Det här med att skaffa/inte skaffa barn

[sthu]

När är det dags att byta spiralen?

Kanske läge då att fundera om det ska in en ny då?

Om sex år. Då känner jag att det är för sent för min del.

 

[sthu]

Du låter snarare uttråkad? Tror det finns vettigare saker att göra då än att skaffa barn.

Det är ju det jag inte vet. Jag vet inte om jag har för mycket vardag eller om det faktiskt är så att jag håller på att ändra mig.

 

[Nahar]

Fast måste man verkligen aktivt längta? Kan det inte bli bra ändå?

Mina egna föräldrar längtade inte efter barn, det bara blev. Tre gånger. Vi är en väldigt normal och lycklig familj för det.

Det är klart att det kan bli bra ändå, men om frågan är "vill jag skaffa barn?" så är ju svaret att du vet om du vill.

Det kan bli bra om jag flyttar till Irland och bor där resten av livet, men det betyder inte att jag vill göra det.

 

[a1agnlju]

Du låter snarare uttråkad? Tror det finns vettigare saker att göra då än att skaffa barn.

Vettigare och vettigare.., men jag håller med dig, @sthu , jag tror inte barn är det ni vill ha , snarare, som du säger, en förändring. Att skaffa barn på grund av att man söker förändring är en dålig idé.

 

[sthu]

Det är klart att det kan bli bra ändå, men om frågan är "vill jag skaffa barn?" så är ju svaret att du vet om du vill.

Det kan bli bra om jag flyttar till Irland och bir där resten av livet, men det betyder inte att jag vill göra det.

Jag hänger inte med i resonemanget.
Jag har nästan aldrig känt en längtan efter att göra ditten eller datten, jag har gjort det ändå och det har blivit bra i de allra flesta fall. Varför skulle just den här frågan vara ett undantag? Varför måste jag känna längtan inför barn, men inte tex katt?

 

[sthu]

Vettigare och vettigare.., men jag håller med dig, @sthu , jag tror inte barn är det ni vill ha , snarare, som du säger, en förändring. Att skaffa barn på grund av att man söker förändring är en dålig idé.

Jag  vet ju inte om det är så att jag bara vill ha förändring. Det känns inte likadant som det gjort tidigare. Inte lika impulsivt liksom.

 

[Nahar]

Jag hänger inte med i resonemanget.
Jag har nästan aldrig känt en längtan efter att göra ditten eller datten, jag har gjort det ändå och det har blivit bra i de allra flesta fall. Varför skulle just den här frågan vara ett undantag? Varför måste jag känna längtan inför barn, men inte tex katt?

För att detta är något som kommer påverka den nya individen för resten av livet. Du har köpt katt, inte skapat en katt. Detta handlar om att skapa en helt ny individ, som ska leva ett helt liv sedan med dig i bagaget så att säga. Det är inte något att göra lättvindigt.

 

[Thaliaste]

Jag hänger inte med i resonemanget.
Jag har nästan aldrig känt en längtan efter att göra ditten eller datten, jag har gjort det ändå och det har blivit bra i de allra flesta fall. Varför skulle just den här frågan vara ett undantag? Varför måste jag känna längtan inför barn, men inte tex katt?

För att om man ångrar att man skaffade katt så kan man göra något åt det.

 

[sthu]

För att detta är något som kommer påverka den nya individen för resten av livet. Du har köpt katt, inte skapat en katt. Detta handlar om att skapa en helt ny individ, som ska leva ett helt liv sedan med dig i bagaget så att säga. Det är inte något att göra lättvindigt.

Verkar det som att jag planerar att lättvindigt skaffa barn?
Jag förstår inte varför just längtan måste vara så centralt.

För att om man ångrar att man skaffade katt så kan man göra något åt det.

Nu var ju katt bara ett exempel.

 

[Nahar]

Verkar det som att jag planerar att lättvindigt skaffa barn?
Jag förstår inte varför just längtan måste vara så centralt.


Nu var ju katt bara ett exempel.

Om vi vänder på det såhär: Vad vill du ge ditt barn? Hur ska du älska det? Hur älskar en ett barn? Vad tillför barn till ditt liv? Varför vill du ha barn?

En förälder som inte aktivt älskar och längtar efter sitt barn kan skada sitt barn just genom bristen på aktiv kärlek, menar jag.

Ytterst handlar det inte om dig. Det handlar om barnet. En helt främmande individ som kanske växer upp till något du inte förstår dig på, som kanske hatar dig eller du hatar - vill du ändå ha barn? Kan du ändå älska det?

