att jag kan lösa mina abonnemang o gymkort sen dela hälften på resten. Men de tycker han e orättvist för då får jag mer.
Så jäkla svårt. Man vill ju inte hjälpa en annan för o själpa sig själv.

Men det är dina pengar, som du tjänar ihop. Det kan ju inte vara ”orättvist!”

 

[Pilot]

Jag har lite fler privat utgifter som mobil abonnemang gymkort till oss 3 avbet på ett bil lån. Så 50/50 efter de gemensamma hade jag förlorat på. Jag kan tänka mig dela på allt o att jag kan lösa mina abonnemang o gymkort sen dela hälften på resten. Men de tycker han e orättvist för då får jag mer.
Så jäkla svårt. Man vill ju inte hjälpa en annan för o själpa sig själv.

Jag tycker du gör helt rätt som står på dig!

Vad kan han göra för att förbättra sin situation?

 

[Ramona]

Men de tycker han e orättvist för då får jag mer.

Fast det är ju väldigt orättvist mot dig som får mindre! Hur logisk är den här mannen egentligen? Känns som att han är rätt så korkad eller.

Nä, usch, vad osexigt med en partner som vill att jag ska ha gemensam ekonomi för att han inte klarar av att leva på sin egen lön. Han får väl se till att skaffa bättre lön då eller ta ett extrajobb. Aldrig i livet att jag hade försörjt någon annan mer än tillfälligt under svåra perioder, för de kan vi alla hamna i med sjukdom, skador, uppsagd från jobbet mm.

 

[Thera]

Jag har aldrig fattat hur man ens kan ha delad ekonomi?
Alltså, vi tjänar långt ifrån lika mycket, jag har dessutom valt att bara jobba 80%, men inte en chans att vi delar upp några pengar mellan oss.
Våra löner går in på ett gemensamt servicekonto, varifrån räkningar och inköp med bankkort dras.
Det som är över på det kontot efter varje månad läggs på ett gemensamt sparkonto.

Vi har ju valt att leva ihop, oavsett om en har en dyr hobby, studielån, ett barn sen innan eller massa hästar så tillhör det ju vårt gemensamma liv.
Allt annat är som upplagt för tjafs!

 

[MalinMalmgrenKatz]

Fast det är ju väldigt orättvist mot dig som får mindre! Hur logisk är den här mannen egentligen? Känns som att han är rätt så korkad eller.

Nä, usch, vad osexigt med en partner som vill att jag ska ha gemensam ekonomi för att han inte klarar av att leva på sin egen lön. Han får väl se till att skaffa bättre lön då eller ta ett extrajobb. Aldrig i livet att jag hade försörjt någon annan mer än tillfälligt under svåra perioder, för de kan vi alla hamna i med sjukdom, skador, uppsagd från jobbet mm.

Ja de e så svårt o så jobbigt och de ända jag tänker på hela tiden.
Vända o vrida in och ut på sig själv.
Se e det jobbigt att ta upp då jag vet vi blir ovänner för vi tycker o resonerar så olika.

Jag vet vad jag tycker och vill men sen om de e logiskt rättvist eller vad det vet jag inte alls.
I min tanke har vi allt gemensamt betalar allas räkningar ibland har jag mer ibland har han mer o de som sen blir över efter mat o räkningar kan man ju dela på.så man har sina egna pengar och kan skämma bort sina egna barn mm.

Men han tycker jag har för mycket extra saker typ abonnemang o gymkort mm som han inte vill betala. Vilket inte e för mycket då jag räknat på min egna lön o då klarar jag mig gott o väl.

Fassen kan det inte finnas någon som bestämmer hur man ska ha de så de blir bra för alla

 

[MalinMalmgrenKatz]

Jag har aldrig fattat hur man ens kan ha delad ekonomi?
Alltså, vi tjänar långt ifrån lika mycket, jag har dessutom valt att bara jobba 80%, men inte en chans att vi delar upp några pengar mellan oss.
Våra löner går in på ett gemensamt servicekonto, varifrån räkningar och inköp med bankkort dras.
Det som är över på det kontot efter varje månad läggs på ett gemensamt sparkonto.

Vi har ju valt att leva ihop, oavsett om en har en dyr hobby, studielån, ett barn sen innan eller massa hästar så tillhör det ju vårt gemensamma liv.
Allt annat är som upplagt för tjafs!

Så hade vi det innan oxå. Jag har alltid tjänat mest o hans barn o han kostat mest. Jag har aldrig ens sagt något. Men om mina barn helt plötsligt skulle behöva något blev de bråk för dom kosta för mycket. Så helt gemensamt kommer aldrig funka då han inte själv ser sina fel

 

[MalinMalmgrenKatz]

Jag tycker du gör helt rätt som står på dig!

Vad kan han göra för att förbättra sin situation?

