Ja, det är så jag känner också. I mitt fall kan jag ibland känna att det är visserligen (avsaknaden av) barnet som är det primära problemet som gör att folk lägger sig i, men störst fokus läggs istället på avsaknaden av pappa-kandidat. Det spelar säkert in att jag bor på landet där de allra flesta träffade någon tidigt och antingen fortfarande är tillsammans med den personen, eller har separerat och är inne på andra omgången. Det kan liksom komma kommentarer som att nu när jag är så jävla gammal och envisats med att inte träffa en karl under de åren jag hade en valmöjlighet kan jag inte vara kräsen längre utan får ta det som bjuds. Visar någon intresse, slå till. Skitsamma om han är dum i huvudet, han vill ha dig, se till att bli befruktad nu, typ.
Jag säger absolut inte tvärnej till barn, även om jag tänker mig att jag nog är en sån person som bara kommer ha ett i så fall. Men det viktiga är att det är rätt man som är pappan och att vi tillsammans kan skapa den familj som jag hade känt funkat om jag ska hoppa på det tåget (sen kan givetvis precis vad som helst hända, det är jag medveten om). Men att skaffa barn med någon man egentligen inte vill ha bara för att få barn kan knappast vara konstruktivt för någon, minst av allt barnet.