Tyvärr låst artikel.Mycket läsvärd (och fin!) krönika som jag nog tycker är väl värd att köra prövoperioden för.
Av titel att döma så är nog detta vanligare än vi (vill) tro. Det är ju fullkomligt tabu att prata om att ångra sina barn.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tyvärr låst artikel.Mycket läsvärd (och fin!) krönika som jag nog tycker är väl värd att köra prövoperioden för.
Har gjort det nu!Kan inte moderator bryta ut det här sista spåret? Att sätta behränsningar på hur många barn man får skaffa har ju ingenting att göra med trådens ämne.
Så länge föräldrarna lever är allt iofs. OK - men sen? Han hamnar på institution och det blir hårt för honom att smälta.Vänner till mig adopterade en (mycket älskad) pojke som visat sig ha en svår form av autism, han är mycket utåtagerande och ibland våldsam, han kan inte lämnas utan uppsikt ett ögonblick. Han är nu tonåring. Familjens liv blev fruktansvärt pressat och föräldrarna skildes - nu har de pojken varannan vecka vilket ger föräldrarna andrum under sina "lediga" veckor. Utan detta hade båda två, eller alla tre, snabbt gått under. Allt är inte jätteenkelt.
Tack!Har gjort det nu!
Diskussionen om barnbegränsning fortsätter här: https://www.bukefalos.se/threads/ae...haer-med-att-skaffa-inte-skaffa-barn.1507446/
/Mod
Tro mig - de tänker på detta ständigt och jämt..... Har du nån lösning...?Så länge föräldrarna lever är allt iofs. OK - men sen? Han hamnar på institution och det blir hårt för honom att smälta.
Jag har världens dilemma igen. Min man kläckte ur sig häromdagen att han nog vill ha barn ändå. Innan 40 (han är 39 i höst).
Jag vet fortfarande inte var jag vill.
Tror du på riktigt att barnet hade haft ett bättre liv i ett annat land, eller menar du att barn som behöver livslång hjälp och anpassning inte bör få leva/födas?Så länge föräldrarna lever är allt iofs. OK - men sen? Han hamnar på institution och det blir hårt för honom att smälta.
Vi pratar om det flera gånger i veckan nu. Han har "ångrat sig" och vill ha barn. Helst innan 40, sen tycker han att han är för gammal.Diskuterade ni det mera, eller var det något definitivt?
Jag tror inte att detta är ett jätteovanligt problem. Många verkar komma till nån slags "breaking point" runt 40 i just barnfrågan, även såna som inte har funderat så mycket eller känt att det är viktigt tidigare. Och då kan det plötsligt bli paaaa-niiiik. Hur känner du? Väger det mer åt något håll för dig i frågan?Vi pratar om det flera gånger i veckan nu. Han har "ångrat sig" och vill ha barn. Helst innan 40, sen tycker han att han är för gammal.
Att han skulle vara för gammal håller jag inte med om. Men jag känner att för egen del har jag inte obegränsat med tid att vela på..Jag tror inte att detta är ett jätteovanligt problem. Många verkar komma till nån slags "breaking point" runt 40 i just barnfrågan, även såna som inte har funderat så mycket eller känt att det är viktigt tidigare. Och då kan det plötsligt bli paaaa-niiiik. Hur känner du? Väger det mer åt något håll för dig i frågan?
Väldigt snäv tidsramVi pratar om det flera gånger i veckan nu. Han har "ångrat sig" och vill ha barn. Helst innan 40, sen tycker han att han är för gammal.
Nej och det är han medveten om. Han har nog bara åldersnoja. Men det hjälper ju inte mig i min egen noja...Väldigt snäv tidsram
Det är ju definitivt inte säkert att det skulle gå även om båda ville…
Min pappa tyckte han var "för gammal" när jag kom. Då var han 36 Så det är nog högst individuellt hur man själv känner tror jag. Men vill man verkligen ha barn (dvs "till varje pris") så tror jag inte att man tänker så mycket på sin egen ålder faktiskt.Att han skulle vara för gammal håller jag inte med om. Men jag känner att för egen del har jag inte obegränsat med tid att vela på..
För min egen del tänker jag mer på att det faktiskt inte går att få barn hur länge som helst.. Och jag vill inte ångra mig när det är för sent liksom.Min pappa tyckte han var "för gammal" när jag kom. Då var han 36 Så det är nog högst individuellt hur man själv känner tror jag. Men vill man verkligen ha barn (dvs "till varje pris") så tror jag inte att man tänker så mycket på sin egen ålder faktiskt.
Nej precis, för kvinnor är det ju annorlunda. Men det finns ju kvinnor som får barn när dom är 40+ också, det är ju inte helt ovanligt ändå. Med eller utan assistans. Har glömt av hur gammal du är nu igen? Funderat på att göra en fertilitetskoll? Då kan du få ett hum om dina biologiska förutsättningar tänker jag, om det är bråttom med ett beslut eller om du kan ge det några år till.För min egen del tänker jag mer på att det faktiskt inte går att få barn hur länge som helst.. Och jag vill inte ångra mig när det är för sent liksom.
Jag är 33, blir 34 i höst.Nej precis, för kvinnor är det ju annorlunda. Men det finns ju kvinnor som får barn när dom är 40+ också, det är ju inte helt ovanligt ändå. Med eller utan assistans. Har glömt av hur gammal du är nu igen? Funderat på att göra en fertilitetskoll? Då kan du få ett hum om dina biologiska förutsättningar tänker jag, om det är bråttom med ett beslut eller om du kan ge det några år till.
Nej, jag förstår hur du tänker. Samtidigt kanske detta skulle kunna ge dig en indikation på hur du egentligen känner. Säg att det redan är "för sent". Eller att du är infertil. Hur skulle du känna inför det? Lättnad? Vemod?Jag är 33, blir 34 i höst.
Nej, jag har inte funderat på nån koll, i och med att jag inte vet om jag vill ha barn alls känns det dumt att lägga massa resurser på det..
Fast det skulle göra mig ännu mer stressad att ta ett beslut. Då skulle jag ju verkligen ha tidspress att bestämma hur jag vill göra.Nej, jag förstår hur du tänker. Samtidigt kanske detta skulle kunna ge dig en indikation på hur du egentligen känner. Säg att det redan är "för sent". Eller att du är infertil. Hur skulle du känna inför det? Lättnad? Vemod?
Ett annat scenario skulle kunna vara att allting ser jättebra ut, och att du är fertil i goda 5-10 år till. Då skulle du kunna chilla lite, lägga dom här funderingarna helt på hyllan ett par år.