 

[sthu]

Om vi vänder på det såhär: Vad vill du ge ditt barn? Hur ska du älska det? Hur älskar en ett barn? Vad tillför barn till ditt liv? Varför vill du ha barn?

En förälder som inte aktivt älskar och längtar efter sitt barn kan skada sitt barn just genom bristen på aktiv kärlek, menar jag.

Ytterst handlar det inte om dig. Det handlar om barnet. En helt främmande individ som kanske växer upp till något du inte förstår dig på, som kanske hatar dig eller du hatar - vill du ändå ha barn? Kan du ändå älska det?

Fast som sagt, jag kommer från föräldrar utan längtan efter barn och både jag och mina syskon är älskade.

Självklart hade jag älskat ett barn. Jag känner bara ingen längtan efter det.

 

[Fruentimber]

Självklart hade jag älskat ett barn. Jag känner bara ingen längtan efter det.

Då kan man ju helt enkelt bara ha miljön i åtanke och låta bli om där ändå inte finns någon längtan.

 

[Blyger]

Jag vet inte om jag längtade efter barn. Jag har visserligen alltid tänkt att jag kommer försöka få barn, men inte mer än så.

Nu har jag barn och är väldigt glad över det. Jag tror inte heller att längta och älska är synonymer. Jag har också i mångt och mycket fortsatt mitt liv (inte sålt hästen, var inte hemma i 1,5 år, pratar inte bara barn o dyl) så det har inte blivit så himla stor grej

 

[sthu]

Då kan man ju helt enkelt bara ha miljön i åtanke och låta bli om där ändå inte finns någon längtan.

Fast med miljön i åtanke borde jag göra mig av med bil, djur och hus och bo i en koja i skogen och leva på granskott och mygg.

(OBS, inte helt seriöst inlägg)

 

[sthu]

Jag vet inte om jag längtade efter barn. Jag har visserligen alltid tänkt att jag kommer försöka få barn, men inte mer än så.

Nu har jag barn och är väldigt glad över det. Jag tror inte heller att längta och älska är synonymer. Jag har också i mångt och mycket fortsatt mitt liv (inte sålt hästen, var inte hemma i 1,5 år, pratar inte bara barn o dyl) så det har inte blivit så himla stor grej

Jag är inne på samma, längta och älska är inte synonymt.
Jag är fullt och fast övertygad om att jag skulle bli en jättebra förälder. Även om jag inte längtar eller planerar.

 

[Blyger]

Jag är inne på samma, längta och älska är inte synonymt.
Jag är fullt och fast övertygad om att jag skulle bli en jättebra förälder. Även om jag inte längtar eller planerar.

Ja men precis.

För min del är det mycket en evolutionär grej. Något slags.. "vill inte vara ensam när jag blir gammal" kanske. Måste också skaffa barn två, riskspridning ifall något skulle hända.

 

[Nahar]

Ja men precis.

För min del är det mycket en evolutionär grej. Något slags.. "vill inte vara ensam när jag blir gammal" kanske. Måste också skaffa barn två, riskspridning ifall något skulle hända.

Ensam när en blir gammal kan en bli ändå. 1 av 4 har en förälder de valt att inte ha kontakt med.

 

[sthu]

Ja men precis.

För min del är det mycket en evolutionär grej. Något slags.. "vill inte vara ensam när jag blir gammal" kanske. Måste också skaffa barn två, riskspridning ifall något skulle hända.

Och där tänker jag att när jag blir gammal har barnen egna problem att ta hand om, och kanske inte ens vill ha med mig att göra. Eller flyttat till Australien. Vem vet?

Äsch jag vet inte. Behövde bara få ur mig lite tankar. Blir inte ett dugg klokare av det, men då är tre de borta ur huvudet i varje fall

 

[tanten]

Fast måste man verkligen aktivt längta? Kan det inte bli bra ändå?

Mina egna föräldrar längtade inte efter barn, det bara blev. Tre gånger. Vi är en väldigt normal och lycklig familj för det.

Mitt enda argument när jag velade var att jag trodde att jag skulle blir väldigt ensam om jag inte hade barn. Och att väldigt få ångrar sina barn.

Jag har aldrig varit typen som tycker barn är meningen med livet men barnet har berikat mitt liv. på ett avgörande sätt. Barnlängtan måste man inte ha.

 

[Blyger]

Ensam när en blir gammal kan en bli ändå. 1 av 4 har en förälder de valt att inte ha kontakt med.

Jag vet. Det finns få garantier i livet men ändå värt att försöka