Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

P7 Har fått lära mig att alla smärta i magen är normal så länge det inte blöder typ.

Har flera vänner som blödde under de första veckorna. Det är ganska vanligt. Det är om det blöder mkt, mörkt och i samband med att det gör ont som det kan va illa.
Man ska inte få panik.
Men en släkting till mej började störtblöda i v 12 när hon va i usa. Bebis går nu i 7:an och mår bra.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har fått höra att det kan inte vara så allvarigt eftersom jag inte behövt vara sjukskriven för det och fått till mig att det är bara ägglossningen som gör ont när jag kommit in dubbeltvikt på akuten och knappt kunnat gå.. så tyvärr måste nab lyckas träffa rätt läkare :/

Mej har de envist sagt förstoppning.. Spelar ingen roll om jag gått på toa timmen innan jag fått ont och gjort nr 2.. Förstoppning och lavemang.. När jag blev äldre vägrade jag.

Det enda som va riktigt knepigt är att det började väldigt tidigt. Jag gick i 4-5 när det började bli ett problem.. I 18 års åldern slutade jag gå hos läkare då dom tog mej för en hypokondriker och började föreslå psykologhjälp som sökte hjälp för småsaker.
Sen dess har jag knappt satt min fot på hc om det inte varit för ungarna...

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jo, det är supervanligt att det moler efter orgasm. Hände mig också, kolla valfritt familjeforum så finns hundratals trådar om detta..

Visste väl att buke hade svar!
Att det var farligt trodde jag väl inte, men jag blev så förvånad och tappade ju genast lust att nånsin få orgasm så länge jag är gravid

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Är det så? Vet du säkert det?
Om inte, så förstår han inte problemet och du behöver kanske få hjälp av sjukvårdspersonal att berätta hur det ligger till.

Om du läser hela tråden så ser du att det skrivits otaliga ggr att ingen kan veta.

 

[corzette]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men fatta att det inte är så enkelt som att mamman bara kan "sätta fader okänd"

Sa aldrig att det var enkelt MEN DET GÅR !

 

[CK]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast vadå barnsligt ?

Tycker jag inte alls... Om en kille får valet att va med eller inte och vägrar, varför ska denne stå som pappa ? För att jävlas ?
Du kan ju fortfarande berätta för barnet vad som gäller så fort det blir äldre.


Om det är svårt eller inte vet jag inget om ... Men nog sätter jag hellre "fader okänd" än en pappa som vägrar ha med barnet att göra.

Nu är ju TS "pappan" inte så att han vägrar ta sitt ansvar, han ser bara helst att det blir en abort. För att prova igen om ett år

För att? För att barnet ska ha en fader.
Och hur många mödrar har inte tagit faderns namn med sig i graven? Inte kul för barnet när det blir stor att råka gifta sig med nån som är ens syster....
Det räcker ju med att läsa några veckotidningar eller se på tv för att förstå att det faktiskt är riktigt jobbigt för folk att inte veta sitt ursprung.



och TS's pojkvän har väl inte alls sagt att han vill ha abort, för övrigt.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det har han visst, abort är enda alternativet för honom.

 

[CK]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det missade jag. Jag trodde det var det han sa INNAN han ställdes inför faktum att du var gravid.

Men, jag blir lite less på de i tråden som utgår från att blivande pappan är ett kräk, som kräver abort.
Så enkelt är det inte. När man väl står där så kanske man omvärderar sina tankar rätt ordentligt.

 

[CK]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Frågade även idag hur det skulle bli om vi inte kunde få barn ihop sen, eftersom han vill ha fler barn. Och då fick jag svaret att han skulle stå vid min sida i vått och torrt oavsett.

Vill han stå vid din sida i vått och torrt UTAN barn måste han väl ändå vilja stå vid din sida med ett barn?

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag söker nog ingen hjälp då. Men mensen som beskrevs va bara en del av det som stämde. Jag har under många är känt mej som en jojo mellan hemma och sjukhuset/hc. Till slut tröttnade jag på att känna mej som en hypokondriker och har pinat mej igenom det själv. Nu mår jag oftast bra och även när jag får ont så är det inte så farligt.

Jag fick höra av en läkare att graviditeter kan hjälpa vid endo ( har det troligen inte själv, med läkaren funderade på om jag har det pga besvären). Anledningen till att det kan hjälpa är att kroppen får vila utan blödningar och hinner läka ut en del. Vid varje mens blöder slemhinnan som hamnat i buken annars, och växer till.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det missade jag. Jag trodde det var det han sa INNAN han ställdes inför faktum att du var gravid.

Men, jag blir lite less på de i tråden som utgår från att blivande pappan är ett kräk, som kräver abort.
Så enkelt är det inte. När man väl står där så kanske man omvärderar sina tankar rätt ordentligt.

