Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fina, fina fyraåringen har skadat sig igen. En ny sårskada, hade en envis lymfangit hela juni.. Är glad att det nog ser värre ut än vad det är, men ihopsydd, penicillin och boxvila är väl deprimerande nog. Håller tummarna att det räcker och bara läker.
Red ut, på en smal grusväg upp i skogen där det aldrig åker bilar, men självklart idag, just då. Så vi travar en bit och svänger av in på en liten skogsväg, bara för att släppa förbi bilen. Hon kliver i mossan på mitten, sjunker ner lite och snubblar. Ingen fara, vänder och skrittar tillbaka när bilen passerat. Så säger min syster efter en stund när vi skrittar ”oj”.
Fan i helvete. Det är inte ens min häst och fast jag vet att ibland har man bara otur, otajming, oflyt… det bara hände och det var ingens fel.
. Sen en rant om att inte döma utifrån bara en bild. Men Patrik-det finns långa filmer på dina hästar med blå tungor. Dessutom med hashtag #nohate. Han borde ha hashtag #delululand
bara att fråga på 
När han har vevat igång sig ordentligt så är det inte så svårt (hemma -ska väl sägas, ute kan ju både ett och annat moment fortfarande glömmas bort), men lite olägligt så är han seeeg som kola just nu. Vet inte om det är jobbigt med pälsskifte eller nåt men i slutet av förra veckan var han verkligen seg i kroppen - och då har han precis haft en period av att vara jättemycket på hugget så det var ju olägligt att det pendlade åt det hållet nu.
! Jag är uppvuxen med att hästar ska stå på halm men när jag flyttade upp hit upptäckte jag hur skånskt det var. Hör är halm hårdvaluta men i år har gården fått i massor av absolut gyllene halm! (En annan sak jag fortfarande fascineras av häruppe är att folk kör sina hästar på högra sidan i släpet, aldrig sett det i Skåne