Jag vet inte. Jag vill att vi slår ihopa våra inkomster o betalar alla gemensamma räkningar, men eftersom jag har 2 barn henna alltid o han bara 1 varannan vecka tycker jag att jag ska ha lite mer o eftersom jag vissa månader tjänar 10000 mer än han.

Jag vill inte att vi delar lina på de som blir över då jag har abonnemang o gymkort o bil lån som jag räknat på min lön. I slutändan hade han ju haft mer pengar än mig trotts att jag tjänar mer än han.
Sjukt svårt.

Vet du hur man räknar ut % på inkomst o utgifter?

 

[Ramona]

Så hade vi det innan oxå. Jag har alltid tjänat mest o hans barn o han kostat mest. Jag har aldrig ens sagt något. Men om mina barn helt plötsligt skulle behöva något blev de bråk för dom kosta för mycket. Så helt gemensamt kommer aldrig funka då han inte själv ser sina fel

Men han tycker jag har för mycket extra saker typ abonnemang o gymkort mm som han inte vill betala. Vilket inte e för mycket då jag räknat på min egna lön o då klarar jag mig gott o väl.

Det låter onekligen som att han är väldigt självisk. Varför får du inte spendera dina pengar på vad du vill?
För det är ju inte så att han tycker att all inkomst läggs i samma post och sen tar alla pengar därifrån, utan det är ju alla pengar är hans pengar och du får skit om du spenderar någonting. Det är ju lite så det låter, eller hur ska det annars tolkas?

Jag tycker att den här mannen får försörja sig själv och sluta ta förgivet att han kan leva på dig. Denna mannen vill man antagligen inte ha en samborelation med, utan det räcker med särbo, om han ens ska finnas kvar. ​

 

[Ramona]

Jag har aldrig fattat hur man ens kan ha delad ekonomi?

Jag har aldrig fattat hur man ens kan ha gemensam ekonomi. Delad ekonomi är ju som upplagd för tjafs.

Jag klarar av att försörja mig själv och det som är mitt. Jag har dessutom några dyra vanor, tex 4 st hästar och lite andra djur, en stor suv, reser gärna iväg med både partner men också med kompisar, äter gärna ute och dricker gärna en massa roliga dyra drinkar ute. Aldrig i livet att jag skulle belasta min sambo med mina hästar tex. Och aldrig i livet att jag skulle släppa in någon så pass att de har makt över hur jag spenderar pengarna! Det är nog det som är viktigast för mig, att jag behåller min självständighet, min autonomi och min värdighet.

Jag kan absolut tänka mig att det kommer tillfällen där man behöver hjälpa den andra partnern, tex vid skada, sjukdom eller arbetslöshet, men det får ju inte vara långsiktigt, utan väldigt kortsiktigt. Som vuxen har man ett ansvar att se till så att man kan försörja sig själv.

Jag har dessutom varit med om 2 st separationer i mitt liv med gemensamma fastigheter, etc och jag släpper aldrig ifrån mig makten över min ekonomi för det kan bli riktigt jobbigt i en separation. Tack och lov att jag båda gångerna haft pengar att se efter mig själv och min egen situation. För ofta när man separerar är man inte alls vänner eller kommer överens. Det är värt att tänka på.

 

[em-pirre]

Dtäet låter mer och mer som att den mannen inte är något att ha. Om ni inte kan prata om pengar utan att bli osams hade jag valt att vara särbo faktiskt. Eller dumpa.

 

[Mariax2]

Jag kan räkna till tre sidor med tämligen goda råd och där flera av dem påpekar det orimliga i förväntningarna från din sambo. Det verkar inte riktigt gå in hos dig eller så accepterar du att han (och hans ex) till viss del försörjs av dig?
Så bekvämt för dem!
Jag har nog sagt vad har tycker så jag lämnar tråden nu.

 

[tanten]

Jag vet inte. Jag vill att vi slår ihopa våra inkomster o betalar alla gemensamma räkningar, men eftersom jag har 2 barn henna alltid o han bara 1 varannan vecka tycker jag att jag ska ha lite mer o eftersom jag vissa månader tjänar 10000 mer än han.

Jag vill inte att vi delar lina på de som blir över då jag har abonnemang o gymkort o bil lån som jag räknat på min lön. I slutändan hade han ju haft mer pengar än mig trotts att jag tjänar mer än han.
Sjukt svårt.

Vet du hur man räknar ut % på inkomst o utgifter?

Jag kan inte se att detta är "sjukt svårt"?

Det jag läser är en man som vill ha pengar av dig. Han fixar inte sin ekonomi och vill att du sponsrar den.
En parasit helt enkelt.

Du har dina utgifter och dem ska han inte ha åsikter om, det är dina pengar.
Räcker inte hans pengar så får han skaffa mer själv.