Vill han stå vid din sida i vått och torrt UTAN barn måste han väl ändå vilja stå vid din sida med ett barn?

Han är absolut inget kräk, jag förstår att han vill ha abort. Men tyvärr är det inte lika självklart för mig.


Han vill stå vid min sida med barn, men inte nu..

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Skulle kunna vara en förklaring till att jag mår så mkt bättre. Sen dottern kom stoppade jag in en hormonspiral och har sen dess nästan ingen mens. Men vissa symptom kvarstår även om det inte är något jättebesvär.
Det va lite olika symptom på olika sidor men nånstans nu känns det väldigt övertygat att jag kan ha endo. Det skulle förklara mycket.
Men ont i magen har jag sällan och mensen är minimal och det va ju mina största problem..

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han vill stå vid min sida med barn, men inte nu..

Men vad säger han OM du väljer att behålla barnet nu? Hur känner han inför det?
Jag förstår att han är för abort och ser det som det rätta i dagsläget. Men kan han acceptera om du väljer att behålla?
Du kanske ha svarat på detta men jag kan va lite trög ibland. (sorry)

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har fått höra att det kan inte vara så allvarigt eftersom jag inte behövt vara sjukskriven för det och fått till mig att det är bara ägglossningen som gör ont när jag kommit in dubbeltvikt på akuten och knappt kunnat gå.. så tyvärr måste nab lyckas träffa rätt läkare :/

Detta plus det du skrev tidigare om din sjukdom låter allvarligt. Det låter som om du faktiskt kan ha en ganska framskriden sort. Snälla, för din egen skull, sök hjälp och be dem ultraljuda dig och undersöka hur det står till med din fertilitet. Fråga om det är troligt att du kan få barn om två år.

Det låter som om dulutar åt abort för hans skull. Kräv isf att han läser på om din sjukdom och att han är med på utredning om fortsatt fertilitet. Är han inte med på själva aborten så genomför den inte! Då är han inte värd den uppoffringen du gör genom en abort.

Själva den scenen gjorde faktiskt att han inte lät lika bra. Du gråter, han pratar om hjärtats val, och sedan om abort och att han inte kan vara med och stötta dig!?! Det är ett grundkrav, ett minimikrav, att han stöttar med sin närvaro om du gör en abort för hans skull.
Han kan få ledigt för vård av anhörig eller han kan bara sjukskriva sig.
Hoppas det var förvirring att han sade så, bara.

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han kan varken få vård av anhörig eller sjukskriva sig men han kan ta ledigt. Vård av anhörig kan man bara få ett begränsat antal dagar vid mycket svåra sjukdomar som tros leda till döden och sjukskriven kan han bara vara vid egen sjukdom.

För övrigt håller jag med dig om att jag tycker att det är riktigt illa att han inte tänker vara med vid en ev. abort. Skulle en vän be mig (vilket en vän har gjort) följa med på en abort hade jag självklart ställt upp. Det är för mig så självklart att man ställer upp för dem man tycker om så jag förstår inte hans resonemang alls.

 

[Korven]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Då ställer jag mig frågan, vill man verkligen ha barn med en man som inte ställer upp när man är som svagast?

 

[sjoberga]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Så var det även på 1800-talet. Mannen bestämde över kvinnans kropp och deltog aldrig med något stöd vid själva ingreppet. Det var kvinnans sak att "fixa", trots att hon inte ens fick makten att bestämma över det.

Jag hoppas också att det beror på förvirring. Det spelar väl INGEN roll om man kan få ledigt från jobbet eller inte, jag kan inte tänka mig att det finns en arbetsgivare i hela landet som skulle neka tjänstledighet för att delta som stöd i en sådan operation. Och finns det det, PM:a mig så ska jag ringa upp och ta ett snack med dem.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Vad är det för jäkla 1800-talsmentalitet att det bara är kvinnans jobb att undvika graviditet? Och när det händer så är det plötsligt mannen som skall bestämma om hon får behålla barnet eller ej??

Så _jävla_ spot on!!

 

[VLMF]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Menar du operation som i kirurgi? För i TS tidiga skede är det ju medicinsk abort om hon skulle genomföra det snart.

 

[pulkaskurk]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han är absolut inget kräk, jag förstår att han vill ha abort. Men tyvärr är det inte lika självklart för mig.

Han vill stå vid min sida med barn, men inte nu..

I vanliga fall tycker jag att det nog hade varit rätt med en abort.
Men nu med din sjukdom så tycker jag att det är fel, dessutom verkar du ju inte vilja göra en abort.

Så jag tycker du ska få honom att förstå vad din sjukdom faktiskt innebär när det gäller barn.
För det kan han omöjligt ha förstått.

Men självklart förstår jag honom också, jag hade inte heller varit så sugen på barn med någon såpass fort.
Det kommer ju olämpligt men som sagt med din sjukdom i bakgrunden är det inte så himla bara längre.